fredag 26 februari 2010

Rödgrönt hot mot familjernas oberoende

RUT-avdraget har blivit en succé. Ett antal företag för hushållsnära tjänster har etablerats, svarta tjänster har blivit vita, skattepengar har kommit in till staten, som finns med och bidrar till välfärden.

Samtidigt får mängder av människor avlastning i hushållsarbetet och kan ägna sin fritid till annat än att städa och tvätta fönster, eller ha ångest över att man inte hinner med.

Många av dem som utnyttjat skatteavdraget är pensionärer, som på detta vis får hjälp med sådant som inte ingår i hemtjänsten. Många småbarnsföräldrar, som varit nära att drunkna under alla krav, har tack vare RUT-avdraget fått näsan över vattenytan och får kvalitetstid till familjen.

Vad händer med alla dessa till hösten, om olyckan skulle vara framme och de rödgröna skulle vinna valet? Vänstern är kristallklar i att skatteavdraget ska tas bort.

Vänstern vill också ta bort jobbskatteavdraget, som har gett en extra månadslön till en sjuksköterska, genom att hon får behålla mer av sin lön.

Vårdnadsbidraget, som har ökat valfriheten för barnfamiljerna, kommer också att tas bort om det blir en rödgrön valseger.

Jag undrar just hur vänsterexperimentet resonerar, som vill riva upp reformer som har gett större frihet, mer valmöjligheter och oberoende till befolkningen. Deras ideologi talar förstås för kontroll och uppifrånperspektiv. Man litar inte på att folk vet vad som är bäst för dem själva, utan vill agera överförmyndare.

Jag, däremot, är övertygad om att de flesta människor vill ha makt över sina egna liv, rätt att själva bestämma över sina viktiga val och rätt att själva disponera merparten av sin inkomst.

Därför ser jag fram emot att socialistgänget håller fast vid sin inslagna linje, så att alternativen blir tydliga för alla och envar.

Migrationsverket, ändra reglerna NU!

Återigen får man höra om konsekvenserna av Migrationsverkets rigida syn på hur det ska gå till när man söker uppehållstillstånd.

En ung kvinna från Iran, mor till två små tremånaders tvillingar med svensk far, ska tvingas att åka tillbaka till sitt hemland för att söka uppehållstillstånd. Utan sina småttingar. Som hon ammar.

Vart har medmänskligheten tagit vägen?

Vet inte Migrationsverket att den tidiga anknytningen till sin mor är oerhört viktig för ett barns psykiska utveckling? Vet inte Migrationsverket att bröstmjölk är den bästa födan för små barn och innehåller näring, men också ett utmärkt infektionsskydd, som inte går att få genom bröstmjölksersättning?

Varför ska man vara så okänsliga på Migrationsverket, att man tvingar en spädbarnsmor att lämna sina båda telningar för att söka visum från sitt hemland? Varför kan hon inte göra det från familjens gemensamma hem i Sverige? Det är ju ändå bara en formalitet, eftersom reglen om anhöriginvandring rimligen måste tillämpas i ett sådant här fall.

Nej, ändra reglerna NU, Migrationsverket! Gör det möjligt att söka visum från Sverige!

Varför förbud att mata småfåglar, Vimarhem?

Idag kan man läsa i Vimmerby Tidning om Eva-Lisa och Janos Korán, som i tiotals år har matat småfåglarna på gården intill hyreshuset i Storebro. Nu hotar hyresbolaget Vimarhem med vräkning, om inte paret slutar mata småfåglarna.

Ofattbart!

För mig och många andra innebär småfåglar runt husen stor livskvalitet. Den jublande fågelsången så här års kan få hjärtat att sprängas av lycka över livet och årstidernas skiftningar. Och finns det något mer rogivande och vackert än ett fågelbord utanför köksfönstret, där man kan betrakta hur en rad olika fågelarter som samlas och äter?

Förutom den rent själviska aspekten, så är den stränga vintern ett hot mot många fåglar, som har svårt att hitta föda. Igår såg min man en kattuggla intill vårt garage, mitt på dagen, uppenbart omtöcknad, på jakt efter byte. Någon annan hade hittat en död uggla för några dagar sedan.

Om den stränga vintern dödar många fåglar rubbas rimligen den ekologiska balansen i naturen. Kan man då rädda livet på några fåglar genom att lägga ut mat till dem, så borde det kunna ses som en viktig insats.

Jag kan förstå om hyresbolaget inte vill ha agnar och fågellort på balkonger och nära intill husen. Det vore både skräpigt och ohygieniskt, men i det här fallet berättar Janos Korán att han brukar vara noga med att städa upp på våren.

Jag hoppas att Vimarhem tänker om. Inte ska en djur- och fågelvän vräkas! Tvärtom borde fler tänka på att ge mat åt fåglarna.

Frågan är bara vad jag kan ge kattugglan, som håller till i närheten av vårt hus? Jag har inte så många sorkar på lager - dem tar katten Ramses hand om ...

torsdag 25 februari 2010

Årsmöte och landstingsfråga

Kvällens talare, landstingsrådet Gudrun Brunegård, mellan kommungruppledaren Åke Nilsson och riksdagsledamoten Anders Andersson, i samband med årsmötet i Virserum.

På onsdagskvällen hade jag förmånen att få tala vid Hultsfredsavdelningens årsmöte i Virserum. Vilken fest det var och vilka resurser där finns! Riksdagsledamoten Anders Andersson som lokalavdelningsordförande och ombudsmannen Åke Nilsson som kommungruppledare.
Den sossestyrda kommunens hantering av frågor som högstadiet i Virserum och Rockparty och hur Åke Nilsson och Anders Andersson har agerat i frågorna, har medfört att nya medlemmar har strömmat till kristdemokraterna. Flera av dessa nya medlemmar deltog och är beredda att nu arbeta för en kristdemokratiskt ledd allianskommun i Hultsfred efter höstens val.
Själv berättade om de frågor jag arbetar med i landstinget. Vid fikabordet efteråt fick jag mig, förutom de läckra hembakade semlorna, till livs hur man som patient ibland avvisas från närmaste hälsocentral, när man vill ta blodprov för sin sjukhusklinik. Detta trots att sjukhuset står för kostnaden. Det är en oförklarlig brist på servicekänsla hos sådana vårdcentraler, tycker jag.
Därför ställer jag en fråga till ansvarigt landstingsråd Ann Hellenborg (MP), om vad hon tänker göra för att föra ut informationen att alla patienter ska vara välkomna. Frågan ska besvaras vid nästa veckas landstingsfullmäktige.

onsdag 24 februari 2010

Högberg redan bönhörd!

