Glennfalks kommentarer, ALV som stiftelse m m

I måndagens Vimmerby Tidning gör Micael Glennfalk ett antal kommentarer med anledning av min debattartikel i fredags. Möjligen kan jag ha uttryckt mig väldigt oklart, men den känsla jag får är att Micael Glennfalk gör fullt medvetna övertolkningar. Jag vill därför förtydliga mig.

I vår svenska representativa demokrati väljs personer till att företräda medborgarna. Det är inte möjligt att i valprogrammen förutse alla de frågor som kan dyka upp under mandatperioden. Många frågor måste lösas löpande, utifrån bästa förstånd och enligt respektive partis ideologiska grundprinciper.

Varje seriös förtroendevald är beroende av en kontinuerlig dialog med sina väljare. Man måste lyssna av samhällsdebatten och göra så kloka avvägningar som möjligt. Glennfalks påstående att jag skulle anse ”att vi inte ska argumentera mellan valen” är närmast oförskämt. Man kan undra vem som är beredd att ta ett politiskt ansvar när man utsätts för sådana slag under bältet. Micael Glennfalk efterlyser en öppen debatt, men vem tror han vill gå in i en debatt när motparten tar till sådana retoriska grepp?

Jag tror att de flesta läsare av insändarsidorna har noterat att jag inte hör till dem som räds en ärlig debatt, vilket torde motbevisa Glennfalks beskyllningar. Glennfalks rallarsvingar påverkar dessvärre hans trovärdighet i övrigt.

Som kommunpolitiker har man ansvar för det kommunala huvuduppdraget vad gäller skola och omsorg om barn, äldre och funktionshindrade, men även mer tekniska ansvarsområden som miljö, hälsa och infrastruktur. Ansvaret gäller också att värna kommunens framtid och utveckling.

Kommunstyrelsens förslag att sälja Astrid Lindgrens Värld grundar sig på en tydligt uttryckt vision om fortsatt utveckling av företaget. Det så kallade Framtidståget, som presenterats för kommunfullmäktige, beskriver en utveckling som syftar till att stärka hela norra länsdelen, bland annat genom att utveckla Astrid Lindgrens Värld till dubbla besökarantalet, genom en utvidgning till helårsbasis. Det har styrelsen för Astrid Lindgrens Värld AB tagit på allvar. Både Saltkråkan-miljön och den nya Pippi-miljön är delmål för att förverkliga planerna.

Saltkråkan AB ägs som bekant av Astrid Lindgrens ättlingar. De innehar rättigheterna till författarens namn, hennes verk och karaktärer. De avtal och överenskommelser som tidigare fanns med Astrid själv sades för länge sedan upp av Saltkråkan AB. Nuvarande avtal beskriver att bolaget ska drivas affärsmässigt. Inte ett öre av vinsten, utöver reversräntan och de tre miljoner kronor per år som går till driften av Näs, tillfaller Vimmerby kommun. All övrig vinst återinvesteras i parken. Avtalet beskriver också styrelsens sammansättning, vilket innebär att kommunen som 99-procentsägare endast har en enda ordinarie ledamot i styrelsen. Nu gällande avtal är uppsagt och är under omförhandling.

Det är bakgrunden till kommunledningens förslag att sälja bolaget till Saltkråkan AB. Jag ser det inte som rimligt att kommunen står kvar som 99-procentsägare i den fortsatta expansion som planeras. Under rådande omständigheter bedömer jag det som fåfängt att hitta någon som skulle vara bättre lämpad att äga och driva parken än de som innehar upphovsrätten till karaktärerna och som redan har ett avgörande inflytande genom avtal, styrelsepost och programråd. Enligt de diskussioner som förs kommer kommunen att stå kvar som ägare till trettio procent av aktierna och kommer därmed att ha kvar både insyn och hembudsrätt.

Saltkråkan AB är ett affärsmässigt bolag och ingen välgörenhetsinrättning. Bolaget har laglig rätt till royalty på Astrid Lindgrens namn och figurer. Man har hittills avstått ifrån royaltyanspråk gentemot Vimmerby kommun och Astrid Lindgrens Värld, men det har nu förts in i förhandlingarna. Min förhoppning är att Saltkråkan AB på sikt ska använda en del av intäkterna från sina royalties till att finansiera driften av Kulturkvarteret Astrid Lindgrens Näs AB.

Man kan diskutera vad som kommer först, hönan eller ägget. Jag delar Framtidstågets tanke att en utveckling av Astrid Lindgrens Värld till året-runt-attraktion på sikt förutsätter en hotelletablering. Däremot är jag inte så säker på att hotelletableringen i sig kommer att ge det stora lyftet. Jag tror knappast att något hotell blir byggt förrän marknadskrafterna bedömer att det finns underlag för det. Det är mycket möjligt att marknadens analys sammanfaller med Glennfalks, dvs att en hotelletablering blir intressant först när besöksunderlaget ligger runt 700.000 besökare per år. Ett par viktiga steg för att skapa förutsättningar för året-runt-drift har gjorts genom uppbyggnaden av Saltkråkan och den nya Pippi-miljön.

Jag beundrar den initiativförmåga och entreprenörskap som ”sagobröderna” en gång visade och som Micael Glennfalk och andra företagare ger uttryck för. Självklart jobbar man febrilt för att göra sina stora satsningar lönsamma. Att det går bra för företagen i kommunen är viktigt för sysselsättningen och därmed de skatteintäkter som finansierar en stor del av den kommunala verksamheten. Det handlar inte om bristande respekt eller kompetens att kommunledningen ibland gör en annan bedömning än somliga näringsidkare.

En framtida hotelletablering utgör, enligt min analys ovan, knappas något större hot gentemot de turistboenden som finns idag. Även i framtiden kommer det finnas familjer som önskar enklare och billigare boendealternativ. I förhållande till den överkapacitet på boenden som nu råder under vinterhalvåret, då besöksflödet till ALV är lika med noll, borde rimligen varje förändring innebära ett plus för boendenäringen generellt.

I den allmänna debatten har det förts fram förslag om att ombilda bolaget till stiftelse. Jag anser att en sådan lösning skulle innebära avsevärd risk för stagnation, eftersom det kan vara svårt att formulera stiftelseurkunden på ett sätt som håller öppet för svårförutsägbara framtida utvecklingsbehov. Ändringar av urkunden är mycket svåra att få till stånd i efterhand. Öppenhet och medborgarinflytande skulle inte heller gynnas av stiftelseform.

Jag skulle önska att dessa rader kunde bidra till att i någon mån öka klarheten för den intresserade allmänheten. Som förtroendevald gör jag inte anspråk på att sitta inne med den enda fulla sanningen, men den inblick jag under åren har fått har gett mig ett i vissa avseenden annat och kanske mer nyanserat perspektiv än vad som ibland framförs i den allmänna debatten.

Mina väljare kan lita på att jag tillsammans med mina medarbetare gör vårt yttersta för att väga samman allmänna åsiktsyttringar med den sakinformation vi får del av, till så kloka beslut vi förmår, i enlighet med den politiska ideologi som är den grund vi står på.

Gudrun Brunegård
Gruppledare för Kristdemokraterna i Vimmerby