Att regionfrågan är högaktuell och angelägen bevisades vid den konferens som Regionförbundet i Kalmar län anordnade i Glasverandan vid Kalmarsalen i eftermiddags. Runt 230 deltagare från hela länet hade mött upp; näringsliv, Linnéuniversitetet, tjänstemän, politiker från kommuner och landsting och inte minst representanter från våra grannlän Östergötland, Jönköping, Kronoberg och Blekinge och dessutom från Region Skåne.
Förre regionrådet Kent Johansson från Västra Götaland och Rikard Larson från Region Skåne betonade vilken avgörande skillnad det är att ha ett större befolkningsunderlag och skattebas för att kunna göra strategiska utvecklingssatsningar.
Och nog tycktes de flesta av deltagarna vara inne på att vi behöver bilda en större region för att inte tappa utvecklingskraft. För varje nationell infrastrukturplan osv som vi står själva kommer försprånget öka för Stockholmsområdet, Skåne och Västra Götaland.
Sedan är ju meningarna delade beträffande hur en framtida region ska se ut. När nu Skåne öppnat dörren för att bilda ny region tillsammans med grannarna i norr, så har risken ökat att de södra delarna av Kalmar län vill hålla ihop med dem.
Samtidigt är Östergötland angelägna om att få underlag till sitt universitetssjukhus. Jönköpings vacklande har fått östgötarna att utvidga sina visioner till Södermanland och även mot Örebro och Västmanland. Den uttryckta ambitionen från Laban Bengtsson är att komma så nära Stockholm som möjligt.
Men i Jönköping händer saker. Det dödläge, som uppstod när moderater och socialdemokrater i landstinget deklarerade att de ville bilda egen region, har brutits.
Anders Pansell (KD), vice ordförande i Region Jönköping, berättade om gårdagens dramatik. När M och S ville att man skulle underteckna ansökan om att få bilda en egen region, så presenterade Anders ett eget alternativförslag. Det innebär att man vill undersöka möjligheten att samverka inom den nuvarande regionsjukvårdsnämndens område (Kalmar och Östergötland) med öppenhet mot även Kronoberg, Blekinge och Södermanland.
Anders Pansells förslag fick stöd av FP, C, MP och V, medan S och M bara fick med sig SD. Detta skildras av Radio Jönköping. När landstingsmoderater och sossar insåg att det inte fanns enighet kring förslaget om en ensam Region Jönköping avblåstes den planerade presskonferensen. Nu får man fortsätta samtalen utifrån det nya läget.
Detta skapar välkomna öppningar. Det vore naturligtvis angeläget att i en regionbildning kunna utgå från den väl fungerande sjukvårdsregionen, det tror jag även företrädare från södra Kalmar län kan instämma i. Inte minst skulle geografin bli betydligt smakligare, om Jönköping fanns med. Det är inte otroligt att vissa kommuner i Kronoberg skulle hänga på en sådan region, exempelvis Uppvidinge.
Distriktsordförandena i de politiska partierna i Kalmar län har kommit överens om att skriva brev till Skåne och Östergötland för att undersöka möjligheterna att bilda region åt endera hållet. Konsekvensbeskrivningar ska göras både av vad respektive alternativ skulle innebära, men också vad det skulle innebära om länet skulle delas.
Nu är det dags att skriva till Jönköping också, i samma ärende. Anders Pansell gjorde bedömningen att ett sådant brev just nu skulle kunna ge underlag för konstruktiva samtal framöver.
Christer Jonsson skriver att vi nu har några månader på oss att visa politiskt ledarskap och hoppas att vi lyckas. Min föresats är att vi ska lyckas - och ett vänligt brev i rättan tid kan visa sig vara avgörande.
tisdag 21 juni 2011
tisdag 14 juni 2011
Hälsoval Kalmar - ett svårtillgängligt vårdval
När Alliansregeringen genom socialminister Göran Hägglund (KD) införde lagen om vårdval genom valfrihetssystem den 1 januari 2010, så var syftet att öka valfriheten för medborgarna att söka vårdgivare med lika villkor, vare sig vårdgivaren var offentlig eller privat. Grundprincipen är att vården är offentligt och gemensamt finansierad, men att den kan utföras på ett likvärdigt sätt och med samma förutsättningar av både offentliga och privata aktörer.
En bieffekt skulle förhoppningsvis kunna vara att öka tillgängligheten av distriktsläkare, genom att locka privatläkare att etablera sig på orter där det tidigare varit svårrekryterat. Så visade sig bli fallet på många platser, bland annat i Kronobergs och Jönköpings län.
Lagen är tvingande så tillvida att vårdval skulle införas i alla landsting. Däremot gavs varje landsting rätt att själv utforma regelverk. Konkurrensverket övervakar att det inte görs någon åtskillnad mellan offentliga och privata utförare.
Totalt sett har vårdvalet lett till 230 nya entreprenörer inom primärvården i riket. En avsevärd valfrihetsreform för den enskilde medborgaren alltså, att själv kunna välja vårdcentral och veta att vilken man än väljer så har de samma uppdrag och likvärdiga villkor.
Men i praktiken är det ganska stora skillnader mellan de olika landstingens regelverk. Utan att överdriva kan man säga att det i landsting med röd dominans kan vara mycket svårt för privata utförare att etablera sig.
Dessvärre hör Landstinget i Kalmar län till de röda landsting som har ett mycket detaljrikt och omfattande regelverk. Från Allianspartiernas sida kunde vi under förarbetet mjuka av de värsta kantigheterna, men det är uppenbarligen en del som återstår.
Under våren har jag besökt åtskilliga vårdenheter, både offentliga och privata. Min upplevelse är att de flesta planerar för att anpassa sig efter de krav som Hälsoval Kalmar ställer på utförarna. Man söker samarbetspartners för att lösa kravet på minst tvåläkarstation, man samlokaliserar sig, man anställer och vidareutbildar personal för sjuksköterskemottagningarna, man skaffar erforderlig medicinsk-teknisk utrustning osv.
Men det är bara en enda ny, privat hälsocentral som öppnats till följd av Hälsovalet, Sensia i Kalmar. Det gör att befolkningen i många av länets kommuner inte får den valfrihet som var ett av syftena med reformen. I Oskarshamn kan man visserligen välja mellan tre olika offentliga hälsocentraler, men i Högsby och Vimmerby kan man inte ens det. I dessa båda kommuner finns bara en enda hälsocentral vardera och den är landstingsdriven. Hälsovalet har alltså inte lyckats stimulera någon landstingsläkare att knoppa av eller någon utifrån att etablera sig.
Till yttermera visso är flera vårdgivare bekymrade över sin framtid. De har gjort stora investeringar för att bygga upp sina mottagningar, men verkar kanske i en del av länet där patientunderlaget är tunt. Med det nya regelverket och de krav som ställs, ser de svårigheter i att få lönsamhet i verksamheten, även om de är beredda att minska sin egen lön. Särskilt påfallande blir det på mindre mottagningar.
Vid landstingsfullmäktige härom veckan tog jag upp debatten om det inte skulle vara idé att efter sommaren, ett år efter Hälsovalets införande, göra en utvärdering av hur utfallet blivit, som grund för eventuella justeringar i regelverket.
Den rödgröna landstingsmajoritetens svar var mer ideologiskt än seriöst. Man förringade de enskilda, seriösa entreprenörerna och viftade bort mina frågor genom att istället dra in riskkapitalbolag i skatteparadis i diskussionen. Tråkigt, tycker jag, att de väljer ideologiska skygglappar istället för att göra en seriös bedömning och utreda om något behöver justeras för att göra tillgången på primärvårdsläkare så bra som möjligt för medborgarna runt om i länet.
Det skulle vara mycket olyckligt om befintliga vårdgivare ser sig nödsakade att lägga ned sin verksamhet. Tyvärr tycks det vara vad som är på väg att hända i Överum, där Göran Nilsson drivit vårdcentralen i sju år, efter att landstinget gått bet på att klara bemanningen. Enligt VästerviksTidningen igår har nu personalen varslats om uppsägning.
Majoritetens företrädare Jessica Rydell (MP) försöker skylla på regeringen, men det lokala regelverket är det hon och hennes ännu rödare kollegor som ansvarar för.
En bieffekt skulle förhoppningsvis kunna vara att öka tillgängligheten av distriktsläkare, genom att locka privatläkare att etablera sig på orter där det tidigare varit svårrekryterat. Så visade sig bli fallet på många platser, bland annat i Kronobergs och Jönköpings län.
Lagen är tvingande så tillvida att vårdval skulle införas i alla landsting. Däremot gavs varje landsting rätt att själv utforma regelverk. Konkurrensverket övervakar att det inte görs någon åtskillnad mellan offentliga och privata utförare.
Totalt sett har vårdvalet lett till 230 nya entreprenörer inom primärvården i riket. En avsevärd valfrihetsreform för den enskilde medborgaren alltså, att själv kunna välja vårdcentral och veta att vilken man än väljer så har de samma uppdrag och likvärdiga villkor.
Men i praktiken är det ganska stora skillnader mellan de olika landstingens regelverk. Utan att överdriva kan man säga att det i landsting med röd dominans kan vara mycket svårt för privata utförare att etablera sig.
Dessvärre hör Landstinget i Kalmar län till de röda landsting som har ett mycket detaljrikt och omfattande regelverk. Från Allianspartiernas sida kunde vi under förarbetet mjuka av de värsta kantigheterna, men det är uppenbarligen en del som återstår.
Under våren har jag besökt åtskilliga vårdenheter, både offentliga och privata. Min upplevelse är att de flesta planerar för att anpassa sig efter de krav som Hälsoval Kalmar ställer på utförarna. Man söker samarbetspartners för att lösa kravet på minst tvåläkarstation, man samlokaliserar sig, man anställer och vidareutbildar personal för sjuksköterskemottagningarna, man skaffar erforderlig medicinsk-teknisk utrustning osv.
Men det är bara en enda ny, privat hälsocentral som öppnats till följd av Hälsovalet, Sensia i Kalmar. Det gör att befolkningen i många av länets kommuner inte får den valfrihet som var ett av syftena med reformen. I Oskarshamn kan man visserligen välja mellan tre olika offentliga hälsocentraler, men i Högsby och Vimmerby kan man inte ens det. I dessa båda kommuner finns bara en enda hälsocentral vardera och den är landstingsdriven. Hälsovalet har alltså inte lyckats stimulera någon landstingsläkare att knoppa av eller någon utifrån att etablera sig.
