Kortvarig glädje över primärvård i Västerviks kransorter

Länge har Överumsborna väntat och oroat sig, efter beskedet i höstas att deras distiktsläkare tänkte sluta. Skulle de behöva åka flera mil extra, till Gamleby eller rent av hela vägen in till Västervik, för sina läkarbesök?

För en vecka sedan nåddes vi av budet att landstingets beställarenhet tecknat avtal med Virserums läkarhus om att bemanna mottagningen med läkare halva dagen. En sjuksköterska ska vara på plats hela dagen.

Det låter slitsamt för en ensam läkare att sköta två mottagningar med så stort geografiskt avstånd, men läkaren ifråga är inte känd för att dra sig för hårt arbete. Det blir dock svårt för en halvtidsdoktor att klara av att hålla samma tillgänglighet som Överumsborna hittills varit vana vid med sin heltidsdoktor. Risken är uppenbar att det blir en försämring för både Överum och Virserum.

Men nästan i samma stund som den värsta oron för Överums-mottagningen släppte, så kom beskedet att samtliga tre läkare i Ankarsrum ska sluta. Senast det hände följde ett antal år med ytterst skakig bemanning, med växlande antal och kvalitet.

Det är oroande hur svajig bemanningen i primärvården blivit i Västerviks kommun. Även Gamleby, som tidigare varit en mycket stabil hälsocentral, har på kort tid råkat i en bekymmersam situation, där man är beroende av hyrläkare.

Nu är dock inte Västervik den enda kommun i länet där landstinget har problem att rekrytera distriktsläkare. I Smedby och Ljungbyholm, kransorter till Kalmar, har man länge brottats med liknande problem. Även i Oskarshamn finns vakanser, och i Vimmerby, och i Mörlunda och i ...

Jag förutsätter naturligtvis att landstinget med största möjliga beslutsamhet tar itu med att lösa det akuta behovet av distriktsläkare i olika delar av länet, med målet att få till stånd en långsiktig och stabil lösning.

De polska läkare som rekryterats under ett antal år har bidragit till att Kalmar län har en något mer gynnsam situation än vissa andra län. Nu har landstinget även ökat antalet utbildningsblock inom allmänmedicin, vilket förhoppningsvis kommer att avhjälpa behovet på sikt.

Det är dock lättare sagt än gjort, eftersom bristen på allmänmedicinska specialister (distriktsläkare) är stor i hela landet. För att inte vara ständiga förlorare i dragkampen om distriktsläkare behöver man därför kombinera flera faktorer: En trygg och pålitlig arbetsgivare, en attraktiv arbetsplats med goda anställnings- och fortbildningsvillkor kombinerat med tilltalande boendemiljöer.

Och varför skulle inte Landstinget i Kalmar län lyckas med det, när vi är så bra på så mycket? Låga ohälsotal, bra trivsel, god patientnöjdhet, Sveriges bästa län att åldras i, ett av de viktigaste besökslänen och you name it! Det är "bara" att informera läkare i hela världen om vilken förmån det är att få jobba hos oss ...

Landstingsråd "på riktigt" med primärvård i förändring

Idag har det nya landstingsfullmäktige konstituerats, direkt följt av landstingsstyrelsen. Där valdes jag formellt till landstingsråd med ansvar för primärvård, folkhälsa och tandvård.

Igår var det på dagen ett år sedan jag efterträdde Anders Andersson, som i sin tur efterträdde Chatrine Pålsson Ahlgren i riksdagen. Jag har alltså innehaft rollen som landstingsråd och gruppledare under ett år, men på "ärvda meriter". Därför känns det riktigt trevligt att nu ha blivit vald "på riktigt", från mandatperiodens början.

Och nog kommer det att finnas uppgifter att ta tag i. Primärvården håller just på att införa vårdvalet, som här i länet kallas Hälsoval Kalmar. Reformen ska ge invånarna en kvalitetssäkring om likvärdigt innehåll oavsett vilken vårdgivare man väljer att lista sig hos, offentligt eller privat driven.

