Sofia Barakat är en mycket kompetent och målmedveten person, som sedan hon kom till Landstinget i Kalmar län har innehaft den ena förtroendefulla posten efter den andra. Sedan några månader leder hon den nystartade hälsovalsenheten, som ska sätta Hälsoval Kalmar i sjön.
Idag blev det känt att Sofia har tilldelats konungens stipendium för ungt ledarskap och ska få mottaga det imponerande priset på 250.000 kronor ur H.M. Konungens hand vid en ceremoni på Kungliga Slottet.
Mycket välförtjänt, må jag säga! Stort och varmt GRATTIS, Sofia!
http://www.ltkalmar.se/lttemplates/PressReleasePage____18334.aspx
http://www.ungtledarskap.se/index.php?option=com_content&view=article&id=29:sofia-barakat-far-stipendium-av-kungen&catid=1070:pressmeddelanden&Itemid=1161
onsdag 28 april 2010
Pinsam pallplats - Vart tog Hälsolänet vägen?
Idag presenteras Vårdbarometern, där patienternas upplevelse av och förtroende för vården redovisas. Den grundar sig på patientenkäter.
Som väntat ligger Landstinget i Kalmar län i toppskiktet i flera avseenden. Det är en bestående trend - ända sedan förra mandatperioden, när Allianspartierna ledde landstinget.
När Allianspartierna hösten 2002 tog över efter åtta års sossestyre var det svårt att komma fram på telefon. Många patienter upplevde sig dåligt bemötta i sina kontakter med sjukvården. Efter ett målmedvetet arbete med tillgänglighet och utbildningar i bemötande kunde vi avläsa resultate i form av topplaceringar i mätningarna.
Alla anställda i vården som gör sitt yttersta för att möta patienternas behov av gott bemötande och korta väntetider är värda en stor eloge för att nu i flera år hållit samma goda resultat.
Desto tristare är diagrammen som handlar om hälsoperspektivet. För åtskilliga år sedan antog vi den kaxiga visionen "H län - Hälsolänet!" för att göra vårt län till det bästa hälsolänet.
Sedan skedde det ett maktskifte. Uppenbarligen har vänsterstyret misslyckats med att implementera hälsoarbetet i vården, om man ska döma av Vårdbarometern. Och dess tillförlitlighet är ju monumental när det gäller tillgänglighet.
På frågan om läkaren/sjuksköterskan har tagit upp livsstilsfrågor det senaste året hamnar vårt landsting på tionde plats, dvs precis i mitten av rikets landsting och regioner.
Pallplats - i bottenstriden - blir det på frågan om råden har förändrat ens livsstil. Där hamnar vårt landsting näst sist, dvs tvåa från slutet.
Det är nog dags att Allianspartierna får ta över makten i landstinget, så att det börjar hända något!
Som väntat ligger Landstinget i Kalmar län i toppskiktet i flera avseenden. Det är en bestående trend - ända sedan förra mandatperioden, när Allianspartierna ledde landstinget.
När Allianspartierna hösten 2002 tog över efter åtta års sossestyre var det svårt att komma fram på telefon. Många patienter upplevde sig dåligt bemötta i sina kontakter med sjukvården. Efter ett målmedvetet arbete med tillgänglighet och utbildningar i bemötande kunde vi avläsa resultate i form av topplaceringar i mätningarna.
Alla anställda i vården som gör sitt yttersta för att möta patienternas behov av gott bemötande och korta väntetider är värda en stor eloge för att nu i flera år hållit samma goda resultat.
Desto tristare är diagrammen som handlar om hälsoperspektivet. För åtskilliga år sedan antog vi den kaxiga visionen "H län - Hälsolänet!" för att göra vårt län till det bästa hälsolänet.
Sedan skedde det ett maktskifte. Uppenbarligen har vänsterstyret misslyckats med att implementera hälsoarbetet i vården, om man ska döma av Vårdbarometern. Och dess tillförlitlighet är ju monumental när det gäller tillgänglighet.
På frågan om läkaren/sjuksköterskan har tagit upp livsstilsfrågor det senaste året hamnar vårt landsting på tionde plats, dvs precis i mitten av rikets landsting och regioner.
Pallplats - i bottenstriden - blir det på frågan om råden har förändrat ens livsstil. Där hamnar vårt landsting näst sist, dvs tvåa från slutet.
Det är nog dags att Allianspartierna får ta över makten i landstinget, så att det börjar hända något!
Vårdnadsbidraget - ett praktiskt barnperspektiv
Att Kristdemokraterna vill ge familjerna större möjlighet att själva bestämma hur man vill ha det när barnen är små, det borde inte vara någon nyhet. Vårdnadsbidraget är ett sätt att öka denna valfrihet. Det är ju rimligen föräldrarna som bäst känner sitt barn och dess behov.
Tyvärr blev inte vårdnadsbidraget utformat som vi ville. Istället blev det begränsat till högst 3000 kronor i månaden och bara i de kommuner som själva valde att införa det. Dessutom blev det kringgärdat av en mängd regler.
Den familjepolitiska arbetsgruppen, som jag var med i, har arbetat fram ett förslag till hur vi ska vidareutveckla familjepolitiken. Vid olika avstämningsmöten och även i samband med förra årets riksting, då vår rapport debatterades, var inriktningen kristallklar:
Vårdnadsbidraget måste förbättras! Det måste upp till en nivå på minst 6000 kronor för att exempelvis en ensamstående förälder överhuvud taget ska ha en rimlig chans att leva på det.
Dessutom var det en tydlig uppfattning att man måste få möjlighet att utnyttja vårdnadsbidraget var man än bor i Sverige. Man ska inte som förälder behöva vara beroende av att bo i en "vänligt sinnad" kommun för att få möjlighet att själv välja om man vill vara hemma lite längre tillsammans med barnet!
Idag skriver Göran Hägglund (KD) tillsammans med riksdagsledamöterna Emma Henriksson, som också var med i den familjepolitiska gruppen, och Mikael Oscarsson i Svenska Dagbladet att väljarna vill ha kvar vårdnadsbidraget och att det nu är dags att höja beloppet. Den genomsnittliga förskolesubventionen som kommunen betalar för en plats i förskolan är 12495 kronor. Ett vårdnadsbidrag på 6000 kronor är då mycket rimligt.
Göran, Emma och Mikael hänvisar till en SIFO-undersökning, som visar att 77 procent vill ha kvar vårdnadsbidraget som en möjlighet. Bara 7 procent vill avskaffa det. Och det var ingen skillnad i uppfattning om de som svarade röstade på Alliansen eller på de röd-gröna.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/valjarna-vill-ha-vardnadsbidraget_4627381.svd
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1967801/kd-vill-utoka-vardnadsbidraget
Tyvärr blev inte vårdnadsbidraget utformat som vi ville. Istället blev det begränsat till högst 3000 kronor i månaden och bara i de kommuner som själva valde att införa det. Dessutom blev det kringgärdat av en mängd regler.
Den familjepolitiska arbetsgruppen, som jag var med i, har arbetat fram ett förslag till hur vi ska vidareutveckla familjepolitiken. Vid olika avstämningsmöten och även i samband med förra årets riksting, då vår rapport debatterades, var inriktningen kristallklar:
Vårdnadsbidraget måste förbättras! Det måste upp till en nivå på minst 6000 kronor för att exempelvis en ensamstående förälder överhuvud taget ska ha en rimlig chans att leva på det.
Dessutom var det en tydlig uppfattning att man måste få möjlighet att utnyttja vårdnadsbidraget var man än bor i Sverige. Man ska inte som förälder behöva vara beroende av att bo i en "vänligt sinnad" kommun för att få möjlighet att själv välja om man vill vara hemma lite längre tillsammans med barnet!
Idag skriver Göran Hägglund (KD) tillsammans med riksdagsledamöterna Emma Henriksson, som också var med i den familjepolitiska gruppen, och Mikael Oscarsson i Svenska Dagbladet att väljarna vill ha kvar vårdnadsbidraget och att det nu är dags att höja beloppet. Den genomsnittliga förskolesubventionen som kommunen betalar för en plats i förskolan är 12495 kronor. Ett vårdnadsbidrag på 6000 kronor är då mycket rimligt.
Göran, Emma och Mikael hänvisar till en SIFO-undersökning, som visar att 77 procent vill ha kvar vårdnadsbidraget som en möjlighet. Bara 7 procent vill avskaffa det. Och det var ingen skillnad i uppfattning om de som svarade röstade på Alliansen eller på de röd-gröna.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/valjarna-vill-ha-vardnadsbidraget_4627381.svd
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1967801/kd-vill-utoka-vardnadsbidraget
Barnets rätt i hälso- och sjukvården
Sätt barnet i främsta rummet!
Det är den enkla sammanfattningen av FN:s deklaration om barnets rättigheter, som Sverige ratificerade för tjugo år sedan. Sedan dess har arbetet pågått med att mer eller mindre framgångsrikt införliva barnkonventionen i det dagliga arbetet på alla nivåer - i statlig verksamhet, i kommuner och landsting.
