Mycket att lära från globalt ledarskap

I två dagar har jag, tillsammans med över 100.000 personer i mer än 50 länder, deltagit i en global ledarskapskonferens via storbildsvideo (Global Leadership Summit). Det var en imponerande skara medverkade i det innehållsrika programmet, som genom sina olika perspektiv gav både bredd och djup åt konferensen. Där fanns allt ifrån kyrkoledare som Bill Hybels och politiska ledare i form av Tony Blair via ekonomiprofessorn Gary Hamel till rockstjärnan Bono i U2.

Inte minst den ganska närgångna intervjun med Tony Blair gav mycket att tänka på. I början av sin karriär var han Storbritanniens mest uppskattade premiärminister, men mot slutet uppvisade förtroendeundersökningar de lägsta siffrorna någonsin för någon premiärminister, på grund av de svåra besluten om att föra landet in i kriget i Irak.

När Tony Blair fick frågan om hur man hanterar sådana motgångar var hans svar: "Räkna välsignelserna!" Vilken utmaning - och vilket perspektiv!

En mycket spännande intervju var den med David Gergen, som varit rådgivare till fyra amerikanska presidenter och som på senare år blivit känd för sina politiska analyser i CNN. Hans ögonvittnesskildringar av Richard Nixon, Gerald Ford, Ronald Reagan och Bill Clinton beskrev kampen mellan den ljusa och den mörka sidan hos människan. Gergen betonade betydelsen av att vara medveten om sina svagheter och att kontinuerligt arbeta med dem för att hålla den mörka sidan under kontroll.

Konferensen avslutades med en intervju med Bono, som utmanade den kristna kyrkan för tre år sedan med sitt engagemang för fattigdomsbekämpning och hälso- och sjukvård i tredje världen. Intervjun varvades med reportage om vad utmaningen för tre år sedan lett till. Hur kyrkoledare burit med sig utmaningen till sina församlingar, som väckts över våra fattiga bröders och systrare behov. Resultatet var bland annat barnsjukhus i Malawi, miljontals myggnät i Etiopien och Rwanda, fotbollsarena i en sydafrikansk kåkstad.

Och Bono var imponerad, för att inte säga frustrerad. Hur gärna han än skulle vilja, så kunde han inte längre anklaga kyrkan för passivitet. Han konstaterade att det skett en enorm förändring och blivit ett väldigt engagemang, som lett till bättre levnadsvillkor för mängder av fattiga i Afrika.

Men arbetet är inte slutfört, även om konferensen är slut. Vi som lever i Sverige är enormt priviligierade. Vi får aldrig glömma det ansvar vi har för våra minsta bröder och systrar. Som en kvinna sa i reportaget: "Jag är ensamstående mamma och har inga marginaler. Men om jag avstår från en kopp kaffe och lägger undan de pengarna, så räcker det för vaccination av ett barn i Afrika."

Med ett sådant perspektiv kan man inte misslyckas - ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon!