onsdag 31 mars 2010

Dags att riva upp etableringsstoppet för familjecentraler!

Det är många föräldrar som känner sig osäkra i sitt föräldraskap. Är de här prickarna något farligt? Vad ska barnet äta, nu när det fått sin första tand? Hur hanterar jag barnets gränstestningar? Hur lär jag barnet lösa konflikter?

Folkhälsoinstitutets förre generaldirektör uttryckte vid ett besök här i Kalmar län att den enskilt viktigaste åtgärden för att på lång sikt förbättra folkhälsan, är stöd till föräldrarna.

Familjecentraler är ett sådant stöd, där landstingspersonal från mödra- och barnhälsovård arbetar sida vid sida med kommunanställda förskolelärare vid öppna förskolan och socialsekreterare. Familjecentralen blir en naturlig mötesplats, dit föräldrarna kommer för att träffa andra familjer.

Under samvaron på öppna förskolan kan man se hur andra föräldrar hanterar olika situationer, som kan fungera som förebilder i ens eget föräldraskap. Lyhörd personal kan tidigt fånga upp föräldrarnas osäkerhet och eventuella problem och hjälpa dem till rätta.

Under förra mandatperioden medverkade jag till att skriva in i landstingsplanen att etablera familjecentraler i samverkan med var och en av kommunerna. Den nuvarande majoriteten fortsatte arbetet fram till i somras, då man gjorde en "inbromsning" med anledning av det ekonomiska läget.

Majoriteten har dock agerat minst sagt veligt. Vid landstingsfullmäktige i början av mars sa landstingsrådet Ann Hellenborg (MP) från talarstolen att det skulle gå att öppna BVC i Virserum igen. Några veckor senare kunde man läsa i tidningen att landstingsmajoriteten vid ett besök där backat från löftet.

Ett mail gick i slutet av februari ut från primärvårdsledningen till basenhetscheferna i primärvården, med det glada beskedet att den politiska ledningen hade upphävt inbromsningen angående fortsatt etablering av familjecentraler. Cheferna uppmanades att återuppta samtalen med sina respektive kommuner.

Någon vecka senare fick Allianspartierna ett mail från samma avsändare, med beskedet att primärvårdsledningen inte har något uppdrag att arbeta med frågan.

Vad håller majoriteten på med, när man sprider så motstridiga besked omkring sig? Det sprider inte bara osäkerhet. Vad värre är: Veligheten sprider löje över landstingsledningen.

För att komma tillrätta med situationen och på ett tydligt sätt peka ut färdriktningen, lämnade därför Allianspartierna in en skrivelse vid dagens landstingsstyrelse. Vårt förslag är att låta landstingsfullmäktige besluta att riva upp etableringsstoppet för familjecentraler.

Nu återstår det att se om landstingsmajoriteten kan bestämma sig för vad de verkligen vill angående familjecentralerna.

Från Kristdemokraternas och Allianspartiernas sida är saken klar - vi vill att föräldrar och barn i hela länet får tillgång till familjecentral i sin hemkommun, oavsett var man bor.

lördag 27 mars 2010

Fem miljarder till pensionärerna!

Efter idogt arbete har Göran Hägglund (KD) fått med sig de övriga regeringspartierna. Idag offentliggjordes att regeringens nästa stora skattesänkning på fem miljarder går till landets pensionärer.

Skattesänkningen ger 1200-1400 kronor mer i plånboken för en pensionär med garantipension. Tillsammans med de båda tidigare stegen kommer garantipensionärerna att ha fått 4500-5400 kronor mer att röra sig med, beroende på hur hög kommunalskatten är.

Under tidigare mandatperioder med socialdemokratisk regering gjordes aldrig några skattesänkningar för landets pensionärer. Det ska vara en Alliansregering för det, med Kristdemokraterna som pådrivare, för att förbättra den ekonomiska situationen för de äldre.

fredag 26 mars 2010

Kompetensen sitter inte i läkarrocken!

När jag satte på morgonekot för en timme sedan, hörde jag min lärare i u-landsobstetrik från tropikmedicinkursen, professor Staffan Bergström, förkunna "dagens nyhet", att sjuksköterskor kan utföra kejsarsnitt precis lika framgångsrikt som läkare.

Det handlade i det här fallet om en doktorsavhandling, där man utvärderat den av nöd och läkarbrist uppkomna situationen i Mocambique, där man givit sjuksköterskor i landsbygdsdistrikt tre års utbildning i kirurgi. Att Staffan Bergström anlitats som handledare för dr Ribeiras avhandling är naturligt, eftersom Staffan arbetat i Mocambique ett antal år och väl känner till förhållandena.

Doktorsavhandlingen visar att det inte går att utröna någon som helst skillnad i resultat eller kvalitet mellan de kejsarsnitt som utförts av läkare eller dessa specialutbildade sjuksköterskor. För ett fattigt land som Mocambique är detta alltså en god investering, dels därför att sjuksköterskor har lägre löner och är billigare i drift.