Just nu pågår en intensiv satsning på att utbilda Landstinget i Kalmar läns alla chefer och ett antal förtroendevalda i vad denna folkrätt för barn innebär. Samma utbildning ges vid tre tillfällen, för att så många som möjligt ska kunna delta. Själv kommer jag att delta vid två av de tre utbildningstillfällena.
Allians för Landstinget i Kalmar län har sedan lång tid haft ett fokus på barnfrågor. Det var under förra mandatperioden, då vi hade majoritet i landstinget, som det skrevs in i landstingsplanen att arbeta efter barnkonventionen och att det skulle finnas en barnperspektivsamordnare i landstinget. Det bildades ett barnkompetensnätverk, som förenade olika professioner med fokus på barn, från olika delar av landstinget och kommunerna.
Tyvärr har det arbetet stagnerat under den här mandatperioden. I nuläget finns inte ens någon utsedd barnperspektivsamordnare som ledare för barnkompetensnätverket.
Under den innevarande mandatperioden har Alliansen bland annat fokuserat barnfrågor i en särskild arbetsgrupp, där jag själv var sekreterare. I rapporten lyfter vi en rad förslag för att förbättra barns rätt i hälso- och sjukvården.
Bland annat vill vi omvandla uppdraget som barnperspektivsamordnare till barnombudsman, med uppgift att bevaka barnperspektivet och barnets rättigheter i landstinget.
Vi anser också att landstinget ska införa barnchecklista, för att på ett systematiskt sätt följa upp att barnperspektivet har beaktats inför varje beslut.
Vi menar också att landstinget ska inrätta ett barnråd för att inhämta barns och ungdomars synpunkter.
Ett barnpris vill vi också instifta, för att varje år uppmärksamma goda insatser för att utveckla barns rättigheter och barns och ungdomars hälsa.
Dessa och flera andra förslag finns i arbetsgruppens rapport:
http://landstingsalliansen.se/?page_id=93
Nu gäller det att få fart på arbetet igen!
Det är den enkla sammanfattningen av FN:s deklaration om barnets rättigheter, som Sverige ratificerade för tjugo år sedan. Sedan dess har arbetet pågått med att mer eller mindre framgångsrikt införliva barnkonventionen i det dagliga arbetet på alla nivåer - i statlig verksamhet, i kommuner och landsting.
Just nu pågår en intensiv satsning på att utbilda Landstinget i Kalmar läns alla chefer och ett antal förtroendevalda i vad denna folkrätt för barn innebär. Samma utbildning ges vid tre tillfällen, för att så många som möjligt ska kunna delta. Själv kommer jag att delta vid två av de tre utbildningstillfällena.
Allians för Landstinget i Kalmar län har sedan lång tid haft ett fokus på barnfrågor. Det var under förra mandatperioden, då vi hade majoritet i landstinget, som det skrevs in i landstingsplanen att arbeta efter barnkonventionen och att det skulle finnas en barnperspektivsamordnare i landstinget. Det bildades ett barnkompetensnätverk, som förenade olika professioner med fokus på barn, från olika delar av landstinget och kommunerna.
Tyvärr har det arbetet stagnerat under den här mandatperioden. I nuläget finns inte ens någon utsedd barnperspektivsamordnare som ledare för barnkompetensnätverket.
Under den innevarande mandatperioden har Alliansen bland annat fokuserat barnfrågor i en särskild arbetsgrupp, där jag själv var sekreterare. I rapporten lyfter vi en rad förslag för att förbättra barns rätt i hälso- och sjukvården.
Bland annat vill vi omvandla uppdraget som barnperspektivsamordnare till barnombudsman, med uppgift att bevaka barnperspektivet och barnets rättigheter i landstinget.
Vi anser också att landstinget ska införa barnchecklista, för att på ett systematiskt sätt följa upp att barnperspektivet har beaktats inför varje beslut.
Vi menar också att landstinget ska inrätta ett barnråd för att inhämta barns och ungdomars synpunkter.
Ett barnpris vill vi också instifta, för att varje år uppmärksamma goda insatser för att utveckla barns rättigheter och barns och ungdomars hälsa.
Dessa och flera andra förslag finns i arbetsgruppens rapport:
http://landstingsalliansen.se/?page_id=93
Nu gäller det att få fart på arbetet igen!
söndag 25 april 2010
Barn till samme Far
Vilken härlig vårdag det har varit idag! Jag vaknade till kvittrande barnbarn, som sovit över hos oss, och förmiddagsfikat intogs på på den soliga balkongen, till småfåglarnas kvitter.
Sedan promenerade vi ned till Korskyrkan, en härligt varm församling, som en förlängd eller utvidgad familj.
Och vilken familj!
När barnen rusat ned till Skattkammaren, som söndagsskolan kallas, gick jag bort till lilla salen och simultantolkade predikan för en nigeriansk mamma. Till min stora lycka fick jag hålla hennes ljuvliga halvårsgamla dotter i famnen, medan jag översatte det som sades.
På raden framför satt ett gäng brasilianska fotbollsspelare. De har insett att vi svenskar är betydligt stillsammare när vi firar gudstjänst än vad de är vana vid hemifrån, men de verkar trivas gott i gemenskapen.
På andra håll i kyrkan fanns chilenare, vitryssar och en syrianska. Förutom ett antal svenskar i alla åldrar, i en underbar gemenskap.
Jag skulle gissa att den lyckokänsla som fyllt mig denna dag, när jag fått vara tillsammans med min familj, både den biologiska och den andliga, kanske i visst mått kan likna den kärlek vår himmelske Far har till oss, sin brokiga barnaskara.
Och nog finns det plats för ännu fler i den gemenskapen!
Sedan promenerade vi ned till Korskyrkan, en härligt varm församling, som en förlängd eller utvidgad familj.
Och vilken familj!
När barnen rusat ned till Skattkammaren, som söndagsskolan kallas, gick jag bort till lilla salen och simultantolkade predikan för en nigeriansk mamma. Till min stora lycka fick jag hålla hennes ljuvliga halvårsgamla dotter i famnen, medan jag översatte det som sades.
På raden framför satt ett gäng brasilianska fotbollsspelare. De har insett att vi svenskar är betydligt stillsammare när vi firar gudstjänst än vad de är vana vid hemifrån, men de verkar trivas gott i gemenskapen.
På andra håll i kyrkan fanns chilenare, vitryssar och en syrianska. Förutom ett antal svenskar i alla åldrar, i en underbar gemenskap.
Jag skulle gissa att den lyckokänsla som fyllt mig denna dag, när jag fått vara tillsammans med min familj, både den biologiska och den andliga, kanske i visst mått kan likna den kärlek vår himmelske Far har till oss, sin brokiga barnaskara.
Och nog finns det plats för ännu fler i den gemenskapen!
söndag 18 april 2010
Valrörelsen har börjat - Vitsippornas tid är inne!
Igår samlades omkring 120 kristdemokrater från Småland, Öland, Östergötland och delar av Västergötland på Kungsporten i Huskvarna för en regionala kandidatutbildningen i Huskvarna i lördags.
Riksdagsledamoten Anders Andersson var konferencier. Själv hade jag, som landstingsråd, fått förtroendet att berätta om våra hjärtefrågor inom landstingspolitiken.
- Avgörande för god vård är att se hela människan, med ande, själ och kropp. Varje person ska behandlas med värdighet och respekt och få en jämlik vård. Glöm aldrig att människan är mer än sin kropp!
- I det hälsofrämjande arbetet ska sjukvården bli bättre på att förebygga såväl psykisk som fysisk ohälsa. Samarbetet mellan landstinget och kommunerna, som har ansvar för hemsjukvården, måste förbättras. Patientsäkerheten är ett prioriterat område. Det är inte acceptabelt att 100.000 människor om året får ett ökat lidande genom skador och infektioner de fått inom vården.
Som avslutning på mitt anförande visade jag en bild från en vitsippshage, tagen dagen innan.
- Vitsippornas tid är inne! De har kanske inte synts till så mycket på en tid, men de går inte att utrota - även om opinionssiffrorna har varit frostiga!
Efter en intensiv utbildningsdag med stor debattiver och många glada skratt kunde deltagarna vända nöjda hem till valrörelsens fotarbete i kommuner och landsting.
Den fantastiska utsikten från Kungsporten i Huskvarna, där konferensen hölls.
Kristdemokraternas kandidatkonferens hölls på sju platser runt om i landet, från Skellefteå i norr till Kristianstad i söder, för närmare 1000 medlemmar som engagerar sig i årets valrörelse.
På stora videoskärmar förmedlade partiledaren Göran Hägglund inspiration till deltagarna.
