Whitney Houston och rädslan att inte duga - många flickors och kvinnors lott

De senaste dagarna har media fyllts av skildringar av Whitney Houston, en av vår tids absolut mest fantastiska sångerskor, och gåtan bakom hennes tragiska missbruk och allt för tidiga död.

På lördagskvällen valde jag bort Melodifestivalen och deltog istället i minnesstunden (eller firandet, celebration, som de kallade det) över Whitney Houston i hennes hemkyrka i Newark, New Jersey. Det var många gripande tal och underbar sång i denna gospelkyrka, bl a av Cece Winans, syster till församlingens pastor. Whitneys svåger berättade om hur hon alltid hade med sig sin vällista Bibel.

Kevin Costners tal berörde djupt. Han berättade hur mycket Whitney och han hade gemensamt (inte bara filmen Bodyguard), trots att han var vit man och hon svart kvinna. De hade båda vuxit upp i liknande miljö och brukade jämföra upplevelser från barndomen.

Kevin Costner gav en bild av en firad sångerska som ständigt plågades av känslan att inte duga, att inte ha sjungit tillräckligt bra, att inte vara nog vacker.

Nog är det hjärtskärande, att en av världens yppersta sångerskor kunde ha sådana tankar och känslor. Och nog kan det åtminstone delvis förklara hennes missbruk.

Men varför ska så många flickor och kvinnor oroa sig för att inte duga? Varför ska vi pressa oss till det yttersta för att prestera bättre och bättre och överträffa oss själva och kanske rent av även alla andra? Varför kan vi inte se att vårt värde ligger i det faktum att vi är unika och oersättliga personer, inte i vad vi presterar?

Jag blev berörd till tårar av Kevin Costners slutord i sitt känsloladdade tal, här fritt återgivet:

- När du kommer dit till himlen, eskorterad av miljoner änglar, och sjunger inför din Herres tron, oroa dig då inte, du duger mer än väl!

Jag vet inte exakt vad Kevin Costner menade. Kanske han menade att hon sjunger så bra att det säkert kommer att duga. Kanske menade han att skälet är att hon där kommer att sjunga på ett fullkomligt sätt, utan jordiska begränsningar. Men kanske han menade att hon då äntligen kommer att kunna släppa all prestationsångest och bara uttrycka sin kärlek och sin glädje över att vara just där, inför tronen, hos den person som hennes sista sång handlade om:

- Yes, Jesus loves me! The Bible tells me so.

Se även http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article14398090.ab och Expressen