Den som inbillar sig att de röd-gröna partierna skulle vara de mest jämställda, styrs av den förutfattade meningen att den som ropar högst också skulle vara bäst i praktiken.
I själva verket är det precis tvärtom, enligt den genomgång som miljöpartisten Git Franzén Ekström gjort inom ramen för mastersprogrammet i statsvetenskap vid Linnéuniversitetet.
I hennes undersökning, som omfattar mer än 300 maktuppdrag i Kalmar län, är det Kristdemokraterna som har störst andel kvinnor. Kristdemokraterna ligger på över 40 procent. Socialdemokraterna har 26 procent kvinnor. Absolut sämst är hennes eget parti, Miljöpartiet.
Vid mitt första landstingsfullmäktige som landstingsråd i november förra året, försökte miljöpartisten Ann Hellenborg göra sig rolig. Hon ville erbjuda mig en kurs i feministiskt självförsvar. "Det kan du behöva bland alla gubbar i alliansen", var hennes motivering.
Efter Gits klargörande redovisning, så tror jag både Ann och övriga kvinnor i miljöpartiet har större skäl än jag att gå en sådan kurs. Hos dem finns ojämställdheten inom det egna partiet - det gör det inte hos Kristdemokraterna.
fredag 12 mars 2010
tisdag 9 mars 2010
Östros missar målet
Debatten om RUT-avdraget rullar vidare. Idag finns en artikel i Aftonbladet, där Thomas Östros använder argumentet att det är mest personer med höga inkomster som utnyttjag skatteavdraget för hushållsnära tjänster. Det skulle, underförstått, vara skäl nog att avskaffa RUT-avdraget.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6744400.ab
Men Östros missar enligt min uppfattning målet i flera avseenden:
1. Genom RUT-avdraget tvättas städbranschen ren från ett antal svartjobb. Tidigare svart anställd arbetskraft får nu rätt till avtalsenlig lön och semester och kommer in i socialförsäkringssystemet, med allt vad det innebär i form av sjuklön, föräldrapenning, pension osv.
2. I vårt tidigare högskattesamhälle var det allt för många som lönen bara gick precis jämnt upp för. Efter jobbskatteavdraget är det fler svenskar som idag har lite mer pengar att röra sig med och därmed har större möjlighet att prioritera vad man vill använda sina pengar till - exempelvis anställa städhjälp någon gång i månaden.
3. Oavsett om man har hög eller låg lön, så är det i vårt samhälle oftast kvinnan som sköter städningen hemmavid. Välavlönade kvinnor har inte sällan avsevärt längre arbetstid än 40 timmar i veckan. Exempelvis kvinnliga läkare är en av de yrkesgrupper som på senare år uppvisat oroväckande sjuktal, vilket bland annat förklaras genom hårt tryck på arbetet och stort ansvarstagande i hemmet. Missunnar Östros dessa hårt arbetande kvinnor den avlastning i den dubbla arbetsbördan, som RUT-avdraget ger, bara för att de råkar ha hög lön?
Nej, tyvärr är det bara att konstatera att Thomas Östros patriarkaliska skygglappar gör honom blind för att det är kvinnor som drabbas dubbelt upp om RUT-avdraget avskaffas: De kvinnor som förlorar sitt legala arbete och de sociala förmåner som det innebär - och de kvinnor som förlorar den välbehövliga avlastningen!
Nu ska jag gå och söka upp en städfirma och beställa städtjänst, för att visa mitt stöd för reformen och ge arbetstillfälle till någon annan, så att jag och min man, som båda jobbar bra mycket mer än heltid, ska kunna lägga tiden på något annat än städning, när vi väl har några timmar lediga!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6744400.ab
Men Östros missar enligt min uppfattning målet i flera avseenden:
1. Genom RUT-avdraget tvättas städbranschen ren från ett antal svartjobb. Tidigare svart anställd arbetskraft får nu rätt till avtalsenlig lön och semester och kommer in i socialförsäkringssystemet, med allt vad det innebär i form av sjuklön, föräldrapenning, pension osv.
2. I vårt tidigare högskattesamhälle var det allt för många som lönen bara gick precis jämnt upp för. Efter jobbskatteavdraget är det fler svenskar som idag har lite mer pengar att röra sig med och därmed har större möjlighet att prioritera vad man vill använda sina pengar till - exempelvis anställa städhjälp någon gång i månaden.
