Strokepatienter i strykklass

I veckans nummer av Dagens Medicin ägnas mittuppslaget åt en artikel med rubriken 'Rehabiliteringen efter stroke släpar efter'. En mycket vältajmad artikel, med tanke på hur verkligheten ser ut i det förträffliga Landstinget i Kalmar län. Trots att det sedan ett år pågår ett särskilt arbete för att förbättra strokevården i länet.

Jag är både förtvivlad och upprörd över en berättelse ur livet, som illustrerar detta: En relativt ung strokepatient i femtioårsåldern, var så illa däran att han blev opererad vid neurokirurgen i Linköping, för att lätta på trycket i hjärnan.

Så långt var all väl. Men efter återkomsten till sitt hemsjukhus i Kalmar län, så skrevs patienten ut efter en kort tid, trots omfattande förlamning och med bortfall av tal och språk, som berövar patienten möjlighet att förmedla sig med omvärlden. Detta utan att strokeenheten först gjorde någon vårdplanering med primärvården eller den kommunala hälso- och sjukvården, som ska ansvara för den fortsatta rehabiliteringen.

Detta visar på några mycket allvarliga brister i vården:

Det saknas tillräckliga resurser för rehabilitering av svåra hjärnskador i Kalmar län, vilket gör att man skickar hem patienter i förtid.

Det finns en ojämlikhet i vården, där strokepatienter hamnar i strykklass, eftersom deras hjärnskada räknas som medicinsk och inte uppkommen genom olycksfall. Därför får inte strokepatienter del av den medicinska rehabilitering för hjärn- och ryggmärgsskador som håller på att byggas upp i Västervik.

Trots allt tal om vårdkedja och behovet av vårdplanering sker fortfarande allvarliga missar vid överföring av patienter mellan olika vårdnivåer, vilket drabbar patienten och anhöriga.

Ingen patient skulle behöva drabbas av detta! Alla borde kunna känna sig trygga i att vården finns där när man behöver den och att man inte blir övergiven i sin sjukdom! Och hur hjärnskadan uppkommit borde inte göra att någon blir bortsorterad.

Man hade kunnat hoppas att landstingets strokeprojekt skulle innebära att rutiner lades om undan för undan, allt efter som bristerna ringas in. Det är av yttersta vikt att genom riktad rehabilitering förbättra patienternas förutsättningar att återvinna så mycket som möjligt av de funktioner man förlorat genom stroken.

Ju mer av sin återståenden potential som patienten återerövrar, desto större självständighet uppnås, desto större möjlighet är det att kunna återgå i någon form av arbete och desto mindre insatser från samhället behövs. Varje krona som satsas på rehabilitering betalas igen genom tio kronor som sparas genom minskade kostnader.

Vi har inte råd att inte rehabilitera! Jag vet att länets strokeläkare har målsättningen att Kalmar län om några år ska vara Sveriges bästa strokevårdslän. Det är en god ambition. Men det är mycket kvar innan vi är där!

Ur det här perspektivet är jag glad över att vi från Allianspartierna i många år har arbetat för att förbättra rehabiliteringen. Det är bara sorgligt att den rödgröna majoriteten har förhalat det. De som drabbas är enskilda patienter och deras anhöriga.