Till yttermera visso är flera vårdgivare bekymrade över sin framtid. De har gjort stora investeringar för att bygga upp sina mottagningar, men verkar kanske i en del av länet där patientunderlaget är tunt. Med det nya regelverket och de krav som ställs, ser de svårigheter i att få lönsamhet i verksamheten, även om de är beredda att minska sin egen lön. Särskilt påfallande blir det på mindre mottagningar.
Vid landstingsfullmäktige härom veckan tog jag upp debatten om det inte skulle vara idé att efter sommaren, ett år efter Hälsovalets införande, göra en utvärdering av hur utfallet blivit, som grund för eventuella justeringar i regelverket.
Den rödgröna landstingsmajoritetens svar var mer ideologiskt än seriöst. Man förringade de enskilda, seriösa entreprenörerna och viftade bort mina frågor genom att istället dra in riskkapitalbolag i skatteparadis i diskussionen. Tråkigt, tycker jag, att de väljer ideologiska skygglappar istället för att göra en seriös bedömning och utreda om något behöver justeras för att göra tillgången på primärvårdsläkare så bra som möjligt för medborgarna runt om i länet.
Det skulle vara mycket olyckligt om befintliga vårdgivare ser sig nödsakade att lägga ned sin verksamhet. Tyvärr tycks det vara vad som är på väg att hända i Överum, där Göran Nilsson drivit vårdcentralen i sju år, efter att landstinget gått bet på att klara bemanningen. Enligt VästerviksTidningen igår har nu personalen varslats om uppsägning.
Majoritetens företrädare Jessica Rydell (MP) försöker skylla på regeringen, men det lokala regelverket är det hon och hennes ännu rödare kollegor som ansvarar för.
fredag 10 juni 2011
Nytt läge i regionfrågan
Igår medverkade jag i en direktsänd radiodebatt från Växjö, som i viss mån också skildrades av Smålandsnytt. Temat var regionfrågan och medverkade gjorde två politiker från vart och ett av Kalmar, Kronoberg, Jönköping och Östergötlands län.
Det fanns många uppfattningar representerade, om hur drömregionen skulle se ut, alltifrån en kronobergs-sosses trängtan söderut, via en jönköpingsk moderats trotsiga "ensam är stark" till en östgötsk folkpartists strävan mot Stockholmsområdet. Och däremellan fanns flera förespråkare för ett samlat Småland-Öland tillsammans med Östergötland och gärna även Blekinge.
Monica Haider (S) och Carin Högstedt (V) Kronoberg, Gudrun Brunegård (KD) och Harald Hjalmarsson (M) Kalmar län.
Laban Bengtsson (S) och Björn Jansson (FP) Östergötland, Göran Lindell (C) och Peranders Johansson (M) Jönköpings län
Region Skånes besked samma dag, att man ställer sig positiva till att utreda en storregion med Kronoberg, påverkade naturligtvis debatten. Det blev ett tydligare besked än jag hade trott, men jag kan inte påstå att jag gillar det, eftersom det lär bli ännu svårare att få kronobergarna att diskutera en Småland-Öland-Östergötlands-lösning.
I Barometern och i sin blogg konstaterar min landstingsrådskollega Christer Jonsson (C) att vi nu behöver bestämma oss för vilken väg vi ska gå i Kalmar län. Jag instämmer i att den sämsta lösningen är att vänta och se och bli offer för andras viljor eller oviljor.
Min ingång är i första hand att hålla ihop Kalmar län. Ingen vill hamna i en utkant, men en splittring av länet skulle innebära två utkanter. Länssjukhuset i Kalmar skulle bli en föga betydelsefull yttersta utpost för universitetssjukhuset i Lund. Oskarshamn och Västerviks sjukhus skulle lika lätt kunna sopas bort som östgötarna en gång gjorde med mycket av verksamheten i Motala och Norrköping.
Däremot behöver östgötarna vårt befolkningsunderlag till sitt universitetssjukhus. Det ska vi bygga på. Låt dem ge uttryck för sin vilja att bygga en långsiktig och hållbar region genom att lägga viktiga funktioner, t ex regionkontoret i Kalmar. Det skulle kunna råda bot på Kalmars dragning söder- och västerut. Det nuvarande, goda samarbetet med Växjö och Karlskrona behöver inte påverkas av regiongränser, lika lite som nuvarande länsgränser gör det.
Jönköping behöver få en liknande tribut för att komma på bättre tankar än moderaters och sossars nuvarande isolationism. I en ny, framtida länsindelning är det kanske där som länsstyrelsen ska ligga.
På så sätt kan man ta tillvara det goda samarbete som finns redan idag i dessa tre läns regionsjukvård och utveckla fler delar. Med nödvändighet kommer det krävas satsningar på utbyggd infrastruktur och pendlingsmöjligheter mellan de olika regionala centrumen. Det kommer att gynna både arbets- och studiependling och kommer att utvidga arbetsmarknadsregionerna kraftigt.
