Från den 1/10 ska bli lättare välja vård utomlands, skriver Dagens Medicin nr 11/13 den 13 mars 2013 (ej på webben). Det är EU:s patientrörlighetsdirektiv som ligger till grund för detta lagförslag.
Tanken är att svenska patienter ska kunna få ett förhandsbesked genom Försäkringskassan, om att hemlandstinget ska stå för kostnaden om patienten söker vård i ett annat EU- eller EES-land. Sedan ska staten i sin tur kompensera landstinget. Däremot får patienten själv stå för mellanskillnaden, om utlandsbehandlingen blir dyrare än vad den skulle ha varit i hemlandstinget.
Detta är en viktig patientmaktsreform och måste rimligen följas av motsvarande rättighet att söka vård och behandling i ett annat svenskt landsting. Idag har man mer eller mindre "husarrest" i sitt hemlandsting, såvida det inte finns särskilt avtal mellan landstingen.
I delbetänkandet för den så kallade Patientmaktsutredningen föreslås mycket riktigt att patienten ska ha rätt att välja öppen vård i annat landsting. Nästa steg måste självklart vara att man också kan söka slutenvård och behandling i annat landsting, på motsvarande sätt som med utlandsvård.
Patienten ska ha makt att besluta över sin egen vård i långt större utsträckning än idag. Med socialministern och kristdemokraten Göran Hägglund i ledningen för Socialdepartementet stärks patientens rätt steg för steg.
måndag 18 mars 2013
Ambulanshelikopter i Kalmar län drar närmare!
Kristdemokraterna har varit och är det enda parti som kämpar för en ambulanshelikopter till länet.
Ändå ökar sannolikheten att Landstinget i Kalmar län inom en inte allt för avlägsen framtid kommer att vara åtminstone delägare till sådan. Men det är knappast på grund av sinnesändring hos den styrande landstingsmajoriteten.
Övriga partier har som bekant varit kallsinniga, för att inte säga rent avståndstagande, beträffande ambulanshelikopter som ett sätt att möta befolkningens behov av trygga och säkra transporter, exempelvis mellan Öland och fastlandet och över skärgårdarnas alla långsträckta vikar och sund. Inte minst kan det finnas behov av snabb transport från något av länets tre sjukhus vidare till högspecialiserad vård i Linköping eller någon annanstans.
Dock pågår ett arbete på det nationella planet när det gäller den luftburna ambulanssjukvården, vilket vårt län inte kan bortse ifrån. Därför finns i den landstingsplan, som antogs i november 2012, skrivningar om detta. Med anledning av detta lyckades vi kristdemokrater få med övriga Allianspartier på ett yrkande om att man i samband med lokalförsörjningsplanen skulle se över behovet av landningsplatta för ambulanshelikopter vid länets sjukhus. Detta röstades ned av den rödgröna majoriteten.
Rapporten "Vård på vingar - nationell samordning av luftburen ambulanssjukvård" från SKL visar att ökande koncentration av högspecialiserad vård kommer att öka behovet av luftburna transporter av patienter, för att föra dem till det sjukhus där rätt kompetens finns. Förslaget är att skapa en nationell organisation för ambulanshelikoptrar och ambulansflygplan. Det första steget är samordnad upphandling, vilket det fanns stor samstämmighet vid en nationell konferens tidigare i år.
Vid landstingsstyrelsens arbetsutskotts möte härom dagen behandlades därför frågan om upphandling av luftburen ambulanssjukvård. Utredningen visade att det under 2012 genomfördes 43 ambulansflyg- eller helikoptertransporter av sjuka från länet. Ett problem är att länets två flygplatser ligger ett gott stycke från respektive sjukhus och inte har öppet dygnet runt. Ett annat problem är att det vid 20-30 % av de fall då man velat genomföra transport med helikopter så har inte vädret tillåtit det. Slutsatsen är att man behöver hålla öppet för både möjlighet till både flyg- och ambulanstransport, och att Landstinget i Kalmar län ska delta i den nationella upphandlingen av ambulansflygtransport. Så blev också beslutet.
Man kan undra om den rödgröna majoriteten inte börjar ångra att de avslog vårt yrkande i november. Det blir ju lite märkligt om man deltar i upphandling av ambulansflyg och helikoptrar, men inte ser över möjligheten att ha landningsplatta i anslutning till sjukhusen.
Ett observandum är att utredningen, såvitt jag kan se, omfattar transporter av patienter från de tre sjukhusen i länet till kliniker med högspecialiserad vård, dvs universitetsklinikerna. Det skulle vara intressant att se även flödet till sjukhusen, med patienter som insjuknar exempelvis i oländig terräng eller med långa transporter runt vikar och sund, som skedde med ambulanshelikopter - eller som hade mått bättre av en sådan transport.
Jag inser att sådan statistik är svår att få fram, men min ståndpunkt är tydlig: Med en ambulanshelikopter stationerad i länet skulle många patienter kunna få hjälp att snabbare ta sig till sjukhuset.
Ändå ökar sannolikheten att Landstinget i Kalmar län inom en inte allt för avlägsen framtid kommer att vara åtminstone delägare till sådan. Men det är knappast på grund av sinnesändring hos den styrande landstingsmajoriteten.
Övriga partier har som bekant varit kallsinniga, för att inte säga rent avståndstagande, beträffande ambulanshelikopter som ett sätt att möta befolkningens behov av trygga och säkra transporter, exempelvis mellan Öland och fastlandet och över skärgårdarnas alla långsträckta vikar och sund. Inte minst kan det finnas behov av snabb transport från något av länets tre sjukhus vidare till högspecialiserad vård i Linköping eller någon annanstans.
Dock pågår ett arbete på det nationella planet när det gäller den luftburna ambulanssjukvården, vilket vårt län inte kan bortse ifrån. Därför finns i den landstingsplan, som antogs i november 2012, skrivningar om detta. Med anledning av detta lyckades vi kristdemokrater få med övriga Allianspartier på ett yrkande om att man i samband med lokalförsörjningsplanen skulle se över behovet av landningsplatta för ambulanshelikopter vid länets sjukhus. Detta röstades ned av den rödgröna majoriteten.
Rapporten "Vård på vingar - nationell samordning av luftburen ambulanssjukvård" från SKL visar att ökande koncentration av högspecialiserad vård kommer att öka behovet av luftburna transporter av patienter, för att föra dem till det sjukhus där rätt kompetens finns. Förslaget är att skapa en nationell organisation för ambulanshelikoptrar och ambulansflygplan. Det första steget är samordnad upphandling, vilket det fanns stor samstämmighet vid en nationell konferens tidigare i år.
Vid landstingsstyrelsens arbetsutskotts möte härom dagen behandlades därför frågan om upphandling av luftburen ambulanssjukvård. Utredningen visade att det under 2012 genomfördes 43 ambulansflyg- eller helikoptertransporter av sjuka från länet. Ett problem är att länets två flygplatser ligger ett gott stycke från respektive sjukhus och inte har öppet dygnet runt. Ett annat problem är att det vid 20-30 % av de fall då man velat genomföra transport med helikopter så har inte vädret tillåtit det. Slutsatsen är att man behöver hålla öppet för både möjlighet till både flyg- och ambulanstransport, och att Landstinget i Kalmar län ska delta i den nationella upphandlingen av ambulansflygtransport. Så blev också beslutet.
Man kan undra om den rödgröna majoriteten inte börjar ångra att de avslog vårt yrkande i november. Det blir ju lite märkligt om man deltar i upphandling av ambulansflyg och helikoptrar, men inte ser över möjligheten att ha landningsplatta i anslutning till sjukhusen.
Ett observandum är att utredningen, såvitt jag kan se, omfattar transporter av patienter från de tre sjukhusen i länet till kliniker med högspecialiserad vård, dvs universitetsklinikerna. Det skulle vara intressant att se även flödet till sjukhusen, med patienter som insjuknar exempelvis i oländig terräng eller med långa transporter runt vikar och sund, som skedde med ambulanshelikopter - eller som hade mått bättre av en sådan transport.
