lördag 18 juli 2009

Livshjälp istället för dödshjälp

Nyss hemkommen från några veckors semester har jag nu gått igenom tidningspacken. Vilket informationsflöde vi lever med!


Jag följde debatten om dödshjälp och konstaterar att detta är en fråga där en etisk diskussion, med människovärdet som grund, är absolut nödvändig. Enligt en undersökning är dubbelt så många svenskar positiva till dödshjälp än de som säger nej till sådan.

I Nederländerna är det lagligt att under vissa förutsättningar avsluta ett människoliv. Det är ett antal kriterier som ska uppfyllas, exempelvis att personen har en obotlig sjukdom och befinner sig i ett slutstadium av denna. Personen ska också ha uttryckt en tydlig önskan om att avkorta den sista tidens lidande. Två av varandra oberoende läkare ska göra bedömningen att kriterierna är uppfyllda.

Vid utvärderingar har det dock visat sig att så inte alltid sker. Det är inte alltid två läkare inblandade. Det förekommer till och med att läkaren själv fattar ett beslut om att avkorta en patients liv utan att personen det gäller har tillfrågats eller godkänt det!

Jag läste i Dagen om en ung kvinna som fått en svår hjärnskada i samband med en olycka som barn. Läkare avvaktade länge innan man satte in behandling, för att man bedömde att skadan var så allvarlig att det var bättre att hon fick dö. Nu lever hon ett rikt och lyckligt liv, trots funktionshinder som kanske hade kunnat avvärjas om behandling hade satts in direkt.
För mig är varje människas unika och oskattbara värde oavsett prestationsförmåga en grundläggande värdering. Jag tror att det finns en mening med varje liv. Därför måste vi vara oerhört varsamma med livet i alla mänskliga former.
Erfarenheterna från Nederländerna visar vilket farligt sluttande plan man befinner sig på, när man under vissa omständigheter medger att det är OK att avkorta någons liv. Vem har rätt att bedöma att någon annans liv inte är värt att levas? Vad blir nästa steg?
Doktor Mendele och hans medhjälpare gjorde de mest vidrigt brutala undersökningar på koncentrationslägerfångar, som ansågs ha lägre människovärde, för att vinna kunskap om hur människokroppen fungerade och hur mycket den tål av misshandel och tortyr.
För mig är det svårt att inta någon annan hållning än att försvara det absoluta och okränkbara människovärdet. Oavsett personens ursprung, bakgrund eller uppfattning.
Som en följd menar jag att vi är skyldiga att göra vårt yttersta för att ge livshjälp istället för dödshjälp - andligt, psykosocialt, medicinskt, farmakologiskt - så att människan orkar leva tills döden infinner sig.

1 kommentar:

Nadja sa...

Tack för dina förnuftiga synpunkter

Skicka en kommentar