Det fanns många uppfattningar representerade, om hur drömregionen skulle se ut, alltifrån en kronobergs-sosses trängtan söderut, via en jönköpingsk moderats trotsiga "ensam är stark" till en östgötsk folkpartists strävan mot Stockholmsområdet. Och däremellan fanns flera förespråkare för ett samlat Småland-Öland tillsammans med Östergötland och gärna även Blekinge.
Monica Haider (S) och Carin Högstedt (V) Kronoberg, Gudrun Brunegård (KD) och Harald Hjalmarsson (M) Kalmar län.
Laban Bengtsson (S) och Björn Jansson (FP) Östergötland, Göran Lindell (C) och Peranders Johansson (M) Jönköpings län
Region Skånes besked samma dag, att man ställer sig positiva till att utreda en storregion med Kronoberg, påverkade naturligtvis debatten. Det blev ett tydligare besked än jag hade trott, men jag kan inte påstå att jag gillar det, eftersom det lär bli ännu svårare att få kronobergarna att diskutera en Småland-Öland-Östergötlands-lösning.
I Barometern och i sin blogg konstaterar min landstingsrådskollega Christer Jonsson (C) att vi nu behöver bestämma oss för vilken väg vi ska gå i Kalmar län. Jag instämmer i att den sämsta lösningen är att vänta och se och bli offer för andras viljor eller oviljor.
Min ingång är i första hand att hålla ihop Kalmar län. Ingen vill hamna i en utkant, men en splittring av länet skulle innebära två utkanter. Länssjukhuset i Kalmar skulle bli en föga betydelsefull yttersta utpost för universitetssjukhuset i Lund. Oskarshamn och Västerviks sjukhus skulle lika lätt kunna sopas bort som östgötarna en gång gjorde med mycket av verksamheten i Motala och Norrköping.
Däremot behöver östgötarna vårt befolkningsunderlag till sitt universitetssjukhus. Det ska vi bygga på. Låt dem ge uttryck för sin vilja att bygga en långsiktig och hållbar region genom att lägga viktiga funktioner, t ex regionkontoret i Kalmar. Det skulle kunna råda bot på Kalmars dragning söder- och västerut. Det nuvarande, goda samarbetet med Växjö och Karlskrona behöver inte påverkas av regiongränser, lika lite som nuvarande länsgränser gör det.
Jönköping behöver få en liknande tribut för att komma på bättre tankar än moderaters och sossars nuvarande isolationism. I en ny, framtida länsindelning är det kanske där som länsstyrelsen ska ligga.
På så sätt kan man ta tillvara det goda samarbete som finns redan idag i dessa tre läns regionsjukvård och utveckla fler delar. Med nödvändighet kommer det krävas satsningar på utbyggd infrastruktur och pendlingsmöjligheter mellan de olika regionala centrumen. Det kommer att gynna både arbets- och studiependling och kommer att utvidga arbetsmarknadsregionerna kraftigt.
Dåligt politiskt ledarskap skapar otydlighet
De senaste veckornas händelser i Oskarshamn har gett många skäl att fundera över hur den rödgröna majoriteten utövar sitt ledarskap.
När det för en månad sedan meddelades att distriktsläkarjouren skulle flytta ut från akutmottagningen till någon av stadens hälsocentraler, så var det efter ett tjänstemannabeslut. Landstingsmajoritetens samordnare Yvonne Hagberg (S) hänvisade då till att "efter alliansregeringens beslut om det fria vårdvalet innebär det att primärvården och dess hälsovalsenhet beslutar själva var jourcentralen ska ligga", enligt Oskarshamns-Tidningen.
Detta citat upprepas i dagens Oskarshamns-Tidningen (tyvärr inte i webbupplagan) apropå den förhoppning jag uttryckt att distriktsläkarjouren ska upp till politisk prövning.
Som om lagen om vårdval skulle förhindra landstinget som huvudman att anvisa plats för var en jourcentral ska vara! Mig veterligt ger lagen stora möjligheter till respektive landsting att utforma regelverket efter regionala förhållanden. Den möjligheten har ju utnyttjats så till den grad att många privata vårdgivare upplever att det lokala regelverket i Kalmar län är för krävande. Men regelverket, som antagits av landstingsfullmäktige, innehåller inte en rad om var jourcentalerna ska eller inte ska vara placerade. Inte heller kan jag se att det ger fullmakt till tjänstemän att göra allehanda förändringar utan politiska beslut. Plats är ju en gång anvisad av landstingsfullmäktige och inget har inträffat som föranlett en förändring.
I frågan om flytt av distriktsläkarjour från Oskarshamns sjukhus akutmottagning, så tycker alltså majoriteten att det är helt ok med tjänstemannabeslut. Men när nästa steg var på väg att tas, genom ett nytt tjänstemannaförslag att stänga kirurg- och ortopedjouren dagtid vid samma akutmottagning, då går plötsligt majoriteten in och sätter stopp.
Vari ligger den principiella skillnaden?
Jag har alltid förutsatt att landstingets tjänstemän agerar utifrån det mandat man uppfattar sig ha fått av den politiska ledningen, att man handlar med majoritetens tysta medgivande. På så sätt har det skapats en "kultur" där inte alla frågor lyfts till politisk behandling, men tjänstemannabeslut sker "i chefens anda".
