Trattkantarellbarn

Barnminister Maria Larsson (KD) i panelen om barn i dysfunktionella familjer. Längst till vänster Lars Stjernqvist, två steg th om Maria nationalekonomen Ingvar Nilsson. Övriga deltagare representerar organisationen Klassmorfar, fritidsgårdarnas riksorganisation respektive Rädda Barnens ungdomsförbund.

Vart femte barn i en vanlig skolklass lever i en familj med problem i form av missbruk, psykisk sjukdom eller annat funktionshinder. I många fall innebär det att barnet tar på sig ett vuxenansvar.

Många av dessa barn har svårt att koncentrera sig på skolan, eftersom man exempelvis oroar sig för vad pappa ska göra mot mamma när barnet inte är hemma och skyddar mamma. Man skyndar hem från skolan och går igenom huset på jakt efter undangömda spritflaskor. Man tar ansvar för hemmets skötsel och matlagning, efter sin förmåga.

I ett Almedalsseminarium fokuserades dessa barn och vad man kan göra för att stödja dem. Barnminister Maria Larsson (KD) betonade vikten av att lära sig känna igen tecknen, för att kunna bry sig lite extra om det barnet.

- Man får tillämpa trattkantarellmetoden. När man väl lärt sig känna igen tecknen så hittar man massor, sa Maria, som har bakgrund som mellanstadielärare.

Studier av så kallade maskrosbarn visar att en vuxen som ser och bekräftar ett utsatt barn kan vara helt avgörande för barnets förutsättningar att klara av sin situation och utvecklas till en relativt normalfungerande vuxen.

För många av dessa barn är fritidsgårdarna en viktig tillflykt, där de vuxna kan fungera som viktiga förebilder för hur man kan vara som vuxen, i kontrast till de struliga hemförhållandena.

I många kommuner sparar man på fritidsgårdar och annan förebyggande verksamhet, utan att reflektera över att de som drabbas värst är de redan utsatta barnen och ungdomarna.

Ett barn på HVB-hem kostar kommunen en miljon kronor per år, så tanken är att använda det beloppet i förebyggande arbete istället. I Norrköping har man avsatt 40 miljoner kronor till en social investeringsfond, som man kan använda i förebyggande arbete. Man har ännu inte hunnit se några effekter, men teoretiskt borde man kunna avläsa besparingar i form av minskat behov av omhändertagande av barn, placeringar i HVB-hem och minskat missbruk om ett antal år.

Ett problem är att det i många fall dröjer väldigt många år innan man kan se effekterna.

Nationalekonomen Ingvar Nilsson, som skrivit den uppmärksammade boken "Stäm i bäcken" menade att sociala investeringsfonder borde inrättas i varje kommun, och att man ska följa upp de olika satsningar som görs, precis som med andra investeringar. Han uttryckte att även staten borde inrätta sociala investeringsfonder, till stöd för det kommunala arbetet.

Vid seminariet underströks även frivilligorganisationernas roll för att ge barn trygghet, identitet och bekräftelse.