Patientsäkerhet eller Vart tog hygiensköterskan vägen?

Under några dagar har Barometern rapporterat om undermålig städning på Länssjukhuset i Kalmar. Patienter och personal berättar bland annat om synlig smuts och klibbigt golv.

Serviceförvaltningen har nu lovat att ta tag i det hela. Det är bra och på tiden, eftersom personalen hävdar att de har påtalat problemet vid skyddsronder år efter år, utan att något har hänt.

På ortopedkliniken är den undermåliga hygienen en uppenbar säkerhetsrisk, med tanke på hur infektionskänsliga deras patienter är. Det gäller naturligtvis patienterna på fler kliniker. Ingen patient ska behöva råka ut för ens risken att bli smittad av någon sjukhusinfektion när man är så sjuk att man är inlagd på grund av någon annan åkomma.

Patientsäkerhet har ju blivit ett modeord, både för att bespara patienten lidande, men också för att spara stora summor, som istället kan användas till att förbättra och utveckla sjukvården.

Men ordet behöver fyllas med innehåll. Ett innehåll som hänger ihop från början till slut, från golv till tak, från patient och anhöriga till personal, från hjässa till fotabjäll.

När jag var sjuksköterskeelev i slutet av 1970-talet fanns ett annat ord, som är nära förknippat med detta. Det var dock knappast ett modeord, utan snarare ett ord som ingav respekt, ja, nästan rysningar:

Hygiensköterskan!

När man såg henne nalkas i korridoren kollade man genast av att man var reglementsenligt klädd, att man kommit ihåg att ta av armbandsur och ringar, att man inte hade nagellack, att mitt på den tiden långa hår var ordentligt flätat och inte hängde ner, att man hade den gula skyddsrocken på när man höll på med patientarbete, att det var dammtorkat i rummet osv. Allt naturligtvis för att minska risken för smittspridning.

Nu undrar jag om det inte är dags att låta hygiensköterskan återupprättas. Ja, jag vet att det finns någon liknande funktion i landstinget, men det tycks inte räcka till.

Hur skulle det annars kunna förekomma så många vita rockar i sjukhusmatsalen, rockar som utan tvekan kommer direkt från avdelningen eller mottagningen och är på väg tillbaka dit, som gjorda för att sprida mikroorganismer till hela sjukhuset?

Städstrulet på Länssjukhuset är en mycket pinsam historia. Låt den bli grunden för en genomgripande översyn av både hygienregler och efterlevnaden av dem. Det räcker inte med sprittvätt av händerna, om man har långärmade rockar där mikroberna fastnar. Det krävs ett helhetstänk.

För patienternas skull. Det är ju dem vi i vården är till för, eller hur?