Kalmar län starkast enat

Diskussionerna om vilken region vi i framtiden ska ingå i har gått in i en intensiv fas. Om vi inte själva lyckas hitta en god lösning tillsammans med våra grannlän, kommer vi med all säkerhet få se statens utredare Mats Sjöstrand rita en karta för den statliga länsindelningen. Förr eller senare kommer kommuner och landsting att anpassa sig efter de nya gränserna, men ännu en tid har vi alltså själva möjlighet att påverka vår framtid.

Jag hävdar att även om den senaste tidens positioneringar försvårar läget, så kan skickligt skötta förhandlingar garantera Kalmar län fortsatt status som säte för viktiga regionala institutioner.

Med största respekt för drivkraften hos den södra delen av länet att fortsätta samarbetet med Växjö och Karlskrona, lika väl som för övertygelsen i norra länsdelen att fortsätta att söka sig mot Linköping, så vill jag framhålla vikten av att hålla ihop Kalmar län.

Under ett drygt tiotal år har länet utvecklat ett samarbete, där ölänningar förstår att det som är bra för Västervik gynnar även dem, som delar av en helhet, och vice versa. Jag är övertygad om att länet som helhet har mest att vinna på att använda denna styrka i en kommande region.

Vad ser jag då kan bli följden av en delning, som talar för att hålla ihop länet?

Kalmar, som yttersta nordostliga utpost i en sydsvensk region kan få svårt att hävda sig i förhandlingar med Skåne. Kan någon på allvar tro att Malmö, Lund och Kristianstad, som redan gjort en fördelning av vilka institutioner som ska ligga var, kommer att släppa iväg någon till ett avlägset hörn, om samtidigt Växjö och Karlskrona pockar på motsvarande? Fråga kristianstadsborna hur mycket de tycker sig ha fått del av i nuvarande Region Skåne! Med Kalmar i södra delen av ett helt län blir förhandlingsläget helt annorlunda.

Oavsett var en delning av länet sker skulle Oskarshamn förlora viktiga delar av sitt patientunderlag, som idag kommer både från länets södra och norra delar. Det skulle underminera hela sjukhusets existens.

Västervik skulle vid en delning norr om Oskarshamn förlora hälften av sitt patientunderlag till kirurgi, ortopedi och förlossning. Med bara tiotalet mil till Linköping och Norrköping, i en situation där sannolikt även Nyköping och kanske även Eskilstuna och Katrineholm kommer att ingå i regionen, är det tveksamt om Västervik kan finnas kvar som akutsjukhus.

Om detta drabbar Västervik ökar risken att även nordvästra länet utarmas. På samma sätt som Kisa vårdcentral har nedrustats, kommer Vimmerby ha väldigt svårt att behålla de specialistmottagningar som idag finns i den gamla akutvårdsavdelningen.

Ett av de tunga argumenten för att bilda nya regioner är att ingå i en större enhet, som kan förhandla fram rättvisare fördelning av statliga infrastruktursatsningar och på så sätt bidra till ökad tillväxt i vårt hörn av landet. Med länet delat i två delar, med omkring hundra tusen invånare var, är risken överhängande att de nya regionerna knappast ens kommer att märka att vi har tillkommit, längst ut i de nya regionernas periferi.

Mitt tips är att vi har störst förutsättningar att förhandla till oss både regionala institutioner och satsningar på vägar, järnvägar och trafik i ett samarbete med Östergötland. De behöver vår folkmängd som underlag för sitt universitetssjukhus. Samarbetet med Karlskrona och Växjö kan mycket väl fortsätta på samma sätt som över nuvarande länsgränser.

Låt oss inte hasta åstad och enbart gå efter känslorna, åt vilket håll vi vill samarbeta i en kommande region. Låt oss istället fatta beslut efter en realistisk analys av läget och förutsättningarna. Vi har störst kraft om vi håller ihop.

Gudrun Brunegård
Landstingsråd (KD)