Stängningen av de nio kvarvarande distriktssköterskemottagningarna på mindre orter utanför hälsocentralerna har väckt mycken uppmärksamhet och berättigad upprördhet.
Framför allt hos berörda patienter, som mötts av ett anslag på dörren, att man hädanefter inte får komma till sin distriktssköterskemottagning utan måste ta sig in till hälsocentralen.
Men även landstingspolitiker som jag själv och mina kollegor i Alliansen har blivit mycket upprörda, som inte fått någon som helst information och inte inbjudits till något samråd kring eventuella möjligheter till alternativa lösningar.
Kommunalråden i Mörbylånga och Mönsterås har också reagerat kraftigt på landstingets bristande kommunikation och framförhållning.
När jag frågade efter beslutsunderlag, så tycks jag ha trampat på en öm tå. Från primärvårdsförvaltningen har jag bara fått redovisning av besöksfrekvensen för fyra av de nio mottagningarna:
I Degerhamn uppgår antalet besök i snitt till 8 st per gång som mottagningen haft öppet, dvs en förmiddag i veckan.
I Loftahammar och Edsbruk har antalet besök varit 6-7 st per mottagning och tillfälle, dvs varannan vecka på vardera stället. Om man slår ut det per vecka blir det alltså 3-4 besökare per mottagning.
I Fliseryd har det inte varit några besök under hösten.
Av underlaget framkommer inte några data för de övriga fem mottagningarna, de i Orrefors, Ålem, Ruda, Fågelfors och Kristdala. Ingen sammanställning av hyreskostnader eller uppsägningstider. Ingen konsekvensbeskrivning beträffande beräknade ökade kostnader för sjukresor till hälsocentralen. Ingen beräkning av hur stor miljöbelastningen blir med ökat resande.
Den rödgröna majoriteten, med ett miljöpartistiskt primärvårdslandstingsråd, har uppenbarligen godkänt en förändring som drabbar befolkningen i länets glesbygdsområden, utan att ha tillgång till något samlat beslutsunderlag.
Jag skulle knappast tro att majoriteten har släppt greppet. Jessica Rydell (MP) har i olika medier uttryckt att det varit känt länge att dessa distriktssköterskemottagningar skulle stängas. Detta utan att frågan har diskuterats i parlamentariskt samråd eller offentlighet.
Den rimligaste förklaringen är därför att majoriteten haft en dold agenda, att hemlighålla stängningen av mottagningarna i förhoppningen att det skulle kunna ske i tystnad, utan medial uppmärksamhet. Uppenbarligen fanns en föreställning att glesbygdens befolkning tyst skulle finna sig i beslutet.
Om så var fallet missbedömde man grovt den kraft som finns hos landsbygdens invånare!
Barometern-OT, Radio Kalmar, Östran-Nyheterna, Västerviks-Tidningen och Ölandsbladet har skrivit om detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar