Att få unga att tappa tilltron till demokratin

Vad händer om man blir lovad något och löftet aldrig uppfylls? Eller om ingen vill ta ansvar utan man bara skickas runt, utan att få svar på sina frågor eller respons för sitt engagemang?

Risken är att man grips av uppgivenhet och fylls av en känsla att det är hopplöst att försöka påverka.

Just den känslan beskrev många Vimmerby-ungdomar när de skulle besvara LUPP-undersökningen härom året. Den handlar bland annat om ungdomars levnadsvanor, företagsamhet, hälsa, delaktighet och inflytande i samhället.

Vid kvällens samtalsmöte mellan Ungdomsrådet och ett antal kommunpolitiker illustrerades varför det kunde bli så dåligt resultat just i Vimmerby.

Ungdomarna berättade flera exempel på hur de försökt få till stånd en förändring i olika frågor, exempelvis att snygga upp de nedslitna lokalerna på sin skola, utan att få något gehör. Den ständiga frågan om skolmaten kom också upp.

Själv kommunpolitiskt aktiv skrev jag för ungefär tio år sedan en motion om att införa alternativa maträtter i skolmaten.

Bakgrunden var att jag som skolsköterska mötte många ungdomar som hoppade över skollunchen, eftersom man inte tyckte den var god. Fram på eftermiddagen fick de huvudvärk och hade svårt att koncentrera sig på lektionerna. Som resultat presterade de sämre resultat i skolan.

Sedan utreddes frågan under ett antal år, tills man kom fram till slutsatsen att om man inför kyldmatsystem i kommunen så skulle det vara möjligt att införa alternativa maträtter. Det skulle gynna både barn och äldre.

Trots detta visade det sig att när det nya centralköket vid Idrottshallen höll på att trimmas igång hösten 2010, så hade man glömt bort uppdraget att erbjuda två maträtter!

Jag gick då ut i media tillsammans med några kristdemokratiska kollegor i kommunpolitiken och påminde om vad vi kommit överens om. Efter påstötningar blev uppdraget förnyat, men man behövde lite längre tid på sig, för att organisera arbetet i det nya centralköket.

Döm om min förvåning, när det vid kvällens möte gick upp för mig att det fortfarande, efter ett och ett halvt år, inte serveras mer än en maträtt i skolmatsalarna! Ett försök pågår enligt uppgift i gymnasiet.

Hur många generationer Vimmerby-barn ska gå igenom hela skolsystemet utan att få del av alternativa maträtter, som jag motionerade om för tio år sedan?

Om jag, som tämligen luttrad politiker, kan bli både frustrerad och uppgiven av detta exempel på bristande respekt för fullmäktiges beslut, vad ska då inte de unga uppleva?

Känslan av att inte bli hörd eller sedd, att inte bli tagen på allvar - är det det intrycket vi vill ge engagerade unga? Finns det något bättre sätt att ta död på engagemanget?

Här behövs rättning i leden! Beslut ska verkställas. Tjänstemannaorganisationen ska arbeta i samklang med de politiska besluten. Och såväl politiker och tjänstemän ska ha befolkningen, dvs barnen, ungdomarna, pensionärerna, brukarna och deras behov i centrum.

Något annat duger inte om vi vill skapa trovärdighet och tilltro till det demokratiska systemet!