Idag har jag varit på sångstunder på tre äldreboenden, något jag brukar medverka i några gånger om året. Jag ska inte förneka att jag själv tycker det är roligt att sjunga, men den främsta drivkraften är den glädje och tacksamhet jag ser hos pensionärerna över sångerna, andakten, gemenskapen - och kanske även avbrottet i de dagliga rutinerna.
Vi människor är sammansatta skapelser, med både fysiska, psykiska, sociala och andliga behov. Inte minst när man närmar sig livets slut är det särskilt viktigt att även de andliga och existentiella behoven tillgodoses.
Det är väl känt att sånger och traditioner från tidigare perioder av livet kan väcka slumrande minnen och skapa minnestrådar hos dementa eller förvirrade personer och på så vis bidra till ett inre lugn i en annars kanske kaotisk situation.
Ur det perspektivet blev jag först upprörd när jag hörde nyheten på Radio Kalmar om att man beslutat att pensionärerna på Klockargården i Borgholms kommun på Öland inte skulle få delta i andakterna. Inte skulle man väl förneka de gamla den möjligheten, bara för att det kan finnas andra religioner eller trosriktningar bland pensionärerna som bor där?
Nu visade det sig att socialnämndens beslut snarare gällde att det skulle vara frivilligt att delta i andakterna.
Det tycker jag är en självklarhet. I begreppet religionsfrihet ligger både rätten att utöva sin religion utan att trakasseras för det, lika väl som rätten att avstå. Man har rätt till respekt för sitt ställningstagande, oavsett om man är djupt troende, om ens religiösa tillhörighet snarast är förknippat med etnisk härkomst, om man är helt ointresserad av tro och andlighet eller om man är ateist.
I ett allt mer mångkulturellt Sverige är det rimligen en naturlig utveckling att det i allt högre grad kommer att finnas personer med olika religiös uppfattning på äldreboendena.
Men låt oss inte förledas att i en missriktad respekt för Jehovas vittnen, muslimer, buddister eller hinduer förbjuda kristna andakter på äldreboenden runt om i vårt land. Uppmana istället personalen att vara lyhörda och öppna för varje persons eget önskemål. Så kan vi kombinera sann religionsfrihet och respekten för människans behov av andlighet.
Läs mer i Dagen, och gärna Thorbjörn Larssons (tidigare direktor på Ersta diakoni, nu VD för Vårdalstiftelsen och kristdemokratisk politiker) uppfattning i en artikel med rubriken "Korkat att förbjuda andakterna" och här vad några pensionärer i Uppsala tycker om sångstunderna.
lördag 31 mars 2012
onsdag 28 mars 2012
"Jämlik" vård i glesbygd som fallskärmshopp utan fallskärm
Det har varit en intressant dag i landstingsstyrelsen.
KLT, dvs Länstrafiken, har uppenbarligen inte haft koll på ekonomin, när 20 miljoners underskott, utöver tidigare dryga 30 upptäcks en vecka före bokslutet. 50 miljoner ökade kostnader bärs in i det nya året.
Vilka busslinjer ska dras in, för att få balans i ekonomin? Blir det glesare turer mellan städerna eller kommer man att dra in de enstaka landsbygdslinjerna? För det får väl inte bli så att överskridandena fortsätter och vården får betala, när nu allt ligger inom landstingets hägn?
Den rödgröna majoriteten stänger distriktssköterskemottagningar i glesbygden "för jämlikhetens skull". Resonemanget gick att det finns ju inte filialmottagningar på andra ställen, så varför just i glesbygden i Degerhamn på Öland och Edsbruk och Loftahammar i Norra Tjust? Nu hade man lagt ned alla, så nu var det jämlikt!
Ett annat argument var, enligt ansvarigt landstingsråd Jessica Rydell (MP), att det ju finns goda erfarenheter av eHälsa i Norrbotten. Man kan sköta mycket via Internet, som blodtryck, blodsockerkontroller etc. Men "det är ju mest snack" om eHälsa, medgav hon. Man kanske skulle sätta igång något pilotprojekt.
eHälsa - det låter ju vackert. Men varför stänga mottagningarna utan förvarning vid årsskiftet och i slutet av mars börja "snacka" om eHälsa? Varför göra saker i omvänd ordning? Varför inte testa eHälso-konceptet och se om det fungerar under våra lokala förhållanden innan man stänger?
Det är ju som att knuffa ut fallskärmshopparen och kasta en fallskärm efter - den kanske hinner ikapp efter vägen! Den normala vägen hade ju varit att först testa fallskärmen och lära sig hoppa.
Någon eHälso-lösning för injektioner, blodprovstagningar eller omläggningar hade inte Jessica, utan sådana patienter får skickas på vägarna, med ökad miljöbelastning och ökade kostnader för sjukresor som följd.
Arma invånare! Den sittande majoriteten vill uppenbarligen att alla ska bo i de stora tätorterna = fastlandets kuststäder, för att förenkla kollektivtrafik och sjukvårdsutbud!
Valet tycks stå mellan att packa flyttlasset - eller byta majoritet!
Se även Radio Kalmar, Barometern och Östran om KLT och Christer Jonssons blogg, som även belyser debatten om distriktssköterskemottagningarna.
KLT, dvs Länstrafiken, har uppenbarligen inte haft koll på ekonomin, när 20 miljoners underskott, utöver tidigare dryga 30 upptäcks en vecka före bokslutet. 50 miljoner ökade kostnader bärs in i det nya året.
Vilka busslinjer ska dras in, för att få balans i ekonomin? Blir det glesare turer mellan städerna eller kommer man att dra in de enstaka landsbygdslinjerna? För det får väl inte bli så att överskridandena fortsätter och vården får betala, när nu allt ligger inom landstingets hägn?
Den rödgröna majoriteten stänger distriktssköterskemottagningar i glesbygden "för jämlikhetens skull". Resonemanget gick att det finns ju inte filialmottagningar på andra ställen, så varför just i glesbygden i Degerhamn på Öland och Edsbruk och Loftahammar i Norra Tjust? Nu hade man lagt ned alla, så nu var det jämlikt!
Ett annat argument var, enligt ansvarigt landstingsråd Jessica Rydell (MP), att det ju finns goda erfarenheter av eHälsa i Norrbotten. Man kan sköta mycket via Internet, som blodtryck, blodsockerkontroller etc. Men "det är ju mest snack" om eHälsa, medgav hon. Man kanske skulle sätta igång något pilotprojekt.
eHälsa - det låter ju vackert. Men varför stänga mottagningarna utan förvarning vid årsskiftet och i slutet av mars börja "snacka" om eHälsa? Varför göra saker i omvänd ordning? Varför inte testa eHälso-konceptet och se om det fungerar under våra lokala förhållanden innan man stänger?
Det är ju som att knuffa ut fallskärmshopparen och kasta en fallskärm efter - den kanske hinner ikapp efter vägen! Den normala vägen hade ju varit att först testa fallskärmen och lära sig hoppa.
Någon eHälso-lösning för injektioner, blodprovstagningar eller omläggningar hade inte Jessica, utan sådana patienter får skickas på vägarna, med ökad miljöbelastning och ökade kostnader för sjukresor som följd.
Arma invånare! Den sittande majoriteten vill uppenbarligen att alla ska bo i de stora tätorterna = fastlandets kuststäder, för att förenkla kollektivtrafik och sjukvårdsutbud!
Valet tycks stå mellan att packa flyttlasset - eller byta majoritet!
Se även Radio Kalmar, Barometern och Östran om KLT och Christer Jonssons blogg, som även belyser debatten om distriktssköterskemottagningarna.
söndag 25 mars 2012
Centralisering pågår! Ve landsbygdens befolkning!
För några dagar sedan behandlade landstingsfullmäktige min motion om att i högre grad utlokalisera specialistmottagningar från sjukhusen, för att underlätta för dem som har långt till sjukhuset.
Från Västerviks sjukhus bedrivs sedan många år sådan mottagningsverksamhet vid Oskarshamns sjukhus och på specialistmottagningen i Vimmerby. Slutenvårdsspecialister kommer dit med jämna mellanrum och bedriver traditionell mottagningsverksamhet, vilket innebär att några friska anställda åker några mil, medan gamla, ofta kroniskt sjuka, eller barn får desto kortare resväg.
Min tanke, som stöddes av övriga allianspartier, var att specialister från Kalmar på motsvarande sätt skulle kunna bedriva motsvarande verksamhet i förslagsvis Nybro och Borgholm och på sikt kanske även på fler platser i länet.
Den rödgröna majoritetens svar , som helt bygger på förvaltningsyttranden, uttrycker i stort sett bara svårigheter och problem, inget möjlighetstänkande.
Samma dag publicerades en debattartikel i Barometern-OT, undertecknad av Anders Henriksson (S), Lena Segerberg (S), Jessica Rydell (MP) och Linda Fleetwood (V). Där framgår att den rödgröna majoritetens vision lyder så här:
- Stordrift, stordrift, stordrift!
Centralisera, centralisera, centralisera!
Ve alla som bor i inlandet!
Ve alla som bor på Öland!
Ve alla som bor ett stycke från sjukhusen!
De är dömda till evigt kringflackande på vägarna, hopbuntade i sjuktransporter, som kuskar runt i byarna för att hämta och lämna andra patienter, som förlänger resan, så man dessutom tvingas vänta dubbelt så länge före och efter sjukbesöket än de som bor nära!
Det verkar som att detta budskap har gått fram med all önskvärd tydlighet. I fredagens Barometern fanns en artikel om att Öron-, näs- och halskliniken i Kalmar har dragit in den kvarvarande utlokaliserade verksamhet man haft för att ge hörselvård på länets hälsocentraler.
Jag är rädd att detta inte är den första indragningen vi kommer att se. Den rödgröna majoriteten har genom sitt svar på min motion gett klartecken till att centralisera verksamhet till sjukhusen.
Från Västerviks sjukhus bedrivs sedan många år sådan mottagningsverksamhet vid Oskarshamns sjukhus och på specialistmottagningen i Vimmerby. Slutenvårdsspecialister kommer dit med jämna mellanrum och bedriver traditionell mottagningsverksamhet, vilket innebär att några friska anställda åker några mil, medan gamla, ofta kroniskt sjuka, eller barn får desto kortare resväg.
Min tanke, som stöddes av övriga allianspartier, var att specialister från Kalmar på motsvarande sätt skulle kunna bedriva motsvarande verksamhet i förslagsvis Nybro och Borgholm och på sikt kanske även på fler platser i länet.
Den rödgröna majoritetens svar , som helt bygger på förvaltningsyttranden, uttrycker i stort sett bara svårigheter och problem, inget möjlighetstänkande.
Samma dag publicerades en debattartikel i Barometern-OT, undertecknad av Anders Henriksson (S), Lena Segerberg (S), Jessica Rydell (MP) och Linda Fleetwood (V). Där framgår att den rödgröna majoritetens vision lyder så här:
- Stordrift, stordrift, stordrift!
Centralisera, centralisera, centralisera!
Ve alla som bor i inlandet!
Ve alla som bor på Öland!
Ve alla som bor ett stycke från sjukhusen!
De är dömda till evigt kringflackande på vägarna, hopbuntade i sjuktransporter, som kuskar runt i byarna för att hämta och lämna andra patienter, som förlänger resan, så man dessutom tvingas vänta dubbelt så länge före och efter sjukbesöket än de som bor nära!
Det verkar som att detta budskap har gått fram med all önskvärd tydlighet. I fredagens Barometern fanns en artikel om att Öron-, näs- och halskliniken i Kalmar har dragit in den kvarvarande utlokaliserade verksamhet man haft för att ge hörselvård på länets hälsocentraler.
Jag är rädd att detta inte är den första indragningen vi kommer att se. Den rödgröna majoriteten har genom sitt svar på min motion gett klartecken till att centralisera verksamhet till sjukhusen.
fredag 23 mars 2012
Låt ideella föreningar servera hembakt bröd!
När reglerna för livsmedelskontroll skärptes för drygt fem år sedan gick debattens vågor höga. I Sverige är vi ju ofta väldigt snabba att införa nya EU-normer och lägger inte sällan en ännu högre ambitionsnivå än vad EU-parlamentet avsett.
De hembakta bullarna på hembygdsföreningens möten och vid kyrkkaffet var i fara, om ideella föreningar inte byggde om sina kök för att motsvara normerna, hette det i debatten. Riksdagsledamöter och EU-parlamenteriker trädde då in i debatten, liksom Livsmedelsverket, och förklarade att regelskärpningarna inte gällde ideell verksamhet. Kyrkkaffe med hembakta bullar skulle kunna serveras även fortsättningsvis.
Dessvärre lyckades vi inte få gehör för EU:s, riksdagens eller Livsmedelsverkets tolkning av hur de nya reglerna ska tillämpas här i kommunen, utan ett regelverk infördes som i stort sett drar alla över en kam, vare sig det gäller köket i en kommersiellt driven restaurang, en idrottförening, en lokal där kyrkliga syföreningen samlas eller där man breder mackor till hungriga nattsuddande ungdomar.
Jag själv framförde vid flera tillfällen kritik mot den oproportionerliga strikthet för tillämpningen som infördes i vår kommun, men lyckades inte övertyga om att reglerna inte skulle gälla ideella organisationer. Resultatet blev att en del föreningar gjorde den ekonomiska satsning som behövdes för att bygga om sitt kök så att det blev godkänt, men andra tvingades ta konsekvenserna och sluta med servering av hembakt på sina samlingar.
I ett ärende som behandlas i kommunfullmäktige på måndag görs en redovisning av reglerna för livsmedelskontroller. När jag läste igenom handlingarna reagerade jag på den tydlighet som finns, när Livsmedelsverket anger att tillsynen gäller livsmedelsföretag. Livsmedelsverket skriver inte ett ord om att det skulle gälla alla som någon gång serverar något inom ramen för ideell verksamhet.
Jag har därför lagt en skrivelse till kommunstyrelsen, för att få till stånd en översyn och justering av regelverket, så att det framgår att det inte gäller ideella föreningar.
Här följer skrivelsen:
Kommunstyrelsen
Vimmerby kommun
Justering av kommunens regelverk kring livsmedelskontroll för ideella organisationer
Många aktiva i ideella föreningar i Vimmerby kommun har reagerat på den strikta tillämpning av livsmedelskontroll som görs. Regelverket togs fram i samband med förändringar i Livsmedelslagen 2006. Vid den tiden fördes en intensiv debatt i hela landet, där det bland annat felaktigt påstods att det var EU-förordningar som gjorde att man exempelvis inte skulle få servera hembakade bullar till kyrkkaffet. Det klargjordes dock från såväl EU som från Sveriges Riksdag och Livsmedelsverket att reglerna avsåg kommersiella livsmedelsföretag och inte skulle tillämpas på ideella organisationer.
Tyvärr valde Vimmerby kommun att trots detta lägga sig på en avsevärt högre ambitionsnivå, med omfattande krav på kökens beskaffenhet och även på rutinerna hos alla frivilligarbetande. Kraven på de ideella föreningar som någon gång serverar något ätbart är i stort sett jämförbara med kraven på restaurangkök. Detta har lett till att flera ideella föreningar sett sig nödsakade att sluta servera fika till medlemmar och gäster, eftersom de investeringar som skulle krävas för att få köket godkänt inte står i rimlig proportion till föreningens verksamhet, utan skulle allvarligt riskera att stjälpa föreningens ekonomi.
Av den genomgång av Livsmedelsverkets föreskrifter som görs i handlingarna till ett aktuellt fullmäktigeärende framgår av den tredje punkten att alla ”livmedelsföretag” ska betala en årlig kontrollavgift.
Denna benämning är enligt min uppfattning tydlig nog. Lagstiftaren har aldrig haft för avsikt att stoppa möjligheten till hembakat bröd på hembygdsföreningen eller vid kyrkkaffet. Livsmedelsverkets krav gäller företag som bedriver kommersiell verksamhet, inte hembygds-föreningarnas, idrottsklubbarnas eller församlingshemmens kök.
Det är nu hög tid att revidera det kommunala regelverket och tydliggöra att ideella föreningar inte inbegrips i regelverket och således inte ska omfattas av samma krav på kökens beskaffenhet och inte heller ska erlägga årlig kontrollavgift.