I dagens OT förnekar dock Yvonne Hagberg att det skulle ha förekommit något samråd mellan tjänstemän och politisk ledning:
"- Det jag fått reda på om det har kommit via tidningarna och medarbetare på sjukhuset som hört av sig till mig, säger Yvonne Hagberg."
Jag har inga skäl att misstro Yvonne. Men man kan skönja ett mönster. Undan för undan har förändringar gjorts, uppenbarligen med majoritetens tysta eller uttryckta medgivande. Man har exempelvis inte sagt ifrån när ett bemanningsföretag ersatt kirurgjour med distriktsläkare. Det var Chatrine Pålsson Ahlgren (KD) som slog larm när man utan politiska beslut ändrade kirurgens A-jour till B-jour med två timmars inställelsetid. Då rättades det felaktiga beslutet till, men sedan dess har man fått majoritetens tillåtelse att ändra jourens inställelsetid permanent.
Jag anser att majoriteten uppvisar dåligt ledarskap, när man överlåter allt mer centrala beslut till tjänstemännen. På så sätt har man avhänt sig det politiska ansvaret, som när det gäller distriktsläkarjouren, och skyller på externa faktorer istället för att själva ta ansvar. Jag menar att det är detta som vissa tjänstemän uppfattat som otydlighet i uppdraget för Oskarshamns sjukhus. Man har trott att politiken inte bryr sig om vilket.
Anders Andersson (KD) berättar i OT den 1 juni 2011 följande:
"- När jag var ls-ordförande (landstingsstyrelsens ordförande, mitt förtydligande), och hade semester sommaren 2003 inför de stora strukturbesluten, blev jag uppringd var dag av tjänstemän som ville ha bort dessa viktiga byggstenar för ett akutsjukhus. Jag stod emot då och jag hoppas att de som är ansvariga inom majoriteten har förmågan att stå emot nu. Annars lär det gå lika illa för S i nästa val som det gjorde 2002 när folket insåg vad som var på väg att hända. Jag inser också att medicinläkarna resonerar som jag."
Majoritetens passivitet i tidigare, stegvisa förändringar har tydligen uppfattats som ett klartecken att det var fritt fram att nu göra de förändringar som inte tilläts med en kristdemokrat som ls-ordförande.
Det är dags att ta tillbaka det politiska ledarskapet i landstinget! Den nuvarande majoritetens otydlighet riskerar att bli förödande för befolkningens rätt till god, trygg och nära sjukvård oavsett var i länet man bor.
När det för en månad sedan meddelades att distriktsläkarjouren skulle flytta ut från akutmottagningen till någon av stadens hälsocentraler, så var det efter ett tjänstemannabeslut. Landstingsmajoritetens samordnare Yvonne Hagberg (S) hänvisade då till att "efter alliansregeringens beslut om det fria vårdvalet innebär det att primärvården och dess hälsovalsenhet beslutar själva var jourcentralen ska ligga", enligt Oskarshamns-Tidningen.
Detta citat upprepas i dagens Oskarshamns-Tidningen (tyvärr inte i webbupplagan) apropå den förhoppning jag uttryckt att distriktsläkarjouren ska upp till politisk prövning.
Som om lagen om vårdval skulle förhindra landstinget som huvudman att anvisa plats för var en jourcentral ska vara! Mig veterligt ger lagen stora möjligheter till respektive landsting att utforma regelverket efter regionala förhållanden. Den möjligheten har ju utnyttjats så till den grad att många privata vårdgivare upplever att det lokala regelverket i Kalmar län är för krävande. Men regelverket, som antagits av landstingsfullmäktige, innehåller inte en rad om var jourcentalerna ska eller inte ska vara placerade. Inte heller kan jag se att det ger fullmakt till tjänstemän att göra allehanda förändringar utan politiska beslut. Plats är ju en gång anvisad av landstingsfullmäktige och inget har inträffat som föranlett en förändring.
I frågan om flytt av distriktsläkarjour från Oskarshamns sjukhus akutmottagning, så tycker alltså majoriteten att det är helt ok med tjänstemannabeslut. Men när nästa steg var på väg att tas, genom ett nytt tjänstemannaförslag att stänga kirurg- och ortopedjouren dagtid vid samma akutmottagning, då går plötsligt majoriteten in och sätter stopp.
Vari ligger den principiella skillnaden?
Jag har alltid förutsatt att landstingets tjänstemän agerar utifrån det mandat man uppfattar sig ha fått av den politiska ledningen, att man handlar med majoritetens tysta medgivande. På så sätt har det skapats en "kultur" där inte alla frågor lyfts till politisk behandling, men tjänstemannabeslut sker "i chefens anda".
I dagens OT förnekar dock Yvonne Hagberg att det skulle ha förekommit något samråd mellan tjänstemän och politisk ledning:
"- Det jag fått reda på om det har kommit via tidningarna och medarbetare på sjukhuset som hört av sig till mig, säger Yvonne Hagberg."