Jag inser att sådan statistik är svår att få fram, men min ståndpunkt är tydlig: Med en ambulanshelikopter stationerad i länet skulle många patienter kunna få hjälp att snabbare ta sig till sjukhuset.
tisdag 12 mars 2013
Europa - det älskade och ifrågasatta
Så har den då kommit. Katalogen till provvalet inför 2014 års val till Europaparlamentet.
Jag vet knappast någon så kraftfull Europavän som Kristdemokraternas nuvarande parlamentariker Alf Svensson. Han brukar med stor inlevelse påminna om de kristdemokratiska "EU-fäderna" Adenauer, Schumann och de Gaspari. Denna bild är från ett besök i parlamentet hösten 2010.
I 2009 års EU-parlamentsval fick jag förtroendet att bli placerad bland de tio första, vilket medförde många resor framför allt i Kalmar län, för att representera Kristdemokraterna i diverse debatter och andra sammanhang. I kandidatutbildningen ingick studieresa till Bryssel och Europaparlamentet.
Gudrun Brunegård framför Europaparlamentet i Bryssel våren 2009.
Sveriges medlemskap i EU är ibland ifrågasatt. Och nog finns det skäl att med jämna mellanrum utvärdera om medlemskapet ger vad vi förväntat oss. Samtidigt får vi nog som svenskar inse att vi inte kan isolera oss i vårt kyliga, nordiska hemvist, utan behöver ta del i en större gemenskap - och då får man vara inställd på att var och en ger och tar emot efter förmåga.
Ingen kan neka till att EU hittills varit ett framgångsrikt fredsprojekt. Det kom till för att efter Andra Världskriget knyta så täta handelsförbindelser mellan de gamla krigförande länderna, att det skulle bli omöjligt att starta krig igen. Sedan starten har många länder tillkommit, men än har det inte hänt att några medlemsländer börjat kriga sinsemellan.
Det finns också en rad frågor som inte kan lösas i ett enskilt land. Den gränsöverskridande organiserade brottsligheten är ett exempel, miljöförstöring ett annat. Där behövs samarbete över gränserna och överenskommelser för att komma till rätta med problemen.
Men det finns också en klåfingrighet att likrikta in i minsta detalj. Storleken på jordgubbar för att de ska få kallas jordgubbar är en sådan. Antalet träd per hektar, som var på tapeten för några år sedan, och som skulle hota de svenska beteshagarna är ett annat exempel. Där måste det finnas en större lyhördhet för att både geografiska och kulturella förhållanden kan påverka förutsättningarna. Vi i Europa, som är en relativt välmående kontinent, har också ett ansvar för våra medmänniskor från andra delar av världen.
"Jag brinner för människors värdighet och rättvisa villkor. Min bakgrund som sjuksköterska har gett erfarenhet av hälso- och sjukvård i Sverige och Afrika. Samhällsengagemanget förde mig till politiken. Jag har varit ordförande i bildningsnämnd, suttit i kommunledning och är nu landstingsråd. I EU vill jag stärka mänskliga rättigheter, socialt arbete, folkhälsa och sjukvård."
Vid distriktsstämmorna runt om i riket de närmaste veckorna kommer ombuden ha möjlighet att markera vilka kandidater de vill ha med på valsedeln inför valet till Europaparlamentet på försommaren 2014.
En spännande tid ligger framför, då vi återigen får anledning att lyfta fram det Europa som vi i Sverige är en del av och som vi kan vara med och påverka. Jag vill, med mina erfarenheter och mitt engagemang, finnas med och dra mitt strå till stacken till ett bättre och öppnare Europa. Som kristdemokrat har man stor möjlighet att påverka, eftersom vi i Europaparlamentet hör till den största partigruppen, EPP-EU, European Peoples Party.
Jag hoppas många tar chansen!
fredag 8 mars 2013
Svek mot unga vuxna som behöver stöd
I Landstinget i Kalmar län har det i några år funnits något som heter Unga Vuxna-mottagningar.
Tanken var att de skulle vara platser där landstingets psykiatriska kompetens skulle samverka med kommunernas psykosociala kompetens. Kuratorer, psykologer, psykiatrisjuksköterskor och vid behov behov psykiatriläkare skulle jobba sida vid sida och ge stöd till unga i åldrarna c:a 16-25 år. De skulle inte själva behöva grubbla över om deras problem var av psykosocial eller psykiatrisk karaktär för att söka till rätt instans. Alla skulle mötas av en öppen famn, "du har kommit rätt, vi ska hjälpa dig till rätt person".