Under den kommande mandatperioden finns tre viktiga uppgifter att ta itu med. Det handlar om att få ordning på ekonomin efter den största finanskris om världen upplevt sedan 1930-talet. Vi ska se till att människor och familjer får större frihet och mer tid för varandra. De ekonomiska marginalerna för var och en ska bli större och vi ska höja kvaliteten på de frågor som politiken faktiskt ska arbeta med.
Kommunstyrelsens ordförande i Jönköping, Acko Ankarberg Johansson, informerade om kommunpolitiska frågor inför valet.
Från Vimmerby deltog fem av våra kandidater inför höstens val, Gudrun Brunegård, Ola Gustafsson, AnnSofi Henriksson, Masi Aurfan och Torbjörn Sandberg.
Riksdagsledamoten Anders Andersson var konferencier. Själv hade jag, som landstingsråd, fått förtroendet att berätta om våra hjärtefrågor inom landstingspolitiken.
- Avgörande för god vård är att se hela människan, med ande, själ och kropp. Varje person ska behandlas med värdighet och respekt och få en jämlik vård. Glöm aldrig att människan är mer än sin kropp!
- I det hälsofrämjande arbetet ska sjukvården bli bättre på att förebygga såväl psykisk som fysisk ohälsa. Samarbetet mellan landstinget och kommunerna, som har ansvar för hemsjukvården, måste förbättras. Patientsäkerheten är ett prioriterat område. Det är inte acceptabelt att 100.000 människor om året får ett ökat lidande genom skador och infektioner de fått inom vården.
Som avslutning på mitt anförande visade jag en bild från en vitsippshage, tagen dagen innan.
- Vitsippornas tid är inne! De har kanske inte synts till så mycket på en tid, men de går inte att utrota - även om opinionssiffrorna har varit frostiga!
Efter en intensiv utbildningsdag med stor debattiver och många glada skratt kunde deltagarna vända nöjda hem till valrörelsens fotarbete i kommuner och landsting.
Den fantastiska utsikten från Kungsporten i Huskvarna, där konferensen hölls.
Kristdemokraternas kandidatkonferens hölls på sju platser runt om i landet, från Skellefteå i norr till Kristianstad i söder, för närmare 1000 medlemmar som engagerar sig i årets valrörelse.
På stora videoskärmar förmedlade partiledaren Göran Hägglund inspiration till deltagarna.
Under den kommande mandatperioden finns tre viktiga uppgifter att ta itu med. Det handlar om att få ordning på ekonomin efter den största finanskris om världen upplevt sedan 1930-talet. Vi ska se till att människor och familjer får större frihet och mer tid för varandra. De ekonomiska marginalerna för var och en ska bli större och vi ska höja kvaliteten på de frågor som politiken faktiskt ska arbeta med.
Kommunstyrelsens ordförande i Jönköping, Acko Ankarberg Johansson, informerade om kommunpolitiska frågor inför valet.
Från Vimmerby deltog fem av våra kandidater inför höstens val, Gudrun Brunegård, Ola Gustafsson, AnnSofi Henriksson, Masi Aurfan och Torbjörn Sandberg.
torsdag 15 april 2010
Lex Victor för ett mänskligare samhälle
Vi var nog många som upprördes av Försäkringskassans okänslighet och paragrafrytteri när vi läste om vad som drabbade föräldrarna som vakat över den lille dödssjuke Victor. Dagen efter att han fått sluta sitt allt för korta liv begärde Försäkringskassan att föräldrarna skulle tillbaka till arbetet.
Hur hjärtlös kan en statlig myndighet vara? Vem har utformat ett så totalt empatibefriat regelverk?
Att drabbas av sorg i familjen är alltid tungt. Att förlora ett barn är kanske bland det hårdaste slag man kan råka ut för i livet. Det är så totalt emot naturens ordning.
Tack och lov att det finns lagstiftare med hjärta, som inser att när byråkratin blir för fyrkantig måste hörnen mjukas upp!
Socialminister Göran Hägglund (KD) lovade, när berättelsen om Victor och hans föräldrar var aktuell i media, att se över lagstiftningen. Idag levereras löftet. När föräldrar förlorat ett barn under arton års ålder, får man rätt till föräldrapenning i tio dagar, så kallad sorgepeng.
Lex Victor har sett dagens ljus. Den är en viktig signal och ett steg för att göra vårt samhälle mänskligare.
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1952661/nu-far-victor-en-egen-lag
Jag har nu placerat min blogg på bloggkartan för Vimmerby och Kalmar, eftersom det är de båda orter där jag bor och arbetar.
http://bloggkartan.se/registrera/27347/vimmerby
http://bloggkartan.se/registrera/11168/kalmar
Hur hjärtlös kan en statlig myndighet vara? Vem har utformat ett så totalt empatibefriat regelverk?
Att drabbas av sorg i familjen är alltid tungt. Att förlora ett barn är kanske bland det hårdaste slag man kan råka ut för i livet. Det är så totalt emot naturens ordning.
Tack och lov att det finns lagstiftare med hjärta, som inser att när byråkratin blir för fyrkantig måste hörnen mjukas upp!
Socialminister Göran Hägglund (KD) lovade, när berättelsen om Victor och hans föräldrar var aktuell i media, att se över lagstiftningen. Idag levereras löftet. När föräldrar förlorat ett barn under arton års ålder, får man rätt till föräldrapenning i tio dagar, så kallad sorgepeng.
Lex Victor har sett dagens ljus. Den är en viktig signal och ett steg för att göra vårt samhälle mänskligare.
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1952661/nu-far-victor-en-egen-lag
Jag har nu placerat min blogg på bloggkartan för Vimmerby och Kalmar, eftersom det är de båda orter där jag bor och arbetar.
http://bloggkartan.se/registrera/27347/vimmerby
http://bloggkartan.se/registrera/11168/kalmar
Mer pengar i pensionärernas och barnfamiljernas plånböcker
Tack vare Alliansregeringens goda ekonomiska handlag har de allra flesta svenskar fått behålla mer av sina intjänade pengar i plånboken. Regeringen gick till val på att det skulle bli mer lönsamt att jobba, som ett sätt att stimulera arbetsmarknad och höja sysselsättningen.
Tack vare kristdemokraternas partiledare Göran Hägglunds ihärdiga arbete har han också fått gehör för att även pensionärerna har fått sänkt skatt. De första omgångarna riktade sig särskilt till att förbättra situationen för de sämst ställda pensionärerna, de med enbart garantibelopp.
Göran Hägglund fick också med sig de andra partiledarna i att kompensera den så kallade bromsen, som slog till som en följd av fjolårets negativa tillväxt på grund av den världsomspännande ekonomiska krisen. Utan det tillskottet hade pensionärerna de facto drabbats av sänkt pension.
Vid Kristdemokraternas kommun- och landstingsdagar krävde Göran Hägglund att ännu ett steg skulle tas, för att utjämna skillnaderna mellan pensionärer och löntagare. Några veckor senare hade partiledarna enats om att det från och med nästa årsskifte är dags för ett tredje steg i skattesänkningen för pensionärer. Fem miljarder kronor satsas på pensionärerna!
Genom vårpropositionen, VÅPen, som offentliggörs idag, har vi fått del av tabeller som visar hur skattesänkningarna faller ut på kommunnivå, eftersom kommualskatten påverkar utfallet.
En pensionär i Vimmerby, med 12.000 kronors inkomst före skatt, får 226 kr mer i plånboken per månad genom den nya sänkningen av grundavdraget. Det ger 2 706 kr mer om året. Om man lägger ihop det med de båda tidigare skattesänkningarna ger det 447 kr mer i månaden och 5 364 kr om året.
Motsvarande siffror för en pensionär med 18.000 kronors inkomst i månaden är 376 kr mer i månaden genom det nya avdraget och 4 512 kr om året. De tre stegen i skatteavdraget ger sammantaget 663 kr i månaden och 7 954 kr om året.
Barnfamiljer är en annan ekonomiskt utsatt grupp, särskilt de med många barn. Det nya flerbarnstillägget är särskilt utformat för att lätta deras börda. För en familj med två barn får familjen 50 kronor högre barnbidrag per barn än tidigare. Den nya nivån hamnar på 150 kronor i månaden. En trebarnsfamilj får 100 kronor mer per barn. Fyra- och fembarnsfamiljernas tillskott blir 200 kronor i månaden. För dem ger flerbarnstillägget totalt 2864 kronor i månaden.
Tillsammans med satsningarna på fler sommarjobb för ungdomar, lärarlegitimation för att kvalitetssäkra undervisningen och stöd till sommarskola för att öka förutsättningarna för alla elever att få godkända betyg, så tycker jag att regeringen har hittat ett bra knippe modeller för att stödja ett antal utsatta grupper.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6956932.ab
Tack vare kristdemokraternas partiledare Göran Hägglunds ihärdiga arbete har han också fått gehör för att även pensionärerna har fått sänkt skatt. De första omgångarna riktade sig särskilt till att förbättra situationen för de sämst ställda pensionärerna, de med enbart garantibelopp.
Göran Hägglund fick också med sig de andra partiledarna i att kompensera den så kallade bromsen, som slog till som en följd av fjolårets negativa tillväxt på grund av den världsomspännande ekonomiska krisen. Utan det tillskottet hade pensionärerna de facto drabbats av sänkt pension.
Vid Kristdemokraternas kommun- och landstingsdagar krävde Göran Hägglund att ännu ett steg skulle tas, för att utjämna skillnaderna mellan pensionärer och löntagare. Några veckor senare hade partiledarna enats om att det från och med nästa årsskifte är dags för ett tredje steg i skattesänkningen för pensionärer. Fem miljarder kronor satsas på pensionärerna!
Genom vårpropositionen, VÅPen, som offentliggörs idag, har vi fått del av tabeller som visar hur skattesänkningarna faller ut på kommunnivå, eftersom kommualskatten påverkar utfallet.
En pensionär i Vimmerby, med 12.000 kronors inkomst före skatt, får 226 kr mer i plånboken per månad genom den nya sänkningen av grundavdraget. Det ger 2 706 kr mer om året. Om man lägger ihop det med de båda tidigare skattesänkningarna ger det 447 kr mer i månaden och 5 364 kr om året.
Motsvarande siffror för en pensionär med 18.000 kronors inkomst i månaden är 376 kr mer i månaden genom det nya avdraget och 4 512 kr om året. De tre stegen i skatteavdraget ger sammantaget 663 kr i månaden och 7 954 kr om året.
Barnfamiljer är en annan ekonomiskt utsatt grupp, särskilt de med många barn. Det nya flerbarnstillägget är särskilt utformat för att lätta deras börda. För en familj med två barn får familjen 50 kronor högre barnbidrag per barn än tidigare. Den nya nivån hamnar på 150 kronor i månaden. En trebarnsfamilj får 100 kronor mer per barn. Fyra- och fembarnsfamiljernas tillskott blir 200 kronor i månaden. För dem ger flerbarnstillägget totalt 2864 kronor i månaden.
Tillsammans med satsningarna på fler sommarjobb för ungdomar, lärarlegitimation för att kvalitetssäkra undervisningen och stöd till sommarskola för att öka förutsättningarna för alla elever att få godkända betyg, så tycker jag att regeringen har hittat ett bra knippe modeller för att stödja ett antal utsatta grupper.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6956932.ab
onsdag 14 april 2010
Lita aldrig mer på den röd-gröna landstingsmajoriteten!
Nu har den röd-gröna landstingsmajoriteten avslöjat sig. I en artikel i Västerviks-Tidningen tillkännager de sin valplattform. Där återges ett resonemang om att Allianspartierna skulle ha en dold agenda om att sälja ut Västerviks sjukhus.
http://www.vt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=5340411
Reportern påminner om Allianspartiernas avsiktsförklaring, där det framgår klart och tydligt att vi inte har några sådana avsikter. I ett beslut i landstingsfullmäktige har samma avståndstagande mot privatisering av sjukhusen också gjorts.
Ändå påstår de båda socialdemokratiska landstingsråden Anders Henriksson (S) och Lena Segerberg (S) att vi skulle ha en dold agenda, där sjukhusförsäljning ingår.
Detta är ren och skär lögn!
Jag vet inte hur socialdemokrater är funtade, men för mig är etik och hederlighet viktiga begrepp och levnadsmål. Jag försöker i allt att hålla mig till sanningen och skriver inte sådant jag inte kan stå för.
När jag skriver under ett dokument, där det står att jag inte har för avsikt att sälja ut något sjukhus, då menar jag det.
Den enda slutsats man kan dra av sossarnas uttalande är att de själva inte har samma krav på sanningsenlighet. Stackars dem som har litat på något de säger eller skriver! Nu vet vi att något som de undertecknat inte har något värde.
http://www.jonssonsfunderingar.blogspot.com/
http://www.vt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=5340411
Reportern påminner om Allianspartiernas avsiktsförklaring, där det framgår klart och tydligt att vi inte har några sådana avsikter. I ett beslut i landstingsfullmäktige har samma avståndstagande mot privatisering av sjukhusen också gjorts.
Ändå påstår de båda socialdemokratiska landstingsråden Anders Henriksson (S) och Lena Segerberg (S) att vi skulle ha en dold agenda, där sjukhusförsäljning ingår.
Detta är ren och skär lögn!
Jag vet inte hur socialdemokrater är funtade, men för mig är etik och hederlighet viktiga begrepp och levnadsmål. Jag försöker i allt att hålla mig till sanningen och skriver inte sådant jag inte kan stå för.
När jag skriver under ett dokument, där det står att jag inte har för avsikt att sälja ut något sjukhus, då menar jag det.
Den enda slutsats man kan dra av sossarnas uttalande är att de själva inte har samma krav på sanningsenlighet. Stackars dem som har litat på något de säger eller skriver! Nu vet vi att något som de undertecknat inte har något värde.
http://www.jonssonsfunderingar.blogspot.com/
Färre katastrofer bland världens mödrar och barn!
Idag vaknade jag till en glad nyhet för världens kvinnor och barn: Mödradödligheten har minskat med 35 procent sedan 1980!
Orsaken anges vara att livsvillkoren blivit bättre genom högre inkomster och bättre utbildning. Dessutom föds det färre barn per kvinna föds. Med bättre näringsintag och färre förlossningar orkar kroppen bättre med den påfrestning som graviditet och förlossning innebär.
Det är en dubbel katastrof, ja rent av flerdubbel, när en mamma dör vid förlossningen. Ett moderlöst spädbarn har mycket svårt att överleva de första månaderna i ett utvecklingsland. Ofta finns dessutom fler små barn hemma, som också är beroende av sin mor och får svårt att klara sig utan mamma.
Samtidigt skulle 99 procent av alla mödradödsfall kunna förebyggas.
Mina egna erfarenheter från Tanzania bekräftar detta. På Mchukwi Hospital, där vi har arbetat i två år och återbesökt senast i somras, märks tydligt hur viktigt det är med kunskap och förebyggande arbete.
Personalen på mödravården åker regelbundet ut till ett antal byar och väger, mäter, kontrollerar blodtryck och blodvärde på mängder av kvinnor. De som ligger i riskzon att drabbas av någon komplikation uppmuntras att komma till sjukhuset när det blir dags att föda, istället för att ligga hemma i hyddan och dö.
Det har gett resultat så tillvida att 40 procent av alla förlossningar på sjukhuset är komplicerade, ofta med behov av kejsarsnitt. Orsakerna kan vara havandeskapsförgiftning, för trångt bäcken (på grund av dåligt näringsintag under kvinnans uppväxt) som fått barnet att fastna i förlossningskanalen, eller förslappade muskler efter tiotals förlossningar. Musklerna förmår då inte styra in barnet rätt i förlossningskanalen. Det kan få till följd att barnet hamnar i tvärläge eller i ansikts- eller axelbjudning eller att en arm eller en fot kommer först.
En nyförlöst mor, som räddats till livet efter en komplicerad förlossning på Mchukwi Hospital, tillsammans med mormor, som tar hand om det lilla barnbarnet.
Tanzania finns inte med i värstingligan, som omtalas i DN:s artikel. Afghanistan och Nigeria brukar toppa den fasansfulla listan. I Nigeria dör var artonde kvinna i samband med barnsäng, jämfört med en på 17.400 i Sverige!
Som sagt, det är alltid en katastrof när en mamma dör. Men på en del håll i världen är katastrofer vanliga.
http://www.dn.se/nyheter/varlden/farre-kvinnor-dor-i-samband-med-forlossning-1.1077754
Orsaken anges vara att livsvillkoren blivit bättre genom högre inkomster och bättre utbildning. Dessutom föds det färre barn per kvinna föds. Med bättre näringsintag och färre förlossningar orkar kroppen bättre med den påfrestning som graviditet och förlossning innebär.
Det är en dubbel katastrof, ja rent av flerdubbel, när en mamma dör vid förlossningen. Ett moderlöst spädbarn har mycket svårt att överleva de första månaderna i ett utvecklingsland. Ofta finns dessutom fler små barn hemma, som också är beroende av sin mor och får svårt att klara sig utan mamma.
Samtidigt skulle 99 procent av alla mödradödsfall kunna förebyggas.
Mina egna erfarenheter från Tanzania bekräftar detta. På Mchukwi Hospital, där vi har arbetat i två år och återbesökt senast i somras, märks tydligt hur viktigt det är med kunskap och förebyggande arbete.
Personalen på mödravården åker regelbundet ut till ett antal byar och väger, mäter, kontrollerar blodtryck och blodvärde på mängder av kvinnor. De som ligger i riskzon att drabbas av någon komplikation uppmuntras att komma till sjukhuset när det blir dags att föda, istället för att ligga hemma i hyddan och dö.
