De svagaste grupperna prioriteras i Alliansens budget

När vi i Allians för Landstinget i Kalmar län lägger vårt budgetförslag omfördelar vi pengar från bland annat datorinköp till de svagaste grupperna i samhället.


Presskonferens i Västervik: Caroline och Ulrik intervjuar Henrik, Pierre, Christer och mig. Samordnaren Johan tog kortet.


Under de senaste två veckorna har Allianspartierna i landstinget arbetat intensivt med budget för 2010 och plan för 2011-12, efter att den rödgröna majoriteten presenterade sitt förslag.

Vi konstaterade snabbt att majoritetens satsningar fanns inom områden där Allianspartierna i flera års tid pekat på behov och anslagit medel, utan att då få gehör från majoriteten. Men nu passar det tydligen. En ny, stor satsning gör dock majoriteten - på att byta ut 1000 datorer!

Allianspartierna gör en omfördelning, när vi lägger vårt budgetalternativ på landstingsstyrelsen imorgon. Datorerna får bytas ut i långsammare takt. Istället lägger vi fokus på de svagaste grupperna:

• 7,2 miljoner kronor för att återställa patientavgifterna och egenavgifterna för handikapphjälpmedel till nivån före den 1 augusti i år. Höjningen gjorde Landstinget i Kalmar län till ett av de dyraste landstingen i riket att vara sjuk eller funktionshindrad i.
• 1,2 miljoner kronor för förebyggande hembesök till personer över 80 år.
• 500.000 kronor till extern rehabilitering för personer med funktionshinder. Det innebär en fördubbling av dagens blygsamma anslag.
• 1 miljon kronor till länscentrum för vård av personer med kronisk smärta.
• 500.000 kronor till förebyggande arbete och tidig upptäckt av familjer som behöver stöd, genom att fler familjecentraler kommer till stånd.
• 1,5 miljoner kronor till ungdomsmottagningarna, för att förbättra tillgängligheten och på så vis bidra till att minska det kraftigt ökande antalet tonårsaborter och spridningen av sexuellt överförda sjukdomar.

Finansieringen sker genom att minska anslaget för datorinköp, att använda olika medel som finns anslagna, men som redan står klart att de inte kommer att användas, samt att återgå till fri barnsjukvård upp till 16 år. Våra satsningar är alltså finansierade fullt ut.

Samma gäng igen, men nu med mig bakom kameran och Johan vid bordet.

Nytt uppdrag - ovant men inte oävet!

Idag har vaktavlösningen på landstingsrådsposten markerats på ett tydligt sätt. När jag kom till landstingshuset i morse hade min företrädare, Anders Andersson (KD), röjt undan i sitt gamla tjänsterum för att bereda plats åt mig.

Min pol sek-kollega sedan sju år, Sven-Åke Svensson, som nu tagit över min roll som samordnare inom Alliansen, hade dessutom fixat en vacker blombukett och en inbjudande skål med färsk frukt.

I blickfånget på hurtsen mitt emot min arbetsplats har jag ställt några personliga föremål:

Den märkliga, bågformigt uppåtsträvande växten i den likaledes böjda glasskålen, har jag fått av Anders Andersson i samband med landstingsgruppmötet i fredags.

Den lilla Mats Jonasson-maskoten Geno är en gåva från allianskompisarna. Den symboliserar solidaritet, empati och sympati och ska göra karriäristen kraftlös!

Ebenholtzgiraffen står för mig för en kombination av nyfikenhet, lyhördhet, skönhet, lugn, gracil elegans, lite klumpig utsatthet när den försöker fly, men med farligt träffsäkra sparkar när den blir angripen.

Över dessa privata föremål hänger en inventarie i form av en tavla av Vimmerby-konstnären Gert-Ove Gustafsson, föreställande en rälsbuss på färd genom smålandsskogarna. Man kan undra vad den symboliserar - det gamla SJ:s punktliga pålitlighet gentemot de förrädiskt lockande Kustpilentågen, som alltid dras med förseningar om de överhuvud taget är i bruk?

Välkommen in till mitt tjänsterum på en pratstund!

Mina goda medarbetare Sven-Åke Svensson och Klaus Leidecker, som tagit över min halva pol sek-tjänst.

Och arbetsdagen då? Ja, nog känns det ovant att inte längre vara den som står för skrivarbetet vid alliansledningsgruppens möte! Ovant att vara den som för mitt partis talan när vi förhandlade kring våra inspel i Alliansens budgetalternativ. Ovant att sitta på den aktiva sidan av bordet vid alliansgruppledarnas presskonferens om vårt budgetförslag.

Ovant, men alls inte oävet, får jag säga!

Första dagen som landstingsråd

"Idag det är första da'n på resten av våra liv ... "

Den enkla sångstrofen kan tyckas som en plattityd, men är väl värd att filosofera över.

En dag i ett flöde av dagar. En dag som kan gå spårlöst förbi, som en vindpust. Eller en dag som ger avtryck i ens liv. Kanske en dag då man själv gör avtryck i andras liv. Kanske rent av en dag som gör att inget blir sig likt mer.

Idag är en dag då mycket förändras för min del. Idag tillträder jag som landstingsråd för Kristdemokraterna i Kalmar län.

Ett enormt förtroende har givits mig. Ingen vet hur länge uppdraget kommer att fortsätta. Ingen vet exakt vad det kommer att innebära.

Men det vet jag - att jag ska göra mitt bästa för att motsvara förtroendet. Jag ska göra mitt bästa för att alla som bor i länet ska kunna känna trygghet i att sjukvården ska finnas där när man behöver den. Jag vill arbeta för att personalen ska känna arbetsglädje och stolthet över att kunna ge professionell vård och omsorg med gott bemötande till dem som söker hjälp.

Trygghet i det lilla är trygghet i det stora.

Just en sådan här dag kändes det extra bra att sjunga Ylva Eggehorns ord i psalm 256: "Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken ... "

Slamkrypare om mödrahälsovården?

Vad vill egentligen landstingsmajoriteten med mödrahälsovården? Finns det en dold agenda som säger att man vill centralisera den till de tre sjukhusen?

Ja, man kan undra. Så sent som i slutet av augusti skrev man det i klartext i utkastet till regelverk för Hälsoval Kalmar län. Samtidigt kom information om att man skulle dra resurser från MVC (mödravårdscentralen) i Högsby, Emmaboda och Torsås till Kalmar. Det väckte oro om tillräckligt mycket resurs skulle finnas kvar för att klara av basuppdraget, med gynhälsokontroller, mödrahälsovård, ungdomsmottagning och förhoppningsvis även familjecentraler.

Jag skrev en interpellation för att få klarhet i detta i samband med landstingsfullmäktige i september. Landstingsrådet Lena Segerberg (S) svarade att landstingets uppdrag är att erbjuda MVC i varje kommun och att det uppdraget ligger fast.

Trots detta upplever personalen i Högsby oro. Uppenbarligen har inte majoriteten lyckats förmedla något tydligt besked om hur uppdraget ska lösas i varje kommun. Personalen är orolig över att de planer som tidigare funnits i tryck mal vidare och att majoriteten medvetet döljer detta under en formulering som lika gärna kan innebära att mödrahälsovården i Högsby dras in och att man istället tänker skicka dit personal från sjukhuset mer eller mindre sporadiskt.

Är det som personalen befarar, att formuleringen "MVC ska erbjudas" i själva verket är en slamkrypare? I så fall finns det skäl att skärpa och förtydliga formuleringen med både hängslen och livrem. Befolkningen och personalen måste känna trygghet om att den förebyggande vården finns nära.

Det är en väl beforskad sanning att de socioekonomiskt svagaste grupperna har sämre hälsa än andra grupper. Till exempel är det vanligare med övervikt och rökning. Dessa båda faktorer innebär högre risker vid graviditet. Det är alltså dessa som är i störst behov av den förebyggande hälsovården under graviditet.

Om inte mödrahälsovården finns lätt tillgänglig och på nära håll ökar alltså risken att det är de socioekonomisk redan utsatta som först faller ur systemet. Den risken får vi inte ta! Jag hoppas att den röd-gröna majoriteten instämmer i det.

Mycket att lära från globalt ledarskap

I två dagar har jag, tillsammans med över 100.000 personer i mer än 50 länder, deltagit i en global ledarskapskonferens via storbildsvideo (Global Leadership Summit). Det var en imponerande skara medverkade i det innehållsrika programmet, som genom sina olika perspektiv gav både bredd och djup åt konferensen. Där fanns allt ifrån kyrkoledare som Bill Hybels och politiska ledare i form av Tony Blair via ekonomiprofessorn Gary Hamel till rockstjärnan Bono i U2.

Inte minst den ganska närgångna intervjun med Tony Blair gav mycket att tänka på. I början av sin karriär var han Storbritanniens mest uppskattade premiärminister, men mot slutet uppvisade förtroendeundersökningar de lägsta siffrorna någonsin för någon premiärminister, på grund av de svåra besluten om att föra landet in i kriget i Irak.

När Tony Blair fick frågan om hur man hanterar sådana motgångar var hans svar: "Räkna välsignelserna!" Vilken utmaning - och vilket perspektiv!