I en artikel i Vimmerby Tidning stoltserar Peter Högberg (S) över att Vimmerby Folkhögskola satsar på utbildning av arbetslösa ungdomar. Han klagar samtidigt på alliansregeringen och påstår att den inte gör något för att minska ungdomsarbetslösheten. Han önskar att regeringen i vårpropositionen ska avsätta medel för nya utbildningssatsningar inom folkbildningen.

Jag har glada nyheter, Peter! Du är redan bönhörd. Den kvartsmiljon som Vimmerby Folkhögskola har fått för att tillsammans med Arbetsförmedlingen skapa 16 utbildningsplatser kommer just från denna alliansregering! Precis som landstingets övriga tre folkhögskolor har fått varsin kvartsmiljon för samma syfte.

Man kan tycka att det är lite fräckt av Peter Högberg (S), att i en nyhetsartikel framställa det som att det är han själv, i rollen som ordförande för Vimmerby Folkhögskolla, som gör denna satsning, när det i själva verket är regeringen som avsatt pengarna. Det folkhögskolorna gör är att ta vara på möjligheten. Det är bra och dessutom en samhällsskyldighet.

Ännu fräckare blir Högbergs kritik av regeringen, när man betänker att det är sossemajoriteten i landstinget som har dragit bort 8,5 miljoner kronor från landstingets fyra folkhögskolor under de senaste två åren. De lärartjänster som försvann genom den neddragningen hade kunnat ge utbildning till ännu fler ungdomar!

tisdag 23 februari 2010

Interpellation om tidsplan för Hälsoval Kalmar

Vårdvalet är en viktig reform för att ge patienterna utökad makt att välja vårdgivare och att ge vårdgivare lika villkor på spelplanen. En lag trädde i kraft vid årsskiftet, som gör vårdvalet obligatoriskt i alla landsting. I Kalmar län ligger vi långt efter. Det finns inte ens någon tidsplan för hur genomförandet ska gå till.

Därför ställer jag en interpellation till det ansvariga landstingsrådet Ann Hellenborg (MP), att besvaras vid nästa veckas landstingsfullmäktige. Den lyder som följer:

"Genom införande av vårdval enligt lagen om valfrihetssystem (LOV) får medborgaren möjlighet att själva välja att lista sig hos offentligt eller privat drivna vårdcentraler med likvärdigt vårdutbud. Det är en viktig reform, som i andra län bland annat har inneburit att vårdcentraler har etablerats på platser där det offentliga tidigare har haft svårt med rekrytering av läkare.

I Kalmar län har den rödgröna majoriteten förhalat processen, vilket innebär att vårt landsting tycks ligga sist i landet när det gäller att genomföra reformen.

Den 18 december 2009 beslutade en extrainkallad landstingsstyrelse om ersättningssystem för Hälsoval Kalmar. På så vis slapp vårt landsting pinsamheten att bli olagliga, med tanke på att vårdval blev obligatoriskt från den 1 januari 2010.

Dessvärre tycks det som att den rödgröna majoriteten fortsätter att förhala införandet av Hälsoval Kalmar. Ännu har inget startdatum tillkännagivits. Inte ens en tidsplan har offentliggjorts.

Jag vill därför ha svar på följande frågor:

- När kan vårdgivare, offentliga och privata, börja ansöka om att få etablera sig inom Hälsoval Kalmar?
- När ska ansökningarna vara behandlade, för att medborgarna ska få veta vilka vårdgivare de har att välja mellan för att lista sig hos?
- Under vilken tidsperiod kommer befolkningen kunna lista/lista om sig inför uppstarten av Hälsoval Kalmar?
- När blir startdatum för Hälsoval Kalmar?"

För alla medborgares och vårdgivares skull hoppas jag på ett konkret svar. Inga undanglidningar kan accepteras längre.

måndag 22 februari 2010

20 minusgrader. Våren är på väg!

Tjugo minusgrader klockan sju på morgonen. Tjugofem meters promenad över "gräsmattan", som för tillfället går via en smal gång genom 75 cm djup snö. Träden tyngda av stora gräddklicksliknande snösjok.

Ändå fylls jag av en sprudlande lyckokänsla. Varför?

Jo, fåglarna kvittrade för full hals! Det var en fågelsång som inte liknade något jag hört på minst ett halvår.

Fåglarna känner av vårtecknen. Dagarna har blivit längre. Ja, det var ju faktiskt ljust när jag åkte hemifrån - när hände det senast? Och solen orkar upp högre på dagen. Trots vinterkylan så värmer ju faktiskt solen när den väl kommer fram.

Naturen är fantastisk! När vi bodde i Afrika förundrades vi över hur en del träd plötsligt kläddes i skir vårgrönska. Andra brast ut i en överdådig blomning på bar kvist. Trots att det var torrtid och det inte kommit någon endaste regndroppe på bortåt ett halvår. Det var som att träden kände av att regnen var i antågande.

På samma sätt känner våra fåglar av att våren är på gång.

För att citera C.S. Lewis, i Narnia, där den vita häxan gjort att det blev evig vinter, men aldrig jul. Mitt i detta dök det upp små, subtila tecken, som endast de uppmärksamma lade märke till, men som förebådade att en förändring var på gång:

- Aslan is on the move!

fredag 19 februari 2010

Grattis RiddarHusLäkarna och övriga primärvården!

Patienterna i Kalmar län är mest nöjda i hela landet över den vård och det bemötande de har upplevt vid sina besök på hälsocentraler och privatläkarmottagningar.

Det är oerhört glädjande och en välförtjänt uppmuntran till alla som jobbar inom primärvården. Inte minst eftersom den nationella patientenkäten är just detta. Man har ringt upp personer som verkligen besökt sjukvården en viss dag. Deras uppgifter baserar sig på en genuin upplevelse. Det handlar inte om förväntan eller hörsägen.

Resultatet är så genomgående markant, att även en hälsocentral som ur länsperspektiv ligger lågt ändå uppvisar resultat i nivå med rikssnittet.

Ett extra stort grattis till RiddarHusLäkarna i Västervik, som ligger i den absoluta toppen!