Nu ska det poängteras att barnafödandet i Mocambique ligger på en helt annan nivå än i Sverige. Staffan Bergström sa i reportaget att de sjuksköterskor som ingick i studien hade gjort omkring 10.000 kejsarsnitt var, medan den mest erfarne operatören i Sverige inte kommer upp i 5.000.

Slutsatsen torde vara det chockerande konstaterandet att kompetensen inte sitter i läkarrocken utan i utbildning och erfarenhet.

torsdag 25 mars 2010

Använd hjärtat, Tobias Billström!

Migrationsminister Tobias Billström (M) tycker att Sverige ska bygga barnhem i Afghanistan, Irak och Somalia, för att kunna avvisa ensamkommande flyktingbarn dit.

Vad tänker karl'n med? Inte är det hjärtat i alla fall.

Det handlar om unga människor, oftast tonåringar som flytt för sina liv. Kanske för att slippa riskera att bli tvångsrekryterade som barnsoldater. Kanske för att att få en framtid och ett hopp i en tillvaro där krig och konflikter gör ett normalt liv med studier och utbildning omöjligt.

Tror Tobias Billström att ett barnhem i svensk regi, uppbyggt mitt i en konflikthärd, skulle utgöra någon garanti för att dessa barn och ungdomar skulle få det lugn och den ro som de tagit sig runt halva jordklotet för att finna?

Skulle det inte riskera att bli en lockande måltavla dit hänsynslösa tvångsrekryterare skulle bege sig så fort de behöver påfyllning med ny kanonmat? Särskilt inte då Irak, Somalia och Afghanistan är så otrygga platser att det är få biståndsorganisationer som vågar ha kvar sina hjälparbetare där längre.

Jag inser att det är ett av de svåraste uppdragen i regeringen att vara migrationsminister. Tyvärr har Tobias Billström återigen uppvisat en förbluffande okänslighet mot utsatta och hotade människor.

Vi som haft fred i 200 år kan nog inte ens ana vilken tillvaro dessa barn har upplevt, eftersom de bedömer risken med att stanna kvar i sitt hemland farligare än riskerna med att resa över hav och kontinenter till ett okänt land i den yttersta norden.

Visst kan vi ta hand om dem - de har visat prov på stor företagsamhet och oförvägenhet. De kommer att vara till stor glädje och nytta i vårt land, om vi tar emot dem på ett gott sätt!

Därmed inte sagt att vi har en moralisk skyldighet att hjälpa på plats i konflikthärdare också, för dem som bor och vistas där. Men det är en helt annan sak.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6838577.ab

onsdag 24 mars 2010

Astrid Lindgrens-priset till halvsvenska!

Det var spännande att bänka sig i filmsalen på Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby och vänta in att klockan skulle bli prick 13.00, klockslaget för tillkännagivandet av årets pristagare för det prestigfyllda ALMA-priset, Astrid Lindgren Memorial Award.

Talespersonen för Tamer Institute, den palestinska organisationen för läsfrämjande, som fick ALMA-priset förra året, fick rätt i sitt tips i radion igår: Det är dags för en svensk barnboksförfattare nu.

Och i presentationen av pristagaren Kitty Crowther fick vi som var på plats veta att hon faktiskt är åtminstone halvsvensk. Kitty Crowther har nämligen en svensk mamma (och svensk mormor), även om pappan är engelsman och hon bor i Belgien och skriver på franska.

Kitty Crowther har en medförd hörselskada, som inte upptäcktes förrän hon var i fyraårsåldern. Hon har beskrivit att hon levde som i en bubbla, en egen värld, som hon befolkade med fantasifigurer. I sina böcker skildrar hon ofta ensamhet men också en väg ut ur ensamheten.

Efter minglet gick jag in på bokhandeln. Tyvärr fanns inga Kitty Crowthers böcker hemma och bara två finns på förlaget. Men snart ska de vara här! Förhoppningsvis kommer fler av hennes böcker nu att översättas till svenska.

söndag 21 mars 2010

Sänk inte ambitionen inom barnhälsovården!

I Sverige har vi byggt upp en barnhälsovård i världsklass, med regelbundna undersökningar, vaccinationer och kontroller, för att förebygga sjukdom och tidigt upptäcka avvikelser, för att om möjligt kunna hejda ett förlopp eller åtminstone mildra dess verkningar.

Att barnhälsovården är framgångsrik visar sig bland annat i att vi i vårt land har bland världens lägsta siffror när det gäller barnadödlighet.

I Landstinget i Kalmar län förbereds en ny uppdragsbeskrivning vad gäller ledningen för barnhälsovården. Hittills har det funnits en halvtids barnhälsovårdsöverläkare och en halvtids vårdutvecklare för barnhälsovården för norra och en halvtid av vardera funktionen för södra länet.

I det förslag som behandlades i förvaltningsrådet i veckan som gick var förslaget att det framdeles ska vara en heltidstjänst för vardera uppdraget. Det tror jag kan vara bra och skapa större samstämmighet i hela länet och därmed också en likställighet för barnen och deras föräldrar, oavsett var man bor i länet.

Det jag inte gillar i förslaget är att man tänker rekrytera en allmänläkarspecialist till tjänsten som barnhälsovårdsöverläkare.

Jag har stor respekt för allmänläkarnas kompetens och bredden i deras kunnande. De är utbildade för att vara lika förmögna att känna igen och behandla eller remittera vidare alla åldersgrupper av befolkningen, vare sig det är ett barn, en ungdom, någon mitt i livet eller en åldring.

Allmänläkare är fullt kompetenta att sköta läkarundersökningarna inom barnhälsovården. Men så fort det finns minsta misstanke om avvikelse från det normala, då är det remiss till barnspecialist som gäller. Då räcker det inte att allmänläkaren har upp till sex månaders praktik på barnklinik under sin utbildning. Då behövs pediatrikerns fulla kompetens, grundad under omkring fem års specialistutbildning och med all den kunskap specialisten tillägnat sig under ett yrkesliv, då man enbart ägnat sig åt barns sjukdomspanorama.

Därför anser jag att den rödgröna majoriteten begår ett allvarligt misstag om man inte ställer krav på att den som ska leda arbetet inom barnhälsovården har hög specialistkompetens inom området. Självklart ska det vara någon med djup kunskap om barns utveckling, deras sjukdomar och deras psykosociala behov, någon som har barn som sitt största intresse och som fokus för sitt professionella kunnande!

Förvaltningsrådet har haft MBL-information i ärendet. Om en månad behandlas ärendet enligt MBL § 11. Det är min innerliga förhoppning att man till dess ändrar kravprofilen på den tilltänkte BHV-överläkaren.

torsdag 18 mars 2010

Ett dilemma är ett dilemma

En totalförlamad kvinna, sedan tiotals år beroende av respirator för att kunna andas, vill få hjälp att avsluta sitt liv. Hon önskar bli nedsövd och sedan att respiratorn stängs av. Detta kan hon av naturliga skäl inte göra själv och enligt svensk lag är inte dödshjälp tillåten.

Situationen beskriver ett etiskt dilemma, dvs ett problem där det inte finns något givet rätt svar. Det blir fel hur man än vänder sig.

Sjukvårdens uppgift är att bota, om det inte är möjligt, lindra, om det inte är möjligt, trösta, men aldrig att skada, för att citera Hippokrates. Ur den aspekten är frågan inte något dilemma. Då är det solklart att inte hjälpa henne att dö.

Å andra sidan kan man ha viss förståelse för att kvinnan tappat lusten att leva, i sitt totalförlamade tillstånd, ständigt beroende av hjälp från andra. Hade hon kunnat, så hade hon tagit sitt eget liv.

Men vi önskar ju inte att människor ska ta livet av sig annars heller. Vi vill ju ge hjälp och stöd, så att personen i fråga orkar leva vidare. Varför skulle inte nollvisionen mot självmord vara vägledande i det här fallet också?

Enligt kristdemokratisk ideologi är människovärdet en av de fem grundläggande principerna. Varje människa är unik och oersättlig och har ett oskattbart värde. Människovärdet ligger i det faktum att man är människa - inte i det man presterar eller för sina intellektuella funktioner.

Den aktuella kvinnan har genomlevt ett långt lidande. Hon vill få avsluta livet medan hon ännu har sina intellektuella funktioner i behåll. Men vem vet vad som väntar? Med gott psykologiskt stöd kanske hon kan se saken ur ett annat perspektiv och finna ro i sin situation, försona sig med sitt liv. Och vem vet, kanske det om något år finns medicinsk hjälp för hennes sjukdom?

Ett avslutat liv är för alltid förbi. Det går inte att göra en sådan gärning ogjord. Därför, mitt i min respekt för kvinnans situation, så är ändå min grundinställning att hon måste få all möjlig hjälp att leva sitt liv så helt och fullt det går, tills det tar slut av någon naturlig orsak.

Men så länge hennes vitala funktioner finns kvar, dvs hjärta, hjärna, blodomlopp, mag-tarmkanal, syresättning osv, lika länge bör vi medmänniskor finnas där med stöd och hjälp. Till ande, själ och kropp.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6799476.ab

Allianspartierna vässar vårdgarantin

Socialminister Göran Hägglund (KD) har på ett års tid lyckats med vad socialdemokraterna i regeringsposition inte lyckades med på tio år. Köerna till sjukvård och behandling har halverats sedan kömiljarden infördes.

Svenska Dagbladet hyllar Göran Hägglund för detta idag. I veckans nummer av Dagens Medicin framgår det att Allianspartierna har för avsikt att skärpa vårdgarantin ytterligare.

