Nollvision för vårdskador - rulltårta för barns psykiska hälsa

Efter några dagar i Stockholm är jag fullproppad med intryck och idéer som jag vill ta med hem till Kalmar län och Vimmerby!

Igår eftermiddags var jag på ett rundabordssamtal i Riksdagen med rubriken "Nollvision för vårdskador - ger det en säkrare vård?" Arrangörer var socialutskottets alliansgrupp och medverkade gjorde experter från Luftfartsverket, Haverikommissionen, Socialstyrelsen, HSAN, Vårdförbundet och Läkarförbundet.

Aud Sjökvist, generaldirektör på HSAN, inledde med den skakande upplysningen att det inträffar 105.000 vårdskador per år i Sverige. 3000 av dessa leder till döden. Det motsvarar 20 flygplanskrascher per år, dvs en varannan vecka, där alla omkommer! Det ska jämföras med de 450 personer per år som dör i trafiken och ingen på kärnkraftverken. Ändå brukar folk i trygghetsundersökningar uppge att man upplever sjukvården som säker och flyg eller kärnkraft som osäker.

Av samtalet framkom att en grundbult är att det ska finnas tydliga rutiner för olika arbetsuppgifter, men också rutiner för att rapportera när det går snett eller nästan går snett. Dessa incidenter måste analyseras med ett öppet sinne, utan att straffbelägga personalen. Istället ska syftet vara att lära av misstagen för att förebygga fler liknande händelser. En viktig del i detta är att förbättra kommunikationen i vården.

Som någon uttryckte det: Det ska vara lätt att göra rätt - för alla yrkesgrupper i vården.

Idag fick några av SKL-beredningarna en återrapportering av arbetet med att förbättra barns psykiska hälsa. För ett år sedan antogs ett positionspapper, som man arbetat vidare med. En kartläggning av arbetet med främjande och stödjande av den psykiska hälsan pågår. Bland annat görs en enkät med samtliga elever i årskurs sex och nio för att få en bild av det psykiska hälsoläget.

Ing-Marie Wieselgren, psykiatriker, fungerar som coach i SKL-teamet. Hon menar att det behövs ett helhetsgrepp för att förbättra den psykiska hälsan hos barn. Av landets två miljoner barn behöver 20-30 procent särskilt stöd.

Det finns många olika aktörer kring barnen: barnhälsovården, elevhälsan, primärvården, socialtjänsten, barn- och ungdomspsykiatrin, habiliteringen. Många gånger bollas barnet mellan de olika instanserna. Istället behövs ett samlat, gemensamt grepp. Allas arbetssätt behöver utvecklas samtidigt - som en rulltårta!

Det var fascinerande att se hur SKL:s arbete fortskrider med att ta fram verktyg till kommunernas och landstingens gemensamma arbete. Pyramider som läggs ihop till cirklar, man bygger träd, utvecklar processverktyg och sammanställer statistik. Redan nu finns ett webbaserat stöd för kartläggning av vilka aktörer som finns i en kommun. Efter jul ska det kompletteras med vilka samverkansgrupper som finns.

Slutsatsen av dessa båda seminarier är att nollvisionen, såväl för vårdskador som för psykisk ohälsa hos barn, uppnås genom kartläggning och samarbete mellan olika aktörer.

Jobbar man med rulltårta, så behöver det inte bli pannkaka ...