Jag har inga skäl att misstro Yvonne. Men man kan skönja ett mönster. Undan för undan har förändringar gjorts, uppenbarligen med majoritetens tysta eller uttryckta medgivande. Man har exempelvis inte sagt ifrån när ett bemanningsföretag ersatt kirurgjour med distriktsläkare. Det var Chatrine Pålsson Ahlgren (KD) som slog larm när man utan politiska beslut ändrade kirurgens A-jour till B-jour med två timmars inställelsetid. Då rättades det felaktiga beslutet till, men sedan dess har man fått majoritetens tillåtelse att ändra jourens inställelsetid permanent.
Jag anser att majoriteten uppvisar dåligt ledarskap, när man överlåter allt mer centrala beslut till tjänstemännen. På så sätt har man avhänt sig det politiska ansvaret, som när det gäller distriktsläkarjouren, och skyller på externa faktorer istället för att själva ta ansvar. Jag menar att det är detta som vissa tjänstemän uppfattat som otydlighet i uppdraget för Oskarshamns sjukhus. Man har trott att politiken inte bryr sig om vilket.
Anders Andersson (KD) berättar i OT den 1 juni 2011 följande:
"- När jag var ls-ordförande (landstingsstyrelsens ordförande, mitt förtydligande), och hade semester sommaren 2003 inför de stora strukturbesluten, blev jag uppringd var dag av tjänstemän som ville ha bort dessa viktiga byggstenar för ett akutsjukhus. Jag stod emot då och jag hoppas att de som är ansvariga inom majoriteten har förmågan att stå emot nu. Annars lär det gå lika illa för S i nästa val som det gjorde 2002 när folket insåg vad som var på väg att hända. Jag inser också att medicinläkarna resonerar som jag."
Majoritetens passivitet i tidigare, stegvisa förändringar har tydligen uppfattats som ett klartecken att det var fritt fram att nu göra de förändringar som inte tilläts med en kristdemokrat som ls-ordförande.
Det är dags att ta tillbaka det politiska ledarskapet i landstinget! Den nuvarande majoritetens otydlighet riskerar att bli förödande för befolkningens rätt till god, trygg och nära sjukvård oavsett var i länet man bor.
torsdag 9 juni 2011
Seger i första ronden om Oskarshamnsakuten!
För två veckor sedan var Oskarshamnsakutens kirurg- och ortopedjour på väg att läggas ned, något som vi kristdemokrater menade skulle allvarligt försämra hela sjukhusets framtida förutsättningar. Genom aktivt opinionsarbete från bland annat Företagarna och överläkarna på medicinkliniken och oss kristdemokrater, har nu socialdemokraterna dragit öronen åt sig och säger nej till förslaget. Därmed tycks Oskarshamns-akuten vara räddad för den här gången.
Yvonne Hagbergs (S) pressmeddelande på onsdagskvällen finns publicerat i torsdagens mellanlänstidningar. Hon hänvisar till den omvärldsanalys som genomförts under våren och ser ingen anledning att föregå det förslag som den resulterar i och säger därför nej till förslaget att stänga kirurgi/ortopedjouren. Yvonne håller därmed öppet för att man kan ändra sig utifrån vad omvärldsanalysen leder till. Hon tycks inte heller ha några synpunkter på tjänstemannabeslutet att flytta ut distriktsläkarjouren till någon av hälsocentralerna.
Det är glädjande att landstingsmajoriteten tagit till sig av de starka opinionsyttringarna och nu markerar sitt ställningstagande emot förslaget. När förslaget kommer upp för politisk behandling är det den kristdemokratiska landstingsgruppens förhoppning att även distriktsläkarjouren finns med för politiskt beslut. Den är en viktig del av helheten för Oskarshamnsakuten.
Yvonne Hagbergs (S) pressmeddelande på onsdagskvällen finns publicerat i torsdagens mellanlänstidningar. Hon hänvisar till den omvärldsanalys som genomförts under våren och ser ingen anledning att föregå det förslag som den resulterar i och säger därför nej till förslaget att stänga kirurgi/ortopedjouren. Yvonne håller därmed öppet för att man kan ändra sig utifrån vad omvärldsanalysen leder till. Hon tycks inte heller ha några synpunkter på tjänstemannabeslutet att flytta ut distriktsläkarjouren till någon av hälsocentralerna.
Det är glädjande att landstingsmajoriteten tagit till sig av de starka opinionsyttringarna och nu markerar sitt ställningstagande emot förslaget. När förslaget kommer upp för politisk behandling är det den kristdemokratiska landstingsgruppens förhoppning att även distriktsläkarjouren finns med för politiskt beslut. Den är en viktig del av helheten för Oskarshamnsakuten.
torsdag 2 juni 2011
Kan fem län bli en region?
I slutet av maj träffades kristdemokratiska landstingspolitiker från fem län i två dagar. Det var (i länsbokstavsnummerordning) Östergötland, Jönköping, Kronoberg, Kalmar och Blekinge län som var representerade.
Förutom de rena kunskapsdelarna, med uppdatering om vad som är på gång från Socialdepartementet, och det allmänt trivsamma i dessa årliga träffar, så diskuterade vi också regionfrågan.
Några av oss vill väldigt gärna bilda en gemensam region, medan andra helst vill gifta sig med Skåne. Men i så fall för att bilda en ny, gemensam, sydsvensk region, inte för att bli annekterade till ett utvidgat Region Skåne, om jag uppfattade signalerna rätt.
