Gudrun grunnar

Så stärker vi stödet för barn och unga

2012-01-28T17:44:00.004+01:00

Barnminister Maria Larsson talade vid ett seminarium med rubriken "Så stärker vi stödet för barn och unga". Hon berättade då om alla de reformer och utredningar hon ligger bakom, sedan hon tillträdde sin post.

Nog är det märkligt att sossarna, under alla sina år vid makten, aldrig bemödade sig om att se till att det fanns tillfredsställande statistik kring den sociala barn- och ungdomsvården. Utan det och utan forskning och evidens saknades belägg för om de metoder man använde gjorde någon nytta eller rent av var skadliga. Maria Larsson (KD) har satt igång ett arbete för att se till att stödet kring barn och unga vilar på säker grund.
Föräldrastöd, en femårig sastning mot alkohol, narkotika, dopning och tobak, ökad fokus på barns rätt, utveckling av den sociala barnavården och mycket annat är resultatet så här långt - och mer är på gång.

En kristdemokratisk barnminister gör skillnad för utsatta barn.

Barn och partiledarval i fokus på KD-dagar

2012-01-28T17:29:00.003+01:00

När 1100 kristdemokratiska kommun- och landstingspolitiker samlas till utbildnings- och inspirationsdagar ligger fokus på barns och ungas uppväxtvillkor. Som avslutning ska vi också välja partiledare.

Partiets kommun- och landstingsdagar och extra riksting, inleddes i Västerås på fredagen, med en konferens för lokalavdelningsordförande. Göran Hägglund, partiordförande tillika socialminister inledde med ett strålande linjetal, med temat "Människor är viktigare". Talet kan läsas eller avlyssnas här.

Kommun- och landstingsdagarna är ett viktigt tillfälle för förtroendevalda att mötas till utbildning och inspiration inom sina olika sakområden, med många kunniga föreläsare. Själv har jag fått förtroendet att leda två seminarier med barnminister Maria Larsson som huvudtalare, med sammanlagt 135 deltagare. Temat är Så stärker vi skyddet för barn och unga. Maria Larsson kommer att gå igenom de reformer hon genomfört för att minska barns utsatthet. En kommunpolitiker från Haninge, Marie Litholm, kommer att ge exempel på hur man kan följa upp arbetet på lokal nivå.

Kristdemokraternas kommun- och landstingsdagar är av tradition ett av Sveriges absolut största partiarrangemang. I år är över 1200 deltagare och utställare anmälda. Från Vimmerby deltar även Elisabeth Lago Nilsson, Göran Gustafsson, Torbjörn Sandberg, Ola Gustafsson och Masi Aurfan i konferensen, som pågår från fredag lunch till lördag eftermiddag. Därefter hålls partiets extra riksting. Huvudsyftet är att besluta om stadgeändring, för att hålla riksting vartannat år istället för varje år. Om stadgeändringen fastställs, och det inte blir något riksting i sommar, måste val av partistyrelse och partipresidium göras.

Det är intressant att valberedningen har samma förslag till partipresidium som vår nominering från Vimmerbys lokalavdelning: Göran Hägglund, Jönköping, som partiordförande, Maria Larsson, Gnosjö men bördig från Långasjö i södra Kalmar län, som första vice ordförande och David Lega, Göteborg, som andre vice ordförande.

De äldsta och svårast sjuka förlorarna i Kalmar-landstinget

2012-01-25T16:21:00.003+01:00

I höstas ställde jag frågor i landstingsstyrelsen om vad konsekvenserna blir för de äldresatsningar som finansierats på de mest sjuka äldre, som finansierats med riktade statsbidrag från Alliansregeringen. Tanken med sådana är som bekant att hjälpa till att bygga upp verksamhet, som sedan arbetas in i ordinarie verksamhet. Den rödgröna landstingsledningen gav mig inget svar på hur man tänkt ge verksamheten förutsättning att leva kvar.

Nu börjar verkligheten bakom de konturer jag anade och befarade träda fram. I verksamhetsplanen för Hälso- och sjukvårdsförvaltningen, som presenterades för landstingsstyrelsens arbetsutskott idag, kan man i klartext läsa följande:

"Ett viktigt mål är att reducera antalet undvikbara inläggningar och återinläggningar på sjukhuset (i Västervik). Tyvärr tvingas det mulitprofessionella mångbesökarteam som fångar upp patienter som av olika anledning söker akutsjukvård många gånger per år att avslutas då ekonomiska medel för denna verksamhet saknas.

På länssjukhuset i Kalmar övervägs (dec -11) olika alternativ för att på bästa sätt anpassa verksamheten till budgeten. De alternativ som ses är att avsluta äldremottagningen, att reducera antalet nystartade akutgeriatriska vårdplatser eller att avsluta äldreteamet. En kombination av de olika delarna övervägs också."

Det arbete som byggts upp under ett antal år, som har gjort att äldrevården har legat i framkant i det län i Sverige som har störst andel äldre, ska nu alltså raseras, genom den rödgröna landstingsmajoritetens bristande planering och styrning.

Det här är en mycket allvarlig försämring för våra äldre invånare och en utsatt patientgrupp. De som drabbas är våra äldre, men också andra personer med stort återkommande vårdbehov, som panikångest och hjärtneuros. Det förefaller kortsiktigt att efter bara något år lägga ned en arbetsform som framhållits som ett föredöme nationellt och som tidigare bedömts som en besparing på lång sikt.

Att omgående reducera antalet nystartade akutgeritriska vårdplatser verkar fullständigt huvudlöst. Ingick detta i planen när det ansvariga (?) landstingsrådet Lena Segerberg (S) var med och invigde dem för bara ett par månader sedan?

Stärk det regionala samarbetet i östra Götaland!

2012-01-18T14:06:00.005+01:00

Idag har jag träffat de kristdemokratiska landstingsråden Mia Frisk, Jönköping, Levi Eckeskog, Östergötland, och distriktsordförande Magnus Oskarsson för överläggningar kring hur man går vidare i det regionala samarbetet, utifrån de olika beslut som har fattats.

Levi Eckeskog, Magnus Oskarsson, Gudrun Brunegård och Mia Frisk.

För kristdemokraterna i Kalmar län är det viktigt att hålla alla dörrar öppna och parallellt utveckla samarbetet med våra grannar åt både nord, syd, öst och väst. I grunden finns distriktsstämmans beslut från 2002, om en region bestående av Småland, Öland, Östergötland, Blekinge och ev även Gotland.

Det nuvarande samarbetet i regionsjukvårdsnämnden är en god grund att bygga vidare på. Även om Kalmar län med tiden kommer att ingå i en sydsvensk region, så är det oumbärligt med väl fungerande avtal med Östergötland och Jönköping för befolkningen i norra länsdelen, både vad gäller hälso- och sjukvård och kollektivtrafik och infrastruktur.

Vid mötet enades vi om följande pressmeddelande:

Pressmeddelande
2012-01-18

-Vi vill främja bildandet av en ny region i Östra Götaland!
Det säger Kristdemokraternas landstingsråd i Östergötlands län, Jönköpings län och Kalmar län efter gemensamma överläggningar på onsdagen.

- Då vi befinner oss i ett oklart och tidvis förvirrat läge, är det nu hög tid att ordentligt analysera möjligheten att bilda en ny regionkommun med nuvarande sjukvårdsregion som bas!, säger landstingsråden Levi Eckeskog, Östergötlands län, Mia Frisk, Jönköpings län och Gudrun Brunegård, Kalmar län.

På onsdagen träffades de tre kristdemokratiska landstingsråden för överläggningar, utifrån de olika beslut som är fattade i respektive landsting. Kristdemokraternas landstingsgrupper och distriktsorganisationer i de tre länen har länge varit överens i regionfrågan.

- Vi kristdemokrater i Östergötland, Jönköping och Kalmar län vill se en ny regionbildning med sjukvårdsregionens som bas, men med öppenhet även för Kronoberg och Blekinge.

De tre landstingsråden är efter onsdagens överläggningar överens om några åtgärder som behöver vidtas för att främja en ny regionkommun med sjukvårdsregionen som bas.
- Vi har tagit fram tre punkter som vi anser snarast behöver genomföras:

• Det framgångsrika samarbetet i sydöstra sjukvårdsregionen (Landstingen i Östergötlands, Jönköpings och Kalmar län) behöver fördjupas och stärkas redan under innevarande mandatperiod. Vi behöver redan i början av 2012 tydligt slå fast vad en eventuell regionbildning med sjukvårdsregionen som bas skulle innebära för medborgarna när det gäller förbättrad tillgänglighet, kvalitet och delaktighet till hälso- och sjukvården.

• Infrastruktur och kollektivtrafik, som binder ihop regionens olika delar och möjliggör pendling för arbete och studier, är grundläggande för att stimulera regional utveckling och stärka den regionala samhörigheten. En viktig åtgärd är därför att redan under 2012 verka för att de tre landstingens trafikmyndigheter samverkar, i syfte att med större kraft kunna påverka kommande infrastrukturplaner på såväl statlig som regional nivå.