Som Christer Jonsson påtalar i sin blogg http://www.jonssonsfunderingar.blogspot.com/ så saknas en dimension i denna undersökning, nämligen kvaliteten på vårdinsatsen, det vill säga resultatet av besöket i vården.

Förhoppningsvis kan man i framtiden koppla ihop olika undersökningar för att få ett bättre underlag för en helhetsbedömning av olika kvalitetsfaktorer, vilket kan ligga till grund för patientens val.

Det är ju inte givet att gott bemötande är liktydigt med yppersta medicinska kvalitet, även om naturligtvis målsättningen ska vara att all hälso- och sjukvård ska bestå av båda delarna. Tyvärr finns det ju en del resultat vad gäller stora sjukdomsgrupper, där vårt län har långt kvar till någon pallplats. Då är det en klen tröst att åtminstone bemötandet var bra.

SJ - inte sämre än att de kunde ändra sig

Just hemkommen från några dagar i Stockholm, efter tågresor som gav 1,5 timmes försening på ditresan och två timmar på hemresan, sjönk jag ned framför sena TV-nyheterna.

En av huvudnyheterna var att SJ efter en kraftig proteststorm valt att riva upp beslutet om reducerad förseningsersättning. Nu återgår man till den tidigare nivån.

Det var ett klokt beslut. Allt annat hade signalerat att SJ har gett upp och har släppt ambitionen att hålla tidtabellen. Det skulle fullständigt ha underminerat förtroendet för SJ.

Visst, jag kan ha viss förståelse för att de dignar under de gigantiska belopp man tvingas betala ut denna vinter, när 48 % av tågen mellan Malmö och Stockholm varit försenade. Ur det perspektivet var det kanske inte så konstigt att man lättat gömde sig bakom EU-direktivet, i hopp om att minska förlusterna något. Men det hade varit fel väg att gå. Det man behöver göra är ju att vidta åtgärder för att återställa ordningen och därmed minska mängden utkrävda förseningsersättningar.

Ändå är det nog många resenärer som i likhet med mig inte har lagt ned möda på att begära ut någon ersättning.

Men om jag nu skulle göra slag i saken kvarstår frågan om vem som i så fall ska ha ersättningen:

Jag själv, som fick stå och vänta i en timme på en fullpackad Centralstation, där det inte fanns någon sittplats att uppbringa, och sedan fyrtio minuter på ett dragigt och lika sittplatsbefriat resecentrum i Linköping?

Sveriges Kommuner och Landsting, som betalat resan, föranledd av mitt uppdrag i utbildningsberedningen (som jag ironiskt nog lämnade några minuter innan mötet var slut, för att säkert hinna med tåget)?

Eller rent av min kommunpolitiska arbetsgrupp, som fick genomföra gruppmötet utan sin gruppledare?

onsdag 17 februari 2010

Tänk om, SJ!

Hörde på radion att SJ skulle kraftigt minska ned den kompensation som deras resenärer fått när det blivit förseningar. Man hänvisar till ett EU-direktiv.

Det där är rent trams! EU-direktiv anger miniminivåer. Det finns inget som hindrar att man lägger sig högre.

Om SJ ska kunna återuppbygga sitt förtroende efter det senaste årets ökande förseningar, så bör man nog hålla sig väl med sina kunder. Då borde man istället höja kompensationen, för allt omak man förorsakar genom att inte kunna hålla tiderna. Inte sänka dem.

För egen del har jag två gånger de senaste veckorna valt tågalternativ med 1,5-2 timmars marginal till mitt möte, för att gardera mig mot förseningar. Ena gången kom jag, trots det, en timme försent till mötet. Nu senast anlände jag till bestämmelseorten 1,5 timme efter angiven ankomsttid.

Med SJ:s nya politik är signalen att man struntar i kunderna och närmast tycker att de är till besvär. Det börjar likna den italienska statsjärnvägen på 1970-talet, när jag och min man tågluffade. Vid perrongen brukade man hitta det tåg som skulle ha gått för två timmar sedan. Man tog det och kom fram i tid.

Den stora skillnaden är att här i Sverige kan man inte bara kliva på ett tåg. Som vanlig resenär köper man en biljett till ett visst tåg och får vackert hålla sig till det.

Tänk om, SJ! Försök att se att ni är till för era kunder! Vi är värda er respekt.

Skolverket tappat perspektivet - kunskap om kristendom nödvändig

Skolverket verkar ha tappat perspektivet. Nu vill manta bort en viktig text i kursplanen för religionskunskap, vilket skulle ge en historielöst utslätad bild av vårt samhälle.

Texten som Skolverket vill ta bort lyder:

"Religionskunskapen syftar också till en ökad förståelse av sambandet mellan samhälle och religion i olika tider och på olika platser. En förståelse av det svenska samhället och dess värderingar fördjupas genom kunskaper om de kristna traditioner som dominerat i Sverige. Sådan kunskap ger också möjlighet till förståelse av västerländsk konst, musik och litteratur."

"Ett gemensamt ursprung finns för de tre religionerna kristendom, judendom och islam. Religionskunskapsämnet ger fördjupad kunskap om dessa religioner, som har haft och har stor betydelse för människor och samhällen. Västerländks kultur och samhällsutveckling har under lång tid påverkats av kristendomen och dess värderingar. Det svenska samhället är starkt influerat av kristendomen i värde- och normsystem, lagstiftning och rättssystem, kultur och traditioner. En viktig grund för denna förståelse är kunskaper om Bibeln och kyrkoåret. Psalmer, sånger, etiska principer och sedvänjor ger uttryck för kristen tro i olika tider."

Vad är det för farligt med den texten? Varför ska den tas bort? Varför vill inte Skolverket att våra unga ska få kunskap om vad som har format vårt samhälle och våra värderingar under de senaste tusen åren?

Det handlar inte om bristande respekt för andra religioner, det handlar om att ha en kunskapsgrund som skapar förståelse för andra. Jag vet en muslimsk imam, som använde detta som argument för att ha kvar skolavslutning i kyrkan. Han menade att främlingsfientlighet och islamofobi istället ökar om man inte har med de grundläggande värderingar som vår egen religion och historia ger.

Göran Hägglund (KD) skriver på Facebook tidigare idag: "I vår del av världen ska självklart kristendomen och dess traditioner inta en särställning i undervisningen. Kunskap om den egna historien och identiteten är en nyckel till tolerans och öppenhet för andra."

Även utbildningsminister Jan Björklund (FP) öppnar för att justera Skolverkets strykning. Må så ske!

Källa Aftonbladet:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6621125.ab

Barnhospice i Stockholm efter kristdemokratiskt förslag

På tisdagseftermiddagen beslutade Stockholmslandstinget att inrätta Sveriges första hospice för barn. Det var Pia Lidwall, gruppledare för kristdemokraterna i landstinget, som tog det första initiativet till detta.

Hospice är en hemliknande inrättning, där personer med obotliga sjukdomar i långt framskridet stadium kan vistas den sista tiden, i närhet till sina anhöriga och med tillgång till särskilt utvald personal, som är lyhörd inför den enskildes olika behov, både kroppsliga, andliga och själsliga, och har god medicinsk kompetens och kan ge god omvårdnad med exempelvis smärtlindring.

På ett hospice har man alltså tillgång till all den vårdkompetens som finns på en sjukhusklinik, utan den institutionskänsla som är svår att undvika på en sådan. Hospice kan vara ett utmärkt alternativ om familjen inte orkar ha sin döende familjemedlem hemma den sista tiden, eller om behovet av avancerad vårdkompetens är större än vad man kan tillmötesgå i hemsjukvården.

Stockholmslandstingets beslut att låta Ersta sjukhus bygga upp detta barnhospice är klokt. På Ersta finns hög kompetens inom medicinområdet, samtidigt som man har en helhetssyn på människans sammansättning och behov i livets olika skeden.

Det är min innerliga förhoppning att vi ska kunna få till stånd hospice även för dem som skulle behöva denna typ av vård i Kalmar län. Den motion jag skrev för några år sedan bemöttes positivt av fullmäktige, men inga praktiska steg har sedan tagits.

Vårdval Stockholm - bättre än sitt rykte

På tisdagen gjorde jag, tillsammans med min landstingsrådskollega Henrik Yngvesson (M), ett besök på Stockholms läns landsting, för att informera oss om Vårdval Stockholm. Vårdval Stockholm tycks vara ett "rött skynke" för vänstergänget, som gärna återger ett antal myter om alla "orättvisor" de ser med systemet. Därför var det värdefullt att på ort och ställe bilda oss en uppfattning om det.

De som tog emot oss var moderaterna Lars-Joakim Lundquist och Filippa Reinfeldt, kristdemokraten Pia Lidwall och folkpartisten Birgitta Rydberg, ett par politiska sekreterare och en handläggare. Centerpartisten Gustav Andersson var upptagen på annat håll.

Syftet med vårdvalet har varit att med hjälp av konkurrens som drivkraft förbättra kvaliteten för brukaren. Det har bekräftats exempelvis när man lade ut en dåligt fungerande vårdcentral i ett lågstatusområde. Personalen erbjöds att följa med till den nya utföraren, som klargjorde en tydligt höjd ambitionsnivå. De som inte ställde upp på den nya policyn hade möjlighet att stanna kvar som landstingsanställda på annan arbetsplats.

När nu något år har gått har mottagningen i den nya regin ökat antalet läkarbesök dramatiskt. Den tidigare branta ökningen av antalet besök på akutmottagning har mattats av, vilket tyder på att det vi i Kalmar län kallar för täckningsgrad har förbättrats, dvs den "egna" mottagningen lyckas bättre med att själv ta hand om sina patienter, så att de inte söker sig åt annat håll för att få hjälp.
Något som skiljer Stockholms vårdvalsmodell från övriga landet är att det inte bara gäller primärvården utan runt ett tiotal olika andra specificerade vårdområden, såsom höft- och knäledsoperationer, gråstarrsoperationer, förlossningsvård och logopedi.

Ett positivt exempel, som gäller logopedin, redovisades i Dagens Nyheter samma dag. Där skriver ett antal privatpraktiserande logopeder att på ett år förkortades köerna för att utreda dyslexi från upp till 24 månader till 3 veckor.

"För två år sedan rådde fortfarande ett system där landstingspolitiker beslutade hur många barn som hade behov av logopedutredningar och vart dessa skulle vända sig. Vi fick i uppgift att leverera detta antal, varken mer eller mindre. Resultatet var årslånga köer, hämmad verksamhetsutveckling samt ineffektiv och självgenererande byråkrati.

Idag är situationen helt annorlunda! Tidigare handlade våra arbetsmöten om hur vi skulle undvika att utreda fler barn än vad politikerna hade beslutat. Idag är barnen i fokus och vi diskuterar hur vi på bästa sätt kan möta deras behov, bland annat genom nya mottagningar och fördjupat samarbete med föräldrar och skola."

måndag 15 februari 2010

Allianshearing och Anders Anderssons hand

I Riksdagens vackra Förstakammarsal samlades idag landstingsgruppledare från allianspartierna från hela landet, för en hearing anordnad av Allians för Sveriges sjukvårdsarbetsgrupp.

Min företrädare på landstingsrådsposten, Anders Andersson (KD), Järnforsen, är ordförande i arbetsgruppen, där även Filippa Reinfeldt (M), Kenneth Johansson (C) och Jonas Andersson (FP) ingår. Deras uppdrag är att ta fram en gemensam allianspolitik inom hälso- och sjukvårdens område inför valet i höst, som man kan börja genomföra under nästa mandatperiod.

I hearingen medverkade en rad företrädare för viktiga medspelare inom hälso- och sjukvårdens område:
Vårdgivarna och professionens perspektiv: SKL, Läkarförbundet, Vårdförbundet, SYLF, Vårdföretagen.
Patientens perspektiv genom några olika patientorganisationer: NHR, Reumatikerförbundet och RBU.
"Golvets perspektiv" i form av en barnallergolog, en kardiolog, en vårdutvecklare, en distriktsläkare och en psykiater.

Vad kunde då detta ge? Ja, en rad inspel ur olika perspektiv; i mångt och mycket väl underbyggda förslag till hur man kan göra vården bättre på kort och lång sikt. Till exempel genom att öka tillgången på AT-läkarblock, vilket skulle snabba på rekryteringen av specialistläkare i nästa led.

Regeringens kömiljard har varit uppskattad och har gett konkreta resultat till följd. Inspirerade av denna morot i förbättringsarbetet föreslogs under dagen både en patientsäkerhetsmiljard och en allmänläkarmiljard, för att råda bot på olika problemområden.

Göran Stiernstedt på SKL visade upp en skrämmande bild på alla de hundratals olika vårdkontakter som en person i 75-80-årsåldern har under ett år.