Av denna anledning föreslår jag att kommunstyrelsen ger i uppdrag att se över och justera regelverket för livsmedelskontroll, så att det tydliggörs att det inte berör ideella föreningar.
Vimmerby den 19 mars 2012
Gudrun Brunegård
De hembakta bullarna på hembygdsföreningens möten och vid kyrkkaffet var i fara, om ideella föreningar inte byggde om sina kök för att motsvara normerna, hette det i debatten. Riksdagsledamöter och EU-parlamenteriker trädde då in i debatten, liksom Livsmedelsverket, och förklarade att regelskärpningarna inte gällde ideell verksamhet. Kyrkkaffe med hembakta bullar skulle kunna serveras även fortsättningsvis.
Dessvärre lyckades vi inte få gehör för EU:s, riksdagens eller Livsmedelsverkets tolkning av hur de nya reglerna ska tillämpas här i kommunen, utan ett regelverk infördes som i stort sett drar alla över en kam, vare sig det gäller köket i en kommersiellt driven restaurang, en idrottförening, en lokal där kyrkliga syföreningen samlas eller där man breder mackor till hungriga nattsuddande ungdomar.
Jag själv framförde vid flera tillfällen kritik mot den oproportionerliga strikthet för tillämpningen som infördes i vår kommun, men lyckades inte övertyga om att reglerna inte skulle gälla ideella organisationer. Resultatet blev att en del föreningar gjorde den ekonomiska satsning som behövdes för att bygga om sitt kök så att det blev godkänt, men andra tvingades ta konsekvenserna och sluta med servering av hembakt på sina samlingar.
I ett ärende som behandlas i kommunfullmäktige på måndag görs en redovisning av reglerna för livsmedelskontroller. När jag läste igenom handlingarna reagerade jag på den tydlighet som finns, när Livsmedelsverket anger att tillsynen gäller livsmedelsföretag. Livsmedelsverket skriver inte ett ord om att det skulle gälla alla som någon gång serverar något inom ramen för ideell verksamhet.
Jag har därför lagt en skrivelse till kommunstyrelsen, för att få till stånd en översyn och justering av regelverket, så att det framgår att det inte gäller ideella föreningar.
Här följer skrivelsen:
Kommunstyrelsen
Vimmerby kommun
Justering av kommunens regelverk kring livsmedelskontroll för ideella organisationer
Många aktiva i ideella föreningar i Vimmerby kommun har reagerat på den strikta tillämpning av livsmedelskontroll som görs. Regelverket togs fram i samband med förändringar i Livsmedelslagen 2006. Vid den tiden fördes en intensiv debatt i hela landet, där det bland annat felaktigt påstods att det var EU-förordningar som gjorde att man exempelvis inte skulle få servera hembakade bullar till kyrkkaffet. Det klargjordes dock från såväl EU som från Sveriges Riksdag och Livsmedelsverket att reglerna avsåg kommersiella livsmedelsföretag och inte skulle tillämpas på ideella organisationer.
Tyvärr valde Vimmerby kommun att trots detta lägga sig på en avsevärt högre ambitionsnivå, med omfattande krav på kökens beskaffenhet och även på rutinerna hos alla frivilligarbetande. Kraven på de ideella föreningar som någon gång serverar något ätbart är i stort sett jämförbara med kraven på restaurangkök. Detta har lett till att flera ideella föreningar sett sig nödsakade att sluta servera fika till medlemmar och gäster, eftersom de investeringar som skulle krävas för att få köket godkänt inte står i rimlig proportion till föreningens verksamhet, utan skulle allvarligt riskera att stjälpa föreningens ekonomi.
Av den genomgång av Livsmedelsverkets föreskrifter som görs i handlingarna till ett aktuellt fullmäktigeärende framgår av den tredje punkten att alla ”livmedelsföretag” ska betala en årlig kontrollavgift.
Denna benämning är enligt min uppfattning tydlig nog. Lagstiftaren har aldrig haft för avsikt att stoppa möjligheten till hembakat bröd på hembygdsföreningen eller vid kyrkkaffet. Livsmedelsverkets krav gäller företag som bedriver kommersiell verksamhet, inte hembygds-föreningarnas, idrottsklubbarnas eller församlingshemmens kök.
Det är nu hög tid att revidera det kommunala regelverket och tydliggöra att ideella föreningar inte inbegrips i regelverket och således inte ska omfattas av samma krav på kökens beskaffenhet och inte heller ska erlägga årlig kontrollavgift.
Av denna anledning föreslår jag att kommunstyrelsen ger i uppdrag att se över och justera regelverket för livsmedelskontroll, så att det tydliggörs att det inte berör ideella föreningar.
Vimmerby den 19 mars 2012
Gudrun Brunegård
torsdag 22 mars 2012
Äldresjuksköterska i Hälsovalet
Jag har tidigare skrivit om äldresjuksköterskan i Nybro, en modell som jag anser att man borde kvalitetssäkra och vidareutveckla. Jag tror det kan finnas ett stort värde i att använda sjuksköterskor med spetskompetens i primärvården, för att höja kvaliteten i vården av de mest sjuka äldre.
I syfte att få frågan på dagordningen i samband med det nyss inledda arbetet med att utvärdera Hälsovalet, gjorde jag följande protokollsanteckning vid landstingsstyrelsens möte, då Hälsovalets regelverk justerades.
Protokollsanteckning
Ärende 5
Hälsoval Kalmar län – landstingets uppdrag, revidering
Kalmar län har landets äldsta befolkning. Det ställer särskilda krav på hälso- och sjukvården, både i det förebyggande arbetet och när den äldre har behov av vård och behandling inom hälso- och sjukvården. I många fall kan en kontakt med en kvalificerad sjuksköterska samordna, underlätta och ibland minska behovet av ett läkarbesök. En modell som har provats i Nybro, med goda erfarenheter. Denna äldresköterska har även gjort hembesök i viss omfattning. Vi ser ett värde i att kvalitetssäkra och vidareutveckla modellen och sprida den till andra delar av länet.
I föreliggande förslag till beslut om justeringar i Hälsovalets uppdragsbeskrivning finns på sidan 12 ett förtydligande om att i hälsovalsuppdraget endast ingår hembesök av sjuksköterska i samband med demensutredning. Detta är avhängigt av gränssnittet för hemsjukvårdsväxlingen.
Enligt Kristdemokraternas uppfattning bör möjligheten att hälsovalsuppdraget i en framtid ska kunna omfatta även hembesök vid utredning av sjuksköterska med specialistfunktion och specialistkunskaper, såsom äldresjuksköterska.
Denna möjlighet bör beaktas i den just inledda utvärderingen av Hälsovalet.
Oskarshamn den 20 mars 2012
Gudrun Brunegård
I syfte att få frågan på dagordningen i samband med det nyss inledda arbetet med att utvärdera Hälsovalet, gjorde jag följande protokollsanteckning vid landstingsstyrelsens möte, då Hälsovalets regelverk justerades.
Protokollsanteckning
Ärende 5
Hälsoval Kalmar län – landstingets uppdrag, revidering
Kalmar län har landets äldsta befolkning. Det ställer särskilda krav på hälso- och sjukvården, både i det förebyggande arbetet och när den äldre har behov av vård och behandling inom hälso- och sjukvården. I många fall kan en kontakt med en kvalificerad sjuksköterska samordna, underlätta och ibland minska behovet av ett läkarbesök. En modell som har provats i Nybro, med goda erfarenheter. Denna äldresköterska har även gjort hembesök i viss omfattning. Vi ser ett värde i att kvalitetssäkra och vidareutveckla modellen och sprida den till andra delar av länet.
I föreliggande förslag till beslut om justeringar i Hälsovalets uppdragsbeskrivning finns på sidan 12 ett förtydligande om att i hälsovalsuppdraget endast ingår hembesök av sjuksköterska i samband med demensutredning. Detta är avhängigt av gränssnittet för hemsjukvårdsväxlingen.
Enligt Kristdemokraternas uppfattning bör möjligheten att hälsovalsuppdraget i en framtid ska kunna omfatta även hembesök vid utredning av sjuksköterska med specialistfunktion och specialistkunskaper, såsom äldresjuksköterska.