• Kulturen var en viktig framgångsfaktor när Västra Götalandsregionen bildades. Därför behöver vi komma fram till hur vi kan utöka samarbetet mellan våra tre län även inom kulturområdet, inte minst med bakgrund av kulturens hälsofrämjande effekter, för att få mer kultur till medborgarna i våra tre län, samt att göra den mer kostnadseffektiv.

Faktabakgrund
Landstingsfullmäktige i Jönköpings län har beslutat att ansöka om att bilda egen regionkommun 2014, med inriktning att tillsammans med angränsande län bilda en större regionkommun 2018.
I Kalmar län har man beslutat om en avsiktsförklaring att bilda en sydsvensk region tillsammans med Kronoberg, Blekinge och Skåne, och att analysera andra alternativ för regionbildning före slutgiltigt beslut.
I Östergötland var partierna redan 2008 överens om att nuvarande sjukvårdsregion borde ligga till grund för en regionkommun. Under hösten 2011 har partierna fört diskussioner med norrliggande län, som dock inte visat sig vara ett möjligt alternativ.

För mer information:
Levi Eckeskog
Landstingsråd
0706-65 14 21

Mia Frisk
Landstingsråd
070-6994017

Gudrun Brunegård
Landstingsråd
070-5815278

Magnus Oscarsson
Distriktsordförande
0705-64 24 09

Per Larsson
Politisk sekreterare
0702-88 21 34

Vad tänkte de på i den rödgröna majoriteten?

2012-01-17T23:14:00.004+01:00

Vid ingången till den nedlagda distriktssköterskemottagningen i Degerhamn finns denna skylt, där man skriver om Krisdala ... En freudiansk felskrivning, måhända.

I två veckor har distriktssköterskemottagningarna på landsbygden varit stängda. De patienter som brukat ta sig dit för att få omläggning av sår, blodtryck och blodprover kontrollerade, de måste nu åka avsevärt längre sträckor för att sin vård och behandling utförd.

Jag har fortfarande inte fått fram något fullständigt beslutsunderlag för alla nio mottagningar som lades ned vid årsskiftet, enbart besöksstatistik från mottagningarna i Degerhamn, Loftahammar och Edsbruk.

Men beräknat enbart utifrån dessa tre mottagningar drabbas landstinget av ökade kostnader för sjukresor för upp emot 600,000 kronor, såvida inte patienterna själva tvingas ta kostnaden för privat biltransport.

Det ökade resandet innebär dessutom ökad miljöpåverkan genom ökade koldioxidutsläpp. Det handlar om åtskilliga ton per år - omkring sex ton bara för patienterna från dessa tre orter.

Enligt uppgifter från media räknar primärvårdsförvaltningen med att totalt spara en miljon, genom att stänga de nio mottagningarna. Hade man gjort sig mödan att ta fram en heltäckande konsekvensbeskrivning hade man kanske insett att förtjänsten kanske inte var så stor.

Den allvarligaste konsekvensen är dock för de patienter som drabbas och för de orter på landsbygden som tvingas se ytterligare en viktig samhällsservice försvinna.

Idag har Alliansens gruppledare gjort en resa runt länet och besökt några av de drabbade orterna. I Degerhamn sammanstrålade vi med kommunalrådet, Kent Ingvarsson, och i Gamleby med vice kommunalrådet Christin Rampeltin. Båda var öppna för samtal med landstinget för att hitta samverkanslösningar för att återskapa trygghet och service på landsbygden.

Frågan är hur den rödgröna majoriteten tänkte, när de lät stänga distriktssköterskemottagningarna på nio orter, utan att informera vare sig patienter, allmänhet, kommunledning eller oss i landstingets Allians.

Och hur tänkte det miljöansvariga landstingsrådet Jessica Rydell (MP), när de godkände en förändring som innebär att fler personer tvingas resa längre än tidigare?

Förmodligen tänkte de inte alls ...

Patientavgifter i Sverigetopp

2012-01-17T20:05:00.003+01:00

När den rödgröna landstingsmajoriteten höjde patientavgifterna för ett par år sedan var det till en oomtvistad Sverige-rekord-nivå, med 200 kr för besök hos distriktsläkare och 300 kr till sjukhusspecialist.

När nu Sveriges Kommuner och Landsting sammanställer nivån för patientavgifterna i landets landsting och regioner efter de höjningar som gjorts vid årsskiftet, så ligger det rödgröna Kalmar-landstinget fortfarande på toppnivå vad gäller priset för ett besök hos distriktsläkaren.

Nu delas dock toppnivån med fyra andra landsting; Gotland, Västerbotten, Norrbotten och Stockholm. I Västra Götaland får man betala 200 kr om man går till en annan vårdcentral än den man är listad på - men om man går till "rätt" vårdcentral kostar det å andra sidan bara 100 kr! I Skåne har man en liknande modell. Där får man till och med betala 220 kr om man går till "fel" vårdcentral, men bara 160 om man går dit man är listad.

När det gäller patientavgiften för att gå till slutenvårdsspecialist är fältet ganska samlat efter de senaste höjningarna. Flertalet ligger faktiskt på samma nivå som Kalmar län, 300 kr.

Det enda landsting som ligger högre är Stockholm. Men de höjde å andra sidan inte högkostnadsskyddet.

Vårdval med förhinder i rödgröna Kalmar-landstinget

2012-01-09T11:36:00.012+01:00

Lagen om vårdval är en valfrihetsreform, som förväntades leda till att fler vårdcentraler skulle etableras. Tanken var att åstadkomma större valfrihet för medborgaren, genom att alla vårdgivare skulle få spela på lika villkor och därmed konkurrera genom kvalitet istället för pris.

I ett sådant system är regelverket en viktig faktor. Varje landsting fick möjlighet att utforma sitt eget vårdvalssystem. I Kalmar län kallas det för Hälsoval.

Nu har Konkurrensverket publicerat en uppdragsforskningsrapport om vilken utformning av vårdvalssystem som ger mest nyetablering av privata vårdcentraler. Rapporten drar fyra slutsatser:

1. Principerna för listning vid vårdcentralerna har större betydelse för nya vårdcentraler än vad ersättningsmodellerna har. Ju lättare man får patienter listade på en ny mottagning, desto lättare är det att etablera sig.

2. Det är tydliga skillnader mellan de privata vårdcentraler som etablerats före och de som etablerats efter reformen. Det finns en tröghet på marknaden att vinna listade patienter.

3. Synen på konkurrensneutralitet spelar roll. I landsting där företagen menar att personalkraven är för högt ställda är nyinträdet lägre.

4. Patientupplevd kvalitet av primärvård är högre ju fler vårdmottagningar som finns i området. Däremot finns ingen statistiskt säkerställd skillnad mellan mottagningar i privat eller offentlig regi.

Slutsatsen, när reformen nu hunnit mogna, är att det är mångfalden och inte driftsformen som är avgörande för kvalitetshöjande konkurrens.

Det vill säga: En vårdcentral som får konkurrera om patienterna är mån om att hålla hög kvalitet och tillgänglighet, så att inte patienterna lockas över till konkurrenten.

Den som gynnas av det är förstås patienten.

Tyvärr hamnar Kalmar län på tredje plats från slutet (omvänd pallplats!) när det gäller antalet nyöppnade vårdcentraler per 100.000 invånare. Vad gäller det faktiska antalet vårdcentraler per 100.000 invånare ligger Kalmar län i mittfältet, på nionde plats, och på fjärde plats från slutet i hur andelen privata vårdcentraler förändrats sedan valfrihetsreformens införande.

Utifrån olika faktorer har utredarna gjort en bedömning av konkurrensneutraliteten i de olika landstingen. Kalmar län skulle kunna se ett ökat nyinträde med upp till två vårdcentraler per 100.000 invånare givet att nivån på konkurrensneutralitet nådde riksgenomsnittet. Det skulle kunna innebära uppåt fyra-fem nya vårdcentraler, som det gällande regelverket har avskräckt från att etablera sig i Kalmar län.

Det är bekymmersamt att medborgarna i Kalmar län inte fått den utväxling av vårdvalsreformen som skett i andra delar av riket, i form av fler vårdcentraler och därmed högre kvalitet. Det blir en fråga att bita i, för den parlamentariska arbetsgrupp som den rödgröna majoriteten har utlovat under våren!

För det kan väl inte vara så att de rödgröna aktivt motarbetar patienternas rätt till valfrihet och därmed höjd kvalitet i primärvården, genom ett regelverk som försvårar för nya privata utförare att etablera sig?

Inte får väl ideologiska skygglappar förhindra att vårt läns patienter får del av samma förbättringspotential som patienter i andra delar av landet har fått? - Ja, det är frågor som förhoppningsvis kommer att få sina svar under våren.

För det vårdval som regeringen ville ge medborgarna möjlighet till tycks i det rödgröna Kalmar län ha blivit ett spel för gallerierna, med hittills endast en enda ny vårdcentral.

För övrigt är det enda märkbara resultatet att ett antal privata läkarmottagningar sökt olika sorters samverkan, för att kunna leva upp till kraven på specialistkompetenser hos sjuksköterskor. I processen finns det till och med läkare som funnit för gott att avsluta sin gärning, då man inte sett någon möjlighet att lösa situationen med de nya förutsättningarna.

Om man alltså summerar resultatet, kan Hälsoval Kalmar knappast ses som en framgång, framför allt inte för länets invånare.

Istället för att få ökad tillgång till läkare med högre kvalitet har Kalmar läns befolkning fått färre distriktsläkare att välja mellan - och med koncentration till färre och större mottagningar. Det kan jämföras med Konkurrensverkets utvärdering, som visar att det på andra håll i riket skett i snitt nästan 2 nyetableringar per 100.000 invånare i glesbygdskommuner, som väl är den kommungrupp som närmast motsvarar många av vårt läns kommuner. I övriga kommungrupper är nyetableringen större.

Vi allianspolitiker varnade för att det detaljrika regelverket skulle ha denna effekt. Ansvaret för denna utveckling ligger därför tungt på den rödgröna landstingsledningen.

Det ska bli intressant att se hur pass benägna de är att rätta till de delar i regelverket som uppenbarligen undanhåller nyetableringar av vårdcentraler.

Hyckleri eller självvald okunskap hos rödgrön landstingsledning?

2012-01-04T10:43:00.007+01:00

Dagens för att inte säga årets nyhet är att den rödgröna landstingsledningen inte hade en aning om att det är upp till varje enskilt landsting att avgöra om man vill tillämpa det av riksdagen fastställda taket för högkostnadsskyddet fullt ut eller om man vill sätta en lägre nivå. Det är i alla fall vad landstingsrådet Lena Segerberg (S) hävdar.

Jag tillåter mig tvivla på att detta är hela sanningen. Yvonne Hagberg kommer förmodligen sanningen närmare, när hon säger att 3,5 miljoner är rätt mycket pengar för landstinget.

Men den stora frågan är om verkligen Anders Henriksson (S), som av sitt parti placerats i Sveriges Kommuners och Landstings styrelse och dess arbetsutskott, kan ha varit omedveten om att man i varje landsting själv väljer på vilken nivå man ska fastställa högkostnadsskyddet - upp till maxbeloppet vill säga.

Min tes är att han var mycket väl medveten om detta, men tacksamt tog emot det tillskott höjningen ger, samtidigt som han och hans röda gelikar fortsätter att kritisera regeringen för höjningen.

Hur kan jag komma med ett sådant påstående? Jo, i den landstingsplan för 2012-2014 som landstingsfullmäktige beslutade om i november står nämligen så här på sidan 42:

"I budgetpropostionen föreslås att högkostnadsskyddet för hälso- och sjukvården höjs från 900 kr till 1100 kr. Höjningen börjar gälla den 1 januari 2012. Frikortsgränsen har inte höjts sedan 1999 och förslaget beskrivs som en uppdatering.
(...)
Antar riksdagen förslaget kommer landstinget att tillämpa (min markering) den höjda gränsen för högkostnadsskydd inom den öppna hälso- och sjukvården:"

De fetstilta orden i citatet från landstingsplanen visar att man var fullt medveten om att man inte var tvingad att tillämpa den nya, föreslagna högstanivån. Jag kan inte tro annat än att landstingsstyrelsens ordförande Anders Henriksson hade koll på det.

Frågan är bara varför inte media frågat honom, utan nöjt sig med hans (kanske) ovetande medarbetare?

Läs gärna Christer Jonssons reflektioner kring den ovetande majoriteten! Östran-Nyheterna skriver om detta, som även Radio Kalmar haft inslag om.

Bristfälligt beslutsunderlag kring distriktssköterskemottagningar

2012-01-02T18:47:00.009+01:00

Stängningen av de nio kvarvarande distriktssköterskemottagningarna på mindre orter utanför hälsocentralerna har väckt mycken uppmärksamhet och berättigad upprördhet.

Framför allt hos berörda patienter, som mötts av ett anslag på dörren, att man hädanefter inte får komma till sin distriktssköterskemottagning utan måste ta sig in till hälsocentralen.

Men även landstingspolitiker som jag själv och mina kollegor i Alliansen har blivit mycket upprörda, som inte fått någon som helst information och inte inbjudits till något samråd kring eventuella möjligheter till alternativa lösningar.

Kommunalråden i Mörbylånga och Mönsterås har också reagerat kraftigt på landstingets bristande kommunikation och framförhållning.

När jag frågade efter beslutsunderlag, så tycks jag ha trampat på en öm tå. Från primärvårdsförvaltningen har jag bara fått redovisning av besöksfrekvensen för fyra av de nio mottagningarna:

I Degerhamn uppgår antalet besök i snitt till 8 st per gång som mottagningen haft öppet, dvs en förmiddag i veckan.

I Loftahammar och Edsbruk har antalet besök varit 6-7 st per mottagning och tillfälle, dvs varannan vecka på vardera stället. Om man slår ut det per vecka blir det alltså 3-4 besökare per mottagning.

I Fliseryd har det inte varit några besök under hösten.

Av underlaget framkommer inte några data för de övriga fem mottagningarna, de i Orrefors, Ålem, Ruda, Fågelfors och Kristdala. Ingen sammanställning av hyreskostnader eller uppsägningstider. Ingen konsekvensbeskrivning beträffande beräknade ökade kostnader för sjukresor till hälsocentralen. Ingen beräkning av hur stor miljöbelastningen blir med ökat resande.

Den rödgröna majoriteten, med ett miljöpartistiskt primärvårdslandstingsråd, har uppenbarligen godkänt en förändring som drabbar befolkningen i länets glesbygdsområden, utan att ha tillgång till något samlat beslutsunderlag.

Jag skulle knappast tro att majoriteten har släppt greppet. Jessica Rydell (MP) har i olika medier uttryckt att det varit känt länge att dessa distriktssköterskemottagningar skulle stängas. Detta utan att frågan har diskuterats i parlamentariskt samråd eller offentlighet.

Den rimligaste förklaringen är därför att majoriteten haft en dold agenda, att hemlighålla stängningen av mottagningarna i förhoppningen att det skulle kunna ske i tystnad, utan medial uppmärksamhet. Uppenbarligen fanns en föreställning att glesbygdens befolkning tyst skulle finna sig i beslutet.

Om så var fallet missbedömde man grovt den kraft som finns hos landsbygdens invånare!

Barometern-OT, Radio Kalmar, Östran-Nyheterna, Västerviks-Tidningen och Ölandsbladet har skrivit om detta.

Maktarrogans och juholteri, Jessica Rydell (MP)!

2011-12-30T20:27:00.007+01:00

Har man inte riktig ordning och reda på sig, så kan det kanske i vissa sammanhang vara en framgångsrik metod att vara kaxig och försöka utstråla självsäkerhet. Det är vad Jessica Rydell (MP) har ägnat sig åt de senaste dagarna, i sin roll som miljöpartistiskt landstingsråd med ansvar bland annat för primärvården i det rödgrönt styrda landstinget i Kalmar län.

Hon har de senaste dagarna gett en rad olika svar och förklaringar till varför de rödgröna plötsligt låter nio distriktssköterskemottagningar stängas, med kortast tänkbara framförhållning.

Onsdagen den 28 december upptäcker besökare till distriktssköterskemottagningen i Degerhamn ett anslag på dörren, att mottagningen stängs från årsskiftet, det vill säga tre arbetsdagar senare. Information har inte gått ut på något annat sätt till patienterna.

När jag samma dag började ställa frågor till landstingets kansli och primärvårdsförvaltningen framkommer att det är nio distriktssköterskemottagningar runt om i länet som ska läggas ned. Landstingsdirektör Alf Jönsson har fattat ett generellt beslut, som majoriteten har godkänt och som förvaltningen nu genomför.

En av mina frågor var vilket underlag man haft till grund för nedläggningsbeslutet, såsom besöksstatistik månad för månad för var och en av mottagningarna osv. Sent på torsdagskvällen fick jag några lösryckta sifferuppgifter från några enstaka mottagningar. Något heltäckande beslutsunderlag har jag ännu inte sett.

Jessica Rydells första påstående kring stängningen var att det var ett av de viktigaste besluten vid senaste landstingsfullmäktige. Hon antydde att den som inte noterat det var dåligt påläst.

Nej. Den som är dåligt påläst är Jessica Rydell. Landstingsfullmäktige har inte fattat beslut om att stänga några distriktssköterskemottagningar.

Jessica Rydell hävdade senare att förändringen är en följd av hemsjukvårdsväxlingen.

Fel. Som följd av den stängdes två tredjedelar av mottagningarna på mindre orter, men tolv fick vara kvar. Från Alliansens sida ställde vi frågor kring hur man valt ut just dessa tolv, men fick aldrig några vettiga svar, mer än att dessa skulle finnas kvar.

Jessica Rydell blandar därefter äpplen och päron när hon hänvisar till hemsjukvårdsväxlingen och att kommunernas sjuksköterskor har tagit över de uppgifter som distriktssköterskorna tidigare hade. Kommunens sköterskor gör hembesök hos patienter som är inskrivna i hemsjukvården. Mottagningsverksamhet ska skötas av landstingets distriktssköterskor.

Jessica Rydell säger sedan att stängningen var ett resultat av vårdvalsreformen, Hälsoval Kalmar län, att nedläggning av distriktssköterskemottagningarna ingick i det beslutet.

Också fel. Det finns inget i Hälsovalet som motsätter sig att en vårdenhet har distriktssköterskemottagningar på fler platser än huvudmottagningen. Hälsovalets regelverk möjliggör filialverksamhet.

Däremot kan en filialmottagning tänkas blir kostsam och belasta hälsocentralens ekonomi. Men det är i så fall en helt annan fråga. Landstinget har en särskild primärvårdsdelegation, som enligt reglementet ska följa verksamheten och verka för att stärka konkurrenskraften hos hälsocentralerna. Det är svårbegripligt att Jessica Rydell, som ordförande i delegationen inte tog tillfället att informera om stängningarna när jag den 1 december ställde frågan om några förändringar var på gång vid årsskiftet. Enligt Jessica har ju förändringen varit känd sedan lång tid.

Hälsovalet ska utvärderas under våren. En parlamentarisk arbetsgrupp ska se över eventuella förändringar som kan behöva göras. Det finns alltså ett antal politiska fora där denna typ av utvärdering och förslag till förändringar ska analyseras, istället för att fatta beslut i stängda rum.

Nej, det finns två förklaringar till eller beskrivningar av Jessica Rydells agerandei frågan: Antingen är hon som majoritetsföreträdare så förblindad av att ha makten, att hon inte ser något skäl till att behöva informera vare sig patienter, allmänhet eller opposition. Eller också är det ett exempel på juholteri, ogenomtänkta uttalanden utan täckning, som man sedan måste backa från.

Jag ser fram emot Jessica Rydells förlåt-turné genom länet, då hon ska förklara för befolkningen på södra Öland och på fastlandet varför hon lägger ned distriktssköterskemottagningarna i Degerhamn, Orrefors, Ålem, Fliseryd, Ruda, Fågelfors, Kristdala, Edsbruk och Loftahammar.

Läs hur frågan har beskrivits av Barometern-OT, Västerviks-Tidningen, Radio Kalmar och Östran-Nyheterna!

Smygbeslut om nedläggning av distriktssköterskemottagningar

2011-12-28T15:44:00.004+01:00

Den rödgröna majoriteten har utarbetat en raffinerad taktik när de vill lägga ned något de vet kommer att väcka känslor hos allmänheten.

Först svälter man ut verksamheten, genom att dra ned den på sparlåga, så att statistiken ska visa på lågt nyttjande. Sedan fattar man beslut i stängda rum, utan insyn eller möjlighet att påverka och hitta alternativa lösningar. Slutligen gör man sitt bästa för att undanhålla information från Alliansen, i hopp om att slippa offentlig uppmärksamhet.

Det senaste exemplet är nedläggningen av distriktssköterskemottagningarna på de mindre orterna. Utan något officiellt beslut började man inledningsvis att för några år sedan kalla dem för filialmottagningar, som ett steg i att förminska den betydelse mottagningen har för lokalbefolkningen.

Degerhamn, Orrefors, Ålem, Fliseryd, Ruda, Fågelfors, Kristdala, Edsbruk och Loftahammar.

Från nyår kommer ingen verksamhet bedrivas på dessa orter. I takt med att landstinget kan komma loss från sina hyreskontrakt kommer man sedan att lämna lokalerna.

Informationen till mig, som landstingsråd med ansvar i opposition för just primärvården, har varit lika med noll. Jag fick nyheten genom ett Facebook-inlägg av min kollega Henrik Yngvesson (M), som i sin tur hade fått en fråga från en degerhamnsbo, som sett ett anslag på dörren till mottagningen.

Så här får det bara inte gå till!

Beslut ska fattas i öppenhet. Information om fattade beslut ska omgående ges till såväl förtroendevalda som de medborgare det berör. Det finns ingen anledning att smussla undan frågor som gäller befolkningens tillgång till hälso- och sjukvård i glesbygden. Tror man att man ska slippa en jobbig debatt på det här viset?

Tvärtom finns ett särskilt forum för just den här typen av frågor:

Landstingets Primärvårds- och folktandvårdsdelegation, som bland annat har till uppgift att vara ett forum för framtidsfrågor relaterat till respektive ansvarsområde, att följa verksamheten och de mål och det uppdrag som landstingsstyrelsen fastställt, att följa upp verksamheternas resultat och att bidra till att stärka konkurrenskraften för verksamheterna.

