Respekten för Farsgubbens identitet och personlighet

Min pappa är en naturälskare av stora mått. Han älskar att ströva i naturen och har totalkoll på olika biotoper och vilka rara växter och djur som finns där och vad som kan rubba det känsliga kretsloppet. Även i år har han, 81 år fyllda, en projektanställning hos Länsstyrelsen för att inventera rödlistade fjärilsarter. Förra året kunde han rapportera att flera tidigare kända lokaler blivit förstörda, exempelvis av vägmaskiner, men också av höga vattenflöden.

Pappa är alltså vid mycket god vigör, som orkar kliva omkring genom både myrar och moras för att komma fram till just den naturtyp där det aktuella krypet håller till. Den dag då han inte kan komma ut i naturen tror jag att livet skulle mista en viktig del av det som ger livet mening och innehåll för min far.

Men hur skulle då tillvaron te sig om pappa en dag blev helt beroende av samhällets omsorg? Ja, han har ju många andra intressen, men jag tror att han gladeligen skulle avstå från lite städning för att någon gång få komma ut och andas skogsluft.

Tyvärr har knappast Socialtjänstlagen eller de kommunala omsorgsnämndernas regelverk tillåtit sådana tilltag hittills.

Men idag beslutar Sveriges Riksdag om värdegrund för socialtjänsten när det gäller äldre. Respekten för vem den äldre är och hur han eller hon vill leva sitt liv ska vara vägledande för vilka insatser han eller hon ska få hjälp med.

Jag vill bara säga TACK till äldreminister Maria Larsson (KD), som har drivit frågan, inte sällan i kompakt motvind. I framtiden ska alltså varje äldre ses som en person, med individuella behov och önskemål, inte som en del av ett likriktat kollektiv. Det kan nog bidra till att minska åldersskräcken hos många av oss mitt i livet!

http://www.dagenssamhalle.se/zino.aspx?articleID=17908&newsletter=true