Tydlig ideologi i tider av förvirring

I dessa tider av ideologisk förvirring kan det vara bra att tänka igenom var man själv står och vad man vill se från ett politiskt parti.

Det var med en stor entusiasm som vi för tolv år sedan antog förslaget till Kristdemokraternas Principprogram. En så tydlig värdegrund, så väl strukturerat och sammanhållet, och så djupt in i grunden väl det speglade vårt svenska kulturarv, präglat av kristen tro och västerländsk humanism.

I grunden ligger principen om alla människors lika och unika människovärde. Värdet ligger i just det faktum att man är en människa, vare sig man är en högpresterande storföretagare, en dement åldring eller en person med så många funktionshinder att den helt saknar förmåga att förmedla sig med omgivningen. Av detta följer att ingen får diskrimineras till följd av kön, ursprung, tro, sexuell läggning eller ålder.

Människan har både kroppsliga, själsliga och andliga behov. Vi bekräftas och utvecklas och mår bra av gemenskap med andra. Den närmaste gemenskapen är familjen, en av samhällets grundstenar.

Detta att vara människa innebär att vi har ett förnuft. Vi kan skilja mellan gott och ont, rätt och fel. Vi har möjlighet att välja och är ansvariga för våra handlingar. Ändå är man inte är fullkomlig. Alla kan göra fel. Vi kallar det ofullkomlighetstanken. Den gäller även beslutsfattare. Därför är det inte bra att samla all makt på en person – eller ett parti. Samhället mår bra av att man lyssnar på varandra. Men man kan lära av sina misstag och ska kunna få en andra chans.

Solidaritetsprincipen kommer som en logisk följd av människovärdet. Allt du vill att människor ska göra mot dig ska du också göra mot dem. Vi vill värna om alla människors rätt till liv, självbestämmande och värdighet, vare sig de finns nära eller i en annan del av världen.

Vi har alla en skyldighet att förvalta resurserna till kommande generationer. Det gäller kanske framför allt miljö och ekonomi, men även det kulturella arvet.

Vi bygger samhället underifrån, utifrån de små, nära och naturliga gemenskaperna. Ett starkt samhälle består av trygga och självständiga familjer, grannar som ställer upp för varandra, ett föreningsliv där människors intressen och engagemang kanaliseras för det gemensamma bästa. Beslut ska fattas på rätt nivå. Stat, landsting och kommun ska stödja civilsamhället, inte ta över det som människor sköter bättre på egen hand. Människors initiativförmåga och företagsamhet ska uppmuntras och stödjas, oavsett var man bor i landet.

Men ideologi får inte bli teoretiskt flum. Kristdemokraterna omsätter orden i praktik, genom att kämpa för familjernas rätt att själva bestämma om barnomsorg och hur föräldrarna ska fördela föräldraledigheten. Vi stödjer det civila samhället i form av frivilligorganisationer och trossamfund. Det är självklart att man ska kunna ha skolavslutning i kyrkor, platser som tydligare än något återspeglar tusen år av vårt kristna kulturarv. Och utan att tveka står vi upp när svaga råkar illa ut, exempelvis när en dement åldring är på väg att utvisas till ett land där hon inte längre har några släktingar, eller när familjer är på väg att splittras på grund av ett allt för byråkratiskt myndighetsbeslut.
Med denna tydliga ideologiska grund och den konkreta politik som kommer ut från den, så menar jag att Kristdemokraterna har potential att tilltala långt mer än de tolv procent som partiet fick vid vårt hittills mest framgångsrika val.