På flera platser i länet fungerade det alldeles utmärkt. Västervik var ett sådant. På senare tid har det dock ryktats att mottagningen var på väg att stängas. Nu går landstinget ut med ett pressmeddelande, som inte kan beskrivas som annat än ett dribblande med ord.
Man fortsätter ta emot unga vuxna, men de hänvisas till psykiatrins ordinarie mottagningar, inte till Unga Vuxna-mottagningen. Nu ska man återigen tvingas fundera över om man ska till barn- eller vuxenpsyk eller rent av till en kurator på kommunen eller en psykolog på Hälsocentralen.
Om man måste organisera om, varför då slå sönder det som fungerat bra? Varför inte bygga vidare på det och göra det ännu bättre? En dörr in för alla, vare sig det är kroppen eller själen som gör ont, en Ungdomshälsa, vore modellen!
Tanken var att de skulle vara platser där landstingets psykiatriska kompetens skulle samverka med kommunernas psykosociala kompetens. Kuratorer, psykologer, psykiatrisjuksköterskor och vid behov behov psykiatriläkare skulle jobba sida vid sida och ge stöd till unga i åldrarna c:a 16-25 år. De skulle inte själva behöva grubbla över om deras problem var av psykosocial eller psykiatrisk karaktär för att söka till rätt instans. Alla skulle mötas av en öppen famn, "du har kommit rätt, vi ska hjälpa dig till rätt person".
På flera platser i länet fungerade det alldeles utmärkt. Västervik var ett sådant. På senare tid har det dock ryktats att mottagningen var på väg att stängas. Nu går landstinget ut med ett pressmeddelande, som inte kan beskrivas som annat än ett dribblande med ord.
Man fortsätter ta emot unga vuxna, men de hänvisas till psykiatrins ordinarie mottagningar, inte till Unga Vuxna-mottagningen. Nu ska man återigen tvingas fundera över om man ska till barn- eller vuxenpsyk eller rent av till en kurator på kommunen eller en psykolog på Hälsocentralen.
Om man måste organisera om, varför då slå sönder det som fungerat bra? Varför inte bygga vidare på det och göra det ännu bättre? En dörr in för alla, vare sig det är kroppen eller själen som gör ont, en Ungdomshälsa, vore modellen!
onsdag 6 mars 2013
Får röntgen i Vimmerby vara kvar, Lena Segerberg?
Röntgen i Vimmerby betjänar i första hand befolkningen i Vimmerby och Hultsfred och utför 6-7000 undersökningar per år.
Verksamheten har varit hotad många gånger, senast i samband med en konsultrapport, som bland annat föreslog att röntgen i Vimmerby skulle läggas ned under första halvåret 2011. Sedan jag själv och andra ställt majoriteten mot väggen lovade landstingsrådet Lena Segerberg (S) att röntgen i Vimmerby skulle finnas kvar.
Nu pågår ett arbete med att samordna röntgenverksamheten i hela länet. Syftet är gott; att använda resurserna på ett effektivt sätt och förbättra tillgängligheten för länets befolkning. Efter att sossarna för ett antal år sedan lade ned röntgen i Nybro och Borgholm brottas Länssjukhuset i Kalmar med långa väntetider. Det finns säkert mycket att göra för att förbättra arbetet där, så att man blir lika effektiva som i Västervik. Genom Vimmerby-mottagningen, som avlastar, är det korta väntetider i norra länsdelen.
Det som skapar oro är att uppdraget är att genomföra de "förbättringsområden" som tidigare konsultrapporter föreslagit. Förändringarna av jourverksamheten i Oskarshamn är redan genomförda och inget sägs om att hänsyn ska tas till tidigare politiska besked gällande röntgen i Vimmerby.
Den fråga jag därför ställer till sjukvårdsansvariga landstingsrådet Lena Segerberg (S) i dagens Vimmerby Tidning är följande:
- Gäller det du tidigare sagt, att röntgen i Vimmerby ska finnas kvar, eller kommer det att bli som med distriktssköterskemottagningarna, då beslut fattades i slutna rum, utanför den demokratiska processen, och patienterna möttes av en skylt på dörren att mottagningen var stängd?
Lena Segerberg svarar att det inte ligger "någon som helst substans i påståendet att röntgen i Vimmerby skulle vara hotad" och säger att hon börjar bli trött på mina "utspel om röntgen i Vimmerby" och att "det här är hundrade gången Brunegård är orolig för röntgen".
Lena Segerberg är nog, trots det, väl medveten om att mitt uppdrag inte är hålla henne på gott humör. Mitt uppdrag är att värna om befolkningens behov av trygg och säker vård på rimligt nära håll. Därför krävs denna övertydlighet, som Lena Segerberg tydligen upplever som tröttande.
Det pågår helt visst en stark centraliseringsvåg, något som upprepas ständigt, som ett mantra, i landstingshuset. I bakvattnet på sådana vågor dyker det alltid upp förlag på att dra utlokaliserade resurser in mot större centra.
Men fall inte för eventuella kortsiktiga vinster, utan hänsyn till sammanlagda samhällseffekter! Tvinga inte ut befolkningen i Hultsfred och Vimmerby kommuner på vägarna för att ta sig till röntgen i Västervik eller Oskarshamn! Det skulle innebära en kraftigt ökad miljöbelastning, med uppåt 52000 fler mil på vägarna och skulle kräva att man är borta från jobbet 4-5 timmar, jämfört med nuvarande mycket korta tider, med löne- och produktionsbortfall som följd och därmed även påverkan på BNP.
Det vore inte ansvarsfullt av den rödgröna majoriteten att genomföra en "effektivisering" till ett sådant pris. Och jag kan lova Lena Segerberg - och befolkningen - att jag räknar inte gångerna, utan varje gång rykten om förändrad service dyker upp kommer jag att agera.
Verksamheten har varit hotad många gånger, senast i samband med en konsultrapport, som bland annat föreslog att röntgen i Vimmerby skulle läggas ned under första halvåret 2011. Sedan jag själv och andra ställt majoriteten mot väggen lovade landstingsrådet Lena Segerberg (S) att röntgen i Vimmerby skulle finnas kvar.
Nu pågår ett arbete med att samordna röntgenverksamheten i hela länet. Syftet är gott; att använda resurserna på ett effektivt sätt och förbättra tillgängligheten för länets befolkning. Efter att sossarna för ett antal år sedan lade ned röntgen i Nybro och Borgholm brottas Länssjukhuset i Kalmar med långa väntetider. Det finns säkert mycket att göra för att förbättra arbetet där, så att man blir lika effektiva som i Västervik. Genom Vimmerby-mottagningen, som avlastar, är det korta väntetider i norra länsdelen.
Det som skapar oro är att uppdraget är att genomföra de "förbättringsområden" som tidigare konsultrapporter föreslagit. Förändringarna av jourverksamheten i Oskarshamn är redan genomförda och inget sägs om att hänsyn ska tas till tidigare politiska besked gällande röntgen i Vimmerby.
Den fråga jag därför ställer till sjukvårdsansvariga landstingsrådet Lena Segerberg (S) i dagens Vimmerby Tidning är följande:
- Gäller det du tidigare sagt, att röntgen i Vimmerby ska finnas kvar, eller kommer det att bli som med distriktssköterskemottagningarna, då beslut fattades i slutna rum, utanför den demokratiska processen, och patienterna möttes av en skylt på dörren att mottagningen var stängd?
Lena Segerberg svarar att det inte ligger "någon som helst substans i påståendet att röntgen i Vimmerby skulle vara hotad" och säger att hon börjar bli trött på mina "utspel om röntgen i Vimmerby" och att "det här är hundrade gången Brunegård är orolig för röntgen".
Lena Segerberg är nog, trots det, väl medveten om att mitt uppdrag inte är hålla henne på gott humör. Mitt uppdrag är att värna om befolkningens behov av trygg och säker vård på rimligt nära håll. Därför krävs denna övertydlighet, som Lena Segerberg tydligen upplever som tröttande.
