Tills kommunen skiljer oss åt ...

Då var det dags igen. Ett äldre par får inte bo tillsammans på ålderns höst, fast de inte vill något hellre.

Jag är glad över den tydlighet som äldreminister Maria Larsson (KD) visar. Det är ovärdigt att skilja på gifta par som vill tillbringa sin sista tid tillsammans. Varje kommun måste se över sina boenden och sina rutiner, så att inte sådant här ska behöva inträffa. Går det inte på frivillig väg är kanske lagstiftning enda vägen.

När man planerar kommunens äldreboenden måste det finnas en flexibilitet, så att man kan tillmötesgå omsorgstagarnas önskemål. Om ett par har väldigt olika vårdbehov, så ska det åtminstone finnas något komplement i direkt anslutning, för den friskare.

När mina gamla släktingar inte kunde bo kvar hemma längre, så fick min gamla moster först ett eget rum på våningen över morbrors särskilda boende. Hon kunde vara hos honom så mycket hon ville, utan att behöva bekymra sig om resor tvärs över staden.

Efter en tid fick de flytta in i en lägenhet, där morbror, som hade ett större vårdbehov, hade ett eget rum nära korridoren, så att omsorgspersonalen kunde komma in och hjälpa honom utan att behöva väcka moster, som sov i rummet innanför. Men de fick bo tillsammans!

Det var stor vånda innan moster och morbror vågade ta steget att lämna villan, som morbror byggt själv. Men med lyhördhet från biståndshandläggaren hittade man en lösning som passade dem perfekt, i det skede av livet som de var.

Jag skulle önska att alla äldre fick möta samma lyhördhet och värdighet, istället för att brutalt skiljas åt.

http://aftonbladet.se/nyheter/article6907847.ab