Vilken prioritet har Barnkonventionen i det rödgröna landstinget?

Barnens rättigheter är en något vi inte får ge avkall på. Redan 2004, när Anders Andersson (KD) var landstingsstyrelsens ordförande, skrevs det in i landstingsplanen att "landstinget strävar efter att all verksamhet ska leva upp till intentionerna i FN:s barnkonvention". Ett barnkompetensnätverk utvecklades som följd av detta, för att arbeta in barnrättsfrågorna i hälso- och sjukvrådens verksamheter.

Under de år som gått sedan majoritetsskiftet 2006 har vi många gånger haft anledning att bekymra oss över i vad mån den rödgröna majoriteten prioriterar barnrättsarbetet. Långa tider har arbetet i barnkompetensnätverket legat nere. Det har varit svårt att få spridning för barnrättsfrågorna i exempelvis kliniker där barn inte normalt ingår i verksamheten, men mycket väl kan vistas som anhörig och/eller besökare.

Trots att en handlingsplan för arbetet med Barnkonventionen antogs för ett år sedan har jag fått signaler om att inte mycket konkret har hänt för att konkretisera och genomföra den.

För att få en bild av läget ett år efter handlingsplanens antagande ställde jag ett antal konkreta frågor, som grundar sig på olika delar av handlingsplanen, vid landstingsfullmäktige förra veckan.

Svaret besannade dessvärre mina farhågor. Fina fraser kan majoriteten leverera. Det händer helt visst en hel del bra saker i vissa delar av verksamheten, men det genomgående svaret på mina frågor var att det inte finns några siffror att redovisa, ingen statistik som följer upp i vad mån landstingets verksamheter lyckas med att sätta barnets bästa i första rummet.

Det är sorgligt att den rödgröna landstingsmajoriteten, som yvs över landstingets ständiga förbättringsarbete och öppna redovisningar av resultat, inte har kommit längre när det gäller att säkra resultaten i en sådan honnörsfråga som barnets rättigheter. Har inte barnets bästa högre prioritet?

Interpellationsdebatten visade att arbetet med att implementera Barnkonventionen i realiteten har inletts relativt nyligen. Jag lovar därför att återkomma om ett år, för att undersöka om den rödgröna majoriteten då kan redovisa några resultat.

Här nedan följer interpellationen:

Interpellation till landstingsråden Lena Segerberg (S), Linda Fleetwood (V) och Jessica Rydell (MP)

Uppföljning av ”Handlingsplan för arbetet med Barnkonventionen”

Den 15 maj firades den Internationella Familjedagen. Det ger anledning till att granska hur Landstinget i Kalmar Län arbetar med frågor som gäller barn och familjer.

Under det senaste tiotalet år har arbetet med att förverkliga FN:s barnkonvention uppmärksammats i landstinget. Bland annat formerades ett barnkompetensnätverk, som särskilt skulle fokusera barnperspektivet i landstinget.

Förra våren anordnades en barnrättskonferens, där många chefer på olika nivåer deltog. Tyvärr saknades i stort sett helt representation av chefer från ”vuxenspecialiteterna” inom hälso- och sjukvårdsförvaltningen, trots att man där möter barn både som brukare (inom t ex akutsjukvård, operation och röntgen), men också som anhöriga och besökare. Barn som har svårt somatiskt sjuka anhöriga och barn med anhöriga som vårdas inom psykiatrin och missbruksvården har ofta stora egna behov av stöd och bearbetning.

I juni 2012, för ett år sedan, antog landstingsfullmäktige Landstinget i Kalmar Läns ”Handlingsplan för arbetet med Barnkonventionen”, som ska omfatta tiden 2012 – 2014. Handlingsplanen innehåller en rad konkreta och uppföljningsbara punkter och checklistor. Den tar upp viktiga perspektiv, både om fortbildning i barnkompetens hos personal som möter barn i arbetet, om barnchecklistor inför beslut och om stöd till barn med sjuka föräldrar och nära anhöriga.

Som förtroendevald har man mycket begränsad insyn i beredningsprocessen på basenhets- eller kliniknivå. Det är därför omöjligt att överblicka hur väl barnkonsekvensbeskrivningar har införts som verktyg inför beslut. Så här mitt i perioden skulle det därför vara värdefullt att få en återkoppling om hur arbetet med att implementera barnperspektivet fortskrider i landstingets alla verksamheter.

Jag önskar därför redovisning för följande frågor för var och en av de förvaltningar som ni ansvarar för:

• Hur stor andel av chefer och anställda har numera utbildats om handlingsplanen och arbetet med barnkonventionen?

• Hur många barn till psykiskt funktionshindrade eller missbrukare har fått remiss till BUP och/eller kommunens socialtjänst sedan handlingsplanen antogs?

• I hur stor andel av basenheterna görs numera barnkonsekvensbeskrivningar i samband med beslut i respektive förvaltning? Har de i något eller några fall lett till att beslutet har justerats för att minska befarade negativa konsekvenser för barn och ungdomar?

• Vilka rutiner har utvecklats till stöd för barn till föräldrar med missbruk eller psykiskt funktionshinder, respektive allvarliga somatiska sjukdomar?
Vimmerby den 15 maj 2013
Gudrun Brunegård