Under några dagar i förra veckan återvände jag till Mchukwi Hospital, i Tanzanias kustområde, bortåt 15 mil söder om Dar es Salaam, där vi tillbringat två av dessa afrikanska år. Min man Anders har arbetat som läkare där sedan i slutet av maj, den här gången genom Läkarbanken, som Rotary och Erikshjälpen står bakom.
Som på många sjukhus i Sverige inleds varje dag morgonbön, men på Mchukwi är det i ordets ursprungliga bemärkelse, utan citationstecken, dvs en kort andakt inramad med vacker, afrikansk stämsång. All dagpersonal deltar, både kristna och muslimer, eftersom det brukar ges allmän information i anslutning till själva andakten.
Chefsläkaren, doktor Zacharia Rukeba, avtackade Anders för hans insatser under de sex veckor han jobbat på Mchukwi den här omgången. Rukeba uttryckte även sjukhusledningens uppskattning för Anders sätt att även stödja arbetet på Mchukwi från Sverige, bland annat genom att förmedla en buss för att underlätta patienttransporter till sjukhuset.
Rukeba påminde också om den roll jag själv spelade, när vi 1991 startade upp sjukhusets utåtriktade arbete med förebyggande hälsovård. En gång i månaden besökte vi var och en av de sju närmaste omgivande byarna för att undervisa skolbarn, byäldste och kvinnogrupper i hur man kan förebygga sjukdomar som undernäring, maskinfektioner, HIV/AIDS osv.
Arbetet har fortsatt i olika former sedan dess och man kan se en del resultat, exempelvis att det inte alls är lika vanligt med under- eller felnäring hos barn, eftersom man nu har bättre kunskap om hurdan kost barn behöver. På våra utflykter i området såg vi exempelvis att man på nästan alla cassavaåkrar nu även hade några ärtbuskar. Det ser jag som ett direkt resultat av våra uppmaningar att öka på proteinkällorna, för att förebygga kwashiorkor hos barn som avvänjs från bröstmjölk när de får ett syskon.
Efter morgonbönen samlas läkare och clinical assistants för att få rapport om vilka inläggningar och operationer som gjorts under natten. Clinical assistants har en medicinsk/diagnostisk utbildning men utan den långa prekliniska delen som läkarna har.
Mchukwi Hospital har ett upptagningsområde på en kvarts miljon invånare, men får ta emot patienter från ett mycket större område. I Dar es Salaam träffade vi många som lyste upp och berättade om anhöriga som fått god vår i Mchukwi när vi berättade att vi kom därifrån.
De flesta kvinnor föder hemma eller på en närliggande dispensär eller förlossningsklinik. Men när något går galet kommer man till Mchukwi Hospital. Det gör att bortåt hälften av alla förlossningar är komplicerade, med ett mycket stort antal kejsarsnitt. Anders hann med nio kejsarsnitt på en tvåveckorsperiod! Indikationerna var exempelvis arm- eller navelsträngsprolaps, uterusruptur, havandeskapsförgiftning osv.
Journalerna skrivs för hand. Eftersom många tanzanier kommer från språkområden där l och r är varianter av samma fonem, så kan det se riktigt kul ut ibland, t ex "reft reg" istället för "left leg".
En nyförlöst mamma med sitt lilla ljushyade, blåögda barn. Efter några veckor mörknar huden och ögonen blir bruna.
President Kikwete uppmanar alla att testa sig för HIV, för att få ett Tanzania utan AIDS. "Låt oss testa oss, låt oss planera, låt oss leva" är slutorden på affischen, som finns lite varstans på sjukhuset.
HIV/AIDS är i högsta grad en påtaglig realitet i området, där ungefär tio procent av befolkningen är smittade. Bromsmediciner brukar finnas, men på sistone har det varit svårt att få fram dem. När vi kom till Mchukwi efter vår safari hade man fått skicka iväg ett trettiotal HIV-positiva tuberkulospatienter, för att man inte fått ut något TB-vaccin. Patienterna hade istället fått skickas till det statliga regionsjukhuset femton mil bort.
Jag beundrar lilla Theresia, som förlöstes med kejsarsnitt förra månaden, och hennes storebror Joshua, som sitter på mammas rygg. Familjen bor i ett samhälle några mil bort och mamma har kommit till Mchukwi för återbesök och kontroll av snittet.
"Djurens sjukhus Selous" heter tavlan som Anders och jag köpte på Zanzibar för två år sedan av en konstnär från Mtwara i södra Tanzania, som mycket väl kände till Mchukwi. Tavlan hänger nu på Children's Ward, för att ge barnen något att titta på. En vanlig anledning till inläggning är brännskador, som uppkommit då barn ramlat in i den öppna elden under matlagningen.
Den här mannen i femtioårsåldern ramlade ned från en kokospalm och bröt både arm och ben. Det är mycket ovanligt att man opererar vid lårbensfrakturer, bland annat på grund av infektionsrisken. Istället får man ligga i sträck i omkring sex veckor. Mannen i sängen bakom Anders bröt sitt ben vid en trafikolycka.