Det har gett resultat så tillvida att 40 procent av alla förlossningar på sjukhuset är komplicerade, ofta med behov av kejsarsnitt. Orsakerna kan vara havandeskapsförgiftning, för trångt bäcken (på grund av dåligt näringsintag under kvinnans uppväxt) som fått barnet att fastna i förlossningskanalen, eller förslappade muskler efter tiotals förlossningar. Musklerna förmår då inte styra in barnet rätt i förlossningskanalen. Det kan få till följd att barnet hamnar i tvärläge eller i ansikts- eller axelbjudning eller att en arm eller en fot kommer först.
En nyförlöst mor, som räddats till livet efter en komplicerad förlossning på Mchukwi Hospital, tillsammans med mormor, som tar hand om det lilla barnbarnet.
Tanzania finns inte med i värstingligan, som omtalas i DN:s artikel. Afghanistan och Nigeria brukar toppa den fasansfulla listan. I Nigeria dör var artonde kvinna i samband med barnsäng, jämfört med en på 17.400 i Sverige!
Som sagt, det är alltid en katastrof när en mamma dör. Men på en del håll i världen är katastrofer vanliga.
http://www.dn.se/nyheter/varlden/farre-kvinnor-dor-i-samband-med-forlossning-1.1077754
tisdag 13 april 2010
Röd-grön valplattform - en förjäst deg!
Åh, vad vi har väntat på den rödgröna valplattformen för landstinget! Det har tisslats och tasslats i landstingshusets korridorer. Med pukor och trumpeter har man kallat till stort pådrag med film och popcorn i Filmstaden. Man har till och med lyckats släpa hit sossarnas partisekreterare.
Ja, landstingsmajoriteten har verkligen lyckats pumpa upp förväntningarna.
När nu resultatet avslöjats är det en förjäst deg man ser framför sig. Platt som en pannkaka, utan lyftkraft.
Inga nyheter, bara upprepningar av det pågående arbetet. Ja, från de rödgröna har jag kanske inte hört något om köfri vård tidigare. Själv har jag redan tagit upp det målet vid åtskilliga tillfällen.
Det ska bli intressant att se hur många av länets invånare som låter sig duperas. Kanske till en början, men bröd bakat på förjäst deg blir ingen glad av.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=86&artikel=3622929
Ja, landstingsmajoriteten har verkligen lyckats pumpa upp förväntningarna.
När nu resultatet avslöjats är det en förjäst deg man ser framför sig. Platt som en pannkaka, utan lyftkraft.
Inga nyheter, bara upprepningar av det pågående arbetet. Ja, från de rödgröna har jag kanske inte hört något om köfri vård tidigare. Själv har jag redan tagit upp det målet vid åtskilliga tillfällen.
Det ska bli intressant att se hur många av länets invånare som låter sig duperas. Kanske till en början, men bröd bakat på förjäst deg blir ingen glad av.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=86&artikel=3622929
söndag 11 april 2010
Får vi LOV i Vimmerby?
Härom dagen samlades en rad politiker, tjänstemän, anställda och någon representant för brukarna i Vimmerby, för att fördjupa oss i Lagen om valfrihetssystem, den så kallade LOV:en.
Kristdemokraten Acko Ankarberg Johansson, kommunalråd i Jönköping, var utredare till det som nu alltså blivit lag.
Inom kommunal äldre- och handikappomsorg och socialtjänst är det frivilligt för kommunen att använda sig av LOV när andra utförare anlitas. Man kan också göra upphandling enligt LoU (Lagen om offentlig upphandling).
Inom landstingets primärvård är LOV:en tvingande. Landstinget är alltså skyldigt att erbjuda likvärdiga villkor för en privat läkare som vill arbeta i primärvården. Därför har Landstinget i Kalmar län tagit fram ett regelsystem, för att den vård som ges ska vara likvärdig oavsett utförare. Förhoppningsvis kommer Hälsoval Kalmar träda ikraft efter sommaren.
Grundtanken med LOV:en kan sägas vara att välfärdstjänster ska kunna utföras av andra än kommunen och/eller landstinget, och att man då inte ska konkurrera genom lägsta pris, som är fallet med LoU. Istället ska både ersättningen och innehållet i tjänsten vara likvärdigt oavsett utförare. Den stora poängen blir att brukaren får frihet att välja utförare utifrån jämförbara grundvillkor.
Det som avgör blir vilken kvalitet som utföraren kan erbjuda. Det kan handla om kontinuitet, dvs att det inte är så många personer inblandade, att man är noga med att hålla de utlovade tiderna, att personalen är särskilt väl utbildad eller helt enkelt har rykte om sig att vara bra. Man konkurrerar alltså med kvalitet, inte pris.
Jag tror att det skulle vara bra om vi kunde införa LOV i någon del av omsorgsverksamheten i Vimmerby. Det skulle öka våra pensionärers valfrihet och även rättssäkerhet. Idag är det nämligen väldigt osäkert i hur stor grad man verkligen får utfört det som biståndsbeslutet utlovar. Mycket tid försvinner i kringaktiviteter. Erfarenheten visar, enligt föreläsaren från SKL, Greger Bengtsson, att ineffektiviteten är störst på servicehusen, där kanske 40 procent av den tid som beslutats för insatser bara försvinner.
I Ljusdal, med 21.000 invånare, kunde man efter en sådan genomgång minska personalen med 21 årsarbetare, som fanns där enbart på grund av att organisationen var dåligt planerad och tid användes till annat än att serva brukarna.
Införandet av LOV ställer alltså krav på kommunen att räknar fram vad en viss omsorgstjänst kostar idag. Det tvingar också fram en analys av hur stor del av biståndsbesluten som utförs idag. Redan med detta är mycket vunnet.
För brukarnas valfrihet, för utveckling av kvaliteten inom omsorgen, för effektivisering och bättre utnyttjande av skattemedlen, för att skapa förutsättningar för mer kvinnligt föregagande i kommunen, för att omsorgspersonalen ska få fler arbetsgivare att välja mellan ...
Ja, skälen till varför man vill införa LOV kan vara många. Jag tycker alla de ovan listade skälen ger goda skäl till att införa LOV i Vimmerby.
Tyvärr har jag förstått att socialdemokraterna har bestämt sig för att av ideologiska skäl inte stödja något sådant. Vill inte sossar att Vimmerbys pensionärer ska få valmöjlighet? Vill man inte ge möjlighet för kvinnligt nyföretagande inom omsorgssektorn? Märkligt!
Kristdemokraten Acko Ankarberg Johansson, kommunalråd i Jönköping, var utredare till det som nu alltså blivit lag.
Inom kommunal äldre- och handikappomsorg och socialtjänst är det frivilligt för kommunen att använda sig av LOV när andra utförare anlitas. Man kan också göra upphandling enligt LoU (Lagen om offentlig upphandling).
Inom landstingets primärvård är LOV:en tvingande. Landstinget är alltså skyldigt att erbjuda likvärdiga villkor för en privat läkare som vill arbeta i primärvården. Därför har Landstinget i Kalmar län tagit fram ett regelsystem, för att den vård som ges ska vara likvärdig oavsett utförare. Förhoppningsvis kommer Hälsoval Kalmar träda ikraft efter sommaren.
Grundtanken med LOV:en kan sägas vara att välfärdstjänster ska kunna utföras av andra än kommunen och/eller landstinget, och att man då inte ska konkurrera genom lägsta pris, som är fallet med LoU. Istället ska både ersättningen och innehållet i tjänsten vara likvärdigt oavsett utförare. Den stora poängen blir att brukaren får frihet att välja utförare utifrån jämförbara grundvillkor.
Det som avgör blir vilken kvalitet som utföraren kan erbjuda. Det kan handla om kontinuitet, dvs att det inte är så många personer inblandade, att man är noga med att hålla de utlovade tiderna, att personalen är särskilt väl utbildad eller helt enkelt har rykte om sig att vara bra. Man konkurrerar alltså med kvalitet, inte pris.
Jag tror att det skulle vara bra om vi kunde införa LOV i någon del av omsorgsverksamheten i Vimmerby. Det skulle öka våra pensionärers valfrihet och även rättssäkerhet. Idag är det nämligen väldigt osäkert i hur stor grad man verkligen får utfört det som biståndsbeslutet utlovar. Mycket tid försvinner i kringaktiviteter. Erfarenheten visar, enligt föreläsaren från SKL, Greger Bengtsson, att ineffektiviteten är störst på servicehusen, där kanske 40 procent av den tid som beslutats för insatser bara försvinner.
I Ljusdal, med 21.000 invånare, kunde man efter en sådan genomgång minska personalen med 21 årsarbetare, som fanns där enbart på grund av att organisationen var dåligt planerad och tid användes till annat än att serva brukarna.
Införandet av LOV ställer alltså krav på kommunen att räknar fram vad en viss omsorgstjänst kostar idag. Det tvingar också fram en analys av hur stor del av biståndsbesluten som utförs idag. Redan med detta är mycket vunnet.
