Tråkigt när stuprörstänk tar fokus från patienten

I ett tidigare blogginlägg återgav jag ett samtal med en anhörig till en patient med födoämnesallergi, som hade fått sjukhusmat som hade en del övrigt att önska. Även av andra har jag hört klagomål på sjukhusmaten i Västervik.

Jag har nu talat med sjukhuschefen. Han hade, efter att ha läst mitt blogginlägg, gjort en intern utredning. Han beklagade djupt patientens upplevelse.

Av vårt samtal blev det ganska uppenbart att en del av problemet ligger i att det är flera olika aktörer inblandade. Västerviks sjukhus står för själva sjukvården och köper maten från serviceförvaltningen, som i sin tur köper den från Västerviks kommun. Det blir då mycket svårare att hitta enkla lösningar, än om man hade haft ansvaret för helheten.

En rad olyckliga omständigheter tycks ha drabbat damen i fråga. I bästa fall hade personal kunnat gå iväg och köpa laktosfri mjölk och glutenfritt bröd i en affär. På kvällar och helger är dock bemanningen så låg att ingen kan lämna sjukhuset för att gå och handla, säger sjukhuschefen.

Det är tråkigt när en patient kommer i kläm i systemet på det sätt som skett. Och det är tråkigt för den personal som säkert gjorde sitt bästa men inte hade de förutsättningar som behövdes. Jag fick dock intrycket att man från sjukhusets sida nu ser över hur man kan förebygga att något liknande upprepas.

Som landstingspolitiker har jag mer än en gång känt oro över det stuprörstänk som finns i landstinget, med ett antal förvaltningar med vitt åtskilda uppdrag. Det finns risk att man i en viss förvaltning inte ser att man i vissa frågor både kan och bör samverka med en annan. När det gäller serviceförvaltningen ligger det ju servicetanken i namnet. Därför förutsätter jag att man, mitt i alla effektivitetskrav, lyfter blicken och sätter patienten i centrum.