Denna möjlighet bör beaktas i den just inledda utvärderingen av Hälsovalet.
Oskarshamn den 20 mars 2012
Gudrun Brunegård
fredag 16 mars 2012
Familjecentraler viktiga - även i mindre kommuner!
På torsdagen besökte jag Nybro för ett möte med partikamrater i Nybro-Emmaboda-Torsås-valkretsen.
En fråga som kom upp gällde familjecentraler, en fråga som vi kristdemokrater var med och förde in i landstingsplanen för ett par mandatperioder sedan. Ett mål är att det ska finnas familjecentraler i var och en av länets kommuner. På en familjecentral samverkar kommun och landsting i gemensamma lokaler, med mödrahälsovård, barnhälsovård (BVC), öppen förskola och socialtjänst. Tanken är att samordna det allmänna stödet till alla familjer, ge en mötesplats med andra föräldrar och barn med möjlighet att lära av varandra, och där de som behöver det på ett enkelt och naturligt sätt kan få tidigt stöd.
Familjecentraler har funnits i många år i de större kommunerna, men det har varit svårare att komma fram i de mindre kommunerna. Många upplever att landstinget ställer samma krav oavsett om det är en verksamhet som ska bedrivas varje dag eller om det, som är fallet i en liten kommun med relativt få barn, bara någon eller några dagar i veckan.
I Torsås har man jobbat länge med frågan, men är nu på väg att ge upp, för de krav man upplever att landstinget ställer. Detta trots att landstingsföreträdare vid ett möte i Torsås förra året, då även jag själv deltog, signalerade förståelse för att det råder andra förhållanden i en liten kommun än i en stor, vilket man kan behöva ta hänsyn till.
I Emmaboda har en kristdemokratisk motion om att öppna familjecentral bifallits i kommunfullmäktige, men när kommunen försöker förhandla med landstinget möter de samma bristande flexibilitet som man kunnat se på andra håll. Även från Mönsterås har jag fått signaler om att det ena hindret efter det andra sätts upp.
Som ett resultat av mötet skrev jag bifogade fråga, till primärvårdsansvariga landstingsrådet Jessica Rydell (MP), som nu är inlämnad. Den kommer att behandlas vid landstingsfullmäktige den 21/3.
--------------
Fråga
Till landstingsrådet Jessica Rydell (MP)
Om familjecentraler i länets mindre kommuner
I landstingsplanerna har under åtskilliga år målet att öppna familjecentraler i samarbete med var och en av länets kommuner varit inskrivet. Flera kommuner har nu, glädjande nog, anmält intresse och inlett planeringssamtal med landstinget. I Torsås har dock kommunföreträdare uttryckt att landstinget ställer långt gående krav på lokaliteter och ytor, utan flexibilitet och hänsyn till lokala förhållanden, vilket gör det svårt att komma vidare. Även i Emmaboda och Mönsterås hörs oroande signaler om att samtalen är på väg att gå i baklås.
Min fråga är därför:
Vad gör du för att även familjer i länets mindre kommuner ska få tillgång till familjecentraler?
Nybro den 15 mars 2012
Gudrun Brunegård
En fråga som kom upp gällde familjecentraler, en fråga som vi kristdemokrater var med och förde in i landstingsplanen för ett par mandatperioder sedan. Ett mål är att det ska finnas familjecentraler i var och en av länets kommuner. På en familjecentral samverkar kommun och landsting i gemensamma lokaler, med mödrahälsovård, barnhälsovård (BVC), öppen förskola och socialtjänst. Tanken är att samordna det allmänna stödet till alla familjer, ge en mötesplats med andra föräldrar och barn med möjlighet att lära av varandra, och där de som behöver det på ett enkelt och naturligt sätt kan få tidigt stöd.
Familjecentraler har funnits i många år i de större kommunerna, men det har varit svårare att komma fram i de mindre kommunerna. Många upplever att landstinget ställer samma krav oavsett om det är en verksamhet som ska bedrivas varje dag eller om det, som är fallet i en liten kommun med relativt få barn, bara någon eller några dagar i veckan.
I Torsås har man jobbat länge med frågan, men är nu på väg att ge upp, för de krav man upplever att landstinget ställer. Detta trots att landstingsföreträdare vid ett möte i Torsås förra året, då även jag själv deltog, signalerade förståelse för att det råder andra förhållanden i en liten kommun än i en stor, vilket man kan behöva ta hänsyn till.
I Emmaboda har en kristdemokratisk motion om att öppna familjecentral bifallits i kommunfullmäktige, men när kommunen försöker förhandla med landstinget möter de samma bristande flexibilitet som man kunnat se på andra håll. Även från Mönsterås har jag fått signaler om att det ena hindret efter det andra sätts upp.
Som ett resultat av mötet skrev jag bifogade fråga, till primärvårdsansvariga landstingsrådet Jessica Rydell (MP), som nu är inlämnad. Den kommer att behandlas vid landstingsfullmäktige den 21/3.
--------------
Fråga
Till landstingsrådet Jessica Rydell (MP)
Om familjecentraler i länets mindre kommuner
I landstingsplanerna har under åtskilliga år målet att öppna familjecentraler i samarbete med var och en av länets kommuner varit inskrivet. Flera kommuner har nu, glädjande nog, anmält intresse och inlett planeringssamtal med landstinget. I Torsås har dock kommunföreträdare uttryckt att landstinget ställer långt gående krav på lokaliteter och ytor, utan flexibilitet och hänsyn till lokala förhållanden, vilket gör det svårt att komma vidare. Även i Emmaboda och Mönsterås hörs oroande signaler om att samtalen är på väg att gå i baklås.
Min fråga är därför:
Vad gör du för att även familjer i länets mindre kommuner ska få tillgång till familjecentraler?
Nybro den 15 mars 2012
Gudrun Brunegård
tisdag 13 mars 2012
Dags för nytt helhetsgrepp om framtidens sjukvård i Oskarshamn
För tre veckor sedan hölls ett stormöte i Oskarshamn, beträffande den oklarhet som uppstått om vart patienter med akut sjukdom ska vända sig, efter det att en rad förändringar som gjorts vid sjukhuset på senare år.
Företagarnas ordförande, Ingemar Pettersson, återgav konkreta fall, där patienter t ex skickats runt mellan akutmottagningen på sjukhuset, primärvårdsjouren på Slottsgatans Hälsocentral och därefter vidare till något av sjukhusen i Kalmar eller Västervik. Han uppgav att det inte alltid var självklart ens för ambulanspersonalen vart en patient skulle köras.
Vid det mycket välbesökta mötet, som anordnades av Företagar-gruppen i Oskarshamnsområdet, medgav Anders Henriksson (S) att det inte var bra som det nu är, utan att man skulle följa upp det. Det presenterades olika förslag till hur man skulle skapa klarhet i vart man som patient ska vända sig. Bland annat hade Företagarna ett eget förslag. Anders Henriksson uttryckte att han tyckte det var en idé som man skulle titta på.
Från Alliansens sida inbjöd vi i samband med mötet till ett nytt gemensamt krafttag, för att forma och stabilisera sjukvårdsstrukturen i mellanlänet. Oskarshamns sjukhus uppdrag och status måste klargöras. Vi räckte därför ut en hand till majoriteten med målet att bygga en stark och hållbar hälso- och sjukvård, inklusive akutsjukvård i Oskarshamn.
Efter detta har vi från Alliansen gått i väntans tider. När skulle Anders Henrikssons inbjudan till samtal kring Oskarshamns sjukhus komma?
Landstingsgruppledarna har haft flera formella möten, både i landstingsstyrelsens arbetsutskott och i en parlamentarisk grupp för att utvärdera Hälsovalet. Men inget initiativ har kommit från majoriteten.
Nu ställer vi en interpellation till Anders Henriksson, med hopp om tydliga svar vid landstingsfullmäktige den 21 mars i Oskarshamn.
Interpellation ställd till Landstingsstyrelsens ordförande Anders Henriksson (S)
Dags för nytt helhetsgrepp om framtidens sjukvård i Oskarshamn?