Ami Hommel pekade på hur man, genom ett patientfokuserat vårdflödesarbete, kan korta köerna i höftsjukvården genom att direkt transportera misstänkta fall till röntgen och därifrån till vårdavdelning, utan att passera akutmottagningen. En positiv följdeffekt är att fler överlever och snabbare kan komma tillbaka hem till sitt eget boende.

Psykiatern Ing-Marie Wieselgren påtalade behovet av att koppla ihop och analysera resultaten hos alla de olika myndigheter som är inblandade kring personer med psykisk ohälsa. För det skulle det behövas en "über-nörd för psykisk hälsa". Man måste vara beredd att bryta gränserna. Som avslutning citerade hon Mamma Mu: "Man måste inte stå och tugga och glo, bara för att man är en ko!"

Anders Andersson sammanfattade dagen med sin hand, där tummen symboliserar människors hälsa, pekfingret patientsäkerhet, långfingret vårdvalet, ringfingret att de mest sjuka äldre ska kunna lita på sjukvården. Lillfingret påminner om barnperspektivet, att barnets behov aldrig för glömmas bort.

SJ:s översittarfasoner saknar kundfokus

Så har det hänt igen. Tåget på Stångådalsbanan var ersatt med buss, som var försenat redan i starten från Vimmerby. Detta är dessvärre mer regel än undantag.

Jag satt längst fram och följde Veolia-personalens arbete med att planera för sina resenärers vidare färder från Linköping. Flera gånger under resan stämde de av med Resecentrum i Linköping om vår beräknade ankomsttid kontra det tåg vi skulle passa. Tio resenärer skulle med Stockholmståget. Så sent som 500 meter från Resecentrum hade de telefonkontakt. Lyckligtvis var även Stockholmståget försenat och kom in på perrongen en halv minut före bussen.

Vi som skulle med tåget fick stiga av först, tågvärden rusade ut och lyfte ut våra väskor och uppmanade oss att springa till perrongen.

Men när vi kom upp ur tunneln var tåget redan borta.

Jaha, då var det bara att traska tillbaka till kundcentrum, för att få biljetten ombokad. Skönt att veta att det numera skulle finnas ett gemensamt kundcentrum, så man skulle slippa fösas mellan SJ:s och Ötrafs. Det hade ju landstingsstyrelsen fått information om, vid senaste mötet när chefer från både KLT, SJ och Veolia deltog.

Men icke så. SJ:s personal hade inte hört något om detta, utan det var bara att traska iväg till Ötrafs biljettkontor. Och vänta en timme på nästa tåg. Som också var försenat.

Ötraf kunde inte ge någon ny sittplats, utan man fick chansa på att hitta en stol som inte var bokad av någon annan.

Jag hade turen att bara behöva byta stol två gånger ...

Det är upprörande hur SJ utnyttjar sin maktposition och fullständigt nonchalerar dem som är beroende av de anslutande järnvägslinjer som trafikeras av andra bolag. Man tycks helt ha missat att man är till för sina kunder. Veoliapersonalen vittnade uppgivet om hur de tänjer sig till sitt yttersta för att vänta in när SJ:s tåg är försenade. Att förvänta sig motsvarande kundfokus från SJ tycks vara fåfängt.

Vid landstingsstyrelsen uttryckte cheferna på de olika trafikbolagen att man nu börjat tala med varandra för att ge sina gemensamma kunder bättre service. Ett steg skulle vara det gemensamma kundcentret.

Så pyttsan med det!

lördag 13 februari 2010

Intensiva första 100 dagar som landstingsråd

Vid den här årstiden duggar årsmötena tätt i olika föreningar, så även bland Kristdemokraternas lokalavdelningar runt om i kommunerna.

Jag fick äran att hålla ett årsmötestal i Mönsterås. Där reflekterade jag lite över mina första hundra dagar som landstingsråd. Det har varit oerhört roligt och intressant, men samtidigt utmanande inför framtiden.
I väntan på att Allianspartierna i landstinget återtar majoriteten gäller det att agera i talarstolar, på tidningssidor, på vårdenheter och i möteslokaler runt om i länet. Mitt mål är att före valet besöka alla hälsocentraler och privatläkarmottagningar i länet, men också olika enheter inom slutenvården.
Men viktigast i rollen som förtroendevald, allmänhetens företrädare, är nog mötena med verklighetens folk. Det är då man får veta hur hälso- och sjukvården fungerar i praktiken, inte bara hur den är tänkt att fungera, när allt löper planenligt.


Utifrån sådana möten med verklighetens folk är jag styrkt i det jag har beskrivit som mina hjärtefrågor:


  • Likvärdig tillgång till vård, oavsett var i länet man bor.

  • Människovärdiga sjukresor - där man inte bestraffas för att man har långt till sjukhuset.

  • Förbättrad kunskap om psykisk ohälsa och allmänpsykiatri i slutenvården.

  • Ökad kunskap om åldrandets sjukdomar, geriatrik.

  • Förbättrad vård i livets slutskede - hospice i samverkan med kommunerna.


Chatrine Pålsson Ahlgren, riksdagsledamot emeritus och ordförande för Kristdemokraterna i Mönsterås, gav mig ett par vackra änglar som minne från dagen.

Skulle det inte vara trevligt om Chatrine fick kröna sin politiska karriär med att bli kommunalråd?


Madeleine Rosenqvist är aktiv landstingspolitiker, bosatt i Finsjö utanför Fliseryd, Mönsterås. Bland annat efterträdde hon mig som vice ordförande i Vimmerby Folkhögskolas styrelse.





Humorbefriad envägskommunikation hos totalitär landstingsmajoritet

Den rödgröna vänstermajoriteten i landstinget har en blogg, som i bästa socialiststil fungerar som en megafon för majoritetens göranden och låtanden och tyckanden.

Jag vet inte om vänstergänget har en självbild av ofelbarhet eller om de är rädda för att bli motsagda och kanske överbevisade när de för en illa underbyggd argumentation.

Faktum kvarstår dock att någon debatt inte tillåts på deras blogg. Det går inte att kommentera, modifiera eller ens nyansera deras ibland halsbrytande påståenden.

I det senaste inlägget har den politiske sekreteraren Jonas Hellberg (S) kommenterat mitt tidigare inlägg om Lars Ohly som socialminister, under rubriken "Gudrun bloggar oseriöst". Jag kan inte påstå att Jonas inlägg är så värst seriöst, även om han avslöjar en skrämmande brist på humor och känsla för ironi och satir.

