Ingen kinesisk mur

Diskussionen om möjliga, och vad som tycks förefalla som allt mindre möjliga, framtida regionbildningar pågår intensivt. För några veckor sedan skrev jag ett debattinlägg, med rubiken Kalmar län starkast enat (v g se nedan).

Sedan dess har en del skett. Företrädare för Östergötlands och Kalmar län har konstaterat att de båda länen inte räcker för att själva bilda region. Brev har därför gått till Jönköping med inbjudan till samtal.

Parallellt har en överenskommelse skrivits av representanter för Kalmar, Blekinge och Kronobergs län respektive Region Skåne, med inriktningen att komma fram till en avsiktsförklaring före årsskiftet.

En konsekvensanalys, av vad en regionbildning med eventuell delning av Kalmar län skulle innebära, ska skickas ut till kommunerna på remiss under oktober och november.

Oavsett vad resultatet av remissrundan och regionsamtalen söder- och norrut leder till, så kvarstår min slutsats:

Kalmar län är starkast, och kommer att ha störst möjlighet att fortsätta ge god service inom hälso- och sjukvårdens område, om vi håller ihop.

För dem som kommer att hamna i en utkant är det av utomordentlig vikt att avtal skrivs om att en regionbildning ger garantier för fortsatt utvecklingskraft, och med fortsatt samarbete över de nya regiongränserna.

Vare sig länet i slutänden vänder sig norr- eller söderut får vi inte bygga någon kinesisk mur längs de nya regiongränserna. Det måste även fortsättningsvis finnas väl fungerande kommunikationer längs alla naturliga och månghundraåriga handels- och kulturleder, tvärs över nuvarande länsgränser och eventuellt kommande regiongränser, likaväl som inom den nya regionen.