3. Oavsett om man har hög eller låg lön, så är det i vårt samhälle oftast kvinnan som sköter städningen hemmavid. Välavlönade kvinnor har inte sällan avsevärt längre arbetstid än 40 timmar i veckan. Exempelvis kvinnliga läkare är en av de yrkesgrupper som på senare år uppvisat oroväckande sjuktal, vilket bland annat förklaras genom hårt tryck på arbetet och stort ansvarstagande i hemmet. Missunnar Östros dessa hårt arbetande kvinnor den avlastning i den dubbla arbetsbördan, som RUT-avdraget ger, bara för att de råkar ha hög lön?
Nej, tyvärr är det bara att konstatera att Thomas Östros patriarkaliska skygglappar gör honom blind för att det är kvinnor som drabbas dubbelt upp om RUT-avdraget avskaffas: De kvinnor som förlorar sitt legala arbete och de sociala förmåner som det innebär - och de kvinnor som förlorar den välbehövliga avlastningen!
Nu ska jag gå och söka upp en städfirma och beställa städtjänst, för att visa mitt stöd för reformen och ge arbetstillfälle till någon annan, så att jag och min man, som båda jobbar bra mycket mer än heltid, ska kunna lägga tiden på något annat än städning, när vi väl har några timmar lediga!
söndag 7 mars 2010
Vasaloppsbetraktelse
Idag har Vasaloppet gått av stapeln - en värdig kraftmätning, som sätter stora prov på sina deltagare. Man måste vara väl förberedd för att överhuvud taget ställa upp i starten. Ingen är väl så styv i korken att man påbörjar ett lopp på nittio kilometer utan träning och god utrustning.
Man kan jämföra Vasaloppet med livet i stort och inte minst det andliga livet.
Vad är orsaken till att man åker Vasaloppet? Målet som hägrar är förstås centralt, och det man tror väntar vid målet: Segerns sötma - och äran att överhuvud taget ha åkt det legendariska långloppet för alla övriga tiotusentals övriga. Den hägrande segern är så betydelsefull att jag vet framgångsrika skidlöpare som 'stigit av' när de insett att de inte haft chans att segra.
Men hur ärorik segern än är, så är det bättre att kämpa väl och nå målet än att ge upp efter vägen.
Under loppet utsätts kroppen för en oerhörd ansträngning. Det är nödvändigt med både påfyllning av vätska och energi för att orka. Kroppen förmår, under denna extrema ansträngning, inte ta emot mer än små mängder åt gången. Därför finns det vätskekontroller med jämna mellanrum.
Livets vatten, skulle man kunna kalla det. Det kan avnjutas i gudstjänstgemenskap eller i ensamhet, i stillhet inför Gud.
Man kan råka ut för svårigheter efter vägen. Man kan exempelvis ha vallat fel. Med fästvalla i töväder blir det outhärdligt tungt att åka och snöklabbar lagras på under skidorna. I vallningsboden kan man få hjälp att skrapa bort den felvalda vallan och lägga på ny, av mer lämpligt slag. På samma sätt kan man få hjälp i bön och själavård att komma tillrätta med det som blivit galet i livet.
Så kan man ge sig ut i spåret igen, i fäders spår för framtids segrar. I sinom tid ser man den vackra, höga spiran på Mora kyrka. Strax därpå passerar man den gamla klockstapeln och man är inne på upploppet, där kranskullan väntar med segerkransen. Och de flesta av oss kan nog vara säkra på att där finns någon som har hunnit före och som väntar oss vid målet och välkomnar oss in i segerfesten!
Man kan jämföra Vasaloppet med livet i stort och inte minst det andliga livet.
Vad är orsaken till att man åker Vasaloppet? Målet som hägrar är förstås centralt, och det man tror väntar vid målet: Segerns sötma - och äran att överhuvud taget ha åkt det legendariska långloppet för alla övriga tiotusentals övriga. Den hägrande segern är så betydelsefull att jag vet framgångsrika skidlöpare som 'stigit av' när de insett att de inte haft chans att segra.
Men hur ärorik segern än är, så är det bättre att kämpa väl och nå målet än att ge upp efter vägen.
Under loppet utsätts kroppen för en oerhörd ansträngning. Det är nödvändigt med både påfyllning av vätska och energi för att orka. Kroppen förmår, under denna extrema ansträngning, inte ta emot mer än små mängder åt gången. Därför finns det vätskekontroller med jämna mellanrum.
Livets vatten, skulle man kunna kalla det. Det kan avnjutas i gudstjänstgemenskap eller i ensamhet, i stillhet inför Gud.
Man kan råka ut för svårigheter efter vägen. Man kan exempelvis ha vallat fel. Med fästvalla i töväder blir det outhärdligt tungt att åka och snöklabbar lagras på under skidorna. I vallningsboden kan man få hjälp att skrapa bort den felvalda vallan och lägga på ny, av mer lämpligt slag. På samma sätt kan man få hjälp i bön och själavård att komma tillrätta med det som blivit galet i livet.
Så kan man ge sig ut i spåret igen, i fäders spår för framtids segrar. I sinom tid ser man den vackra, höga spiran på Mora kyrka. Strax därpå passerar man den gamla klockstapeln och man är inne på upploppet, där kranskullan väntar med segerkransen. Och de flesta av oss kan nog vara säkra på att där finns någon som har hunnit före och som väntar oss vid målet och välkomnar oss in i segerfesten!
onsdag 3 mars 2010
Vänsterexperimentet binder kvinnorna vid skurhinken
Dagens stora snackis är sosse-hyckleriet kring RUT-avdraget, som man vill avskaffa. Retoriken har varit tuff. Man kallar skatteavdraget för hushållsnära tjänsterna för pig-avdrag, för att signalera att de som utnyttjar avdraget är överklassmänniskor som utnyttjar billig kvinnlig arbetskraft.
Men en sådan verklighetsbild visar sig vara ganska skev, när man tittar närmare på effekterna av RUT-avdraget. I själva verket har det i hög grad utnyttjats av många äldre, som fått avlastning i ett hushållsarbete som blivit för tungt och som hemtjänsten inte täcker. Det är också ett stort antal barnfamiljer som använt möjligheten. Där har de förvärvsarbetande föräldrarna tack vare städhjälpen kunnat ägna sin fritid åt barnen istället för åt skurhinkarna.
Om nu olyckan skulle vara framme och vänstergänget skulle vinna valet i höst, så har de lovat att ta bort skattesubventionen. Då kommer flera tusen arbetstillfällen försvinna och hushållsarbetet måste utföras på annat sätt. Antingen genom att familjerna städar själva igen, som förr. I realiteten kommer det i stor utsträckning bli kvinnor som binds till skurhinkarna igen och förlorar en viktig del av sin fritid. Alternativet är att idag vita tjänster blir svarta.
Ingetdera alternativet är acceptabelt i mina ögon.
Än mer oacceptabelt tycker jag det är att en rad socialdemokratiska topp-personligheter nu visar sig ha använt RUT-avdraget, även om partiet utåt har avfärdat det som något förkastligt. Göran Persson (S), Leif Pagrotsky (S) och Ylva Johansson (S) hör till den gruppen. Dubbelmoral!
Det är inte lätt att i alla stycken leva som man lär, men det är nödvändigt för trovärdigheten!
Vad jag inte kan begripa är varför det skulle vara bättre att tillåta skattesubventioner för typiskt manliga arbetsuppgifter, som renovering, ombygge och tillbygge (ROT), men inte för traditionellt kvinnliga sysslor som städning och fönsterputsning?
Är man inte medveten om att de som får betala för ett avskaffat RUT-avdrag i första hand är kvinnorna? Småbarnsmammorna, som fått lite avlastning, och de åldrande kvinnorna, som så väl hade behövt slippa slitet med städningen.
Är det så illa att vänstergänget är så fast i de patriarkala strukturerna att de inte ens ser inkonsekvensen i sitt eget resonemang?
Men en sådan verklighetsbild visar sig vara ganska skev, när man tittar närmare på effekterna av RUT-avdraget. I själva verket har det i hög grad utnyttjats av många äldre, som fått avlastning i ett hushållsarbete som blivit för tungt och som hemtjänsten inte täcker. Det är också ett stort antal barnfamiljer som använt möjligheten. Där har de förvärvsarbetande föräldrarna tack vare städhjälpen kunnat ägna sin fritid åt barnen istället för åt skurhinkarna.