För brukarnas valfrihet, för utveckling av kvaliteten inom omsorgen, för effektivisering och bättre utnyttjande av skattemedlen, för att skapa förutsättningar för mer kvinnligt föregagande i kommunen, för att omsorgspersonalen ska få fler arbetsgivare att välja mellan ...
Ja, skälen till varför man vill införa LOV kan vara många. Jag tycker alla de ovan listade skälen ger goda skäl till att införa LOV i Vimmerby.
Tyvärr har jag förstått att socialdemokraterna har bestämt sig för att av ideologiska skäl inte stödja något sådant. Vill inte sossar att Vimmerbys pensionärer ska få valmöjlighet? Vill man inte ge möjlighet för kvinnligt nyföretagande inom omsorgssektorn? Märkligt!
Sorg i Polen
Vårt sydliga grannland Polen skakas av sorg efter flygolyckan i Smolensk, som kostade presidentparet och hela det polska ledargarnityret livet. Jag känner djup medkänsla i denna overkliga situation.
Vi som minns hur chocken lamslog Sverige efter mordet på Olof Palme, oavsett vilken politisk åsikt man hade, kan kanske ana något lite av vad det polska folket genomgår.
Och förmodligen ändå inte, eftersom omfattningen i den polska olyckan är så kolossalt mycket större. Statsledning, militärledning, ledande kulturpersonligheter och kyrkliga dignitärer - alla utplånade i ett enda förfärligt ögonblick.
Att det hela inträffade när man var på väg för att högtidlighålla massakern i Katýn, då sovjetiska trupper avrättade 22.000 polska soldater och officerare, gör parallellen närmast makaber, även om det ena skedde under brinnande krig och det andra i fredstid. Resultatet är lika förödande.
Kanske just det faktum att en sådan nationell katastrof kan inträffa i fredstid gör känslan av avklädd skyddslöshet ännu värre.
Det som förvånar mig är att man inte fördelade en så dyrbar last i minst två transporter. Vetskapen om denna katastrofala miss kommer bli tung för den logistikansvarige. Om inte även denne var med i planet.
Vi som minns hur chocken lamslog Sverige efter mordet på Olof Palme, oavsett vilken politisk åsikt man hade, kan kanske ana något lite av vad det polska folket genomgår.
Och förmodligen ändå inte, eftersom omfattningen i den polska olyckan är så kolossalt mycket större. Statsledning, militärledning, ledande kulturpersonligheter och kyrkliga dignitärer - alla utplånade i ett enda förfärligt ögonblick.
Att det hela inträffade när man var på väg för att högtidlighålla massakern i Katýn, då sovjetiska trupper avrättade 22.000 polska soldater och officerare, gör parallellen närmast makaber, även om det ena skedde under brinnande krig och det andra i fredstid. Resultatet är lika förödande.
Kanske just det faktum att en sådan nationell katastrof kan inträffa i fredstid gör känslan av avklädd skyddslöshet ännu värre.
Det som förvånar mig är att man inte fördelade en så dyrbar last i minst två transporter. Vetskapen om denna katastrofala miss kommer bli tung för den logistikansvarige. Om inte även denne var med i planet.
onsdag 7 april 2010
Tills kommunen skiljer oss åt ...
Då var det dags igen. Ett äldre par får inte bo tillsammans på ålderns höst, fast de inte vill något hellre.
Jag är glad över den tydlighet som äldreminister Maria Larsson (KD) visar. Det är ovärdigt att skilja på gifta par som vill tillbringa sin sista tid tillsammans. Varje kommun måste se över sina boenden och sina rutiner, så att inte sådant här ska behöva inträffa. Går det inte på frivillig väg är kanske lagstiftning enda vägen.
När man planerar kommunens äldreboenden måste det finnas en flexibilitet, så att man kan tillmötesgå omsorgstagarnas önskemål. Om ett par har väldigt olika vårdbehov, så ska det åtminstone finnas något komplement i direkt anslutning, för den friskare.
När mina gamla släktingar inte kunde bo kvar hemma längre, så fick min gamla moster först ett eget rum på våningen över morbrors särskilda boende. Hon kunde vara hos honom så mycket hon ville, utan att behöva bekymra sig om resor tvärs över staden.
Efter en tid fick de flytta in i en lägenhet, där morbror, som hade ett större vårdbehov, hade ett eget rum nära korridoren, så att omsorgspersonalen kunde komma in och hjälpa honom utan att behöva väcka moster, som sov i rummet innanför. Men de fick bo tillsammans!
Det var stor vånda innan moster och morbror vågade ta steget att lämna villan, som morbror byggt själv. Men med lyhördhet från biståndshandläggaren hittade man en lösning som passade dem perfekt, i det skede av livet som de var.
Jag skulle önska att alla äldre fick möta samma lyhördhet och värdighet, istället för att brutalt skiljas åt.
http://aftonbladet.se/nyheter/article6907847.ab
Jag är glad över den tydlighet som äldreminister Maria Larsson (KD) visar. Det är ovärdigt att skilja på gifta par som vill tillbringa sin sista tid tillsammans. Varje kommun måste se över sina boenden och sina rutiner, så att inte sådant här ska behöva inträffa. Går det inte på frivillig väg är kanske lagstiftning enda vägen.
När man planerar kommunens äldreboenden måste det finnas en flexibilitet, så att man kan tillmötesgå omsorgstagarnas önskemål. Om ett par har väldigt olika vårdbehov, så ska det åtminstone finnas något komplement i direkt anslutning, för den friskare.
När mina gamla släktingar inte kunde bo kvar hemma längre, så fick min gamla moster först ett eget rum på våningen över morbrors särskilda boende. Hon kunde vara hos honom så mycket hon ville, utan att behöva bekymra sig om resor tvärs över staden.
Efter en tid fick de flytta in i en lägenhet, där morbror, som hade ett större vårdbehov, hade ett eget rum nära korridoren, så att omsorgspersonalen kunde komma in och hjälpa honom utan att behöva väcka moster, som sov i rummet innanför. Men de fick bo tillsammans!
Det var stor vånda innan moster och morbror vågade ta steget att lämna villan, som morbror byggt själv. Men med lyhördhet från biståndshandläggaren hittade man en lösning som passade dem perfekt, i det skede av livet som de var.
Jag skulle önska att alla äldre fick möta samma lyhördhet och värdighet, istället för att brutalt skiljas åt.
http://aftonbladet.se/nyheter/article6907847.ab
Beroende av samverkan
Landstingsalliansen gjorde igår ett besök på Beroendecentrum tillsammans med Kalmaralliansen. Syftet var att peka på behovet av samverkan mellan huvudmännen och att manifestera vikten av att enas kring den enskilde brukaren istället för att i första hand se till den egna plånboken.
Beroendecentrum är ett samverkansprojekt mellan landstinget och de sju kommunerna i södra Kalmar län. Projektet vänder sig framför allt till personer med dubbeldiagnos, dvs missbruk i kombination med psykiatrisk diagnos. Den gruppen behöver ett mer kvalificerat omhändertagande än en "ren" missbrukare. Med personal med olika yrkesbakgrund kan man samverka på ett effektivt sätt.
Tyvärr uppstår emellanåt problem på grund av kulturkrockar och olika synsätt mellan kommunal och landstingsdriven missbruksvård, mellan dem som lyder under Socialtjänstlagen eller Hälso- och sjukvårdslagen. Men sådana krockar brukar alltid redas ut.
Än värre är den otrygghet som uppstått sedan flera av de mindre kommunerna redan efter ett år sa upp avtalet. Inte i första hand för att man var missnöjd med projektet i sig, utan med kostnadsfördelningen. Där tar landstinget halva kostnaden, medan de sju kommunerna delar utifrån folkmängd.
Det kan ju tyckas oklanderligt rättvist, ända tills man inser att i själva verket nyttjas platserna i betydligt högre utsträckning av kalmarbor. Bara en mindre andel nyttjas av sådana som är mantalskrivna i de mindre kommunerna.
Orsaken kan förmodligen hittas dels i avståndet i sig, dels i att det faktiskt bor proportionellt sett fler missbrukare i Kalmar, där tillgången till droger är större och man lättare kan underhålla sitt missbruk.
Det vore ytterst olyckligt om de uppsagda avtalen leder till att projektet avvecklas. Kommunerna har ju kvar sitt ansvar enligt Socialtjänstlagen, men har för knappa resurser och otillräcklig kompetens att kunna ta hand om "sina" missbrukare med dubbeldiagnos på egen hand.
För att sätta den enskilde individen i fokus behövs ett fortsatt samarbete. Då behöver kommunerna sinsemellan komma överens om en fördelningsnyckel som alla kan ställa upp på.
Allianskollegorna från Kalmar kommun signalerade vid vårt besök, att de var beredda att lägga prestigen åt sidan och förhandla om avtalen, för att de övriga kommunerna ska komma tillbaka in i samarbetet igen. Det är min förhoppning att den röd-gröna majoriteten i Kalmar kommun resonerar på samma sätt.
