Perspektiv och ödmjukhet inför att vi i väst inte alltid är först eller bäst, även om vi många gånger tror så. Hur många europeiska vetenskapsmän hade t ex på 1400-talet beräknat avståndet till månen på några kilometer när? Men också ödmjukhet inför naturens känsliga balans och vad vi människor kan ställa till med i vår obetänksamhet.
Miljökatatstrofen kring Aralsjön har väl de flesta hört talas om, inte minst efter FN-chefen Ban Ki-Moons chockarade insikter i media i helgen (se länk till artikel i Aftonbladet). http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6896884.ab
När vi reste mellan Bukhara och Khiva, nära floden Amu-Darja, några mil söder om Aralsjön blev vi åsyna vittnen till hur konstbevattningskanalerna får Karakalpak-öknen att blomstra och bära frukt, men också den misshushållning med de dyrbara dropparna som lett till katastrofen.
Öppna bevattningskanaler leder Amu-Darjas vatten ut på bomullsfältet, där det får stå och dunsta bort under den 50-gradiga ökensolen.
Vi förbluffades över hur man inte dragit lärdom av de erfarenheter man gjort av droppbevattning i många länder, där man leder vattnet i slangar med ytterst sparsam, droppvis punktbevattning, planta för planta. Istället leddes vattnet i breda, öppna diken och släpptes på över hela fälten, där det sedan stod och dunstade bort i den 50-gradiga hettan.
Några mil längre norrut upphör Amu-Darja i ett virrvarr av sand, som visar hur flödena tidigare gått. Floden når helt enkelt inte längre fram till Aralsjön, som på så vis miste sitt viktigaste tillflöde.
Här någonstans försvinner Amu-Darja i sanddynerna, efter att allt dess vatten letts ut till odlingarna kring floden.
Aralsjön, som tidigare var världens fjärde största sjö, håller på att försvinna helt och består nu av två avskilda mindre sjöar, som påminner om Boren och Roxen från flyget.
Den ena resten av Aralsjön, tidigare världens fjärde största sjö.
En klen tröst var att vi fick höra att 2008 var första året på länge som Aralsjön inte krympt ytterligare, som ett resultat av internationella ansträngningar. Men det var förmodligen till priset av att stora delar av odlingsmarken inte fått någon vattentilldelning förrän det var för sent att så, vilket hade drivit upp livsmedelspriserna i området.
Utöver detta kommer de gigantiska hälsoproblem som befolkningen vid Aralsjön drabbats av, när saltavdunstningar tillsammans med bekämpningsmedel från odlingarna virvlar omkring med ökenvindarna och orsakar bl a luftvägsproblem och cancer.
Den västra, resterande delen av Aralsjön anas i fjärran
Som människa, med ett gemensamt ansvar att förvalta vår jord, känner jag stor sorg över våra misslyckanden. Strävan efter föda och inkomster har lett till en misshushållning av katastrofala mått.
Enligt min ytterst amatörmässiga bedömning borde täckdikning och droppbevattningsanläggningar vara en av de första insatserna från världssamfundet för att få bukt med situationen. Det skulle ge fortsatt möjlighet till odling, utan att vattnet skulle dunsta bort under den brännande ökensolen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar