Jessica Rydell och manliga härskartekniker

Idag finns ett stort reportage i Barometern, där Jessica Rydell, miljöpartistisk gruppledare och landstingsråd tillika landstingsstyrelsens vice ordförande, beskriver hur hon som kvinna kan känna sig förminskad och osynliggjord i förhållande till manliga kollegor.

Märkligt att hon själv då använder samma taktik och förminskar sina kvinnliga kollegor. Vid landstingsstyrelsens bord, där hon avporträtteras på bild, sitter hon närmast ordförande och vice ordförande på kortänden, främst i en rad med kvinnor: Lena Segerberg (S), Linda Fleetwood (V), Yvonne Hagberg (S), alla tre med tunga uppdrag och ansvarsområden, innan någon man dyker upp med rang som kan mäta sig med hennes egen.

Själv sitter jag ungefär mitt emot henne och är gruppledare för ett parti som är större än hennes eget. Vi båda har samma ansvarsområden, hon i majoritet och jag i opposition.

Om grunden till artikeln är att Jessica Rydell inte upplever sig tillräckligt ofta och ordagrant citerad i pressen efter en debatt i landstingsstyrelsen, så kan det nog bero på vad som sägs, hur debatten förs, den retoriska skickligheten och inte minst debattämnet, inte det faktum att den ene är man och den andre är kvinna.

Nya moderater i lånta fjädrar

Moderaternas make-over fortsätter. För några veckor sedan var debatten intensiv då moderata partisekreteraren Sofia Arkelsten avslöjade en pinsam histielöshet alternativt historieförfalskning gällande sitt eget partis historiska roll i svensk politik. Då gällde det vilka som drivit på kampen för allmän rösträtt, svenskt ställningstagande mot apartheid med mera.

Igår avslöjade Anders Andersson, kristdemokratisk riksdagsledamot från Kalmar län, att måndagens debattartikel i DN till stora delar är plagierat från ett dokument framtaget av kristdemokrater på Socialdepartementet. Se reportage i SVT Text-TV, Rapport 19.30 (kortare inslag även i senare SVT-inslag under kvällen) och Expressen.

I artikelns inledning hänvisar partisekreteraren Sofia Arkelsten och Mats Gerdau, riksdagsledamot och ledare för moderaternas arbetsgrupp för äldrepolitik, till Alliansregeringens goda arbete, "men fler steg måste tas för att Sverige ska bli ett ännu bättre land att åldras i. Därför har Moderaterna tillsatt en grupp som ska ta fram en ny, samlad politik för äldre."

Som kristdemokrat kan jag inte annat än bli glad över att moderaterna, när de ska utveckla en ny, samlad politik för äldre, vänder sig till de erkänt duktiga och engagerade kristdemokraterna på Socialdepartementet för att få inspiration. Men att sedan, ord för ord, kommatecken för kommatecken, tankestreck för tankestreck återge det material som kristdemokrater arbetat fram som vore det Arkelstens och Gerdaus eget, det är helt enkelt inte acceptabelt. Fråga vilken högstadieelev som helst vad man får lära sig om källhänvisning!

Moderat make-over kan vara nödvändig. Moderaterna, som har ambitionen att vara ett statsbärande parti, hade kunnat förväntas ha tillräcklig ryggrad att stå för sig själva, utan att känna behov av att förvanska vare sig historia, nutid eller idéer för framtiden.

Väljarna har rätt att få veta vilka det är som står för det ständigt pågående förbättringsarbetet inom hälso- och sjukvård, inom barnens område och inom äldrepolitiken. Det råkar vara samma parti som har en partiblomma med etikens vita färg.

Tunnelseende rödgrön majoritet

Idag har landstingsstyrelsen debatterat landstingets budget för de närmaste åren. Majoriteten har tidigare år konsekvent avslagit alliansförslagen, under förevändning att de haft för kort tid på sig att ta ställning till våra förslag. Därför lade sig landstingsalliansen i år vinn om att ge majoriteten en vecka på sig att ta våra förslag i beaktande.

Man hade kunnat förvänta sig att en socialistisk majoritet, som ofta talar om jämlik och jämställd vård, skulle ha välkomnat alliansens förslag till hur man kan rätta till de ojämlikheter i vården som sedan länge är väl kända.

Man hade kunnat förvänta sig att de rödgröna skulle ta till sig våra förslag om stärkt fokus på barnets rättigheter och en barnombudsman att driva och föra arbetet framåt.

Man hade kunnat förvänta sig att majoriteten hade kunnat bemöda sig om att utveckla patientens rätt till information om valmöjlighet och möjlighet att planera sin tid, genom att ge bättre framförhållning vid tidbokning.

Framför allt hade man förväntat sig att majoriteten, som så sent som i maj månad lovade att den skattehöjning som beslutades skulle gå oavkortat till infrastruktursatsningar, åtminstone med några ord hade kommenterat att endast 37 miljoner av de 110 skattemiljonerna har gått till kollektivtrafik. Resten försvinner in ett svart underskottshål på andra håll i landstinget.

Men av dessa förväntningar blev intet.

Den rödgröna majoriteten hade detta år god tid och möjlighet att ta till sig alliansens goda förbättringsförslag. Istället väljer de att ägna sig åt ett begränsande tunnelseende, där de i stort sett bara ser sina egna förslag. Nästan allt utom majoritetens egna förslag avvisades. Och ett av deras senaste och allvarligaste löften bryter de utan att rodna. För att klara av det konststycket blundar de nog helt.

Läs gärna också vad Christer Jonsson (C), Henrik Yngvesson (M) skriver!

Nu lossnar Jönköping!

Idag händer det saker i Jönköping, som kan påverka framtiden för både dem och omgivande län. I sista stund också, om de inte vill finna att tåget gått innan de ens kom fram till perrongen.

Jag talar om regionfrågan. Förstås.

Idag har den parlamentariska arbetsgruppen bestående av de politiska partierna i Jönköpings län kommit fram till en kompromiss. Moderater och socialdemokrater har fått igenom sitt önskemål om att ansöka om att få bilda en egen regionkommun. Övriga partier har fått gehör för att i ett andra steg, från 2018, bilda gemensam regionkommun med grannlän. Där talar man om sjukvårdsregionen (landstingen i Jönköping, Kalmar och Östergötland), med öppenhet för Kronoberg, Halland och Blekinge.

Det förutsätter naturligtvis att inte grannlänen redan har bundit upp sig i överenskommelser i andra riktningar. Det är därför som dagens besked är så viktigt. För redan imorgon, fredag, ska ett möte hållas mellan förhandlingsgrupperna för Kalmar, Kronoberg, Blekinge och Skåne, där tanken är att en avsiktsförklaring ska undertecknas. Den äger dock inte giltighet förrän samtliga fullmäktigeförsamlingar har beslutat i enlighet med avsiktsförklaring.

Så om Jönköping vill komma på förhandlingsvagnen är det viktigt att de under de närmaste brinnande veckorna, fram till landstingsfullmäktige den 21 december, visar större förhandlingsvilja än vad Skåne hittills har visat.

Dagens besked är ur det perspektivet utomordentligt viktigt, inte minst för alla som ser en Östra Götalands-region som det naturliga alternativet, med Småland, Öland, Östergötland och gärna även Blekinge.

Men det finns ingen lösning som är självklar. Innehållet är minst lika viktig som geografin. Ett villkor för att en region ska fungera och ha legitimitet är att alla delar har lika goda utvecklingsvillkor och service. Det är också livsnödvändigt med goda - förbättrade! - kontakter och samarbete med grannarna på andra sidan regiongränserna. Annars finns överhängande risk att länet spricker, oavsett i vilken riktning en kommande regionbildning sker.

Betald specialistutbildning - ST för sjuksköterskor!

Det är brist på sjuksköterskor, framför allt specialistutbildade sådana. Ett skäl är att det oftast inte lönar sig ekonomiskt att ta tjänstledigt eller gå ned i lön för studier, eftersom lönehöjningen efter fullföljd utbildning sällan uppväger slitet.

För att försöka göra något konstruktivt åt detta vill Landstingsalliansen i Kalmar län pröva möjligheten för sjuksköterskor att kunna skaffa sin specialistutbildning på arbetstid, på samma sätt som läkarnas ST-utbildning.

