Idag har jag varit med och fattat ett historiskt beslut, när Kristdemokraternas partifullmäktige antog ett nytt, familjepolitiskt program.
Kristdemokraternas partiledare, Göran Hägglund, inledningstalar på partifullmäktige.
Det är ett program som visar en för Sverige unik tilltro till barnfamiljernas egen förmåga att besluta om det som gäller dem själva - nämligen hur man vill lägga upp tillvaron under de första åren, när barnen är små, för att det ska passa den enskilda familjen på absolut bästa sätt.
Därför vill vi ge högre ersättning och möjlighet att fördela dagarna över längre tid. Vi tycker inte att staten eller kommunen ska lägga sig i hur föräldrarna väljer att fördela dagarna sinsemellan, och vill därför ta bort de specifika mamma- respektive pappa-månaderna.
Detta retar en del i jämställdhetslobbyn. Men låt mig deklarera - jag vill ha jämställdhet, men inte genom tvång. Låt föräldrar själva avgöra!
Som det nu är finns det barn som inte får möjlighet att vara hemma med sina föräldrar hela den tid som föräldraförsäkringen egentligen medger, eftersom en av föräldrarna (vanligtvis pappan) inte har kunnat ta ledigt ifrån jobbet, exempelvis som egen företagare. Genom tvångskvoteringen berövar alltså staten dessa barn på ett par månader tillsammans med föräldrarna, eftersom lagen i nuläget inte tillåter överlåtelse av dagar till den andre föräldern.
Opinionsinstitutet Novus har gjort en undersökning, som visar att Kristdemokraterna har över 80 procent av befolkningen bakom sig. 87 procent av kvinnorna och 82 procent av männen, oberoende av ålder, inkomst eller utbildning.Tre fjärdedelar av vänsterväljarna svarade att föräldrarna ska få bestämma själva och av Alliansväljarna var det ännu fler.
Bort med förmynderiet! Ge vardagsmakt till familjerna och låt dem själva avgöra vad som är bäst för dem, i deras specifika situation!
Läs gärna Göran Hägglunds och Emma Henrikssons artikel på DN Debatt idag, och även Expressen, Sveriges Radio och SVT Aktuellt.
3 kommentarer:
Från artikeln.
Från såväl socialistiskt som liberalt
håll ställs regelbundet frågan om vad en familj egentligen är, och om
den inte ändå är en ganska begränsande företeelse som stänger in
människor i förutbestämda mallar.
Det här framför representanter för kd som envetet varit negativt till
varje lag som erkänner samkönade par som familjer. Ett parti som ännu
2012 är emot att samkönade par ska kunna ingå äktenskap. Som ännu vill
avskaffa både möjligheten för homopar att adoptera (förutom
närståendeadoptioner) och att lesbiska kvinnor ska kunna bli
inseminerade vid kliniker.. Trots att all forskning visar att barn i
homofamiljer mår lika bra som andra barn.
Kristdemokraterna vill försämra rättigheter för samkönade par.
Kd anklagar andra partier för att inte respektera att familjer är olika.
Fram tills de själva blir för att samkönade och olikkönade par ska ha
samma juridiska rättigheter blir den kritiken absurt hycklande. Nu
handlar det dock inte bara om redan genomförda reformer som partiet är
emot utan även förslaget om en lag om könsneutral föräldraskapspresumtion.
En utredning föreslog redan 2007 att reglerna bör likställas.
Utredningen föreslog även att det alltid ska finnas möjlighet för en
spermadonator att bli juridisk förälder om alla parter är ense om det.
Alla riksdagspartier, förutom Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna,
är för en lag om könsneutral föräldraskapspresumtion. I den borgerliga
regeringen är det alltså kd som blockerar att det blir genomfört.
Att som kd inte respektera alla familjer är faktiskt familjefientlig
Eftersom Kristdemokraterna vare sig är socialister eller liberaler, utan just kristdemokrater, så är det kanske inte så konstigt att vi har olika syn på en del frågor. Familjepolitiken är en sådan.
Du vantolkar Kristdemokraternas ställningstagande i äktenskapsfrågan. Vi ser definitivt inget självändamål i att försämra för samkönade par, vilket du hävdar, men vi har respekt för att många både kristna och andra trossamfund ser äktenskapet som en förening mellan man och kvinna. Många kyrkor och andra skulle hellre avsäga sig vigselrätten än att sammanviga samkönade par. Vi hade därför hellre velat ha en civilrättslig äktenskapslagstiftning, som det är i många andra länder. Då hade den juridiskt bindande relationen knutits hos en officiellt godkänd vigselförrättare. Den religiösa delen hade sedan kunnat göras i den kyrka, moské eller synagoga som varit lämplig.
Du vantolkar också våra intentioner i familjepolitiken. Vår främsta omsorg är om barnet, i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter. Det är barnets rätt till sitt ursprung och rätt till relation till båda sina föräldrar som ligger bakom vårt ställningstagande när det gäller ensaminsemination. Det finns däremot ingen naturrätt att varje vuxen har rätt att föda barn.
De familjepolitiska förslag som beslutades i fredags är inte på något sätt knutna till att bara gälla barn till heterosexuella par, som man skulle kunna tro av din avslutning. Alla barn har lika rätt till de familjepolitiska reformer och de trygghetssystem som vi vill skapa, vare sig man lever med en ensamstående förälder, föräldrar av samma kön, i en ombildad familj eller med sin biologiska mamma och pappa.
Hej igen Gudrun!
Du skriver att religiösa samfund själva vill avgöra vilka par de vill viga. Och vi är ense om att de ska få det. Men så är det redan idag och det var förtydligat i det förslag om blev riksdagens beslut 2009. Trots det var kd emot beslutet och är det tydligen ännu. Det är besynnerligt att kd ännu tycks sig ha svårt att acceptera att homopar ska kunna ingå äktenskap. För det var det som blev ett resultat av beslutet 2009, sedan får religiösa samfund viga vilka par de själva vill. Men med den informationen kanske du själv inte har några problem då med dagens könsneutrala äktenskapslag.
När det gäller FB-konventioner nämns det inget som helst om att bara olikkönade par ska få adoptera eller bli inseminerade vid kliniker. Och fakta är att ensamstående fått adoptera i decennier utan att kd lämnat förslag i riksdagen om att avskaffa den reformen, däremot om att avskaffa lagen om homoadoptioner. Senaste åren har kd sagt ja till närståendeadoptioner för homopar, det är ett steg åt rätt håll men varför är ni emot helt likställda regler när det gäller adoptioner och inseminationer? Kan du hänvisa till någon rapport som visar att barn i samkönade familjer mår sämre än andra barn? Om inte vilken slutsats drar du av det?
Skicka en kommentar