Det är märkligt att dessa oansenliga svampar ska vara så hett eftertraktade.
Trattkantarellerna känns igen på att de alltid är trattformade, med gul, ihålig fot, och med skivor som går ned ett stycke på foten.
Men har man väl kommit underfund med i vilken typ av terräng de trivs, hur lättplockade de är och har fått smak på dem, då längtar man ut i skogen om höstarna, för att fylla på förråden inför kommande vinterkvällar. De är dessutom lätta att förvara, eftersom de torkar till en bråkdel av storleken på bara några dagar, om de får ligga utbredda på gamla tidningar.
Bland den godaste kvällsmat vi vet i vår familj, är ostgratinerade gräddstuvade trattkantareller på en macka.
Jag har fått påstötningar om att dela med mig av hur man lagar till en trattkantarellsoppa. Här kommer Anna-Lenas recept:
Fräs 1 liter färska (6-7 dl frusna) kantareller i smör, tills det knäpper i dem.
Tillsätt 4 msk mjöl och späd med 1 liter grönsaksbuljong.
Blanda i 2 dl mellangrädde och cirka 30 g grönmögelost.
Tillsätt 2 msk limesaft och lite cayennepeppar.
Låt sjuda en stund. Servera.
Bon appetite!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar