Inledningsanförande Landstingsfullmäktige 2009-11-25
Gudrun Brunegård (KD), landstingsråd
Presidium, ledamöter, åhörare och media!
Det är en speciell känsla att stå här idag.
Det är ju inte första gången i talarstolen, men i rollen.
Det är mitt första anförande i fullmäktige som landstingsråd o gruppledare för Kristdemokraterna. Då kan det förväntas ett linjetal, en programförklaring. Då är det en rackarns otur att talartiden är begränsad till sju minuter!
Men – mina hjärteområden är inte okända för detta auditorium:
Det handlar om de svagaste – de mest utsatta – barnen, familjerna, ungdomarna, funktionshindrade, de dementa, de äldre. Jag återkommer till dem i mina inlägg under de här dagarna, eftersom tiden här är begränsad.
Som förtroendevalda är vi satta att föra deras talan – särskilt deras, som inte har någon röst eller har svårt att komma till tals.
Patientavgifterna har ju varit ett återkommande tema hos mina allianskamrater. Även jag ska beröra dem något.
Den sittande majoriteten talar mycket om "pallplats" och slår sig för bröstet.
Men det är ingen hedrande ”pallplats” att leda avgiftsligan i landet.
Förra mandatperioden klarade vi ett stålbad av förändringar utan att höja patientavgifterna.
Augustihöjningen till toppnivåer, som majoriteten genomdrev, har inbringat 7,2 mkr. Det innebär knappast att landstinget tjänat så värst mycket på en höjning som drabbat enskilda hårt.
Ett exempel i ett brev jag fått från en anhörig till en ung förtidspensionär pga neurologisk funktionsnedsättning:
”Jag blir djupt oroad över dessa höjningar av patientavgifter o hjälpmedel. De gör människor ännu fattigare. Varje liten (som vi kan säga som klarar av det) höjning som landstinget gör, kan vara ett val att låta bli att uppsöka sjukvård som blir konsekvensen.”
Återställ därför prisnivåerna till vad som gällde före den första augusti!
Vår uppgift är också att driva sjukvårdens utveckling framåt.
Vi får inte blunda för det jobbiga.
Det ligger i min personlighet att vilja fokusera det goda, lyfta fram det som är positivt. Men det är oärligt att ge glättad bild när det finns mycket som behöver förbättras.
I måndags kom Öppna jämförelser. Majoritetens bild till allmänheten var klang- och jubel (VISA upp rubriker i pressklipp).
Skickligt men bedrägligt!
Landstinget i Kalmar län är bäst på tillgänglighet och patientnöjdhet – det är bra! Det är ett resultat av den fokusering som inleddes under förra mandatperioden, då landstinget låg i bottenskiktet på dessa områden.
Men det finns många brister kvar att jobba med inom själva hälso- och sjukvården, som vi inte får blunda för:
I sammanställningen på slutet, där gröna markeringar motsvarar de fem landsting och regioner som har bäst resultat, gula de tio i mitten och röda markeringar de fem sämsta landstinget – där finns minst lika många röda markeringar som gröna för Kalmar län.
(VISA – uppslag för uppslag!!! På de flesta sidor lika många röda som gröna pluttar, på någon enstaka fler gröna pluttar, på några finns det övervägande röda pluttar)
Vi får inte låta Kalmar läns landsting domineras av röda ”pluttar”! De ska bort!!! … även om de för dagen är förklädda i vitt … (Alla majoritetsledamöter bar vita T-shirts med propagandatext)
Därför yrkar jag bifall till Alliansens yrkanden.
3 kommentarer:
visst helt rätt är det så att de "svaga" drabbas som redan har en dålig ekonomi på grund av sjukdom ålder eller annat. Men er regering har drabbat dem värre en höjda patientavgifter med skattesänkningar till grupper som har möjlighet att jobba som är friska medans dessa grupper du värnar få betala mer skatt på sina inkonster i form av sjukpenning.
Jobbskattereformen och andra reformer som regeringen har genomfört, har lett till att hundratusentals fler personer gått till arbete från bidragsberoende. Därigenom har statens skatteintäkter ökat och kostnader för bidrag minskat. Som ett resultat har man nu möjlighet att införa en rehabiliteringskedja, istället för att sjukskrivna hittills har fått gå i månader och år utan att rehabilitering har inletts. Glöm inte att bidragsnivån har höjts från 65- till 85-procentsnivån genom detta!
Hej Gudrun! enligt finansdepartementets egna siffror har det ni kallar utanförskap ökat med 70.000 människor! Jag vänder mig mot att kalla sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring som bidrag. Det är nämligen försäkringar. som alla varit med att betala till. Nu utförsäkras sjuka människor är det de du kallar rehabiliteringskedjan? Om du krockar med din bil sen får försäkringspengar ska vi kalla det bidrag då? Ekonomisk stress ökar knappast förmågan att arbeta när människor är sjuka. För övrigt jag tycker du har en trevlig blogg. mvh Mikael
Skicka en kommentar