Hjärtsjukvård med bristfällig teknisk utrustning

I onsdags mötte landstingets tre sjukvårdsdelegationer kardiologöverläkaren (hjärtspecialisten) Jörg Carlsson för en uppdatering av vad som är aktuellt inom hans område.

Det är ju sedan länge känt att den utrustning som används för att vidga förträngda blodkärl vid hjärtinfarkt (PCI) går på övertid, efter lång och flitig användning. Av outgrundliga skäl nekade den rödgröna majoriteten i våras förfrågan om anslag för att kunna beställa ny utrutsning under året. Först nästa år finns det pengar för ny PCI-utrustning.

Nu berättade Jörg Carlsson att det har tillkommit att den EKG-utrustning som används under ingreppet lagt av och det har inte gått att hitta reservdelar, eftersom den är så föråldrad.

Med bristfällig medicinsk-teknisk utrustning tvingas man bedriva sjukvård som i Afrika. Där får man desto mer gå på läkarens kliniska skicklighet, i avsaknad av avancerad teknisk apparatur. Med erfarna och kunniga läkare behöver inte resultatet bli sämre, men tillvaron är betydligt mer oförutsägbar, när man inte kan följa ett sjukdomsförlopp med prover och analyser.

Låt mig illustrera från egen erfarenhet:

I början av 1990-talet arbetade min man, som är läkare, och jag i Tanzania. Mot slutet av vår vistelse, i april 1993, fick jag en myocardit (inflammation i hjärtmuskeln). Hjärtat gick kraftigt i otakt och jag tappade krafterna totalt.

När vi skulle kolla mitt EKG funkade inte apparaten. Termiter hade byggt bo i den! Den hade stått oanvänd i ett förråd någon månad, eftersom hjärtkärlsjukdomar i princip inte förekom i det området.

Jag transporterades till ett annat sjukhus för att kolla EKG. Där fanns en urgammal men fungerande apparat med endast en avledning, som man fick flytta runt. Doktorns träning i att tolka EKG var nog dessvärre inte så stor, så min patologiska EKG-kurva förklarades med att det nog var någon bakgrundsstörning från elsystemet, så "allt var nog lugnt".

Jag trodde honom förstås inte, eftersom jag kände hur sjukt mitt hjärta var, utan åkte hem till Mchukwi och vilade ett par månader innan orken började komma tillbaka.

Precis innan vi skulle återvända till Sverige i slutet av juni skickade de över mitt EKG med "bakgrundsstörningarna" så att min man fick se det. Han blev alldeles blek när han direkt såg vad det handlade om och utbrast att om han hade vetat att jag var så sjuk hade han nog inte vågat ha mig kvar i Mchukwi.

Nu hade jag inte varit intresserad av att bli hemskickad till Sverige i kaos och ligga med övervakning långt från familjen utan möjlighet att avsluta vår Afrikavistelse i lugn och ro, så allt samverkade ju till det bästa i det här fallet.

Men det är verkligen illa om EKG-utrustningen på PCI-enheten inte fungerar - även om det inte är termiter som orsakat felet, utan långvarigt nyttjande. I Östran idag framgår att man nu lyckats få fatt på den sista komponenten i världen. Men det löser bara en del av problemet. Hela PCI-utrustningen behöver bytas ut, eftersom den går på övertid.

Visst har vi kliniskt skickliga läkare, som klarar mycket på erfarenhet och rutin. Men nog är det märkligt att det så sent som vid gårdagens sammanträde med landstingsstyrelsens arbetsutskott gick att skjuta till sex miljoner kronor för en nödvändig investering som behöver göras under hösten inom ett område, men inte tidigarelägga anslaget för att ersätta utsliten, livräddande utrustning inom hjärtsjukvården.

Jag tror alla närvarande vid delegationsmötet fick sig en tankeställare. Det vore högst förvånande om inte Jörg Carlsson nu kan få den rödgröna majoritetens medgivande att rekvirera ny utrustning med det snaraste. Från Alliansens sida biföll vi äskandet för länge sedan.