Dåligt politiskt ledarskap skapar otydlighet

De senaste veckornas händelser i Oskarshamn har gett många skäl att fundera över hur den rödgröna majoriteten utövar sitt ledarskap.

När det för en månad sedan meddelades att distriktsläkarjouren skulle flytta ut från akutmottagningen till någon av stadens hälsocentraler, så var det efter ett tjänstemannabeslut. Landstingsmajoritetens samordnare Yvonne Hagberg (S) hänvisade då till att "efter alliansregeringens beslut om det fria vårdvalet innebär det att primärvården och dess hälsovalsenhet beslutar själva var jourcentralen ska ligga", enligt Oskarshamns-Tidningen.

Detta citat upprepas i dagens Oskarshamns-Tidningen (tyvärr inte i webbupplagan) apropå den förhoppning jag uttryckt att distriktsläkarjouren ska upp till politisk prövning.

Som om lagen om vårdval skulle förhindra landstinget som huvudman att anvisa plats för var en jourcentral ska vara! Mig veterligt ger lagen stora möjligheter till respektive landsting att utforma regelverket efter regionala förhållanden. Den möjligheten har ju utnyttjats så till den grad att många privata vårdgivare upplever att det lokala regelverket i Kalmar län är för krävande. Men regelverket, som antagits av landstingsfullmäktige, innehåller inte en rad om var jourcentalerna ska eller inte ska vara placerade. Inte heller kan jag se att det ger fullmakt till tjänstemän att göra allehanda förändringar utan politiska beslut. Plats är ju en gång anvisad av landstingsfullmäktige och inget har inträffat som föranlett en förändring.

I frågan om flytt av distriktsläkarjour från Oskarshamns sjukhus akutmottagning, så tycker alltså majoriteten att det är helt ok med tjänstemannabeslut. Men när nästa steg var på väg att tas, genom ett nytt tjänstemannaförslag att stänga kirurg- och ortopedjouren dagtid vid samma akutmottagning, då går plötsligt majoriteten in och sätter stopp.

Vari ligger den principiella skillnaden?

Jag har alltid förutsatt att landstingets tjänstemän agerar utifrån det mandat man uppfattar sig ha fått av den politiska ledningen, att man handlar med majoritetens tysta medgivande. På så sätt har det skapats en "kultur" där inte alla frågor lyfts till politisk behandling, men tjänstemannabeslut sker "i chefens anda".

I dagens OT förnekar dock Yvonne Hagberg att det skulle ha förekommit något samråd mellan tjänstemän och politisk ledning:

"- Det jag fått reda på om det har kommit via tidningarna och medarbetare på sjukhuset som hört av sig till mig, säger Yvonne Hagberg."

Jag har inga skäl att misstro Yvonne. Men man kan skönja ett mönster. Undan för undan har förändringar gjorts, uppenbarligen med majoritetens tysta eller uttryckta medgivande. Man har exempelvis inte sagt ifrån när ett bemanningsföretag ersatt kirurgjour med distriktsläkare. Det var Chatrine Pålsson Ahlgren (KD) som slog larm när man utan politiska beslut ändrade kirurgens A-jour till B-jour med två timmars inställelsetid. Då rättades det felaktiga beslutet till, men sedan dess har man fått majoritetens tillåtelse att ändra jourens inställelsetid permanent.

Jag anser att majoriteten uppvisar dåligt ledarskap, när man överlåter allt mer centrala beslut till tjänstemännen. På så sätt har man avhänt sig det politiska ansvaret, som när det gäller distriktsläkarjouren, och skyller på externa faktorer istället för att själva ta ansvar. Jag menar att det är detta som vissa tjänstemän uppfattat som otydlighet i uppdraget för Oskarshamns sjukhus. Man har trott att politiken inte bryr sig om vilket.

Anders Andersson (KD) berättar i OT den 1 juni 2011 följande:

"- När jag var ls-ordförande (landstingsstyrelsens ordförande, mitt förtydligande), och hade semester sommaren 2003 inför de stora strukturbesluten, blev jag uppringd var dag av tjänstemän som ville ha bort dessa viktiga byggstenar för ett akutsjukhus. Jag stod emot då och jag hoppas att de som är ansvariga inom majoriteten har förmågan att stå emot nu. Annars lär det gå lika illa för S i nästa val som det gjorde 2002 när folket insåg vad som var på väg att hända. Jag inser också att medicinläkarna resonerar som jag."

Majoritetens passivitet i tidigare, stegvisa förändringar har tydligen uppfattats som ett klartecken att det var fritt fram att nu göra de förändringar som inte tilläts med en kristdemokrat som ls-ordförande.

Det är dags att ta tillbaka det politiska ledarskapet i landstinget! Den nuvarande majoritetens otydlighet riskerar att bli förödande för befolkningens rätt till god, trygg och nära sjukvård oavsett var i länet man bor.