Farligt för psykiskt sjuk att ha kroppslig sjukdom

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) anordnade en konferens om jämlik vård och hälsa för en vecka sedan. Konferensen hölls i Kalmar. Temat var framför allt den ojämlikt fördelade hälsan, som gör att medellivslängden är högre i mera välbeställda stadsdelar och kortare i socialt utsatta områden.

Bland annat medverkade projektledaren Ingrid Schmidt från Socialstyrelsen. Hon lyfte fram psykiskt sjuka som en av de grupper i samhället som inte får likvärdig vård och behandling. Bland annat är det vanligare att psykiskt sjuka oftare dör i hjärtinfarkt än andra, och att psykiskt sjuka diabetiker oftare behöver genomgå amputation pga sena komplikationer.

Det finns säkert många delar i varför det är på det viset. I vissa fall kan det kanske vara svårare att tolka fysiska symptomen hos en psykiskt sjuk person. Man kanske exempelvis tolkar det som ett uttryck för den psykiska sjukdomen. Det behövs därför stärkt kompetens för att rätta till förhållandena.

För ett år sedan behandlade landstingsfullmäktige en motion av mig, på just detta tema. Motionen blev positivt mottagen och man skulle göra en inventering av behovet och vilka grupper som skulle komma ifråga.

Jag har därför idag lämnat in en fråga för att få höra vad som hänt sedan dess. Frågan ska besvaras i samband med landstingfullmäktige den 27 september. Texten följer nedan:

Fråga till
Landstingsrådet Lena Segerberg, landstingsrådet Linda Fleetwood och landstingsrådet Jessica Rydell

Vad har hänt efter motionen om höjd kompetens vid vården av psykiskt sjuka med samtidig somatisk sjukdom?

I september 2009 skrev jag en motion om behovet att höja den psykiatriska kompetensen inom den somatiska vården, samtidigt som jag lyfte det faktum att somatiska sjukdomar kan förekomma parallellt med psykisk sjukdom. En blandad sjukdomsbild kan vara svårtolkad och det är därför lika viktigt att läkare inom somatiken har en god grundkompetens i psykiatri, som att psykiatriker har god allmänkompetens i somatiska sjukdomar.

I en rapport från Socialstyrelsen i februari 2011 påtalas att det finns tydliga skillnader i vården av psykiskt sjuka personer med somatiska sjukdomar, jämfört med patienter som enbart har en somatisk sjukdomsbild. Exempelvis dör fler patienter efter hjärtinfarkt om de samtidigt lider av psykisk sjukdom och psykiskt sjuka diabetiker löper större risk för sena komplikationer som kan leda till amputation. Denna ojämlikhet i vården berördes vid SKL-konferensen Jämlik vård och hälsa i Kalmar den 15 september 2011, i ett föredrag av Ingrid Schmidt, projektledare på Socialstyrelsen.

Detta bekräftar behovet av att kombinera god somatisk och psykiatrisk kompetens hos den personal som vårdar psykiskt sjuka. För att förbättra mottagandet och omhändertagandet av patienter med parallella psykiatriska och somatiska problem finns således ett omfattande utbildningsbehov, vilket framhölls i motionen.

I svaret på motionen anförde Psykiatriförvaltningen följande:

”Det finns två sätt att närma sig problemet. Dels en kort utbildningsinsats riktad till all personal, som syftar till att höja den allmänna kompetensen, dels utveckla konsultationspsykiatrin som vi vet är mycket uppskattad, men varit svår att implementera som rutin i vården. Psykiatriförvaltningen anser att motionens intentioner är goda och värda att stödja. Det är också viktigt att representanter från samtliga förvaltningar deltar i planeringen av innehållet i utbildningen.”

Landstingsstyrelsen ställde sig för sin del positiv till motionens tankegångar om att förbättra den allmänpsykiatriska kompetensen inom hälso- och sjukvården. Styrelsen ansåg emellertid att ”innan en eventuell satsning kan genomföras krävs en noggrann genomlysning av den ekonomiska situationen. Vidare måste behovet av kompetenshöjande åtgärder närmare identifieras och tydliggöras liksom lämpliga målgrupper. Behovet av kompetenshöjande åtgärder får inrymmas i förvaltningarnas budget för utbildningsinsatser.” Dessa formuleringar fastställdes av landstingsfullmäktige för ett år sedan, den 28 september 2010.

Min fråga är nu, med anledning av att nu även Socialstyrelsen lyft problematiken, följande:

- Hur långt har man kommit med att identifiera behovet av kompetenshöjande åtgärder och tydliggöra lämpliga målgrupper, för att kunna genomföra nödvändiga utbildningsinsatser, i enlighet med landstingsfullmäktiges beslut?

Vimmerby den 21 september 2011

Gudrun Brunegård