Nationellt abortregister - ett verktyg för bättre kunskap

Regeringens utredare Anders Milton har lagt fram en rad förslag till hur Sverige ska kunna komma till rätta med det faktum att vårt land uppvisar de högsta aborttalen.

Några av förslagen ser jag som självklara: Förbättra sex- och samlevnadsundervisningen och höj kompetensen hos både lärare och elevvårdspersonal. Likaså att öka tillgängligheten till gratis preventivmedel för unga. Moralister har opponerat sig mot detta och menar att det är att uppmuntra till sexuell utlevelse. Efter drygt tio år som skolsköterska anser jag dock att det är bättre att se tillvaron sådan den är och anpassa åtgärdspaketet utifrån detta, än att förvänta sig att ungdomar ska leva efter det som måhända vore önskvärt.

En fråga som just nu debatteras är förslaget om att inrätta ett nationellt abortregister. Syftet är att på ett bättre sätt kunna analysera, följa upp och på ett bättre sätt kunna rikta åtgärder till de mest relevanta befolkningsgrupperna, men också för att kunna bedriva långsiktig forskning på statistiken.

På ett sätt är det märkligt att förslaget väcker så starkt motstånd. Det finns ju redan ett antal liknande nationella medicinska forskningsregister, t ex för cancerforskning, diabetes, tandhälsa, medicinska födelseregistret och dödsorsaksregistret.

Är det tabu att forska kring aborter? Är det fel att söka samband, som exempelvis om det är vissa åldersgrupper eller vissa landsändar där kvinnor och män behöver få bättre undervisning i hur man tar ansvar för sin sexualitet och undviker att bli gravid om man inte så önskar?

Eller uppkom debatten på grund av det faktum att det är den kristdemokratiske socialministern Göran Hägglund, tillika partiledare, som givit Anders Milton utredningsuppdraget, där förslaget framkommit? Hade debatten blivit lika het om exempelvis Maud Olofsson varit socialminister? Är det helt enkelt den gamla vanliga, fördomsfulla lobbyn som älskar att svartmåla kristdemokraterna, som är i farten och piskar upp stämningarna?

Som jag ser det är huvudpoängen att få till stånd en bättre genomlysning av varför Sverige överträffar alla andra länder när det gäller aborter. Varför lyckas inte vi förebygga aborter i motsvarande mån som i våra grannländer? Är det inte lika självklart för svenska par att skydda sig mot könssjukdomar och oönskade graviditeter som det är för par i andra länder? Är det okunskap eller aningslöshet - eller bottnar det i värsta fall i en tilltro till att samhället löser alla mina problem, så att inte jag själv behöver ta ansvar för mitt liv och mina handlingar?

Finns det andra sätt att finna svar på sådana frågor, utan att bygga upp ett register, så ser jag det som lika bra. Det viktiga är att ta tag i frågan på ett sakligt och strukturerat sätt.