I november 2003 beslutade landstingsfullmäktige enhälligt om stora förändringar för hälso- och sjukvården i Kalmar län. Inte minst förändrades uppdraget kraftigt för akutverksamheten vid Oskarshamns sjukhus. Besluten utformades dock för att en sammanhållen akutsjukvård skulle finnas för befolkningens trygghet, med akutmottagningen öppen dygnet runt med medicinjour hela dygnet, kirurgjour dagtid, kirurg/ortopedberedskapslinje och samt distriktsläkarjour kvällar och helger.
Åtta år har gått sedan dess. Ett antal förändringar har gjorts, som har rubbat helhetstanken från 2003, ibland utan formella politiska beslut.
När kirurgkliniken knöts till Länssjukhuset i Kalmar i KalOskar-projektet, ändrades kirurgberedskapslinjen till två timmars inställelsetid. Sedan nyår 2012 gör kirurgjouren inte längre ortopedbedömningar dagtid. När primärvårdsjouren i september flyttade från sjukhuset till Slottsgatan försvann den breda kompetens som allmänläkare besitter från sjukhuset. Endast medicinakut återstår nu på sjukhuset dygnet runt och kirurgjour vardagar 8-17.
Den nya situationen skapar oklarhet för patienterna om vart de ska vända sig. Ibland är det Västervik, ibland Kalmar, ibland primärvårdsjouren på Slottsgatan, ibland medicinakuten vid Oskarshamns sjukhus. Även sjuktransporter tycks ha svårt att reda ut vad som gäller. Som resultat känner många invånare i mellanlänet stor otrygghet.
Det är inte rimligt och knappast förenligt med landstingets mål om Sveriges bästa patientsäkerhet att värdefull tid förloras då patienten söker sig fram till rätt vårdinstans. Att Oskarshamns sjukhus betjänar några av länets största arbetsplatser, däribland ett kärnkraftverk, minskar inte betydelsen av största möjliga tydlighet om vad som gäller.
De ovan citerade förändringarna beslutades gemensamt av samtliga partier i fullmäktige. Det är nu dags att ta ett nytt gemensamt krafttag för att forma och stabilisera sjukvårdsstrukturen i mellanlänet. Oskarshamns sjukhus uppdrag och status måste klargöras. Detta framkom också tydligt vid det stormöte kring Oskarshamns sjukhus som anordnades den 20 februari 2012, där du uttalade dig i positiva ordalag kring detta.
Våra frågor är därför:
· Är du beredd att tillsätta en parlamentarisk grupp med målet att bygga en stark och hållbar hälso- och sjukvård, inklusive akutsjukvård i Oskarshamn?
· När har du i så fall för avsikt att inleda arbetet?
Kalmar den 13 mars 2012
Christer Jonsson (C) Henrik Yngvesson (M),
Gudrun Brunegård (KD), Pierre Edström (FP)
Företagarnas ordförande, Ingemar Pettersson, återgav konkreta fall, där patienter t ex skickats runt mellan akutmottagningen på sjukhuset, primärvårdsjouren på Slottsgatans Hälsocentral och därefter vidare till något av sjukhusen i Kalmar eller Västervik. Han uppgav att det inte alltid var självklart ens för ambulanspersonalen vart en patient skulle köras.
Vid det mycket välbesökta mötet, som anordnades av Företagar-gruppen i Oskarshamnsområdet, medgav Anders Henriksson (S) att det inte var bra som det nu är, utan att man skulle följa upp det. Det presenterades olika förslag till hur man skulle skapa klarhet i vart man som patient ska vända sig. Bland annat hade Företagarna ett eget förslag. Anders Henriksson uttryckte att han tyckte det var en idé som man skulle titta på.
Från Alliansens sida inbjöd vi i samband med mötet till ett nytt gemensamt krafttag, för att forma och stabilisera sjukvårdsstrukturen i mellanlänet. Oskarshamns sjukhus uppdrag och status måste klargöras. Vi räckte därför ut en hand till majoriteten med målet att bygga en stark och hållbar hälso- och sjukvård, inklusive akutsjukvård i Oskarshamn.
Efter detta har vi från Alliansen gått i väntans tider. När skulle Anders Henrikssons inbjudan till samtal kring Oskarshamns sjukhus komma?
Landstingsgruppledarna har haft flera formella möten, både i landstingsstyrelsens arbetsutskott och i en parlamentarisk grupp för att utvärdera Hälsovalet. Men inget initiativ har kommit från majoriteten.
Nu ställer vi en interpellation till Anders Henriksson, med hopp om tydliga svar vid landstingsfullmäktige den 21 mars i Oskarshamn.
Interpellation ställd till Landstingsstyrelsens ordförande Anders Henriksson (S)
Dags för nytt helhetsgrepp om framtidens sjukvård i Oskarshamn?
I november 2003 beslutade landstingsfullmäktige enhälligt om stora förändringar för hälso- och sjukvården i Kalmar län. Inte minst förändrades uppdraget kraftigt för akutverksamheten vid Oskarshamns sjukhus. Besluten utformades dock för att en sammanhållen akutsjukvård skulle finnas för befolkningens trygghet, med akutmottagningen öppen dygnet runt med medicinjour hela dygnet, kirurgjour dagtid, kirurg/ortopedberedskapslinje och samt distriktsläkarjour kvällar och helger.
Åtta år har gått sedan dess. Ett antal förändringar har gjorts, som har rubbat helhetstanken från 2003, ibland utan formella politiska beslut.
När kirurgkliniken knöts till Länssjukhuset i Kalmar i KalOskar-projektet, ändrades kirurgberedskapslinjen till två timmars inställelsetid. Sedan nyår 2012 gör kirurgjouren inte längre ortopedbedömningar dagtid. När primärvårdsjouren i september flyttade från sjukhuset till Slottsgatan försvann den breda kompetens som allmänläkare besitter från sjukhuset. Endast medicinakut återstår nu på sjukhuset dygnet runt och kirurgjour vardagar 8-17.
Den nya situationen skapar oklarhet för patienterna om vart de ska vända sig. Ibland är det Västervik, ibland Kalmar, ibland primärvårdsjouren på Slottsgatan, ibland medicinakuten vid Oskarshamns sjukhus. Även sjuktransporter tycks ha svårt att reda ut vad som gäller. Som resultat känner många invånare i mellanlänet stor otrygghet.
Det är inte rimligt och knappast förenligt med landstingets mål om Sveriges bästa patientsäkerhet att värdefull tid förloras då patienten söker sig fram till rätt vårdinstans. Att Oskarshamns sjukhus betjänar några av länets största arbetsplatser, däribland ett kärnkraftverk, minskar inte betydelsen av största möjliga tydlighet om vad som gäller.
De ovan citerade förändringarna beslutades gemensamt av samtliga partier i fullmäktige. Det är nu dags att ta ett nytt gemensamt krafttag för att forma och stabilisera sjukvårdsstrukturen i mellanlänet. Oskarshamns sjukhus uppdrag och status måste klargöras. Detta framkom också tydligt vid det stormöte kring Oskarshamns sjukhus som anordnades den 20 februari 2012, där du uttalade dig i positiva ordalag kring detta.
Våra frågor är därför:
· Är du beredd att tillsätta en parlamentarisk grupp med målet att bygga en stark och hållbar hälso- och sjukvård, inklusive akutsjukvård i Oskarshamn?
· När har du i så fall för avsikt att inleda arbetet?
Kalmar den 13 mars 2012
Christer Jonsson (C) Henrik Yngvesson (M),
Gudrun Brunegård (KD), Pierre Edström (FP)
Äldresjuksköterska i primärvården
Interpellation till
Primärvårdsansvariga landstingsrådet Jessica Rydell (MP)
Äldresjuksköterska i primärvården
Antalet äldre i samhället ökar ständigt. Många äldre har flera sjukdomar samtidigt och har då ett stort vårdbehov. För att hjälpa de äldre till ett tryggt och bra liv måste den goda vården grundas på de äldres behov. En stor del av de multisjuka äldre omfattas inte av den kommunala hemsjukvården utan sköts av primärvården.
På hälsocentralen i Nybro har man skapat en modell som säkerställer en kvalitativt god vård för de äldre samtidigt som distriktsläkarens vardagsarbete underlättas. En sjuksköterska med lång erfarenhet av äldresjukvård fick rollen av samordnare mellan patient, anhörig och läkare. Hon har även samordningsansvaret mot andra aktörer inom vård och omsorg.