För nog är det märkligt att två högutbildade yrkesgrupper, som arbetar sida vid sida, ska ha så olika villkor. Läkarna, med sin avsevärt högre lön, får sin specialistutbildning betald av arbetsgivaren, medan sjuksköterskan ofta får utbilda sig på egen bekostnad. Några enstaka sjuksköterskor får redan idag möjlighet att utbilda sig med lön, men det brukar i så fall innebära att man accepterar att gå ned till en lägstalön under utbildningtiden.

Det ska bli intressant att se om landstingsmajoriteten kan tänka nytt och besluta i enlighet med Alliansens förslag!

Helhetssyn på patienten en rättighet

Det talas mycket om patientens rättigheter. Ofta syftar man då på rätten till vård och behandling inom viss tid och liknande. Jag skulle vilja vidga begreppet till att även gälla rätten att bli sedd och bemött som en hel person, inte som ett fristående, sjukt organ, som kan behandlas utan värdighet.

I Alliansens budgetförslag i landstinget finns en rad förslag för att stärka patientens rätt, bland annat kontinuerlig fortbildning i etik och bemötande för all personal som har direkt patientkontakt.

För patienter med omfattande vårdbehov, som ofta behöver vårdas på sjukhus, vill vi inrätta en särskild patientansvarig läkare inom slutenvården, lika väl som det redan finns i primärvården. Åker patienten ut och in på sjukhuset, så skulle en sådan funktion bidra till att öka kontinuiteten. De båda patientansvariga läkarna, den i primärvården och den inom slutenvården, ska ha kontakt sinsemellan, för att minska risken att patienten faller "mellan stolarna". Genom ett tätare och mer strukturerat samarbete minskar även risken att vägen information kommer bort på vägen, mellan de olika vårdnivåerna.

Ett telefonnummer in till all hälso- och sjukvård skulle förenkla tillvaron mycket, för alla dem som försöker hitta rätt telefonnummer till olika mottagningar i landstinget.

Informationen till patienterna behöver bli bättre, både rent allmänt, men inte minst när det gäller rätten att välja vård på en annan hälsocentral eller ett annat sjukhus inom landstinget eller utanför landstinget, om man annars tvingas vänta längre än vårdgarantin.

Dessa och flera andra förslag för att stärka patientens rätt presenteras i Landstingsalliansens budgetförslag 2012-2014.

Jämlik vård med Alliansens förslag

Nu är det dags att göra något åt ojämlikheterna i sjukvården!

Unga Vuxna-mottagningar behöver finnas i alla kommuner, för att unga i olika delar av länet ska få likvärdig tillgång till stöd när de mår dåligt. Särskilt i länets södra delar finns behov av att starta upp sådan verksamhet.

Det är inte rimligt att tonåringar som mår dåligt ska läggas in på vuxenpsyk för att få vård, om de kommer från norra delen av länet. Flera gånger har jag lyft frågan i landstingsstyrelsen och landstingsfullmäktige. Nu finns statistik som visar att barn och unga från norra länsdelen är klart missgynnade. Bara 25 procent av vårdplatserna på barn- och ungdomspsykiatrin används av patienter från norra länsdelen. I Alliansens budgetförslag finns nu med att förbereda för att inrätta barnpsykiatriska vårdplatser även i norr.

Vården i livets slutskede är ett annat område där det skiljer sig stort mellan länets olika delar. I Kalmar finns en enhet för palliativ vård, med särskild personal och ett arbetssätt som är anpassat efter den mycket speciella livssituation dessa patienter och deras anhöriga befinner sig i. I Oskarshamn och Västervik finns ett antal palliativa vårdplatser utspridda mellan flera olika avdelningar, där personalen samtidigt har ansvaret för "vanliga", akut sjuka patienter.

2006 beslutade landstingsfullmäktige att de palliativa vårdplatserna i Oskarshamn och Västervik skulle samlas på respektive sjukhus, för att skapa en likvärdighet i länet. Detta har den rödgröna majoriteten ännu inte lyckats åstadkomma. Nu är det dags.

Alliansens lägger nu in pengar för att börja rätta till dessa och andra orättvisor i länet. Det är inte en dag för tidigt!

Klicka på länken om du vill läsa Landstingsalliansens budget.