I svallvågorna kring vårdvalet håller man nu på att arbeta upp nya rutiner. De privata vårdgivare som ansluter sig till vårdvalet behöver bland annat bygga upp sjuksköterskemottagningar gällande diabetes, astma-KOL, livsstilsrådgivning etc. Det förutsätter lite större verksamhet, med flera läkare i samverkan, utom i glesbygd, där enläkarstationer godkänns även fortsättningsvis.

Det är patientperspektivet som ligger bakom uppdraget. Tanken är att patienten ska kunna gå till den läkarmottagning som han eller hon har valt och kunna förvänta sig att få samma grundutbud, oavsett var i länet man befinner sig. Tillgänglighet, kvalitet och kontinuitet kommer att fungera som konkurrensfaktorer.

Jag tror att patienterna gynnas av att det finns valmöjligheter. Min förhoppning är att fler privata läkare ska samordna sig och ansluta sig till vårdvalet, men gärna också att landstingsdrivna enheter ska våga pröva nya grepp och kanske rent av knoppa av.

Ett positivt exempel är hälsocentralen i Ankarsrum. Där prövar man nu att ha tidsbeställd mottagning en kväll i veckan, för att serva de patienter som kanske pendlar till Västervik eller Vimmerby och som har svårt att ta sig från jobbet dagtid. Initiativet har mötts av stor uppskattning från patienterna.

Även i Borgholm införde man tidsbeställd kvällsmottagning i samband med starten av hälsovalet, som ett sätt att förbättra kvaliteten och minska risken att patienter som jobbar i Kalmar listar om sig till någon mottagning där.

På tid och längd är jag övertygad om att patienterna kommer att jämföra vad de olika mottagningarna har att erbjuda och lista sig där man upplever att man får bäst kvalitet.

När den ena landstingsdrivna mottagningen efter den andra förbättrar sin service och höjer sin kvalitet, så hoppas jag att det kommer att leda till att fler privatläkare ser fördelen av att finnas med i hälsovalet, med den varudeklaration och likvärdiga spelregler som är förknippade med det.

I det omvända perspektivet hoppas jag att det ska bli en drivkraft till förbättringsarbete för landstingets personal, när nu allt fler privatläkare ansluter sig till vårdvalet, och därmed kompletterar sitt erkänt stora engagemang, långsiktighet och kontinuitet med det sjuksköterskeledda hälsoarbetet.

De som blir den stora vinnaren på en sådan växelverkan blir förstås patienten. Och det är ju helt som det ska, för det är ju för patienternas skull vi jobbar i sjukvården, eller hur?

EU-projekt låter ungdomar mötas

Några av de gästande europeiska gästerna samlade runt Astrid Lindgren-statyn.

Idag hade jag nöjet att hälsa en busslast full med lärare och elever från fem europeiska länder välkomna till Vimmerby. Vi hade stämt träff vid Astrid Lindgren-statyn på Rådhustorget, efter deras besök på Astrid Lindgrens Värld.

Det är genom ett EU-projekt som skolor i Sverige, Tyskland, Österrike, Slovenien och Turkiet har knutit kontakt och fått möjlighet att lära känna varandra genom brev, internet och besök. Den här veckan är en rad familjer i Ankarsrum värdar för de internationella gästerna, genom att eleverna fått bo hos sina jämnåriga kamrater. Eleverna är i mellan- och högstadieåldern och får på detta sätt möjlighet att förstå hur det är att leva och gå i skolan i andra länder.

- Vi var rädda att Astrid Lindgrens Värld skulle vara för barnsligt för de äldsta eleverna, men vi hade hur kul som helst allihop, sa den tyske rektorn.

Jag hade äran att inleda den konferens som utgjorde starten för Comenius-projektet för två år sedan. Det var därför särskilt roligt att få vara med när cirkeln nu slöts.