Arbetet påbörjades för ett drygt år sedan, i februari 2011. Omkring 200 äldre personer träffade äldresjuksköterskan under 2011. Ungefär 300 hembesök gjordes.
Efter ett verksamhetsår kan man dra slutsatsen att funktionen med en äldresjuksköterska har gett de äldre ökad trygghet. Äldresjuksköterskan har tid att lyssna och kan se till att allt blir rätt i vården kring den äldre personen. Särskilt viktigt att nämna är säkerställandet av en säker läkemedelshantering och kommunikationen i viktiga hälsorelaterade frågor. Distriktsläkaren har fått en medaktör i vårdarbetet kring de äldre vilket effektiviserar vården samtidigt som kvaliteten höjs. Mycket av informationsarbetet är redan gjort när den äldre kommer till doktorn och beslutsprocessen vid läkarbesöket får större precision liksom åtgärderna. Sjuksköterskor som arbetar med sjukvårdsrådgivning och tidsbokning har fått hjälp av äldresjuksköterskan i bedömningen av de äldres behov av vård och förberedelser inför både vanliga läkarbesök på mottagningen och i hemmet.
Äldresjuksköterskan har finansierats genom att övriga sjuksköterskeresurser har reducerats. De hembesök som gjordes under 2011 ersattes med 411 kronor per hembesök enligt Hälsovalets ersättningssystem. Totalt fick verksamheten på så sätt intäkter på 130,000 kronor. Kostnaden för verksamheten får anses vara låg, i relation till den trygghet och kvalitetshöjning av vården som åstadkommits för patienten. Den är också låg i relation till den avlastning som läkare och anhöriga fått.
Nybro Hälsocentral fick nyligen besked från Hälsovalsenheten att ersättningen för hembesök varit felaktigt utbetald. Detta trots att ersättningssystemet anger halva ersättningsbeloppet mot hembesök av läkare, om annan personalkategori utför hembesöket.
I Kalmar län bor en större andel äldre än i något annat län i landet. Samtidigt har Landstinget i Kalmar Län länge brottats med vakanser, inte minst vad gäller allmänmedicinska specialistläkare i primärvården. Det finns därför stort behov av att tänka kreativt och använda rätt kompetens till rätt arbetsuppgifter, för att använda resurserna optimalt.
Enligt vår uppfattning ligger detta väl i samklang med nationella utvecklingsarbeten omkring vården av de mest sjuka äldre. Äldresjuksköterskan i primärvården har även blivit uppmärksammad som en förebild på riksplanet, bland annat genom ett seminarium vid Allmänmedicinskt Forum, distriktsläkarnas egen fortbildningskonferens.
Istället för att motarbeta en erkänt framgångsrik satsning borde Landstinget i Kalmar Län, enligt oss kristdemokrater, kvalitetssäkra, vidareutveckla och sprida verksamheten med äldresjuksköterska till fler delar av länet, där man kan ta tillvara engagemanget hos sjuksköterskor med stor erfarenhet och god kompetens inom äldreområdet.
Med anledning av ovanstående vill vi ställa följande frågor:
- Är du beredd att medverka till att öppna för en justering av regelverket, för att möjliggöra en fortsättning av äldresjuksköterskans verksamhet?
- Kan du idag ge besked om du kommer att stödja ett initiativ om att vidareutveckla och sprida modellen från Nybro till resten av länet?
Kalmar den 12 mars 2012
Gudrun Brunegård Arne Sjöberg
Primärvårdsansvariga landstingsrådet Jessica Rydell (MP)
Äldresjuksköterska i primärvården
Antalet äldre i samhället ökar ständigt. Många äldre har flera sjukdomar samtidigt och har då ett stort vårdbehov. För att hjälpa de äldre till ett tryggt och bra liv måste den goda vården grundas på de äldres behov. En stor del av de multisjuka äldre omfattas inte av den kommunala hemsjukvården utan sköts av primärvården.
På hälsocentralen i Nybro har man skapat en modell som säkerställer en kvalitativt god vård för de äldre samtidigt som distriktsläkarens vardagsarbete underlättas. En sjuksköterska med lång erfarenhet av äldresjukvård fick rollen av samordnare mellan patient, anhörig och läkare. Hon har även samordningsansvaret mot andra aktörer inom vård och omsorg.
Arbetet påbörjades för ett drygt år sedan, i februari 2011. Omkring 200 äldre personer träffade äldresjuksköterskan under 2011. Ungefär 300 hembesök gjordes.
Efter ett verksamhetsår kan man dra slutsatsen att funktionen med en äldresjuksköterska har gett de äldre ökad trygghet. Äldresjuksköterskan har tid att lyssna och kan se till att allt blir rätt i vården kring den äldre personen. Särskilt viktigt att nämna är säkerställandet av en säker läkemedelshantering och kommunikationen i viktiga hälsorelaterade frågor. Distriktsläkaren har fått en medaktör i vårdarbetet kring de äldre vilket effektiviserar vården samtidigt som kvaliteten höjs. Mycket av informationsarbetet är redan gjort när den äldre kommer till doktorn och beslutsprocessen vid läkarbesöket får större precision liksom åtgärderna. Sjuksköterskor som arbetar med sjukvårdsrådgivning och tidsbokning har fått hjälp av äldresjuksköterskan i bedömningen av de äldres behov av vård och förberedelser inför både vanliga läkarbesök på mottagningen och i hemmet.
Äldresjuksköterskan har finansierats genom att övriga sjuksköterskeresurser har reducerats. De hembesök som gjordes under 2011 ersattes med 411 kronor per hembesök enligt Hälsovalets ersättningssystem. Totalt fick verksamheten på så sätt intäkter på 130,000 kronor. Kostnaden för verksamheten får anses vara låg, i relation till den trygghet och kvalitetshöjning av vården som åstadkommits för patienten. Den är också låg i relation till den avlastning som läkare och anhöriga fått.
Nybro Hälsocentral fick nyligen besked från Hälsovalsenheten att ersättningen för hembesök varit felaktigt utbetald. Detta trots att ersättningssystemet anger halva ersättningsbeloppet mot hembesök av läkare, om annan personalkategori utför hembesöket.
I Kalmar län bor en större andel äldre än i något annat län i landet. Samtidigt har Landstinget i Kalmar Län länge brottats med vakanser, inte minst vad gäller allmänmedicinska specialistläkare i primärvården. Det finns därför stort behov av att tänka kreativt och använda rätt kompetens till rätt arbetsuppgifter, för att använda resurserna optimalt.
Enligt vår uppfattning ligger detta väl i samklang med nationella utvecklingsarbeten omkring vården av de mest sjuka äldre. Äldresjuksköterskan i primärvården har även blivit uppmärksammad som en förebild på riksplanet, bland annat genom ett seminarium vid Allmänmedicinskt Forum, distriktsläkarnas egen fortbildningskonferens.
Istället för att motarbeta en erkänt framgångsrik satsning borde Landstinget i Kalmar Län, enligt oss kristdemokrater, kvalitetssäkra, vidareutveckla och sprida verksamheten med äldresjuksköterska till fler delar av länet, där man kan ta tillvara engagemanget hos sjuksköterskor med stor erfarenhet och god kompetens inom äldreområdet.
Med anledning av ovanstående vill vi ställa följande frågor:
- Är du beredd att medverka till att öppna för en justering av regelverket, för att möjliggöra en fortsättning av äldresjuksköterskans verksamhet?
- Kan du idag ge besked om du kommer att stödja ett initiativ om att vidareutveckla och sprida modellen från Nybro till resten av länet?
Kalmar den 12 mars 2012
Gudrun Brunegård Arne Sjöberg
Varför dröjer samordningen kring barn med psykisk ohälsa?
Interpellation till
Psykiatriansvariga landstingsrådet Linda Fleetwood (V)
Varför dröjer samordningen kring barn och ungas psykiska ohälsa?
Den ökande psykiska ohälsan hos barn och unga har länge varit i fokus, både nationellt och här i Kalmar län.
Skolhälsovården har inte något egentligt behandlingsansvar. Många vårdcentraler anser att de inte har något ansvar för målgruppen, medan barn- och ungdomspsykiatrin avvisar många med hänvisning till att de måste lägga fokus på barn och unga svårare psykiatriska problem. Som följd av detta riskerar barn och unga som mår psykiskt dåligt att falla mellan stolarna och skickas runt mellan olika instanser, som alla anser att ansvaret ligger hos någon annan.
Socialstyrelsen gjorde under 2009 en granskning som påvisade att ansvarsfördelningen är bristfällig när det gäller förebyggande och tidiga insatser för barn över 6 års ålder med psykiatriska behov. Granskningen resulterade i ett uppdrag till Landstinget i Kalmar Län och länets kommuner att ta fram en tydlig rollfördelning mellan skolhälsovården, primärvården och barn- och ungdomspsykiatrin. Detta skulle redovisas till Socialstyrelsen senast den 7 februari 2011. Ett återföringsseminarium genomfördes med Socialstyrelsen, landstinget och företrädare för Oskarshamns och Vimmerbys kommuner, som ingått i granskningen den 16 februari 2011. Uppdraget därifrån var att senast den 16 januari 2012 förtydliga uppdraget inom primärvården avseende barns och ungdomars psykiska hälsa. ”Det ska särskilt framgå vilket ansvar primärvården har på området barns och ungdomars psykiska hälsa”. Vidare skulle landstinget ”i samverkan med övriga vårdgrannar klargöra gränssnitten mellan var och ens uppdrag så att vårdprocesserna säkerställs”.
I skrivelse från Socialstyrelsen daterad den 15 februari 2012 konstateras att redovisning av vidtagna åtgärder skulle ha inkommit till Socialstyrelsen senast den 16 januari 2012, men att redovisningen inte inkommit inom angiven tid. Socialstyrelsen förlänger tiden och redovisning ska vara Socialstyrelsen tillhanda den 28 mars 2012. Om de krav som ställs inte uppfylls kan Socialstyrelsen komma att utfärda ett föreläggande med eller utan vite. Som grund för sin bedömning anför Socialstyrelsen att uppdraget till primärvården gällande barns psykiska hälsa är otydligt och att uppdraget inte har förankrats i samverkan med övriga vårdgrannar.
I landstinget har ett uppdrag givits till Hälsovalsenheten att ta fram riktlinjer för första linjens barn- och ungdomspsykiatri i länet. Ett pilotarbete har inletts i Nybro kommun, varpå övriga kommuner väntas följa.
Vid landstingsstyrelsens sammanträde den 8 februari 2012 uttryckte psykiatriförvaltningens chef att man kommer att vara ”hårdare som grindvakt och inte släppa in dem som inte absolut måste” till barn- och ungdomspsykiatrin. Detta trots att primärvårdens ansvar ännu inte är definierat i vårt landsting och Socialstyrelsen har konstaterat att skolhälsovården inte har något egentligt behandlingsansvar.
När psykiatridelegationens barn- och ungdomsgrupp hade ett möte den 10 februari, med bland andra verksamhetschefen för barn- och ungdomspsykiatrin, tydliggjordes behovet av samverkan mellan kommuner och landsting för att stärka stödet kring barn och unga som mår dåligt.
Ovanstående redovisning tydliggör att barn och ungdomar med psykiska besvär under överskådlig tid fortsätter att riskera hamna mellan stolar och bollas mellan olika instanser, där ingen anser sig ha ansvaret.
Med hänvisning till detta önskar jag svar på följande frågor:
• Varför har inte du, som ansvarig för psykiatrin i landstinget, prioriterat att lösa de samordningsfrågor som Socialstyrelsen efterfrågade inom utsatt tid?
• Vilka åtgärder avser du att vidta för att undvika att landstinget drabbas av vitesföreläggande om inte tillfredsställande åtgärder kan redovisas den 28 mars 2012?
• Vart anser du, som ansvarig för psykiatrin, att barn och unga som mår psykiskt dåligt ska vända sig, i väntan på att man i primärvården hunnit bygga upp kompetens för första linjeansvar inom barn- och ungdomspsykiatri?
• Hur ser tidsplanen ut innan ansvarsfördelningen mellan kommun, primärvård och barn- och ungdomspsykiatri är tydliggjord och rätt kompetens finns inom respektive område?
• Är du nöjd med majoritetens avslag på Alliansens yrkande om samverkan med kommunerna i dessa och andra frågor, i samband med behandlingen av Landstingsplan 2012-2014?
Till primärvårdsansvariga landstingsrådet Jessica Rydell ställs följande frågor:
• Varför har inte du, som ansvarig för primärvården i landstinget, prioriterat att lösa de samordningsfrågor som Socialstyrelsen efterfrågade inom utsatt tid?
• Vilka åtgärder avser du att vidta för att undvika att landstinget drabbas av vitesföreläggande om inte tillfredsställande åtgärder kan redovisas den 28 mars 2012?
• Vart anser du att barn och unga som mår psykiskt dåligt ska vända sig, i väntan på att man i primärvården hunnit bygga upp kompetens för första linjeansvar inom barn- och ungdomspsykiatri?
• Hur ser tidsplanen ut innan ansvarsfördelningen mellan kommun, primärvård och barn- och ungdomspsykiatri är tydliggjord och rätt kompetens finns inom respektive område?
• Är du nöjd med majoritetens avslag på Alliansens yrkande om samverkan med kommunerna i dessa och andra frågor, i samband med behandlingen av Landstingsplan 2012-2014?
Vimmerby den 5 mars 2012
Gudrun Brunegård
Psykiatriansvariga landstingsrådet Linda Fleetwood (V)
Varför dröjer samordningen kring barn och ungas psykiska ohälsa?
Den ökande psykiska ohälsan hos barn och unga har länge varit i fokus, både nationellt och här i Kalmar län.
Skolhälsovården har inte något egentligt behandlingsansvar. Många vårdcentraler anser att de inte har något ansvar för målgruppen, medan barn- och ungdomspsykiatrin avvisar många med hänvisning till att de måste lägga fokus på barn och unga svårare psykiatriska problem. Som följd av detta riskerar barn och unga som mår psykiskt dåligt att falla mellan stolarna och skickas runt mellan olika instanser, som alla anser att ansvaret ligger hos någon annan.
Socialstyrelsen gjorde under 2009 en granskning som påvisade att ansvarsfördelningen är bristfällig när det gäller förebyggande och tidiga insatser för barn över 6 års ålder med psykiatriska behov. Granskningen resulterade i ett uppdrag till Landstinget i Kalmar Län och länets kommuner att ta fram en tydlig rollfördelning mellan skolhälsovården, primärvården och barn- och ungdomspsykiatrin. Detta skulle redovisas till Socialstyrelsen senast den 7 februari 2011. Ett återföringsseminarium genomfördes med Socialstyrelsen, landstinget och företrädare för Oskarshamns och Vimmerbys kommuner, som ingått i granskningen den 16 februari 2011. Uppdraget därifrån var att senast den 16 januari 2012 förtydliga uppdraget inom primärvården avseende barns och ungdomars psykiska hälsa. ”Det ska särskilt framgå vilket ansvar primärvården har på området barns och ungdomars psykiska hälsa”. Vidare skulle landstinget ”i samverkan med övriga vårdgrannar klargöra gränssnitten mellan var och ens uppdrag så att vårdprocesserna säkerställs”.
I skrivelse från Socialstyrelsen daterad den 15 februari 2012 konstateras att redovisning av vidtagna åtgärder skulle ha inkommit till Socialstyrelsen senast den 16 januari 2012, men att redovisningen inte inkommit inom angiven tid. Socialstyrelsen förlänger tiden och redovisning ska vara Socialstyrelsen tillhanda den 28 mars 2012. Om de krav som ställs inte uppfylls kan Socialstyrelsen komma att utfärda ett föreläggande med eller utan vite. Som grund för sin bedömning anför Socialstyrelsen att uppdraget till primärvården gällande barns psykiska hälsa är otydligt och att uppdraget inte har förankrats i samverkan med övriga vårdgrannar.
I landstinget har ett uppdrag givits till Hälsovalsenheten att ta fram riktlinjer för första linjens barn- och ungdomspsykiatri i länet. Ett pilotarbete har inletts i Nybro kommun, varpå övriga kommuner väntas följa.
Vid landstingsstyrelsens sammanträde den 8 februari 2012 uttryckte psykiatriförvaltningens chef att man kommer att vara ”hårdare som grindvakt och inte släppa in dem som inte absolut måste” till barn- och ungdomspsykiatrin. Detta trots att primärvårdens ansvar ännu inte är definierat i vårt landsting och Socialstyrelsen har konstaterat att skolhälsovården inte har något egentligt behandlingsansvar.
När psykiatridelegationens barn- och ungdomsgrupp hade ett möte den 10 februari, med bland andra verksamhetschefen för barn- och ungdomspsykiatrin, tydliggjordes behovet av samverkan mellan kommuner och landsting för att stärka stödet kring barn och unga som mår dåligt.
Ovanstående redovisning tydliggör att barn och ungdomar med psykiska besvär under överskådlig tid fortsätter att riskera hamna mellan stolar och bollas mellan olika instanser, där ingen anser sig ha ansvaret.
Med hänvisning till detta önskar jag svar på följande frågor:
• Varför har inte du, som ansvarig för psykiatrin i landstinget, prioriterat att lösa de samordningsfrågor som Socialstyrelsen efterfrågade inom utsatt tid?
• Vilka åtgärder avser du att vidta för att undvika att landstinget drabbas av vitesföreläggande om inte tillfredsställande åtgärder kan redovisas den 28 mars 2012?
• Vart anser du, som ansvarig för psykiatrin, att barn och unga som mår psykiskt dåligt ska vända sig, i väntan på att man i primärvården hunnit bygga upp kompetens för första linjeansvar inom barn- och ungdomspsykiatri?
• Hur ser tidsplanen ut innan ansvarsfördelningen mellan kommun, primärvård och barn- och ungdomspsykiatri är tydliggjord och rätt kompetens finns inom respektive område?
• Är du nöjd med majoritetens avslag på Alliansens yrkande om samverkan med kommunerna i dessa och andra frågor, i samband med behandlingen av Landstingsplan 2012-2014?
Till primärvårdsansvariga landstingsrådet Jessica Rydell ställs följande frågor:
• Varför har inte du, som ansvarig för primärvården i landstinget, prioriterat att lösa de samordningsfrågor som Socialstyrelsen efterfrågade inom utsatt tid?
• Vilka åtgärder avser du att vidta för att undvika att landstinget drabbas av vitesföreläggande om inte tillfredsställande åtgärder kan redovisas den 28 mars 2012?
• Vart anser du att barn och unga som mår psykiskt dåligt ska vända sig, i väntan på att man i primärvården hunnit bygga upp kompetens för första linjeansvar inom barn- och ungdomspsykiatri?
• Hur ser tidsplanen ut innan ansvarsfördelningen mellan kommun, primärvård och barn- och ungdomspsykiatri är tydliggjord och rätt kompetens finns inom respektive område?
• Är du nöjd med majoritetens avslag på Alliansens yrkande om samverkan med kommunerna i dessa och andra frågor, i samband med behandlingen av Landstingsplan 2012-2014?
Vimmerby den 5 mars 2012
Gudrun Brunegård
torsdag 1 mars 2012
När regelryttarna glömmer vem reglerna är till för
Man måste vara stark för att klara av livet med ett gravt funktionshindrat barn i familjen. Det är en slutsats man kan dra, efter den studiedag som jag och några kommun- och landstingspolitiker just har upplevt. Den anordnades av några familjer med barn som har flera svåra funktionshinder.
Ett problem som flera föräldrar lyfte var exempelvis behovet av avlastning, för att någon gång kunna ägna sig åt det funktionshindrade barnets syskon och varandra, träffa andra barnfamiljer och för några timmar eller dagar leva ett någorlunda "normalt" liv - och kanske mest av allt få sova ut.
- Vi vill inte ligga samhället till last. Vi vill så långt som möjligt klara oss själva. Det gör att när vi väl ber om hjälp är det ofta först när vi redan är helt slutkörda och inte orkar med en långdragen utrednings- och beslutsprocess, sa föräldrarna.
Det man då möter är inte sällan en näst intill kränkande byråkrati, med detaljgranskning på gränsen till integritetskränkning, ifrågasättande av behov och ett revirtänk, där man upplever att handläggarna främsta fokus är att hålla budget, inte att möta familjernas eller det enskilda barnets behov.
I Sverige finns en lång rad med lagar och regler som är till för att stödja personer med svåra levnadsförhållanden och underlätta deras liv. Exempelvis ger LSS (lagen och stöd och service) personer med funktionsnedsättningar rätt till goda levnadsvillkor.
Som Socialstyrelsen formulerar det på sin hemsida: "LSS är en rättighetslag som ska garantera personer med omfattande och varaktiga funktionshinder goda levnadsvillkor, att de får den hjälp de behöver i det dagliga livet och att de kan påverka vilket stöd och vilken service de får. Målet är att den enskilde får möjlighet att leva som andra."
Det är då ur perspektivet "goda levnadsvillkor" ovärdigt av myndigheter att "glömma" bort vilka regelverket är till för. En sådan förvrängd fokus kan leda till att man nekas hjälpmedel, som en rullstol med stora hjul för skogspromenader, eller en ramp till ingången för att slippa bära barnet och rullstolen upp och ned varje gång man ska in eller ut ur sitt hus.
Lägg genast revirtänket åt sidan och sätt brukarna, de funktionshindrade barnen och deras familjer i centrum, och se till att hitta lösningar så att deras liv kan fungera! Det behövs även en lots eller koordinator för att samordna alla vård och omsorgskontakter och hjälpa familjerna rätt i myndighetsdjungeln.
- Kraschade familjer kostar ännu mer, som en förälder uttryckte det.
Läs även Radio Kalmar och Christer Jonsson
Ett problem som flera föräldrar lyfte var exempelvis behovet av avlastning, för att någon gång kunna ägna sig åt det funktionshindrade barnets syskon och varandra, träffa andra barnfamiljer och för några timmar eller dagar leva ett någorlunda "normalt" liv - och kanske mest av allt få sova ut.
- Vi vill inte ligga samhället till last. Vi vill så långt som möjligt klara oss själva. Det gör att när vi väl ber om hjälp är det ofta först när vi redan är helt slutkörda och inte orkar med en långdragen utrednings- och beslutsprocess, sa föräldrarna.
Det man då möter är inte sällan en näst intill kränkande byråkrati, med detaljgranskning på gränsen till integritetskränkning, ifrågasättande av behov och ett revirtänk, där man upplever att handläggarna främsta fokus är att hålla budget, inte att möta familjernas eller det enskilda barnets behov.
I Sverige finns en lång rad med lagar och regler som är till för att stödja personer med svåra levnadsförhållanden och underlätta deras liv. Exempelvis ger LSS (lagen och stöd och service) personer med funktionsnedsättningar rätt till goda levnadsvillkor.
Som Socialstyrelsen formulerar det på sin hemsida: "LSS är en rättighetslag som ska garantera personer med omfattande och varaktiga funktionshinder goda levnadsvillkor, att de får den hjälp de behöver i det dagliga livet och att de kan påverka vilket stöd och vilken service de får. Målet är att den enskilde får möjlighet att leva som andra."
Det är då ur perspektivet "goda levnadsvillkor" ovärdigt av myndigheter att "glömma" bort vilka regelverket är till för. En sådan förvrängd fokus kan leda till att man nekas hjälpmedel, som en rullstol med stora hjul för skogspromenader, eller en ramp till ingången för att slippa bära barnet och rullstolen upp och ned varje gång man ska in eller ut ur sitt hus.
Lägg genast revirtänket åt sidan och sätt brukarna, de funktionshindrade barnen och deras familjer i centrum, och se till att hitta lösningar så att deras liv kan fungera! Det behövs även en lots eller koordinator för att samordna alla vård och omsorgskontakter och hjälpa familjerna rätt i myndighetsdjungeln.
- Kraschade familjer kostar ännu mer, som en förälder uttryckte det.
Läs även Radio Kalmar och Christer Jonsson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