Om nu olyckan skulle vara framme och vänstergänget skulle vinna valet i höst, så har de lovat att ta bort skattesubventionen. Då kommer flera tusen arbetstillfällen försvinna och hushållsarbetet måste utföras på annat sätt. Antingen genom att familjerna städar själva igen, som förr. I realiteten kommer det i stor utsträckning bli kvinnor som binds till skurhinkarna igen och förlorar en viktig del av sin fritid. Alternativet är att idag vita tjänster blir svarta.
Ingetdera alternativet är acceptabelt i mina ögon.
Än mer oacceptabelt tycker jag det är att en rad socialdemokratiska topp-personligheter nu visar sig ha använt RUT-avdraget, även om partiet utåt har avfärdat det som något förkastligt. Göran Persson (S), Leif Pagrotsky (S) och Ylva Johansson (S) hör till den gruppen. Dubbelmoral!
Det är inte lätt att i alla stycken leva som man lär, men det är nödvändigt för trovärdigheten!
Vad jag inte kan begripa är varför det skulle vara bättre att tillåta skattesubventioner för typiskt manliga arbetsuppgifter, som renovering, ombygge och tillbygge (ROT), men inte för traditionellt kvinnliga sysslor som städning och fönsterputsning?
Är man inte medveten om att de som får betala för ett avskaffat RUT-avdrag i första hand är kvinnorna? Småbarnsmammorna, som fått lite avlastning, och de åldrande kvinnorna, som så väl hade behövt slippa slitet med städningen.
Är det så illa att vänstergänget är så fast i de patriarkala strukturerna att de inte ens ser inkonsekvensen i sitt eget resonemang?
En bra dag på jobbet
Efter åtta timmar i Stallet på Gränsö, med bedårande läge vid viken mitt emot Västervik, kan jag konstatera att det på det stora hela var en bra dag på jobbet.
Det var inte många tillfällen att titta ut på den vackra utsikten, med tanke på det idoga debatterande som pågick inne i Stallet. Och promenaderna över gården upp till restaurangen i slottsbyggnaden blev kortare än vad solskenet egentligen inbjöd till, på grund av kyla, blåst och livsfarligt, isigt underlag.
Det som tilldrog sig i Stallet var landstingsfullmäktige, där jag (såklart!) tycker att vi i allianspartierna vann debatterna.
Redan i början kom ett välkommet besked, efter en interpellation från kristdemokraten Anders Andersson, Järnforsen. Frågan gällde den nära sjukvården i Virserum och varför man flyttat barnavårdscentralen till Hultsfred. Ingen miljökonsekvensbeskrivning hade gjorts för vad förändringen betydde i ökat resande.
Det viktigaste beskedet från majoriteten var dock att man nu ska söka lämpliga lokaler i Virserum för att kunna öppna BVC där igen! En härlig seger, som jag känner mig delaktig i, efter mina samtal med samhällsföreningen.
Miljöplanen, som behandlades efter återremiss, hade inte förändrats med ett kommatecken. Allianspartierna påtalade att den saknar nulägesbeskrivning, vilket gör dess mål, beskrivna i procenttal, till rent nonsens. Dessutom debatterades en rad oklara detaljer, som varför det inte står ett ord om att förebygga lustgasanvändning med andra anestesimetoder och på så sätt helt komma ifrån de miljöfarliga kemiska utsläppen.
Det jag tycker är mest upprörande är den självgodhet som majoriteten visar, när de inte använde återremisstiden till att lyssna in alliansens förbättringsförslag, för att göra miljöplanen till en gemensam produkt, som alla kan känna stolthet över. Istället forcerar de igenom den, som ett ofullgånget foster.
Det känns som att min interpellation om tidsplan för införandet av Hälsoval Kalmar gav majoriteten anledning att ompröva det oengagerade glidande som man först hade tänkt sig. I det skriftliga svar jag fick på måndagen fanns inte ens en antydan om att någon tidsplan var på gång. Efter att vi från alliansen påtalat att majoriteten borde vara mer angelägna om att vårda en sjupartiöverenskommelse och att landstingsstyrelsens beslut om tidsplan gäller, så kom slutligen ett löfte om att en tidsplan ska redovisas i landstingsstyrelsens arbetsutskott.
Ett sådant möte hålls idag, onsdag. Jag hoppas vi får tidsplanen idag.
Min fråga om möjlighet till provtagning på närmaste vårdcentral fick ju också ett positivt bemötande, vilket har redovisat i ett tidigare blogginlägg.
Så det finns skäl till att tycka att tisdagen var en bra dag på jobbet.
Men den hade blivit ännu bättre om vi hade haft majoritet i landstinget. Då hade exempelvis miljöplanen förhoppningsvis sluppit de skavanker den nu får dras med.
Det var inte många tillfällen att titta ut på den vackra utsikten, med tanke på det idoga debatterande som pågick inne i Stallet. Och promenaderna över gården upp till restaurangen i slottsbyggnaden blev kortare än vad solskenet egentligen inbjöd till, på grund av kyla, blåst och livsfarligt, isigt underlag.
Det som tilldrog sig i Stallet var landstingsfullmäktige, där jag (såklart!) tycker att vi i allianspartierna vann debatterna.
Redan i början kom ett välkommet besked, efter en interpellation från kristdemokraten Anders Andersson, Järnforsen. Frågan gällde den nära sjukvården i Virserum och varför man flyttat barnavårdscentralen till Hultsfred. Ingen miljökonsekvensbeskrivning hade gjorts för vad förändringen betydde i ökat resande.
Det viktigaste beskedet från majoriteten var dock att man nu ska söka lämpliga lokaler i Virserum för att kunna öppna BVC där igen! En härlig seger, som jag känner mig delaktig i, efter mina samtal med samhällsföreningen.
Miljöplanen, som behandlades efter återremiss, hade inte förändrats med ett kommatecken. Allianspartierna påtalade att den saknar nulägesbeskrivning, vilket gör dess mål, beskrivna i procenttal, till rent nonsens. Dessutom debatterades en rad oklara detaljer, som varför det inte står ett ord om att förebygga lustgasanvändning med andra anestesimetoder och på så sätt helt komma ifrån de miljöfarliga kemiska utsläppen.
Det jag tycker är mest upprörande är den självgodhet som majoriteten visar, när de inte använde återremisstiden till att lyssna in alliansens förbättringsförslag, för att göra miljöplanen till en gemensam produkt, som alla kan känna stolthet över. Istället forcerar de igenom den, som ett ofullgånget foster.
Det känns som att min interpellation om tidsplan för införandet av Hälsoval Kalmar gav majoriteten anledning att ompröva det oengagerade glidande som man först hade tänkt sig. I det skriftliga svar jag fick på måndagen fanns inte ens en antydan om att någon tidsplan var på gång. Efter att vi från alliansen påtalat att majoriteten borde vara mer angelägna om att vårda en sjupartiöverenskommelse och att landstingsstyrelsens beslut om tidsplan gäller, så kom slutligen ett löfte om att en tidsplan ska redovisas i landstingsstyrelsens arbetsutskott.
Ett sådant möte hålls idag, onsdag. Jag hoppas vi får tidsplanen idag.
Min fråga om möjlighet till provtagning på närmaste vårdcentral fick ju också ett positivt bemötande, vilket har redovisat i ett tidigare blogginlägg.
Så det finns skäl till att tycka att tisdagen var en bra dag på jobbet.
Men den hade blivit ännu bättre om vi hade haft majoritet i landstinget. Då hade exempelvis miljöplanen förhoppningsvis sluppit de skavanker den nu får dras med.
tisdag 2 mars 2010
Öppning för provtagning vid närmaste vårdcentral
För personer som behöver ta blodprov som ordinerats av en slutenvårdsspecialist är det möjligt att göra det i primärvården. Tyvärr är det många som nekats provtagning på den mottagning som passat personen i fråga bäst.
Skälet har varit att sjukhuskliniken betalar blodprovet, men ger ingen ersättning för personalkostnader.
Jag ställde en fråga till Ann Hellenborg (MP) i samband med dagens landstingsfullmäktige, vad hon tänkte göra för att sprida informationen om att alla patienter skulle vara välkomna att ta sina prover där det passar.
I sitt svar lovade Ann Hellenborg att undersöka möjligheten att lägga in ersättning även för personalkostnaden i clearingen mellan landstingets olika enheter, för att på så vis förbättra servicen för patienten.
Jag ser fram emot detta och kommer att följa frågan med intresse.
