För dem som söker ett resmål med vidunderlig natur, intressant historia kombinerat med god mat och uppfriskande bad, kan jag rekommendera Korsika. Där finns både större städer och små bergsbyar som klänger sig fast vid klippan.
Man kan hitta små avskilda stränder insprängda mellan klipporna, men också flera kilometerlånga sandstränder. De historiska minnena sträcker sig tillbaka till etrusker och kartager, greker, romare, pisanare och genueser - för att inte tala om öns egen store son, Napoleon Bonaparte.
Bastia, med den gamla hamnen och St-Jean Baptiste, Johannnes Döparens kyrka med de två tornen i förgrunden, är en bra utgångspunkt för utflykter till Cap Corse, den fingerliknande nordligaste halvön.
Strax bakom/nedanför domkyrkan, som är tillägnad Sankta Maria, finns ett vackert litet rokokokapell, Oratoire Ste-Croix, med ett ovanligt krucifix med en svart Jesus.
När man kommer hem från dagens utflykt kan man inta en läcker kvällsmåltid i någon av den gamla hamnens (Vieux Port) alla mysiga restauranger.
Det måste vara något av en drömutmaning för en arkitekt att anpassa hus efter den minst sagt kuperade terrängen och samtidigt få dem funktionella! På Hotel Pietracap strax norr om Bastia fick vi ett rum där klippan sticker upp i badrummet. På somliga ställen har man undvikit att spränga undan utskjutande klippor och låter gästerna nå sina rum via smala, vindlande trappor eller helt enkelt från utsidan.
En typisk, liten skyddad vik med en genuesiskt vakttorn.
Den lilla staden Nonza, med sin svarta borg, ligger fastklamrad på en brant klippa på Cap Corses västsida. Norrut (till höger i bild) kan man ana den kilometerlånga, svarta sandstranden. Den ligger dessvärre öde, för den är förgiftad; den svarta färgen härrör sig från asbestutvinning ett stycke norrut.
Nonza söderifrån, med hus som nästan tycks hänga i luften.
Det finns många vackra, romanska kyrkor, som denna St-Martin i Patrimonia, nära Saint-Florent, i Korsikas viktigaste vindistrikt.
Rasande vackert motljus i stigningen upp emot passet Col de Tehgime på drygt 850 m ö h, som skiljer östra sidan av Cap Corse från den västra och leder tillbaka till Bastia.
I nedstigningen mot Bastia kan man se den smala sandreveln med en milslång sandstrand, och där innanför lagunen Étang de Biguglia, söder om staden.
Om man väljer en utflykt åt sydväst från Bastia kommer man så småningom till Île Rousse, på öns västkust, som fått sitt namn av den röda granitön i bakgrunden. Ytterligare några mil längre mot sydväst längs kusten ligger turistorten Calvi och därefter Ajaccio, Napoleons födelsestad.
Viker man istället av i en båge söderut och sedan åter mot Bastia får man uppleva fantastiska bergsbyar, som denna, Lento. Man kan undra vad som en gång i världen fick någon att bosätta sig på en så otillgänglig plats - och vad som gör att byarna fortfarande lever! Såvida man inte lever av själva utsikten i sig ...
Ungefär hundra kurvor norr om Lente hittar man denna lilla förtjusande kyrka i pisansk romansk stil, St Michele de Murato.
Kyrkan är byggd i vit marmor och grön serpentin (!).
Korsikas blånande berg med oleander (nerium) i förgrunden - en fröjd för ögat!
Mitt på ön, inne bland bergen, ligger Corte, där Napoleons far och en bror föddes.
Corte domineras av borgen och dess ointagliga Örnnäste, som reser sig högt över staden.
Runt Corte finns fantastiska berg att vandra i. Flera toppar är över 2300 m ö h, de högsta drygt 2700 m ö h.
En trevlig vandringsled är i Restonica-dalen. Har man bara vettiga skor behövs inte någon avancerad utrustning. Själv klarade jag mig bra med ett par Ecco-sandaler. Men ta med vatten och lite föda, för det finns ingen kiosk vid den ljuvligt svala fjällsjön en till en och en halv timmes vandring bort, med en stigning från 1300-1700 m ö h.
En annan lämplig utflykt med bil från Corte går mot sydost, till Aleria, en gammal ruinstad, där man hittat fynd från såväl etrusker, greker, kartager och romare.
Det här märkliga dryckeskärlet, en rhyton, är ett av de mycket speciella fynden.
Vill man inte få sand mellan tårna från den milslånga sandstranden vid Aleria, så kan man hitta sådana här, skyddade små badställen i bäckarna längs Kastanjeleden, Route Chainiers.
Vägarna på Korsika är inget för den nervsvage. Ofta smalt och slingrigt, mellan utskjutande klippor, sällan några vägräcken, trots djupa stup vid sidorna.
Men med de vyer som breder ut sig när man rundat en krök, så är det väl värt alla vedermödor! Just denna stad heter Ghisoni.
Det är väl värt att stanna till i någon av alla dessa små byar och städer och utforska de slingrande gränderna.
På kvällen får man promenera runt och välja ut något av Cortes förträffliga matställen, det ena med bättre vy över Örnnästet (eller något annat vackert) än det andra.
Efter tio dagar på Korsika konstaterade vi att det fanns avsevärt mer att utforska på ön, så det får nog bli fler turer dit framöver!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar