Slutreplik till Micael Glennfalk

I ett antal replikskiften har jag debatterat med Micael Glennfalk angående kommunledningens förslag att sälja Astrid Lindgrens Värld AB till Astrid Lindgrens ättlingar genom Saltkråkan AB. Tyvärr tycks han vara så fastlåst i det mantra han upprepar, att han i nuläget inte förmår, eller kanske helt enkelt inte vill, ta till sig mina sakupplysningar.

Till den läsande allmänheten upprepar jag därför att det inte kommer att vara tal om att sälja bolaget till något underpris. Köpeskillingen kommer att sättas utifrån en värdering gjord av en oberoende expert från ett välrenommerat bolag. Förgäves har jag också upplyst om att frågan om hotelletablering har lyfts ut ur förhandlingarna. Trots detta framhärdar Micael Glennfalk i att upprepa dessa inaktualiteter även i tisdagens inlägg.

Micael Glennfalks resonemang håller alltså inte, när han skriver att ”man skänker efter flera 10-tals kommunalt ägda miljoner för att ett hotell ska byggas”. Eftersom hela hans resonemang bygger på dessa båda förvanskade sakfrågor, så torde hans övriga argumentation kunna värderas utifrån detta.

Jag förstår Micael Glennfalks frustration när han beskriver möjligheten att marknadsföra och ombesörja bokningar till sin egen anläggning genom Astrid Lindgrens Värld. Men han tycks inte vilja förstå att just den situationen är en av anledningarna till att kommunen inte är lämplig som ägare till ett bolag som Astrid Lindgrens Värld AB.

Låt mig försöka förklara en sista gång:

Kommunens uppdrag är beskrivet i kommunallagen. Att driva en teaterpark hör knappast dit, men i ett läge då det fanns en överhängande risk att riskkapitalbolag skulle köpa bolaget, med risk för extrem kommersialisering för att ge snabba vinster, utan långsiktigt ansvarstagande, så övertog kommunen majoritetsposten.

Enligt avtal med Astrid Lindgrens familj ska Astrid Lindgrens Värld AB drivas på strikt kommersiella grunder, vilket framgår av de ägarinstruktioner som har fastställts av kommunfullmäktige. Kommunen kan inte göra anspråk på någon del av vinsten, utöver reversräntan och ett driftsbidrag till Kulturkvarteret Astrid Lindgrens Näs AB. I ett affärsdrivande bolag är det rimligt att bolaget i sin marknadsföring i första hand fyller sin egen stugby innan man hänvisar till andra boendealternativ, precis som Glennfalk skriver. Med kommunen som ägare skulle det ju annars vara fråga om kommunal subvention av privat företagsamhet, något som inte kommunallagen tillåter.

Boendenäringen har i många år beklagat sig över att man upplever sig missgynnad av Astrid Lindgrens Värld AB, trots att det ju utan ALV inte skulle finnas särskilt stort kundunderlag över huvud taget i vår lilla kommun. Nu pågår arbetet med att förverkliga visionen i Framtidståget, med planering för kraftig expansion av besöksnäringen, med Astrid Lindgrens Värld som motor. Ett hotell kan mycket väl komma till stånd på sikt, men finns alltså inte med som villkor i förhandlingarna med Saltkråkan AB. Hur ägarbilden kommer att se ut i ett sådant eventuellt framtida hotell är alltså oklart, men jag ser det som uteslutet att kommunen på något sätt skulle vara delägare.

Micael Glennfalk beskriver hur turisterna ringer till ALV och bokar biljetter och boende. Jag har inga invändningar mot den beskrivningen, så som situationen ser ut i nuläget. Men det finns de som har högre krav och är beredda att betala för bättre hotellstandard än vad som idag finns att tillgå. Det är den kategorin besökare, som kommer att boka in sig på ett eventuellt framtida hotell i anslutning till ALV.

Men jag tror inte att vare sig jag själv eller dagens småbarnsföräldrar är fullt så korkade som Micael Glennfalk vill göra gällande. Jag har själv varit småbarnsförälder och levt på marginalerna. Jag har legat vaken om nätterna och grubblat över om vi verkligen skulle ha råd att ta med barnen till den där attraktionen dit de så hett önskade. Skulle semesterkassan räcka till att hyra en stuga? Om jag i ett sådant läge skulle ha blivit erbjuden ett förstklassigt hotell, så skulle jag självklart sökt andra boendealternativ på egen hand, precis som jag fortfarande gör. Själva möjliggjorde vi oftast semesterresorna genom att tälta, när våra barn var små. Jag är övertygad om att det även i framtiden kommer att finnas de som tycker att Björkbackens prisklass passar just deras kassa.

Jag har full förståelse för att Micael Glennfalk, med de enorma investeringar han har gjort på Björkbacken, är mån om ett fortsatt kundunderlag. Jag beklagar dock att han har så svårt att se att de pågående förhandlingarna med Saltkråkan AB syftar till att trygga en fortsatt gynnsam utveckling av Astrid Lindgrens Värld AB, vilket kommer att vara till fördel för hela besöksnäringen i Vimmerby med omnejd.

Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag inte räds en ärlig debatt. Det känns dock inte meningsfullt att fortsätta en debatt med en motpart som inte är mottaglig för sakargument och som idiotförklarar personer med annan uppfattning än hans. Därför får detta inlägg avsluta debatten för min del.

Gudrun Brunegård
Gruppledare för Kristdemokraterna i Vimmerby