Slutsatsen var att kristdemokrater i Östergötland, Jönköping och Kalmar län är beredda att ansöka om att få bilda en gemensam regionkommun och att vi välkomnar Kronoberg och Blekinge, om Skåne fortsätter att glida undan och undvika ge tydligt och konkret svar på deras inviter.
Följande pressmeddelande beskriver vår syn på sakernas tillstånd:
Dags för likvärdiga utvecklingsmöjligheter.
Det är inte längre acceptabelt att stockholmsområdet, Västra Götaland och Region Skåne är de enda kraftfulla regionerna i vårt land. Övriga Sverige måste ges chans till likvärdig utveckling vad gäller infrastruktur och hälso- och sjukvård. Regionfrågan handlar ytterst om rättvisa, jämlikhet och likvärdiga förutsättningar för invånarna i våra delar av landet. Detta är ett folkligt krav som allt för sällan förs fram i regiondebatten.
Det säger företrädare för Kristdemokraterna i landstingsgrupperna från Kalmar län, Jönköpings län och Östergötland, som under onsdagen och torsdagen mötts i en landstingspolitisk femlänskonferens tillsammans med Kronoberg och Blekinge.
- Vi kristdemokrater i Östergötland, Jönköping och Kalmar län vill se en ny regionbildning som geografiskt omfattar hela Småland och Öland samt Blekinge och Östergötland.
- Vi har respekt för att Kronoberg och Blekinge tillsammans söker samarbete med Skåne i en nybildad sydsvensk region. Vi beklagar att Skåne dröjt med att ge ett tydligt besked, eftersom det blockerar fortsatta samtal. Om Skånes besked i regionfullmäktige i juni är fortsatt otydligt, vill vi härmed uttrycka att vi skulle se stora fördelar med en framtida regionkommun tillsammans med Kronoberg och Blekinge.
- Vi ser det som angeläget att vår del av landet ges bästa möjliga förutsättningar för regional utveckling med en framåtsyftande infrastruktur som gör det attraktivt att leva och bo här. På samma sätt är det angeläget att medborgarna i våra nuvarande landsting också i framtiden ges chans till likvärdig trygghet och närhet till den specialiserade hälso- och sjukvården.
- Frågan om regionbildning har varit på dagordningen under årtionden. Enligt vår mening har vi nu inte råd att vänta längre. Därför är vår uppfattning att vi i en dialog med övriga partier måste kunna ge ett tydligt förslag inför 2015 som innebär att den nya regionbildningen för denna del av Götaland kan överensstämma med och styra det förslag som statens utredare Mats Sjöstrand kommer att avlämna för framtida länsindelning.
Kosta den 26 maj 2011
Levi Eckeskog, Landstingsråd i Östergötland
Mia Frisk, Landstingsråd Jönköpings län
Gudrun Brunegård, Landstingsråd Kalmar län
Realistisk budget till sjukvården
I landstingets årsredovisning framgår att hälso- och sjukvårdsförvaltningen förra året gick med ett underskott i femtiomiljonersklassen. För vilken gång i ordningen är svårt att veta.
Man skulle kunna tro att sjukvården slarvat med pengarna och låtit kostnaderna dra iväg. Så är dock inte fallet. Går man in och granskar kostnaderna i förhållande till vad man får ut för pengarna, så ser man att sjukvården i Kalmar län är bland de mest kostnadseffektiva i hela Sverige. Mycket sjukvård för lite pengar.
Verksamheten är helt enkelt underfinansierad. I decennier har det rått ett system, där man medvetet tilldelat slutenvården mindre pengar än vad man vet behövs, i syfte att skapa press på verksamheten att hushålla med resurserna - och i en föga smickrande tro att en rimlig budget skulle bli kostnadsdrivande, att alla chefer och doktorer plötsligt skulle känna luft under vingarna och släppa tyglarna helt.
I längden blir ett sådant system och synsätt demoraliserande. När jag möter verksamheter upplever jag en tilltagande uppgivenhet över det hopplösa i att aldrig ha en rimlig möjlighet att hålla budget, hur hårt man än jobbar.
Därför tror jag det är dags att börja diskutera möjligheten att ge hälso- och sjukvården en budget som motsvarar dagens kostnadsnivå. Det är en tillräckligt stor utmaning. Jag är övertygad att verksamheterna skulle göra allt för att visa att de kan ta ansvar och hålla budget, om de kunde befrias från den inbyggda misstro som nuvarande system bygger på.
Man skulle kunna tro att sjukvården slarvat med pengarna och låtit kostnaderna dra iväg. Så är dock inte fallet. Går man in och granskar kostnaderna i förhållande till vad man får ut för pengarna, så ser man att sjukvården i Kalmar län är bland de mest kostnadseffektiva i hela Sverige. Mycket sjukvård för lite pengar.
Verksamheten är helt enkelt underfinansierad. I decennier har det rått ett system, där man medvetet tilldelat slutenvården mindre pengar än vad man vet behövs, i syfte att skapa press på verksamheten att hushålla med resurserna - och i en föga smickrande tro att en rimlig budget skulle bli kostnadsdrivande, att alla chefer och doktorer plötsligt skulle känna luft under vingarna och släppa tyglarna helt.