Den enskilde patienten är beroende av att samverkan på Beroendecentrum fungerar.
Beroendecentrum är ett samverkansprojekt mellan landstinget och de sju kommunerna i södra Kalmar län. Projektet vänder sig framför allt till personer med dubbeldiagnos, dvs missbruk i kombination med psykiatrisk diagnos. Den gruppen behöver ett mer kvalificerat omhändertagande än en "ren" missbrukare. Med personal med olika yrkesbakgrund kan man samverka på ett effektivt sätt.
Tyvärr uppstår emellanåt problem på grund av kulturkrockar och olika synsätt mellan kommunal och landstingsdriven missbruksvård, mellan dem som lyder under Socialtjänstlagen eller Hälso- och sjukvårdslagen. Men sådana krockar brukar alltid redas ut.
Än värre är den otrygghet som uppstått sedan flera av de mindre kommunerna redan efter ett år sa upp avtalet. Inte i första hand för att man var missnöjd med projektet i sig, utan med kostnadsfördelningen. Där tar landstinget halva kostnaden, medan de sju kommunerna delar utifrån folkmängd.
Det kan ju tyckas oklanderligt rättvist, ända tills man inser att i själva verket nyttjas platserna i betydligt högre utsträckning av kalmarbor. Bara en mindre andel nyttjas av sådana som är mantalskrivna i de mindre kommunerna.
Orsaken kan förmodligen hittas dels i avståndet i sig, dels i att det faktiskt bor proportionellt sett fler missbrukare i Kalmar, där tillgången till droger är större och man lättare kan underhålla sitt missbruk.
Det vore ytterst olyckligt om de uppsagda avtalen leder till att projektet avvecklas. Kommunerna har ju kvar sitt ansvar enligt Socialtjänstlagen, men har för knappa resurser och otillräcklig kompetens att kunna ta hand om "sina" missbrukare med dubbeldiagnos på egen hand.
För att sätta den enskilde individen i fokus behövs ett fortsatt samarbete. Då behöver kommunerna sinsemellan komma överens om en fördelningsnyckel som alla kan ställa upp på.
Allianskollegorna från Kalmar kommun signalerade vid vårt besök, att de var beredda att lägga prestigen åt sidan och förhandla om avtalen, för att de övriga kommunerna ska komma tillbaka in i samarbetet igen. Det är min förhoppning att den röd-gröna majoriteten i Kalmar kommun resonerar på samma sätt.
Den enskilde patienten är beroende av att samverkan på Beroendecentrum fungerar.
Samla barnhälsovården i länet!
De senaste dagarna har jag fått ett antal skrivelser från barnhälsovårdssjuksköterskorna (BHV) i södra Kalmar län. De upplever att deras roll blir splittad och oklar. Orsaken ligger till stor del i att de organisatoriskt hör till respektive hälsocentral.
Sedan tidigare har jag fått information om att det kan vara stora skillnader i hur lyhörd respektive chef är för det specifika fortbildningsbehov en BHV-sköterska har i förhållande till övriga anställda på hälsocentralen.
I den nu aktuella skrivelsen framgår att BHV-sköterskorna upplever att nuvarande organisation försvårar samverkan och utveckling utifrån ett barnperspektiv, vilket leder till att målet med lika vård för alla barn är svår att uppfylla.
Som exempel nämner man vinterns planering av influensavaccination, där man upplevde att barns behov inte togs tillvara, eftersom det saknades representant med den kunskapen i den grupp som organiserade vaccinationerna.
Min personliga uppfattning, som jag också har lyft i alliansledningsgruppen, är att det nu är rätt läge att se över organisationen för länets barnhälsovård, i och med att förändringar ändå behöver göras i samband med Hälsovalets införande.
Jag tror att barnhälsovården, och därmed också de barn och föräldrar som berörs av den, skulle vinna på att få en egen, länsövergripande organisation, istället för det lapptäcke som finns idag.
På BHV ska man kunna fokusera barnets behov och ge stöd till föräldrarna. Om det uuprdaget kan underlättas genom en organisatorisk förändring, då ska landstinget se över detta, när nu tid är!
Sedan tidigare har jag fått information om att det kan vara stora skillnader i hur lyhörd respektive chef är för det specifika fortbildningsbehov en BHV-sköterska har i förhållande till övriga anställda på hälsocentralen.
I den nu aktuella skrivelsen framgår att BHV-sköterskorna upplever att nuvarande organisation försvårar samverkan och utveckling utifrån ett barnperspektiv, vilket leder till att målet med lika vård för alla barn är svår att uppfylla.
Som exempel nämner man vinterns planering av influensavaccination, där man upplevde att barns behov inte togs tillvara, eftersom det saknades representant med den kunskapen i den grupp som organiserade vaccinationerna.
Min personliga uppfattning, som jag också har lyft i alliansledningsgruppen, är att det nu är rätt läge att se över organisationen för länets barnhälsovård, i och med att förändringar ändå behöver göras i samband med Hälsovalets införande.
Jag tror att barnhälsovården, och därmed också de barn och föräldrar som berörs av den, skulle vinna på att få en egen, länsövergripande organisation, istället för det lapptäcke som finns idag.
På BHV ska man kunna fokusera barnets behov och ge stöd till föräldrarna. Om det uuprdaget kan underlättas genom en organisatorisk förändring, då ska landstinget se över detta, när nu tid är!
Kalmar FF rödgrönt i begynnelsen ... Om politisering av idrott
I samband med Mona Sahlins (S) besök härom veckan översvämmades Kalmars gator av anhängare skrudade i röd-vita KFF-halsdukar med sosserosor. Konferencier vid torgmötet var den socialdemokratiske fotbollsspelaren Lasse Johansson.
Många ickepolitiska eller alliansinriktade fotbollsfans tog illa vid sig av sossarnas försök att slå mynt av att deras färger råkar överensstämma med det populära fotbollslagets.
För min del tycker jag det är precis lika illa som att moderaterna har gjort kampanjhalsdukar i ljusblått och vitt. Kopplingen till Änglarna känns ju trots allt rätt avlägsen.
Idag var jag på Rotarylunch, där föredraget handlade om planeringen inför sommarens 100-årsfirande av det som var begynnelsen till Kalmar FF, nämligen Göta IF, som grundades i juni 1910. Deras klubbdräkt hade röd-gröna ränder. Efter några år bytte man namn, först till Gothia, sedan till nuvarande Kalmar FF, då man också bytte till röd-vit-randig tröja.
Röd-grön röra för hundra år sedan, alltså. Men det höll ju bevisligen inte. De gröna inslagen tvingades ganska fort bort till en mer renodlad färgsättning.
Undrar just hur länge det röd-gröna politiska samarbetet ska hålla innan sossarna visar sitt rätta jag och skickar de gröna på porten?
Många ickepolitiska eller alliansinriktade fotbollsfans tog illa vid sig av sossarnas försök att slå mynt av att deras färger råkar överensstämma med det populära fotbollslagets.
För min del tycker jag det är precis lika illa som att moderaterna har gjort kampanjhalsdukar i ljusblått och vitt. Kopplingen till Änglarna känns ju trots allt rätt avlägsen.
Idag var jag på Rotarylunch, där föredraget handlade om planeringen inför sommarens 100-årsfirande av det som var begynnelsen till Kalmar FF, nämligen Göta IF, som grundades i juni 1910. Deras klubbdräkt hade röd-gröna ränder. Efter några år bytte man namn, först till Gothia, sedan till nuvarande Kalmar FF, då man också bytte till röd-vit-randig tröja.
Röd-grön röra för hundra år sedan, alltså. Men det höll ju bevisligen inte. De gröna inslagen tvingades ganska fort bort till en mer renodlad färgsättning.
Undrar just hur länge det röd-gröna politiska samarbetet ska hålla innan sossarna visar sitt rätta jag och skickar de gröna på porten?
måndag 5 april 2010
Min bild av Aralsjön - katastrof orsakad av människohand
För ett par år sedan besökte jag Uzbekistan, något som jag varmt kan rekommendera. Det gav åtminstone mig nya perspektiv på konst, historia, religion, vetenskap och förvaltarskap.
Perspektiv och ödmjukhet inför att vi i väst inte alltid är först eller bäst, även om vi många gånger tror så. Hur många europeiska vetenskapsmän hade t ex på 1400-talet beräknat avståndet till månen på några kilometer när? Men också ödmjukhet inför naturens känsliga balans och vad vi människor kan ställa till med i vår obetänksamhet.
Miljökatatstrofen kring Aralsjön har väl de flesta hört talas om, inte minst efter FN-chefen Ban Ki-Moons chockarade insikter i media i helgen (se länk till artikel i Aftonbladet). http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6896884.ab
När vi reste mellan Bukhara och Khiva, nära floden Amu-Darja, några mil söder om Aralsjön blev vi åsyna vittnen till hur konstbevattningskanalerna får Karakalpak-öknen att blomstra och bära frukt, men också den misshushållning med de dyrbara dropparna som lett till katastrofen.