Bland annat undrar han om jag är nykläckt KDU:are. Jag har aldrig varit med i något politiskt ungdomsförbund, men den SSU-skolade Hellberg vet tydligen hur man beter sig i sådana sammanhang. Dessutom tror han att vi skålar i Godtemplardricka på våra interna partimöten.

Seriöst? Nej. Tendentiöst? Ja. Helt klart spelar Hellberg på fördomens dallrande strängar.

Återigen upprepas mina tidigare upplevelser, där jag förgäves klappat på porten men inte släppts in för genmäle och debatt på landstingsmajoritetens blogg. Då får det väl bli en kommentar i min egen blogg. Jonas är välkommen att kommentera här! Jag lovar att släppa in det, hur oseriöst det än må vara, eftersom jag också kan bemöta det.

Med risk att Jonas Hellberg inte begriper sig på det, så vänder jag mig till mina övriga läsare i ett försök till politisk satir utifrån denna färska erfarenhet av vänsterröran som styr landstinget:

Med sitt inlägg har Jonas Hellberg inte bara avslöjat sin brist på humor, utan även bekräftat landstingsmajoritetens totalitära syn, där bara en uppfattning får komma till tals.

Det finns kanske större åsiktsgemenskap än jag anade med den samhällsstruktur jag syftade på, när jag skrev det avsnitt som retade upp Hellberg. För säkerhets skull förtydligar jag denna gång, så att även Hellberg ska förstå:

Vem, som har sett planekonomins effekter på tillgänglighet, tror att Lars Ohly skulle kunna hålla köerna borta? Brödköer, köttköer (som i de planekonomiska samhällena i det forna sovjetblocket, som Ohly ända tills för några få år sedan bekände frändskap till), sjukvårdsköer, läkemedelsköer (som det har varit under alla år med socialistiskt styre i Sverige).

Arma svenskar! Måtte de förskonas från detta! Måtte Alliansen behålla majoriteten efter nästa val!

fredag 12 februari 2010

Åter till kösamhället med Ohly som socialminister

Dagens Medicin har luskat ut att Lars Ohly (V) är tilltänkt som socialminister, om olyckan skulle vara framme och det blir maktskifte vid valet i höst. Ja, man kan ju undra var Mona Sahlin (S) skulle placera honom för att han skulle göra minst skada.

Vänstern har aldrig direkt utmärkt sig för något nämvärt patientperspektiv. För patienterna vore det ett elände med Ohly som socialminister, den saken är säker.

Vårdvalsreformen, som i många län har lockat fram läkaretableringar i områden där landstinget inte klarat av rekryteringarna, skulle försvinna fortare än kvickt.

Avregleringen av apoteksmarknaden, som i andra länder inneburit ökade öppettider på fler platser, likaså.

Men frågan är om inte den värsta effekten skulle bli att köerna till hälso- och sjukvården skulle öka. Genom Göran Hägglunds (KD) försorg har antalet som väntar på läkarbesök och behandling halverats. Vem, som har sett planekonomins effekter på tillgänglighet, tror att Lars Ohly skulle kunna hålla köerna borta?

Brödköer, köttköer, sjukvårdsköer, läkemedelsköer ... Arma svenskar! Måtte de bli förskonade från detta!

torsdag 11 februari 2010

Ugandamöte i snö och valstrategimöte

Ikväll hade jag nöjet att få träffa Vimmerbys gäster från den ugandiska vänorten Mukono. När jag var där i april bävade de för sitt kommande besök här, mitt i smällkalla vintern. Därför var det särskilt roligt att höra hur de trivdes och uppskattade det vackra vintervädret.

Men det ska inte förnekas att de nog uppskattade den goda värmen från kakelugnen ännu mer, när vi fick komma hem till Tomas Peterson på Toverums säteri!

Det var underbart att få sitta ned en stund tillsammans med de kära vännerna, känna deras hjärtevärme och höra om deras intryck från dagarna i Vimmerby. Jag är glad att jag hann klämma in denna dryga timme tillsammans med dem, innan jag skyndade vidare till nästa möte.

För det var ju inte vilket möte som helst jag skulle till. Den kommunpolitiska arbetsgruppen har börjat jobba med det kommunpolitiska programmet. Det blir vasst, med helhetssyn, kan jag utlova!

onsdag 10 februari 2010

Minska vårdskador - öka patienternas trygghet

Socialminister Göran Hägglund (KD) har nu lagt en efterlängtad lagrådsremiss angående patientsäkerhet. Efterlängtad av alla de patienter och anhöriga som oroar sig för vårdskador, sjukhusinfektioner och undvikbara dödsfall i vården.

Förmodligen fruktad av ett litet fåtal , som kunnat gömma sig bakom allsköns skyddsmekanismer i vårdapparaten, trots upprepade misstag, ödesdigra för patienterna. I viss mån fruktad även av personal som oroat sig för en utveckling där man som anställd blir offer i ett felsökande som snarare borde rikta in sig mot system och processer.

Hälso- och sjukvårdspersonalens uppgift är att bota, lindra och trösta. Ibland sker misstag, där patienten drabbas av ökat eller förlängt lidande istället för den bot eller lindring som var avsikten.

Självklart ska man gå till botten med vad som gick fel och åtgärda det så att det inte upprepas.

Ett system där man jagar skyldiga med böter, skadestånd eller fängelsestraff skapar stress hos personalen. Därigenom kan det rent av bli kontraproduktivt, eftersom stress ökar risken att begå misstag. I värsta fall kan det rent av bli som i USA. Där det är svårt att rekrytera personal till vissa medicinska discipliner, eftersom risken är stor att bli åtalad och dömd att betala skyhöga skadestånd.

Det förslag som nu lagts fram uppfattar jag som väl balanserat. Det stärker patientens ställning, genom att man inte måste kunna peka ut en viss ansvarig person som gjort fel och orsakat skada eller lidande. Blir man som patient fel behandlad ska man ha möjlighet att få upprättelse. Det ska också bli lättare att ta legitimationen från läkare som är uppenbart olämpliga och begår upprepade misstag.

På detta sätt ökar tryggheten för patienterna, att sjukvården är säker och väl beprövad.

Det ska bli intressant att se vilken effekt den nya lagstiftningen kommer att ha på den dystra statistik som säger att 100 000 personer varje år drabbas av skador inom vården som hade kunnat undvikas. Omkring 3000 personer dör till följd av misstag inom vården.