I Alliansens sjukvårdsgrupp, som leds av Anders Andersson (KD), min företrädare som landstingsråd, har man tagit fram nya tidsgränser, enligt Dagens Medicin. Idag råder tidsgränserna 0-7-90-90, dvs kontakt med primärvården direkt, besök inom en arbetsvecka, besök hos specialisläkare inom tre månader och behandling inom ytterligare tre månader.

Motsvarande serie inför nästa mandatperiod, om Alliansen får fortsätta att regera, blir enligt Dagens Medicin 0-5-30-60. Det är en rejäl skärpning och kommer att kräva stort fokus på att ta bort flaskhalsar i vården. Men med patienten i fokus måste det gå.

Så länge patienten tvingas vänta på vård och behandling, med all den oro och risk för försämring det innebär, kan man inte som ansvarig politiker slå sig till ro.

onsdag 17 mars 2010

Sverigedemokraterna och jämställdheten

Som jag skrev i mitt förra inlägg, så finns det de som försöker utmåla Kristdemokraterna som mörkermän och fiender till allt som gäller jämställdhet. I praktiken finns goda exempel på att Kristdemokraterna i själva verket har kommit längre än partier som kallar sig feministiska.

Inte så konstigt, tycker jag, eftersom värdegrunden är så stark och så tydlig, om alla människors unika och oersättliga värde. Då finns ingen möjlighet att sätta det ena könet före det andra.

I en artikel i Aftonbladet idag (onsdag) finns en genomgång av några allmänpolitiska frågor som Sverigedemokraterna driver. Där kan man tala om mörkermän! http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/jamstalldhet/article6791957.ab

På något förvrängt sätt kan man tycka att det modigt att avslöja sådana fullständigt inopportuna åsikter, som att Sverige ska lösa framtida arbetskraftsbrist genom att svenska kvinnor ska föda fler barn. Associationen gick blixtsnabbt till det avsnitt av radioföljetongen av nobelpristagaren Herta Müller, som jag hörde under bilresan idag. Under Tredje Riket förkunnades det att varje dag föder en tysk kvinna ett barn till Hitler.

Jag tvivlar dock starkt på att svenska kvinnor är beredda att återgå till ett barnafödande av forna tiders mått. Det har ju visat sig väldigt tydligt, i land efter land, att när ett visst mått av välstånd har uppnåtts och barnadödligheten gått ned, då har också barnafödandet successivt gått ned och stabiliserat sig på ett genomsnitt på omkring två barn per kvinna. Det är nog inte lätt att ändra på.

Aftonbladet visar att partiet är oerhört mansdominerat. Går det upp för svenska kvinnor att Sverigedemokraterna har sådana planer för dem, då blir det nog ännu svårare för dem att värva kvinnliga sympatisörer.

Jag undrar just vad männen tänker? Har de verkligen en sådan syn på vad som är kvinnans uppgift i samhället?

Kristdemokrater mest jämställda

Det odlas en myt att kristdemokrater skulle vara mörkermän, som vill tvinga kvinnor tillbaka till spisen. Det är helt missvisande.

För några veckor sedan publicerades miljöpartisten Git Franzéns magisteruppsats om jämställdhet bland ledande politiker i Kalmar län. Där visade sig Kristdemokraterna ha störst andel kvinnor i ledande uppdrag, medan vänsterblocket var sämst.

Den här veckan redovisar tidskriften Riksdag och Departement hur det ser ut i regeringskansliet. Den genomgången visar att Göran Hägglund (KD) har en helt jämställd tjänstemannakår, till skillnad från Anders Borg(M)omger sig med manliga utredare och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni(FP)rekryterat övervägande kvinnor.

För mig är det självklart att det är intresse, kompetens och engagemang som ska avgöra vem som får ett uppdrag. Inte vilket kön man har.

Uppenbarligen har Göran Hägglund (KD) samma uppfattning.

Tågresande beroende av räls!

Det kan förefalla som en självklarhet, men för att kunna åka tåg behövs det räls. Inte bara ett apår rakt fram, utan med jämna mellanrum även dubbla spår, för att två tåg ska kunna mötas.

Stångådalsbanan, som jag nyttjar för att ta mig till Linköping och vidare till Stockholm, är glest utrustad med mötesplatser. Det var skälet till att jag idag valde att ta bilen till Linköping. Trots att det tåg jag skulle åka med från Vimmerby en halvtimme före beräknad avgång uppgavs vara i tid.

Efter att upprepade gånger ha kommit runt en timme för sent till mina möten i Stockholm, trots att jag beräknat en och en halv timmes buffert, så ringde jag nämligen KLT:s trafikupplysning och frågade om läget.

Jag fick då informationen att det sydgående tåget, som skulle möta mitt nordgående tåg i Vimmerby, var 23 minuter försenat. För att inte krocka på enkelspåret skulle alltså mitt tåg behöva vänta in det försenade tåget. Och då skulle de 20 minuter jag hade för tågbyte i Linköping inte räcka till.