Öppna bevattningskanaler leder Amu-Darjas vatten ut på bomullsfältet, där det får stå och dunsta bort under den 50-gradiga ökensolen.
Vi förbluffades över hur man inte dragit lärdom av de erfarenheter man gjort av droppbevattning i många länder, där man leder vattnet i slangar med ytterst sparsam, droppvis punktbevattning, planta för planta. Istället leddes vattnet i breda, öppna diken och släpptes på över hela fälten, där det sedan stod och dunstade bort i den 50-gradiga hettan.
Några mil längre norrut upphör Amu-Darja i ett virrvarr av sand, som visar hur flödena tidigare gått. Floden når helt enkelt inte längre fram till Aralsjön, som på så vis miste sitt viktigaste tillflöde.
Här någonstans försvinner Amu-Darja i sanddynerna, efter att allt dess vatten letts ut till odlingarna kring floden.
Aralsjön, som tidigare var världens fjärde största sjö, håller på att försvinna helt och består nu av två avskilda mindre sjöar, som påminner om Boren och Roxen från flyget.
Den ena resten av Aralsjön, tidigare världens fjärde största sjö.
En klen tröst var att vi fick höra att 2008 var första året på länge som Aralsjön inte krympt ytterligare, som ett resultat av internationella ansträngningar. Men det var förmodligen till priset av att stora delar av odlingsmarken inte fått någon vattentilldelning förrän det var för sent att så, vilket hade drivit upp livsmedelspriserna i området.
Utöver detta kommer de gigantiska hälsoproblem som befolkningen vid Aralsjön drabbats av, när saltavdunstningar tillsammans med bekämpningsmedel från odlingarna virvlar omkring med ökenvindarna och orsakar bl a luftvägsproblem och cancer.
Den västra, resterande delen av Aralsjön anas i fjärran
Som människa, med ett gemensamt ansvar att förvalta vår jord, känner jag stor sorg över våra misslyckanden. Strävan efter föda och inkomster har lett till en misshushållning av katastrofala mått.
Enligt min ytterst amatörmässiga bedömning borde täckdikning och droppbevattningsanläggningar vara en av de första insatserna från världssamfundet för att få bukt med situationen. Det skulle ge fortsatt möjlighet till odling, utan att vattnet skulle dunsta bort under den brännande ökensolen.
Perspektiv och ödmjukhet inför att vi i väst inte alltid är först eller bäst, även om vi många gånger tror så. Hur många europeiska vetenskapsmän hade t ex på 1400-talet beräknat avståndet till månen på några kilometer när? Men också ödmjukhet inför naturens känsliga balans och vad vi människor kan ställa till med i vår obetänksamhet.
Miljökatatstrofen kring Aralsjön har väl de flesta hört talas om, inte minst efter FN-chefen Ban Ki-Moons chockarade insikter i media i helgen (se länk till artikel i Aftonbladet). http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6896884.ab
När vi reste mellan Bukhara och Khiva, nära floden Amu-Darja, några mil söder om Aralsjön blev vi åsyna vittnen till hur konstbevattningskanalerna får Karakalpak-öknen att blomstra och bära frukt, men också den misshushållning med de dyrbara dropparna som lett till katastrofen.
Öppna bevattningskanaler leder Amu-Darjas vatten ut på bomullsfältet, där det får stå och dunsta bort under den 50-gradiga ökensolen.
Vi förbluffades över hur man inte dragit lärdom av de erfarenheter man gjort av droppbevattning i många länder, där man leder vattnet i slangar med ytterst sparsam, droppvis punktbevattning, planta för planta. Istället leddes vattnet i breda, öppna diken och släpptes på över hela fälten, där det sedan stod och dunstade bort i den 50-gradiga hettan.
Några mil längre norrut upphör Amu-Darja i ett virrvarr av sand, som visar hur flödena tidigare gått. Floden når helt enkelt inte längre fram till Aralsjön, som på så vis miste sitt viktigaste tillflöde.
Här någonstans försvinner Amu-Darja i sanddynerna, efter att allt dess vatten letts ut till odlingarna kring floden.
Aralsjön, som tidigare var världens fjärde största sjö, håller på att försvinna helt och består nu av två avskilda mindre sjöar, som påminner om Boren och Roxen från flyget.
Den ena resten av Aralsjön, tidigare världens fjärde största sjö.
En klen tröst var att vi fick höra att 2008 var första året på länge som Aralsjön inte krympt ytterligare, som ett resultat av internationella ansträngningar. Men det var förmodligen till priset av att stora delar av odlingsmarken inte fått någon vattentilldelning förrän det var för sent att så, vilket hade drivit upp livsmedelspriserna i området.
Utöver detta kommer de gigantiska hälsoproblem som befolkningen vid Aralsjön drabbats av, när saltavdunstningar tillsammans med bekämpningsmedel från odlingarna virvlar omkring med ökenvindarna och orsakar bl a luftvägsproblem och cancer.
Den västra, resterande delen av Aralsjön anas i fjärran
Som människa, med ett gemensamt ansvar att förvalta vår jord, känner jag stor sorg över våra misslyckanden. Strävan efter föda och inkomster har lett till en misshushållning av katastrofala mått.
Enligt min ytterst amatörmässiga bedömning borde täckdikning och droppbevattningsanläggningar vara en av de första insatserna från världssamfundet för att få bukt med situationen. Det skulle ge fortsatt möjlighet till odling, utan att vattnet skulle dunsta bort under den brännande ökensolen.
torsdag 1 april 2010
Utsatta barn och ungdomar i centrum
Barn i olika sorters utsatthet står i fokus i flera av Alliansregeringens satsningar i vårbudgeten.
Höjt flerbarnstillägg kommer att göra stor skillnad för många barn som lever i familjer med knappa eller obefintliga marginaler. 50 kronor per månad för andra barnet, 100 kr för tredje, 150 för fjärde och 200 kr för femte barnet och barnen därefter gör märkbar skillnad i plånboken, redan från halvårsskiftet.
Vid kommunfullmäktige i måndags diskuterades barnfattigdom och hur det påverkar barnen att inte kunna följa med på aktiviteter som andra barn är med på, att inte kunna berätta om familjens semesterresor eller kunna visa upp nya kläder osv.
Flerbarnstillägget kan på ett konkret sätt bidra till en förbättring för många barn i ekonomisk utsatthet.
Allianspartiernas satsning riktar också in sig på att skapa meningsfull sysselsättning för ungdomar under sommarlovet:
Sommarskola som ger möjlighet att läsa upp betyg, för att komma vidare i utbildningssystemet och därmed förbättra möjligheterna till jobb och egen försörjning på lång sikt.
Sommarjobb, som ger en egenhändigt förtjänad slant att disponera. Samtidigt ger sommarjobben träning inför ett framtida arbetsliv, med allt vad det innebär i att passa tider och förhållningssätt gentemot medarbetare och kunder.
Med dessa väl utmejslade satsningar har Alliansregeringen visat på lyhördhet gentemot de behov som finns bland utsatta grupper, då särskilt behovet att minska unga människors utsatthet.
http://aftonbladet.se/nyheter/article6875129.ab
http://www.dn.se/nyheter/valet2010/alliansen-satsar-pa-barn-och-unga-1.1071159
Höjt flerbarnstillägg kommer att göra stor skillnad för många barn som lever i familjer med knappa eller obefintliga marginaler. 50 kronor per månad för andra barnet, 100 kr för tredje, 150 för fjärde och 200 kr för femte barnet och barnen därefter gör märkbar skillnad i plånboken, redan från halvårsskiftet.
Vid kommunfullmäktige i måndags diskuterades barnfattigdom och hur det påverkar barnen att inte kunna följa med på aktiviteter som andra barn är med på, att inte kunna berätta om familjens semesterresor eller kunna visa upp nya kläder osv.
Flerbarnstillägget kan på ett konkret sätt bidra till en förbättring för många barn i ekonomisk utsatthet.
Allianspartiernas satsning riktar också in sig på att skapa meningsfull sysselsättning för ungdomar under sommarlovet:
Sommarskola som ger möjlighet att läsa upp betyg, för att komma vidare i utbildningssystemet och därmed förbättra möjligheterna till jobb och egen försörjning på lång sikt.
Sommarjobb, som ger en egenhändigt förtjänad slant att disponera. Samtidigt ger sommarjobben träning inför ett framtida arbetsliv, med allt vad det innebär i att passa tider och förhållningssätt gentemot medarbetare och kunder.
Med dessa väl utmejslade satsningar har Alliansregeringen visat på lyhördhet gentemot de behov som finns bland utsatta grupper, då särskilt behovet att minska unga människors utsatthet.
http://aftonbladet.se/nyheter/article6875129.ab
http://www.dn.se/nyheter/valet2010/alliansen-satsar-pa-barn-och-unga-1.1071159
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