Kan de 5,7 miljarder det kostar i form av 630 000 extra vårddygn undvikas och istället omföras till att bekosta nya, effektivare läkemedel och ny medicinsk teknik, då är patienterna vinnare i dubbelt mått: Ökad trygghet och bättre behandling.

tisdag 9 februari 2010

100 dagar som landstingsråd

Nu har jag klarat av mina första hundra dagar som landstingsråd. Det brukar sägas att efter denna något förlängda smekmånad börjar allvaret. Det ser jag fram emot!

Det är klart att arbetet i opposition inte kan jämföras med det ansvar man rimligen har i motsvarande roll i majoritet, med ansvar för primärvård och folkhälsa. Jag har ju för avsikt att ha en majoritetsroll efter valet, så jag vill därför lägga mig vinn om att skaffa mig en så fullständig bild som möjligt av mitt ansvarsområde.

Jag har för avsikt att besöka alla primärvårdsmottagningar i länet fram till valet, både offentliga och privata. Det är det minsta man kan begära, tycker jag, att man har någorlunda hum om de olika enheternas olika förutsättningar. Alla finansieras de ju av skattemedel. I nuläget, där vi står inför införandet av Hälsoval Kalmar är detta ännu viktigare, tycker jag. Reaktionerna är mycket positiva. På ett par vårdinrättningar har man sagt att det var första gången någon politiker besökt dem.

Men jag vill inte begränsa mig till enbart primärvård och folkhälsa, även om det är mitt specifika ansvarsområde. Jag besöker också ett antal besök på länets tre sjukhus, t ex rehabkliniken i Västervik med sin strokesjukvård, barn- och ungdomskliniken i Kalmar och inom kort Oskarshamns sjukhus. I går besökte jag barn- och ungdomspsykiatrin i Vimmerby och fick värdefull information om arbetet med att förkorta väntetiderna.

Mina besök i verksamheterna bekräftar mycket av den bild jag har sedan tidigare: Landstinget har mycket kompetent och engagerad personal, som i de flesta fall gör sitt bästa för sina patienter. Det finns dock problem här och där, exempelvis med vakanser, som försämrar kontinuiteten och skapar ökat tryck på den övriga personalen.

Frågan är om pengarna från kömiljarden går till att förbättra vården genom att tillföra resurser där de gör bäst patientnytta, eller om de främst inriktas på att förbättra landstingets ekonomi? Finns något vettigt svar på hur en sådan ekvation ser ut?

torsdag 4 februari 2010

Stor förbättringspotential i Kalmarlandstinget!

Sedan ett antal år tillbaka redovisas det ständigt pågående kvalitets- och patientsäkerhetsarbetet i Landstinget i Kalmar län vid varje sammanträde med landstingsstyrelsen. Genom att rapporter om förändringar förväntas, så drivs förbättringsarbetet på ute i verksamheten. Det behövs.

För även om landstinget uppvisar goda resultat vad gäller väntetider i vården, patientnöjdhet och ekonomiskt resultat, så finns det andra områden där det finns ett rejält jobb att göra.

Psykiatrin är ett sådant, där fyra sinsemellan oberoende granskningar inom loppet på ett drygt halvår blottar allvarliga brister. Detta berörs i mitt förra blogginlägg.

Ett annat är medicinsk rehabilitering av hjärnskador och ryggmärgsskador. Hittills har det inte funnits någon sådan överhuvud taget i länet. Regionsjukhuset i Linköping har skött vårt läns patienter tills de har varit klara för nästa moment i utslussningen efter sin svåra skada eller sjukdom. Men då har det inte funnits någonstans att skicka dem vidare.

Istället har patienterna hamnat på nio olika enheter runt om i länet. Där har man naturligtvis gjort sitt bästa, men man har varken haft resurser eller den spetskompetens som behövs för att träna och rehabilitera denna allvarliga typ av skador.

Nu finns ett förslag på en trestegslösning, där steg ett redan är på gång, genom att personal i Västervik utbildas. Men majoriteten vill inte släppa till de pengar som skulle behövas för steg två, vilket kommer att innebära att endast två rehabplatser kommer att kunna riggas. Övriga patienter får klara sig utan den intensivträning som är nödvändig under de första sex månaderna efter en ryggmärgsskada, och kommer därmed inte att kunna återhämta lika mycket av sin förlorade kapacitet.

Det tycker jag är sorgligt. Ända sedan 2006 har vi i Allianspartierna tryckt på i ärendet, men majoriteten har inte visat den något intresse. Inte heller nu tycks majoritetens engagemang vara särskilt stort, även om utredningen nu äntligen är framme.

Ett tredje stort förbättringsområde är kollektivtrafiken. Landstinget är hälftenägare av KLT, som sköter trafikfrågorna. Därför var idag bolagets VD Carl-Johan Bodell inbjuden tillsammans med representanter för Veolia, som sköter Stångådals- och Tjustbanan, och SJ, som sköter trafiken på Kust-till-kustbanan.

De senaste månaderna har varit ett lidande för resenärerna. Ständiga förseningar, ersättningsbussar och missade anslutningar. Det tycks som att krisen ändå drivit fram ett samtal mellan de olika inblandade parterna.

Låt oss innerligt hoppas att krisen kan leda till utveckling. De olika parterna måste lägga sina revirstrider åt sidan och fokusera på sitt uppdrag - att transportera människor från en plats till en annan. I tid.

Patientfokus kan ge ömma tår ...

Psykiatrin i Kalmar län har under det senaste året genomgått flera granskningar, både från Socialstyrelsen, landstingsrevisionen, Regionförbundet och en utvärdering av samverkansprojektet Ambition och Ansvar, mellan Kalmar kommun och landstinget.

Samtliga granskningar pekade på en rad brister, exempelvis bristande journaldokumentation, bristande rutiner, inget kontrollsystem för om det finns barn i familjen hos den psykiskt sjuke, som kan behöva stöd.

Idag ska frågan behandlas i landstingsstyrelsen. Som de flesta vet så är sjukvården i Sverige politiskt styrd. Därför är det en politisk angelägenhet att följa upp och kontrollera och ge styrning för att utveckla vården till patienternas nytta.

Tyvärr har läkarna vid psykiatriska kliniken i Kalmar tagit illa vid sig. Men det är precis lika viktigt att vi från politiskt håll reagerar över dåliga resultat inom psykiatrin, som att vi vill granska vad som ligger bakom dåliga resultat inom hjärtsjukvård, stroke- och cancervård. Syftet är naturligtvis att hitta möjligheter till förbättring.

