Rödgrön skolpolitik för fortsatta misslyckanden

Ingen ska säga annat än att Mona Sahlin (S) har erkänt den tidigare socialdemokratiska skolpolitikens misslyckande. Även om det av förståeliga skäl knappast uttrycks i ord, så görs det i gärning, eftersom de rödgröna accepterar den absoluta merparten av de reformer som Alliansen nu genomför på skolans område, för att höja kvaliteten på undervisningen och förbättra elevernas resultat och därmed också deras möjlighet att gå vidare.

Men det tar tid att förändra ett skolsystem. Så där en nio år.

Det är tråkigt, för att inte säga förödande, att så många unga idag får lida av det skolsystem som försöker tvinga in praktiska begåvningar i ett teoretiskt system, där alla förväntas bli högskolestudenter.

Märkligt att man i de rödgröna leden lyckas blunda för det tydliga sambandet mellan avhopp i gymnasiet och ungdomsarbetslösheten. Och att man skyller på den sittande regeringen, istället för att idka lite sund självkritik. Det kan nog bara förklaras med en stark försvarsmekanism, projektion, när man lägger skulden för egna misslyckanden på andra.

Det oroar mig av mer än ett skäl om de rödgröna skulle komma tillbaka till makten. Just när det gäller skolpolitik, så är en av de få återstående skiljelinjerna att de rödgröna vill hålla fast vid kravet att uppnå högskolebehörighet även på de yrkesinriktade programmen. Alliansen vill ge eleverna teori så att de klarar yrket, med möjlighet att när som helst komplettera upp till högskolebehörighet.

På så vis kan man ge de praktiskt lagda icke-teoretikerna, en god utbildning med möjlighet till arbete och försörjning och inte minst bibehållen självkänsla.

Rödgrön skolpolitik skapar istället misslyckanden, avhopp och utanförskap.