Barnperspektiv i vården

Härom dagen hade jag förmånen att hospitera på barnkliniken i Kalmar. Det var riktigt roligt att få skruda sig i sjukhuskläder igen, efter en massa år som civilklädd skolsköterska och ytterligare sju som lika civilklädd heltidspolitiker.


Det sägs att medicinsk kunskap har en halveringstid på fem år. Därför är dessa verksamhetsbesök otroligt viktiga. Trots att min professionella kompetens ger mig en värdefull grund för mitt uppdrag som landstingsråd för Kristdemokraterna, så går utvecklingen så oerhört snabbt framåt, att arbetet är helt förändrat gentemot när jag gick på sjuksköterskeskolan i slutet av 1970-talet. Och inte fanns så många tekniska och digitala hjälpmedel ens på sjukhemsavdelningarna där jag sommarjobbade på nittiotalet. För att inte tala om den medicintekniska nivån på "vårt" sjukhus i Tanzania, där ultraljudsapparaten hade stått bortglömd och oanvänd tills min man dammade av den i somras. (EKG-apparaten användes så sällan att termiterna hade hunnit bygga bo i den, när den plockades fram en gång ...)

Men oavsett vilken teknik man har till sin hjälp, så är det viktigt att alltid hålla patienten i centrum. På en barnavdelning är det särskilt viktigt, eftersom barn är ännu mer utlämnade när de är sjuka. Det kan vara lätt hänt att man som personal fäster all sin uppmärksamhet på en pipande övervakningsmonitor och tappar bort det sjuka barnet eller de oroliga föräldrarna. Sådana tendenser kunde jag dock inte upptäcka. Tvärtom upplevde jag en stor lyhördhet hos personalen, både gentemot barnets och föräldrarnas behov, och en ambition att möta dem där de är, i smärta och oro, hopp och förtvivlan.

Det är också inspirerande att se hur personalen tillsammans med arkitekten arbetat fram en barnvänlig miljö, med en rad genomtänkta detaljer i inredeningen, för att stimulera fantasin och kanske avleda uppmärksamheten från den sjukdom som fört barnet dit. Tittskåpet, som är infällt i golvet, med en fantasieggande undervattensmiljö med sjöjungfrur, är bara ett exempel; clownen som kommer och leker med barnen ett annat.

Att klinikchefen Pär Ansved och hans personal brinner för barnrättsfrågorna är inte att ta miste på. Ett samtal om vad FN:s konvention om barnets rättigheter innebär i praktiken, kan vara utmanande och tvingar en ta ställning till en rad frågor:

Får barnen i Kalmar län likvärdig vård, oavsett var i länet de bor?
Vad betyder det att "sätta barnets bästa i främsta rummet" när det gäller prioriteringar i landstingsbudgeten?
Kan man hålla tillbaka personalstaten, när fler mycket små barn överlever en för tidig förlossning, men kräver mycket vård under lång tid?
Är det rimligt att dra in utbildningsanslaget för personalen ännu ett år, när utvecklingen går så snabbt?
Och så vidare.

Allians för Landstinget i Kalmar län har arbetat fram en rapport med rubriken "Barns och ungas hälsa och ohälsa i Kalmar län". I min dåvarande roll som samordnare hade jag mer än ett finger med i framtagandet och utformningen. Grundförutsättningen är Barnkonventionen.

Jag ser fram emot nästa mandatperiod, då vi i majoritet får möjlighet att genomföra våra förslag!

Läs Alliansens barnrapport! http://landstingsalliansen.se/wp-content/uploads/2009/05/barngrupp_rapport.pdf