Skälet har varit att sjukhuskliniken betalar blodprovet, men ger ingen ersättning för personalkostnader.
Jag ställde en fråga till Ann Hellenborg (MP) i samband med dagens landstingsfullmäktige, vad hon tänkte göra för att sprida informationen om att alla patienter skulle vara välkomna att ta sina prover där det passar.
I sitt svar lovade Ann Hellenborg att undersöka möjligheten att lägga in ersättning även för personalkostnaden i clearingen mellan landstingets olika enheter, för att på så vis förbättra servicen för patienten.
Jag ser fram emot detta och kommer att följa frågan med intresse.
Vårda Hälsovalsöverenskommelsen!
Inför dagens landstingsfullmäktige ställde jag en interpellation om tidsplan för införandet av Hälsoval Kalmar. Efter beslutet i landstingsstyrelsen den 18 december har det varit oroväckande tyst om hur planeringen för fortsättningen ska gå tillväga.
Det är knappast någon överdrift att den rödgröna majoriteten inte är särskilt förtjust över att behöva genomföra reformen. Tvärtom har de under hela processen gjort allt för att fördröja och förhala förloppet. Trots den sjupartiöverenskommelse som gjort. Trots att vi från allianspartierna avstått från egna yrkanden och kompromissat för att nå fram till en modell som ska ha förutsättningar att hålla över tid.
När man igår eftermiddag fick del av Ann Hellenborgs (MP) svar på min interpellation ökade oron. Ingen som helst tidsplan angavs, bara att hälsovalet träder i kraft när den första vårdgivaren blivit godkänd och börjar sitt arbete enligt det nya regelverket.
Inget om tid för ansökningsförfarande.
Inget om tid för ackreditering av vårdgivare.
Inget om när den 17000 olistade ska erbjudas listning.
Inget om när övriga länsinvånare ska erbjudas omlistning.
Inget om när officiellt startdatum planeras.
Bara ett diffust, obestämbart glidande.
Detta är ett förakt mot medborgarnas lagstadgade rätt till valmöjlighet mellan vårdgivare med likvärdiga villkor.
Ett förakt mot riksdagens beslut om obligatoriskt införande av vårdval.
Ett förakt mot landstingsstyrelsens beslut.
Ann Hellenborgs svar var lyckligtvis en aning mer upplysande. Åtminstone ska det redovisas en tidsplan för landstingsstyrelsens arbetsutskott.
Det är nog säkrast att majoriteten gör det. I morgon.
För som Christer Jonsson (C) uttryckte det: "Drittla inte med överenskommelsen, för då ska ni upptäcka att ni inte har någon överenskommelse!"
Det är knappast någon överdrift att den rödgröna majoriteten inte är särskilt förtjust över att behöva genomföra reformen. Tvärtom har de under hela processen gjort allt för att fördröja och förhala förloppet. Trots den sjupartiöverenskommelse som gjort. Trots att vi från allianspartierna avstått från egna yrkanden och kompromissat för att nå fram till en modell som ska ha förutsättningar att hålla över tid.
När man igår eftermiddag fick del av Ann Hellenborgs (MP) svar på min interpellation ökade oron. Ingen som helst tidsplan angavs, bara att hälsovalet träder i kraft när den första vårdgivaren blivit godkänd och börjar sitt arbete enligt det nya regelverket.
Inget om tid för ansökningsförfarande.
Inget om tid för ackreditering av vårdgivare.
Inget om när den 17000 olistade ska erbjudas listning.
Inget om när övriga länsinvånare ska erbjudas omlistning.
Inget om när officiellt startdatum planeras.
Bara ett diffust, obestämbart glidande.
Detta är ett förakt mot medborgarnas lagstadgade rätt till valmöjlighet mellan vårdgivare med likvärdiga villkor.
Ett förakt mot riksdagens beslut om obligatoriskt införande av vårdval.
Ett förakt mot landstingsstyrelsens beslut.
Ann Hellenborgs svar var lyckligtvis en aning mer upplysande. Åtminstone ska det redovisas en tidsplan för landstingsstyrelsens arbetsutskott.
Det är nog säkrast att majoriteten gör det. I morgon.
För som Christer Jonsson (C) uttryckte det: "Drittla inte med överenskommelsen, för då ska ni upptäcka att ni inte har någon överenskommelse!"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