Generatorrummet efter den brand som inträffade samma kväll som vi var på väg till Mchukwi. All ström som behövs på sjukhuset och i personalbostäderna produceras med hjälp av tre olika dieselgeneratorer. Vid eldsvådan totalförstördes två av dem. Den tredje gick att reparera med hjälp av reservdelar från en generator man fick tag på i Ikwiriri dagen efter branden. Men den förmår inte täcka in hela elbehovet. Därför måste man ransonera: 
Hyasinta Maneno, min kära syster och medarbetare, som efterträdde mig som Administrator in charge. 
Vi hann med ett besök på Mchukwi Primary School, som fått en rejäl ansiktslyftning genom ett SIDA-projekt, sedan jag inledde hälsoundervisningen där 1991.
Hälsoundervisningen ledde bland annat till att man grävde brunnar, för att skydda dricksvattnet från förorenat ytvatten. Byborna har grävt själva och skrapat ihop kostnaden för var fjärde brunnsring, vilket ökar delaktigheten. Projektet har gjort att kvinnor och barn inte behöver ägna lika många timmar per dag åt att hämta vatten, vilket är ett av skälen till att flickor numera går i skolan i nästan lika stor omfattning som pojkar.
"Djurens sjukhus Selous" heter tavlan som Anders och jag köpte på Zanzibar för två år sedan av en konstnär från Mtwara i södra Tanzania, som mycket väl kände till Mchukwi. Tavlan hänger nu på Children's Ward, för att ge barnen något att titta på. En vanlig anledning till inläggning är brännskador, som uppkommit då barn ramlat in i den öppna elden under matlagningen.
Den här mannen i femtioårsåldern ramlade ned från en kokospalm och bröt både arm och ben. Det är mycket ovanligt att man opererar vid lårbensfrakturer, bland annat på grund av infektionsrisken. Istället får man ligga i sträck i omkring sex veckor. Mannen i sängen bakom Anders bröt sitt ben vid en trafikolycka. Dessa ärevördiga gentlemän hör till Mchukwis byäldste. Mannen i grönt var ordförande när sjukhuset en gång grundades och arbetet i Rufiji-distriktet inleddes i början av 1970-talet.
Generatorrummet efter den brand som inträffade samma kväll som vi var på väg till Mchukwi. All ström som behövs på sjukhuset och i personalbostäderna produceras med hjälp av tre olika dieselgeneratorer. Vid eldsvådan totalförstördes två av dem. Den tredje gick att reparera med hjälp av reservdelar från en generator man fick tag på i Ikwiriri dagen efter branden. Men den förmår inte täcka in hela elbehovet. Därför måste man ransonera:
Dagtid går strömmen till operation, lab och röntgen. På kvällarna prioriteras vårdavdelningar och personalbostäder. Blir det en akut operation stänger man av strömmen till personalbostäderna och man får klara sig med fotogenlampor.
Redan för ett par år sedan hade det statliga energibolaget Tanesco dragit fram ledningar till sjukhuset, men man har fortfarande inte ordnat med anslutningar. Det är en stark förhoppning att det nu uppkomna läget ska bidra till att man äntligen slutför det påbörjade initiativet!
Hyasinta Maneno, min kära syster och medarbetare, som efterträdde mig som Administrator in charge. Vi hann med ett besök på Mchukwi Primary School, som fått en rejäl ansiktslyftning genom ett SIDA-projekt, sedan jag inledde hälsoundervisningen där 1991.Hälsoundervisningen ledde bland annat till att man grävde brunnar, för att skydda dricksvattnet från förorenat ytvatten. Byborna har grävt själva och skrapat ihop kostnaden för var fjärde brunnsring, vilket ökar delaktigheten. Projektet har gjort att kvinnor och barn inte behöver ägna lika många timmar per dag åt att hämta vatten, vilket är ett av skälen till att flickor numera går i skolan i nästan lika stor omfattning som pojkar.
Det har också haft en helt oväntad, men mycket positiv effekt: Genom att vattnet nu kan hämtas genom en mekanisk handpump så har det traditionella könsmönstret brutits. Numera kan även män hämta vatten. Mannen på bilden kom med cykel och hämtade minst 50 liter vatten i olika kärl, något som tog honom högst tio minuter!
Detta är något som givmilda Vimmerbybor, kunder på Erikshjälpen Second Hand och inte minst medlemmar i Rotaryklubbarna i Vimmerby, Hultsfred, Nybro, Emmaboda och Torsås kan känna sig delaktiga i!
Sammantaget är Mchukwi en plats som står för mycket ljus, i form av ett kunskapscentrum, dit befolkningen kan komma och få god vård, samtidigt som man ständigt brottas med problem i form av dålig infrastruktur, okunskap, smittsamma sjukdomar och akuta tekniska haverier som stör verksamheten.
Sammantaget är Mchukwi en plats som står för mycket ljus, i form av ett kunskapscentrum, dit befolkningen kan komma och få god vård, samtidigt som man ständigt brottas med problem i form av dålig infrastruktur, okunskap, smittsamma sjukdomar och akuta tekniska haverier som stör verksamheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar