Akuten - bra på mycket, brist på en del

Härom dagen hospiterade jag på Akutmottagningen vid Länssjukhuset i Kalmar. En mycket intressant och nyttig kväll, inte minst att se hur man jobbar när det är fullt tryck i verksamheten, med stundtals ett trettiotal patienter som väntade på undersökning.

Jag följde sjuksköterskan med triageringsansvar. Hon gör en första bedömning av patientens tillstånd; om det är en medicinläkare, en kirurg eller kanske en ortoped som ska undersöka, och om det är ett livshotande tillstånd som får gå före alla andra, eller om läkarundersökningen kan vänta något. Med hennes tjugotal år på akuten upplevde jag att både den kunskap och erfarenhet som krävdes fanns i de snabba avvägningar som var nödvändiga när undersökningsrummen var upptagna och tre ambulanser på ingående samtidigt.

Självklart är det inte bra när någon får vänta timme efter timme, medan man ser andra gå före i kön. Samtidigt har ändå de flesta patienter förståelse för att det finns andra med större och mer brådskande behov. Och omprioriteringar görs när det blir nödvändigt.

Men ett bekymmer är bristen på vårdplatser. Jag fick följa med på ett möte med klinikledningarna, där man stämde av hur många lediga sängar som fanns just då på de olika avdelningarna. Utifrån det kom man överens om vilka som skulle få första tjing på de få tomma sängar som fanns. Just denna eftermiddag fanns någon handfull lediga platser utspridda på sjukhusets kliniker, medan det på akuten fanns åtskilligt fler patienter som väntade.

På detta sätt upptas värdefull läkartid med att lösa logistiska problem. I brist på vårdplatser på avdelningarna blir patienterna liggande på akuten och blockerar upp undersökningsrummen, så att inte de i väntrummet ens kommer in på akuten. Hela systemet stasas upp, när man inte kan slussa patienterna vidare till rätt instans.

Jag fick många tillrop om att det behövs fler vårdplatser för att klara patientsäkerheten. Det är en fråga jag gärna arbetar vidare med.

Barnperspektivet är en annan viktig fråga som belystes tydligt. Man behöver se över om det inte vore bättre att alla barn fick komma till barnakuten, för att slippa vistas timme efter timme i ett väntrum som knappast är anpassat för barn, tillsammans med svårt sjuka unga, vuxna och äldre, något som kan upplevas mycket skrämmande för barnet. Det borde inte vara omöjligt för en läkare att gå från akutmottagningen till barnakuten för att undersöka barnet där, i en miljö anpassad för barn.