I längden blir ett sådant system och synsätt demoraliserande. När jag möter verksamheter upplever jag en tilltagande uppgivenhet över det hopplösa i att aldrig ha en rimlig möjlighet att hålla budget, hur hårt man än jobbar.
Därför tror jag det är dags att börja diskutera möjligheten att ge hälso- och sjukvården en budget som motsvarar dagens kostnadsnivå. Det är en tillräckligt stor utmaning. Jag är övertygad att verksamheterna skulle göra allt för att visa att de kan ta ansvar och hålla budget, om de kunde befrias från den inbyggda misstro som nuvarande system bygger på.
onsdag 1 juni 2011
Kollektivtrafik- och skattedebatt i tidning och blogg
I landstingsfullmäktige debatterades en rad frågor som i hög grad berör invånarna i Kalmar län. Oberoende åhörare menade att jag var bland de flitigaste debattörerna.
Östran-Nyheterna förärade mig till och med en egen rubrik med lydelsen "Brunegård var inblandad i het debatt", åtföljd av en stor arkivbild, och bildtexten "Inte överens. Gudrun Brunegård (KD) och Jessica Rydell (MP) hade den kanske hetaste debatten under landstingsdebatten."
Jag citerar vidare från artikeln:
" - Att öka skattebördan är att öka bördan på medborgarna. Vi har en skyldighet att vara ansvarsfulla med skattebetalarnas pengar, sa Brunegård.
- Med utökade avgångar skulle människor som behöver pendla få en möjlighet att bo kvar i länet, sa Rydell.
Varpå debatten var i full gång och hårda och lite sarkastiska ord yppades på båda sidor.
Man kan i alla fall med säkerhet konstatera att Rydell och Brunegård inte kommer skicka julkort till varandra i år."
Sebastian Hallén, folkpartistisk politisk sekreterare, ägnade en stor del av tisdagen åt att dokumentera fullmäktigedebatten. Här nedan citeras hans version av ovanstående:
"Gudrun Brunegård (KD) säger att hon och KD är positiva till att samla ansvaret för kollektivtrafiken hos landstinget. Det behövs även förbättringar inom kollektivtrafiken i länet. Men, säger hon, de tillstyrker inte en skattehöjning i förtid. Skatt ska motsvara den aktuella kostnadsnivån. Det är inte rimligt att öka skattebördan på länets invånare. Särskilt med tanke på att vi i vårt län har bland den lägsta skattekraften i landet. Vi försämrar våra förutsättningar än mer med skattehöjningar. Genom vår beskattningsrätt har vi rätt att lägga en större ekonomisk tyngd på våra medborgare, och då är det också vår skyldighet att hantera det på ett ansvarsfullt sätt, säger Brunegård.
Det är inte förrän 2014 som hela behovet uppstår. Fram till dess att pengarna behövs så gör de bättre nytta i medborgarnas plånböcker, för att kunna handla, för att förbättra sin levnadsnivå, reparera sina hus, åka på semester - sådant som stimulerar företag i vårt län. Tar vi ifrån dem de pengarna så tar vi också ifrån dem denna möjlighet till utvecklingen, säger hon och yrkar även avslag till de två sista att-satserna i landstingsstyrelsens förslag till beslut och bifall till Alliansens yrkanden."
Barn på vuxenpsyk
- Jag blev både rädd och beklämd, när jag såg miljön som ett barn som mådde dåligt skulle vårdas i.
Detta berättade en person, som besökt en 14-åring, som lagts in för slutenvård på en vuxenpsykiatrisk avdelning i Kalmar län.
Vid landstingsfullmäktige tog jag upp frågan till majoritetens företrädare, såväl Lena Segerberg (S) som Linda Fleetwood (V).
Tyckte de att det var förenligt med vad som står i landstingsplanen och årsberättelsen om att FN:s barnkonvention ska genomsyra landstingets verksamheter? Vad fanns för handlingsplan för att komma till rätta med problemet?
Jag fick inget svar.
Trots att Linda Fleetwood haft flera timmar på sig, från det jag ställde frågan till det hon gav sitt svar, att höra efter med tjänstemän som fanns i lokalen, var hennes enda svar att hon litade på tjänstemännen.
Inga egna tankar, inga politiska direktiv, inga strategier, inga handlingsplaner.
Är det att ta sitt politiska ansvar?
Detta berättade en person, som besökt en 14-åring, som lagts in för slutenvård på en vuxenpsykiatrisk avdelning i Kalmar län.
Vid landstingsfullmäktige tog jag upp frågan till majoritetens företrädare, såväl Lena Segerberg (S) som Linda Fleetwood (V).
Tyckte de att det var förenligt med vad som står i landstingsplanen och årsberättelsen om att FN:s barnkonvention ska genomsyra landstingets verksamheter? Vad fanns för handlingsplan för att komma till rätta med problemet?
Jag fick inget svar.
Trots att Linda Fleetwood haft flera timmar på sig, från det jag ställde frågan till det hon gav sitt svar, att höra efter med tjänstemän som fanns i lokalen, var hennes enda svar att hon litade på tjänstemännen.
Inga egna tankar, inga politiska direktiv, inga strategier, inga handlingsplaner.
Är det att ta sitt politiska ansvar?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