Man får ju vara tacksam att trafikledningen har koll på tillvaron. Jag hade då rakt inte velat att mitt tåg hade släppts iväg planenligt, för att några mil norrut kollidera med det sydgående tåget.

Men man hade ju kunnat önska att mötesplatsen i Gullringen, hade funnits på plats, vilket vi lokalpolitiker har lobbat för under de tolv år jag varit politisk engagerad. Då hade tågen haft två ställen att mötas på mellan Linköping och Vimmerby, och då hade förseningarna inte behövt bli så stora.

Under dryga tiotalet år med socialdemokratisk regering hölls infrastruktursatsningarna nere. Nu lider både järnvägar och landsvägar av gruvligt eftersatt underhåll. Det är en klen tröst att Alliansregeringen satsar avsevärt mer pengar än tidigare sosseregeringar, när det är så mycket att ta igen.

Men om allt går som planerat så kan just mötesplats Gullringen inrymmas i de medel som infrastrukturpropositonen avsätter för förbättringar på Stångådalsbanan.

måndag 15 mars 2010

Alliansmajoritet i landstinget!

Idag var det Allianspartierna som hade majoriteten i landstingsstyrelsens arbetsutskott. Endast Anders Henriksson (s) och Ann Hellenborg (mp) representerade majoriteten.

På allianssidan fanns Henrik Yngvesson (m), jag själv (kd) och Pierre Edström (fp).

Som vanligt var allianspartierna väluppfostrade och utnyttjade inte övertaget till att driva igenom några voteringar. Det fanns ju inte några sådana punkter på dagordningen.

Men nog var det en god förövning inför vad som komma skall till hösten, när vi har majoritet på riktigt!

Grattis Virserum!

I slutet av förra veckan kom Skolinspektionens besked till Prolympia. De får klartecken att starta friskola i Virserum.

Stort grattis till samhällsföreningen och alla engagerade virserumsbor, som tagit saken i egna händer, när inte den socialdemokratiska kommunledningen förmått lyssna in den samlade kraften från en försmådd kommundel!

Är sosseledningen det minsta smart nu, så borde de ta upp förhandlingar om att åtminstone hyra ut den stängda skolan till friskolan. På så sätt kan kommunen ta in lite hyresintäkter i alla fall.

Fast det är med all säkerhet för sent att reparera det skamfilade rykte som vänsterstyret dras med efter alla självmål. Kiras öken breder ut sig.

söndag 14 mars 2010

Känslosam afton med Camerata Nordica

I min många gånger fullspäckade tillvaro är det en lisa för själen att gå på konsert. Jag gillar musik av olika slag och har många gånger förundrats över hur musiken kan beröra olika delar av känslolivet.

Alla som har möjlighet att lyssna på Camerata Nordicas vårprogram ska absolut ta chansen! Det är verkligen något utöver det vanliga.

Jag har många gånger tyckt att Länsmusiken i Kalmar län valt en lättsmält och lite publikfriande repertoar, som att vi som lyssnare lite har underskattats, bedömts inte klara av lite svårare musik.

Visst, ibland har de stoppat in något stycke av Bártok eller Prokofiev in bland de klassiska örhängena och har framfört dem på ett ypperligt sätt. Men det program vi tog del av igår, det bjöd på sådana känslostormar att många i publiken var helt tagna efteråt.

Kanske var det Torbjörn Westmans introduktion som angav tonen, då han med stor inlevelse och utlevelse citerade avsnitt ur Tolstoys roman Kreutzersonaten, där den bedragen maken berättar om mordet på sin hustru, som blivit förälskad i violinisten som spelade Beethovens verk med samma namn.

Janaceks Kreutzersonaten skildrar i sin tur Tolstoys verk, påverkad av parallellen med sin egen förälskelse i en gift kvinna, och återger kvinnans ångest i den musikaliska dräkten.

Nästa stycke var desto mer fjärilslätt och kvittrande, trots molltonart, men inte mindre engagerande. En flöjtkonsert nr 7 i E-moll av en fransk "minor master" från 1700-talet, som jag aldrig tidigare hade hört talas om (Francois Devienne), men som var fullständigt förtrollande.

Skälet? Den unga flöjtisten Ivona Grbavac från Kroatien och Oskarshamn, som levererade den ena virtuosa drillsekvensen efter den andra utan att vare sig tappa bort sig eller tappa andan. Utan att ens ha några noter inom synhåll. Helt imponerande!

Avslutningsnumret bjöd på ännu en känsloupplevelse. Franz Schuberts "Döden och flickan" var en skildring av ohöljd sorg och tolkades på ett strålande sätt av kammarensembeln. Terje Tönnesens trakterar sin violin med hela kroppen, känsligt, vibrerande, ursinnigt, och de övriga cameratarna följer med.

När den sista tonen klingar ut är publiken hänförd.

Det enda klagomål som hördes på vägen ut, var att det inte bjöds på något extranummer ...

Nyfiken? Läs mer på Camerata Nordicas hemsida: http://www.camerata.se/index.html

fredag 12 mars 2010

Kristdemokraterna mest jämställda i Kalmar län

Den som inbillar sig att de röd-gröna partierna skulle vara de mest jämställda, styrs av den förutfattade meningen att den som ropar högst också skulle vara bäst i praktiken.

I själva verket är det precis tvärtom, enligt den genomgång som miljöpartisten Git Franzén Ekström gjort inom ramen för mastersprogrammet i statsvetenskap vid Linnéuniversitetet.

I hennes undersökning, som omfattar mer än 300 maktuppdrag i Kalmar län, är det Kristdemokraterna som har störst andel kvinnor. Kristdemokraterna ligger på över 40 procent. Socialdemokraterna har 26 procent kvinnor. Absolut sämst är hennes eget parti, Miljöpartiet.

Vid mitt första landstingsfullmäktige som landstingsråd i november förra året, försökte miljöpartisten Ann Hellenborg göra sig rolig. Hon ville erbjuda mig en kurs i feministiskt självförsvar. "Det kan du behöva bland alla gubbar i alliansen", var hennes motivering.

Efter Gits klargörande redovisning, så tror jag både Ann och övriga kvinnor i miljöpartiet har större skäl än jag att gå en sådan kurs. Hos dem finns ojämställdheten inom det egna partiet - det gör det inte hos Kristdemokraterna.

tisdag 9 mars 2010

Östros missar målet

Debatten om RUT-avdraget rullar vidare. Idag finns en artikel i Aftonbladet, där Thomas Östros använder argumentet att det är mest personer med höga inkomster som utnyttjag skatteavdraget för hushållsnära tjänster. Det skulle, underförstått, vara skäl nog att avskaffa RUT-avdraget.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6744400.ab

Men Östros missar enligt min uppfattning målet i flera avseenden:

1. Genom RUT-avdraget tvättas städbranschen ren från ett antal svartjobb. Tidigare svart anställd arbetskraft får nu rätt till avtalsenlig lön och semester och kommer in i socialförsäkringssystemet, med allt vad det innebär i form av sjuklön, föräldrapenning, pension osv.

2. I vårt tidigare högskattesamhälle var det allt för många som lönen bara gick precis jämnt upp för. Efter jobbskatteavdraget är det fler svenskar som idag har lite mer pengar att röra sig med och därmed har större möjlighet att prioritera vad man vill använda sina pengar till - exempelvis anställa städhjälp någon gång i månaden.

3. Oavsett om man har hög eller låg lön, så är det i vårt samhälle oftast kvinnan som sköter städningen hemmavid. Välavlönade kvinnor har inte sällan avsevärt längre arbetstid än 40 timmar i veckan. Exempelvis kvinnliga läkare är en av de yrkesgrupper som på senare år uppvisat oroväckande sjuktal, vilket bland annat förklaras genom hårt tryck på arbetet och stort ansvarstagande i hemmet. Missunnar Östros dessa hårt arbetande kvinnor den avlastning i den dubbla arbetsbördan, som RUT-avdraget ger, bara för att de råkar ha hög lön?

Nej, tyvärr är det bara att konstatera att Thomas Östros patriarkaliska skygglappar gör honom blind för att det är kvinnor som drabbas dubbelt upp om RUT-avdraget avskaffas: De kvinnor som förlorar sitt legala arbete och de sociala förmåner som det innebär - och de kvinnor som förlorar den välbehövliga avlastningen!

Nu ska jag gå och söka upp en städfirma och beställa städtjänst, för att visa mitt stöd för reformen och ge arbetstillfälle till någon annan, så att jag och min man, som båda jobbar bra mycket mer än heltid, ska kunna lägga tiden på något annat än städning, när vi väl har några timmar lediga!

söndag 7 mars 2010

Vasaloppsbetraktelse

Idag har Vasaloppet gått av stapeln - en värdig kraftmätning, som sätter stora prov på sina deltagare. Man måste vara väl förberedd för att överhuvud taget ställa upp i starten. Ingen är väl så styv i korken att man påbörjar ett lopp på nittio kilometer utan träning och god utrustning.

Man kan jämföra Vasaloppet med livet i stort och inte minst det andliga livet.

Vad är orsaken till att man åker Vasaloppet? Målet som hägrar är förstås centralt, och det man tror väntar vid målet: Segerns sötma - och äran att överhuvud taget ha åkt det legendariska långloppet för alla övriga tiotusentals övriga. Den hägrande segern är så betydelsefull att jag vet framgångsrika skidlöpare som 'stigit av' när de insett att de inte haft chans att segra.

Men hur ärorik segern än är, så är det bättre att kämpa väl och nå målet än att ge upp efter vägen.