Det pågår helt visst en stark centraliseringsvåg, något som upprepas ständigt, som ett mantra, i landstingshuset. I bakvattnet på sådana vågor dyker det alltid upp förlag på att dra utlokaliserade resurser in mot större centra.
Men fall inte för eventuella kortsiktiga vinster, utan hänsyn till sammanlagda samhällseffekter! Tvinga inte ut befolkningen i Hultsfred och Vimmerby kommuner på vägarna för att ta sig till röntgen i Västervik eller Oskarshamn! Det skulle innebära en kraftigt ökad miljöbelastning, med uppåt 52000 fler mil på vägarna och skulle kräva att man är borta från jobbet 4-5 timmar, jämfört med nuvarande mycket korta tider, med löne- och produktionsbortfall som följd och därmed även påverkan på BNP.
Det vore inte ansvarsfullt av den rödgröna majoriteten att genomföra en "effektivisering" till ett sådant pris. Och jag kan lova Lena Segerberg - och befolkningen - att jag räknar inte gångerna, utan varje gång rykten om förändrad service dyker upp kommer jag att agera.
fredag 1 mars 2013
Äldresjuksköterska höjer kvaliteten i vården
De allra flesta av primärvårdens patienter är äldre. Likaså de som har behov av sjukvård inom slutenvårdens specialiteter. Äldresjuksköterskor i sjukvården skulle höja kvaliteten i sjukvården och avlasta läkare vissa arbetsuppgifter. Jag beklagar att majoriteten inte vill ta steget och peka ut färdriktningen, genom att bifalla kristdemokraternas motion och inrätta äldresjuksköterskor i landstinget.
Härom veckan besökte socialminister Göran Hägglund (KD) Kalmar, för att tillsammans med regeringens äldresamordnare och representanter för Sveriges Kommuner och Landsting höra hur vi i länet arbetar för att förbättra vården av de mest sjuka äldre. Landstingsledningen valde då att lyfta fram äldresjuksköterskan vid Nybro och Emmaboda Hälsocentraler som ett gott exempel. Hon samordnar vården kring äldre på ett sätt som minskar patienters och anhörigas oro, underlättar för ansvarig läkare och förbättrar samverkan med den kommunala äldreomsorgen. Vi kristdemokrater har hört mycket gott om detta och vill vidareutveckla modellen och införa den i hela länet.
Vi menar att alla hälsocentraler borde ha sjuksköterska med särskild äldrekompetens och ansvar att samordna vården kring de mest sjuka äldre. Det kommer jag att kräva, när landstingsfullmäktige samlas denna vecka och ska behandla vår motion om äldresjuksköterska. Landstingsmajoriteten vill inte ge något sådant uppdrag till hälsocentralerna. Därigenom blir vården av de äldre ojämnt fördelad i länet och beroende av den enskilda hälsocentralens prioritering.
När det blir dags att uppdatera reglerna för Hälsoval Kalmar vill vi lägga in frågan om äldrekompetens generellt. I väntan på det ser vi inga hinder att uppmuntra landstingets egna hälsocentraler att fortbilda sin personal till en fördjupad kompetens inom området.
Det finns redan på flera håll i landet, t ex Region Skåne, Västra Götaland, med mycket goda erfarenheter.
I ett brev från Socialstyrelsen har motionen uppmärksammats. Vi får stöd i vår uppfattning att det skulle vara bra om man fick mer av geriatrik på hälsocentralerna och för att förbättra kontinuiteten i vården. Man pekar på att man i Västra Götaland kunna se att mycket läkarresurser skulle kunna användas effektivare om man införde äldresjuksköterskor som kan ta över mycket av uppföljning och kontakter med äldre patienter med psykisk ohälsa. Med tanke på att flertalet äldre som är svårt sjuka både har somatisk sjukdom och psykisk sjukdom borde äldresjuksköterskor vara idealiskt.
Men majoriteten vill inte ta detta viktiga steg och peka ut färdriktningen, utan väljer en modell där det är upp till varje enskild hälsocentral att avgöra om man vill ha en äldresjuksköterska. På så vis bygger majoriteten in en ojämlikhet i länet. Det beklagar jag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
