Räddande ängel när snöröjningen fallerat

Jag har raljerat på Facebook över vintersportorten Vimmerby, där det åtminstone igår var lättare att ta sig fram med skidor på de oröjda trottoarerna och smågatorna än till fots. Å andra sidan var huvudgatorna blankpolerade, så sparken var det lämpligaste sättet att ta sig fram där. Gissa om jag njöt när jag susade nedför Kungsgatan med sparken igår!

Idag fick jag bevittna avigsidan av vintersportortens "kvaliteter". När jag på kvällen promenerade i höjd med församlingshemmet, såg jag silhuetten av en person korsa gatan i höjd med polishuset. När jag tittade åt samma håll nästa gång satt personen på trottoaren. En annan person var på väg dit över gatan.

Då jag närmade mig insåg jag att det var en dam som hade halkat illa och ramlat omkull när hon klev över från gatan till trottoaren. Förmodligen hade hon brutit armen. Den andra personen, en ung kille, hade sett det hända och skyndat till hennes hjälp. När jag kom fram hade han redan ringt upp 112 och beskrev situationen, samtidigt som han krånglade av sig sin jacka för att värma damen på den iskalla marken.

Så snart samtalet var avslutat gick han till närmaste hus och ordnade fram en filt och en stol, för att få upp damen från marken i väntan på ambulans.

Och tro det eller ej - ambulansen kom efter bara några minuter! Men inte Vimmerby-ambulansen, den var ute på körning. Istället hade SOS Alarm dirigerat in en Kalmar-ambulans, som var på hemväg från en transport till Linköping och just passerade Vimmerby.

Ibland funkar allt perfekt:

En ung kille dök upp som en räddande ängel. Han visste precis vad som behövde göras och gjorde det.

SOS Alarm hade full koll på var ambulanserna befann sig och dirigerade in en förbipasserande ambulans när den "egna" var på annat uppdrag.

Kunnig och omtänksam ambulanspersonal tog hand om den skadade damen på ett professionellt sätt.

Men - och det är ett stort men - om även snöröjning och halkbekämpning hade funkat optimalt, så hade inte damen behövt halka och skada sig.