Under loppet utsätts kroppen för en oerhörd ansträngning. Det är nödvändigt med både påfyllning av vätska och energi för att orka. Kroppen förmår, under denna extrema ansträngning, inte ta emot mer än små mängder åt gången. Därför finns det vätskekontroller med jämna mellanrum.

Livets vatten, skulle man kunna kalla det. Det kan avnjutas i gudstjänstgemenskap eller i ensamhet, i stillhet inför Gud.

Man kan råka ut för svårigheter efter vägen. Man kan exempelvis ha vallat fel. Med fästvalla i töväder blir det outhärdligt tungt att åka och snöklabbar lagras på under skidorna. I vallningsboden kan man få hjälp att skrapa bort den felvalda vallan och lägga på ny, av mer lämpligt slag. På samma sätt kan man få hjälp i bön och själavård att komma tillrätta med det som blivit galet i livet.

Så kan man ge sig ut i spåret igen, i fäders spår för framtids segrar. I sinom tid ser man den vackra, höga spiran på Mora kyrka. Strax därpå passerar man den gamla klockstapeln och man är inne på upploppet, där kranskullan väntar med segerkransen. Och de flesta av oss kan nog vara säkra på att där finns någon som har hunnit före och som väntar oss vid målet och välkomnar oss in i segerfesten!

onsdag 3 mars 2010

Vänsterexperimentet binder kvinnorna vid skurhinken

Dagens stora snackis är sosse-hyckleriet kring RUT-avdraget, som man vill avskaffa. Retoriken har varit tuff. Man kallar skatteavdraget för hushållsnära tjänsterna för pig-avdrag, för att signalera att de som utnyttjar avdraget är överklassmänniskor som utnyttjar billig kvinnlig arbetskraft.

Men en sådan verklighetsbild visar sig vara ganska skev, när man tittar närmare på effekterna av RUT-avdraget. I själva verket har det i hög grad utnyttjats av många äldre, som fått avlastning i ett hushållsarbete som blivit för tungt och som hemtjänsten inte täcker. Det är också ett stort antal barnfamiljer som använt möjligheten. Där har de förvärvsarbetande föräldrarna tack vare städhjälpen kunnat ägna sin fritid åt barnen istället för åt skurhinkarna.

Om nu olyckan skulle vara framme och vänstergänget skulle vinna valet i höst, så har de lovat att ta bort skattesubventionen. Då kommer flera tusen arbetstillfällen försvinna och hushållsarbetet måste utföras på annat sätt. Antingen genom att familjerna städar själva igen, som förr. I realiteten kommer det i stor utsträckning bli kvinnor som binds till skurhinkarna igen och förlorar en viktig del av sin fritid. Alternativet är att idag vita tjänster blir svarta.

Ingetdera alternativet är acceptabelt i mina ögon.

Än mer oacceptabelt tycker jag det är att en rad socialdemokratiska topp-personligheter nu visar sig ha använt RUT-avdraget, även om partiet utåt har avfärdat det som något förkastligt. Göran Persson (S), Leif Pagrotsky (S) och Ylva Johansson (S) hör till den gruppen. Dubbelmoral!
Det är inte lätt att i alla stycken leva som man lär, men det är nödvändigt för trovärdigheten!

Vad jag inte kan begripa är varför det skulle vara bättre att tillåta skattesubventioner för typiskt manliga arbetsuppgifter, som renovering, ombygge och tillbygge (ROT), men inte för traditionellt kvinnliga sysslor som städning och fönsterputsning?

Är man inte medveten om att de som får betala för ett avskaffat RUT-avdrag i första hand är kvinnorna? Småbarnsmammorna, som fått lite avlastning, och de åldrande kvinnorna, som så väl hade behövt slippa slitet med städningen.

Är det så illa att vänstergänget är så fast i de patriarkala strukturerna att de inte ens ser inkonsekvensen i sitt eget resonemang?

En bra dag på jobbet

Efter åtta timmar i Stallet på Gränsö, med bedårande läge vid viken mitt emot Västervik, kan jag konstatera att det på det stora hela var en bra dag på jobbet.

Det var inte många tillfällen att titta ut på den vackra utsikten, med tanke på det idoga debatterande som pågick inne i Stallet. Och promenaderna över gården upp till restaurangen i slottsbyggnaden blev kortare än vad solskenet egentligen inbjöd till, på grund av kyla, blåst och livsfarligt, isigt underlag.

Det som tilldrog sig i Stallet var landstingsfullmäktige, där jag (såklart!) tycker att vi i allianspartierna vann debatterna.

Redan i början kom ett välkommet besked, efter en interpellation från kristdemokraten Anders Andersson, Järnforsen. Frågan gällde den nära sjukvården i Virserum och varför man flyttat barnavårdscentralen till Hultsfred. Ingen miljökonsekvensbeskrivning hade gjorts för vad förändringen betydde i ökat resande.

Det viktigaste beskedet från majoriteten var dock att man nu ska söka lämpliga lokaler i Virserum för att kunna öppna BVC där igen! En härlig seger, som jag känner mig delaktig i, efter mina samtal med samhällsföreningen.

Miljöplanen, som behandlades efter återremiss, hade inte förändrats med ett kommatecken. Allianspartierna påtalade att den saknar nulägesbeskrivning, vilket gör dess mål, beskrivna i procenttal, till rent nonsens. Dessutom debatterades en rad oklara detaljer, som varför det inte står ett ord om att förebygga lustgasanvändning med andra anestesimetoder och på så sätt helt komma ifrån de miljöfarliga kemiska utsläppen.

Det jag tycker är mest upprörande är den självgodhet som majoriteten visar, när de inte använde återremisstiden till att lyssna in alliansens förbättringsförslag, för att göra miljöplanen till en gemensam produkt, som alla kan känna stolthet över. Istället forcerar de igenom den, som ett ofullgånget foster.

Det känns som att min interpellation om tidsplan för införandet av Hälsoval Kalmar gav majoriteten anledning att ompröva det oengagerade glidande som man först hade tänkt sig. I det skriftliga svar jag fick på måndagen fanns inte ens en antydan om att någon tidsplan var på gång. Efter att vi från alliansen påtalat att majoriteten borde vara mer angelägna om att vårda en sjupartiöverenskommelse och att landstingsstyrelsens beslut om tidsplan gäller, så kom slutligen ett löfte om att en tidsplan ska redovisas i landstingsstyrelsens arbetsutskott.

Ett sådant möte hålls idag, onsdag. Jag hoppas vi får tidsplanen idag.

Min fråga om möjlighet till provtagning på närmaste vårdcentral fick ju också ett positivt bemötande, vilket har redovisat i ett tidigare blogginlägg.

Så det finns skäl till att tycka att tisdagen var en bra dag på jobbet.

Men den hade blivit ännu bättre om vi hade haft majoritet i landstinget. Då hade exempelvis miljöplanen förhoppningsvis sluppit de skavanker den nu får dras med.

tisdag 2 mars 2010

Öppning för provtagning vid närmaste vårdcentral

För personer som behöver ta blodprov som ordinerats av en slutenvårdsspecialist är det möjligt att göra det i primärvården. Tyvärr är det många som nekats provtagning på den mottagning som passat personen i fråga bäst.

Skälet har varit att sjukhuskliniken betalar blodprovet, men ger ingen ersättning för personalkostnader.

Jag ställde en fråga till Ann Hellenborg (MP) i samband med dagens landstingsfullmäktige, vad hon tänkte göra för att sprida informationen om att alla patienter skulle vara välkomna att ta sina prover där det passar.

I sitt svar lovade Ann Hellenborg att undersöka möjligheten att lägga in ersättning även för personalkostnaden i clearingen mellan landstingets olika enheter, för att på så vis förbättra servicen för patienten.

Jag ser fram emot detta och kommer att följa frågan med intresse.

Vårda Hälsovalsöverenskommelsen!

Inför dagens landstingsfullmäktige ställde jag en interpellation om tidsplan för införandet av Hälsoval Kalmar. Efter beslutet i landstingsstyrelsen den 18 december har det varit oroväckande tyst om hur planeringen för fortsättningen ska gå tillväga.

Det är knappast någon överdrift att den rödgröna majoriteten inte är särskilt förtjust över att behöva genomföra reformen. Tvärtom har de under hela processen gjort allt för att fördröja och förhala förloppet. Trots den sjupartiöverenskommelse som gjort. Trots att vi från allianspartierna avstått från egna yrkanden och kompromissat för att nå fram till en modell som ska ha förutsättningar att hålla över tid.

När man igår eftermiddag fick del av Ann Hellenborgs (MP) svar på min interpellation ökade oron. Ingen som helst tidsplan angavs, bara att hälsovalet träder i kraft när den första vårdgivaren blivit godkänd och börjar sitt arbete enligt det nya regelverket.

Inget om tid för ansökningsförfarande.
Inget om tid för ackreditering av vårdgivare.
Inget om när den 17000 olistade ska erbjudas listning.
Inget om när övriga länsinvånare ska erbjudas omlistning.
Inget om när officiellt startdatum planeras.

Bara ett diffust, obestämbart glidande.

Detta är ett förakt mot medborgarnas lagstadgade rätt till valmöjlighet mellan vårdgivare med likvärdiga villkor.
Ett förakt mot riksdagens beslut om obligatoriskt införande av vårdval.
Ett förakt mot landstingsstyrelsens beslut.

Ann Hellenborgs svar var lyckligtvis en aning mer upplysande. Åtminstone ska det redovisas en tidsplan för landstingsstyrelsens arbetsutskott.

Det är nog säkrast att majoriteten gör det. I morgon.

För som Christer Jonsson (C) uttryckte det: "Drittla inte med överenskommelsen, för då ska ni upptäcka att ni inte har någon överenskommelse!"