Vårt perspektiv måste vara att ge förutsättningar och styrning ur ett patientperspektiv. Då får man inte vara för ömtåad.

onsdag 3 februari 2010

Fredrik gör som Göran säger: Prioritera pensionärerna!!

Göran Hägglund (KD) har lovat att kämpa för att ge pensionärerna bättre villkor. Hittills under mandatperioden har regeringen satsat 5,5 miljarder kronor för att sänka skatterna och därmed framför allt förbättra för dem med de längsta pensionerna.

Men det behövs mer. Inte minst därför att den ekonomiska krisen gjort att pensionsuppräkningen uteblev och indexet istället blev negativt.

Vid Kristdemokraternas kommun- och landstingsdagar sa Göran Hägglund att om det ekonomiska utrymmet tillåter så är ytterligare skattesänkningar för pensionärerna prioriterade. Minska avståndet mellan löntagare och pensionärer, inte genom att höja skatterna för löntagare utan genom att sänka skatterna för pensionärer.

Fredrik Reinfeldts (M) besked idag, att även han är beredd att satsa på nya skattesänkningar för pensionärerna, är därför viktigt och välkommet.

Landstingets resultat räddas av regeringen

För femte året i rad går Landstinget i Kalmar län med plusresultat. Trenden inleddes under förra mandatperioden, efter det genomgripande arbete som alliansmajoriteten utförde under Anders Anderssons (KD) ledarskap som landstingsstyrelsens ordförande.
Merparten av Landstinget i Kalmar läns plusresultat beror på inkomstförstärkningar från alliansregeringen: kömiljarden, vaccinpengarna, det statliga läkemedelsbidraget, statens konjunkturstöd.

Personalens insatser är värda en särskild eloge. Inom de olika förvaltningarna har man lyckats banta ned det förväntade underskottet med flera tiotals miljoner kronor.

Det vill jag säga till vänstermajoritetens fördel, att de har lyckats hålla i skattebetalarnas pengar, så att de inte läckt iväg som genom ett såll, som varit fallet under tidigare sossemajoriteter. Under de åtta sossestyrda år som föregick förra mandatperiodens alliansstyre låg underskotten i nivån 100-250 miljoner kronor om året.

Men varför skulle vänstergänget panikhöja patientavgifterna i somras? Dessutom på ett fullständigt godtyckligt och oanalyserat sätt, där vissa små patientgrupper drabbats på ett orimligt sätt.

Sjukvård för papperslösa utreds

Äntligen har socialminister Göran Hägglund (KD) fått med sig de övriga i regeringen i att utreda hur asylsökande, papperslösa flyktingar och de som lever gömda ska kunna få tillgång till sjukvård.

Detta är ett viktigt delmål om vi vill ha ett humant och människovärdigt samhälle. Det är ju redan klarlagt att ingen kan nekas akut sjukvård. Men det finns ju många tillstånd och som inte kan kallas akuta, men som både kan bli livshotande om man dröjer med att sätta in behandling och som kan orsaka stort lidande för den enskilde. Ur ett samhällsperspektiv är det dessutom ofta mindre kostsamt att sätta in åtgärder i ett tidigt skede av sjukdomsförloppet.

I denna fråga finns, som jag ser det, inget utrymme för att gradera människor olika, beroende på hur deras papper ser ut. Alla borde ha rätt till sjukvård när de behöver den.

Därför ser jag fram emot utredningens förslag till hur landstingen ska göras skyldiga att ge subventionerad vård till de berörda grupperna.

måndag 1 februari 2010

Mer röd-grön röra i TV, tack!

Gårdagens partiledardebatt i TV var välgörande. Ju längre den pågick, desto tydligare framgick det hur långt vänsterblocket har innan de kan göra anspråk på ett trovärdigt regeringsalternativ.

Den ena frågan efter den andra diskuterades, där oenigheten är slående. Betyg. Försvarspolitik. Skatter. Osv.

Frågan är hur Mona Sahlin har tänkt sig att sätta samman sin spretiga regering, om olyckan skulle vara framme och det skulle bli maktskifte. Vilket departement skulle hon våga anförtro Lars Ohly? Vilket skulle gå till Peter Eriksson?

Men den stora frågan är om svenska folket vågar anförtro statsministerposten till Mona Sahlin. Hon framstod verkligen inte som någon enande lagledare. Kan någon föreställa sig henne representera Svea Rike inför världens ledare, på det sätt som Fredrik Reinfeldt gjort?

Nej, ju mer det rödgröna alternativet syns i rutan, desto mer avskräckt blir man. Det märks bl a i opinionsmätningarna - 72 % av dem som svarat i Expressens fråga, 16000 personer, tror att Alliansen vinner valet.

Ju mer de rödgröna syns, desto bättre, alltså!

Varför så tyst om sossarnas opinionsmätningar?

En liten fågel viskade att sossarna i Kalmar län inte vill tala om, eller ens antyda resultatet i de senaste regionala opinionsmätningarna.

Märkligt! Så hemlighetsfull var inte Anders Henriksson (S) när han för några år sedan pratade om "egen majoritet".

Har opinionen svängt så till den grad?

Grattis till apotek i ny regi!


När Apoteket Giraffen blir banbrytare genom att vara först ut i Kalmar med att lämna det gamla monopolet, då vill vi som kristdemokraterna vara med och lyckönska.

Idag byter man skyltar och hänger istället för den gamla, statliga loggan, upp Kronans Droghandels skylt.

I drygt fyrtio års tid har Sverige haft ett statligt apoteksmonopol, där privata entreprenörer inte haft möjlighet att ens försöka konkurrera. Under åren har det ena landet efter det andra övergett modellen. På slutet var det bara Kuba och Nordkorea kvar som hade monopol, vid sidan om Sverige. Det känns skönt att Sverige genom avregleringen av apoteksmarknaden nu lämnar det sällskapet.

Resultatet i Norge är bland annat att apotek etablerats på fler platser, på mindre orter och i glesbygd, och har öppettider som är bättre anpassade efter kundernas behov. Det är tack vare kristdemokraterna i regeringen, inte minst socialminister Göran Hägglund (KD), som nya möjligheter nu öppnas. Vi vill därför gratulera kunderna vid Apoteket Giraffen och önska personalen lycka till i den nya regin.