En mycket spännande intervju var den med David Gergen, som varit rådgivare till fyra amerikanska presidenter och som på senare år blivit känd för sina politiska analyser i CNN. Hans ögonvittnesskildringar av Richard Nixon, Gerald Ford, Ronald Reagan och Bill Clinton beskrev kampen mellan den ljusa och den mörka sidan hos människan. Gergen betonade betydelsen av att vara medveten om sina svagheter och att kontinuerligt arbeta med dem för att hålla den mörka sidan under kontroll.

Konferensen avslutades med en intervju med Bono, som utmanade den kristna kyrkan för tre år sedan med sitt engagemang för fattigdomsbekämpning och hälso- och sjukvård i tredje världen. Intervjun varvades med reportage om vad utmaningen för tre år sedan lett till. Hur kyrkoledare burit med sig utmaningen till sina församlingar, som väckts över våra fattiga bröders och systrare behov. Resultatet var bland annat barnsjukhus i Malawi, miljontals myggnät i Etiopien och Rwanda, fotbollsarena i en sydafrikansk kåkstad.

Och Bono var imponerad, för att inte säga frustrerad. Hur gärna han än skulle vilja, så kunde han inte längre anklaga kyrkan för passivitet. Han konstaterade att det skett en enorm förändring och blivit ett väldigt engagemang, som lett till bättre levnadsvillkor för mängder av fattiga i Afrika.

Men arbetet är inte slutfört, även om konferensen är slut. Vi som lever i Sverige är enormt priviligierade. Vi får aldrig glömma det ansvar vi har för våra minsta bröder och systrar. Som en kvinna sa i reportaget: "Jag är ensamstående mamma och har inga marginaler. Men om jag avstår från en kopp kaffe och lägger undan de pengarna, så räcker det för vaccination av ett barn i Afrika."

Med ett sådant perspektiv kan man inte misslyckas - ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon!

Utan alliansen ingen utveckling i landstinget!

Efter att ha läst den rödgröna majoritetens budgetförslag konstaterar jag att utan Alliansen hade det inte blivit mycket av den.

De enda nyheterna i budgeten är satsningar som vi i landstingsalliansen har drivit år efter år, men fått avslag på. Och enda skälet till att budgeten för 2010 är i balans är tack vare Alliansregeringens konjunktursatsning.

Inga egna idéer, inga egna tankar inför 2011 och 2012.

Men det gör inget - vi är beredda att ta över om ett år!

Äntligen rättvisa för personer med ätstörning i norra länet!

De som bor i norra delarna av Kalmar län och lider av ätstörningar har inte likvärdig vård med dem som bor i södra länsdelen. Detta är något som vi i landstingsalliansen år efter år har lyft i våra budgetyrkanden. Och år efter år har den rödgröna majoriteten avvisat våra förslag, trots att vi har haft finansieringen klar.

Inte minst vänsterpartisten Thomas Markljung från Västervik har försvarat majoritetens avslag. Jag har haft åtskilliga debatter, där han har påstått att det i själva verket inte är några problem att unga tjejer och killar från norra länet inte kan få mer kvalificerad vård och behandling på nära håll. Man har ju löst det från fall till fall - ibland genom att skicka personen ifråga till Kalmar (14 mil från Västervik och Vimmerby) eller Linköping (tio mil bort).

Inte så lätt att bedriva exempelvis ätträning som dagvård med sådana avstånd, kan tyckas ...

Idag går samma Thomas Markljung (V) ut i Västerviks-Tidningen och Radio Kalmar och är "väldigt glad för att ha fått till den här satsningen", genom att majoriteten nu lägger en miljon till barnkliniken och barn- och ungdomspsykiatrin i Västervik för att de ska lösa problemet.

Men Thomas, om våra upprepade förslag under tidigare år inte var grundade på ett faktiskt behov, som du försökte påskina i debatten, varför är du då så glad över att majoriteten har skakat fram pengarna nu? Var det för att du förutsåg att vi skulle återkomma med förslaget om likvärdig vård av ätstörningar för norra länsdelens befolkning ända tills vi fått igenom det? Självklart tyckte du att det var bättre att förekomma än förekommas!

- Inte ett budgetfullmäktige till då jag tvingas försvara det här orimliga missförhållandet, har du säkert tänkt. Jag kan förstå att du är både glad och lättad!

Som jag uttryckte det i intervjun med Radio Kalmar: - "Det är välkommet att de (majoriteten) äntligen har fallit till föga" (för våra argument).

Men framför allt är det ett viktigt och riktigt beslut för likabehandlingen av dem som lider av ätstörningar, som nu kommer få möjlighet till bättre vård och behandling i närområdet.

http://www.sr.se/kalmar/nyheter/artikel.asp?artikel=3177182