I den delegationen är landstingsrådet Jessica Rydell (MP) ordförande och jag själv vice ordförande. Vid delegationens senaste möte den 1 december ställde jag frågan om det var några förändringar på gång, som delegationen borde känna till. Svaret var nej.

Enligt en journalist har Jessica Rydell (MP) uppgett att "detta var ett av de viktigaste besluten vid senaste fullmäktige". Det är en ren och skär efterhandskonstruktion. Majoriteten har exklusivt informerats om förändringarna och har godkänt dem.

Varken jag eller någon annan representant för Alliansen har fått någon möjlighet att uttrycka sin syn på frågan.

Detta är ett sorgligt exempel på de rödgrönas syn på demokrati och öppenhet.

Dåligt ledarskap och inkonsekvent agerande

2011-12-21T15:34:00.006+01:00

Så har då landstingsfullmäktige beslutat om avsiktsförklaring i regionfrågan. Det blev ett livligare möte än många hade väntat sig, med en lång rad inlägg och många protokollsanteckningar, alternativ- och tilläggsyrkanden.

Min analys är att företrädare från södra länsdelen hade missbedömt och underskattat frågans sprängkraft i norra länsänden.

Hade man lyssnat mer på mig och andra från nord- och mellanlänet, och fogat in några ord av strategisk betydelse i besluts-att-satserna, så hade man förmodligen kunnat förebygga det strömhopp som nu blev fallet från många företrädare från länets norra delar.

Att så många som nio ledamöter röstade nej till avsiktsförklaringen kan inte ses som annat än ett underkännande av ledarskapet hos dem som lagt fram förslaget. Anders Henriksson (S) har som landstingsstyrelsens ordförande huvudansvaret för detta.

Som gruppledare för Kristdemokraterna har jag försökt att lyssna in både mina partikamrater i olika delar av länet, företrädare för näringsliv och föreningsliv och privatpersoner, och utifrån detta göra en samlad bedömning.

Det är ingen tvekan om att det finns olika intressen i länets olika delar. Men det finns också stora osäkerhetsfaktorer:

Skåningarna är inte eniga i att bilda ny region tillsammans med oss smålänningar och Blekinge. Kronobergarna är inte heller eniga. Vad händer med den stolta avsiktsförklaringen om Skåne i slutänden beslutar sig för att förbli egen region?

Östgötarna vill nog bilda region med oss, men kan inget göra utan att även Jönköpingsborna är på tåget. Men i en partiöverenskommelse har jönköpingspolitikerna uttryckt en inriktning att just bilda region med oss och Östergötland och ev andra. Men under tiden förs samtal med både Örebro, Södermanland och Västmanland. Skulle det gynna Kalmar län att hamna i utkanten av en region med tyngdpunkten i Mälardalen?

I Kristdemokraternas alternativyrkande lyfte vi därför fram vikten av att utredningsprocessen med Sydverige går parallellt med motsvarande utredning av Östra Götaland, för att hålla öppet åt båda hållen.

På grund av det bristande ledarskapet i frågan fick man nu en lång rad ledamöter som kände sig nödsakade att göra markeringar i form av inlägg och protokollsanteckningar. Det ger en spretig bild av ett motvilligt fullmäktige.

Många av talarna framförde i sina inlägg och protokollsanteckningar just de tankar som vi kristdemokrater uttrycker i vårt alternativyrkande, med en tydligare markering av parallella utredningar. Ändå tvingas jag konstatera att blev vi ensamma om att rösta för det.

Man kan undra hur allvarligt menat de nios "nej" var till att bilda region med Skåne, när de sedan inte tog konsekvensen av det och röstade för vårt tydligare alterntivyrkande. Var det bara läpparnas bekännelse?

Läs och lyssna på Radio Kalmar , Barometern och Östran.

Dörrarna öppna åt båda håll

2011-12-21T13:30:00.000+01:00

Anförande vid Landstingsfullmäktige den 21 december 2011

Angående regionfrågan och avsiktsförklaringen

Presidium – ledamöter – åhörare

Vi har samlats till ett extra sammanträde denna julvecka, inte för att i första hand utväxla julhälsningar eller ens för att formulera julönskningar. Vi har insett att vi i högsta grad själva måste ta tag i och vara delaktiga i att utforma vår framtid.

Samtidigt har vi ödmjukt tvingats inse att vi är en del av världen, där vi i Kalmar län är beroende av våra grannlän.
För infrastrukturen, som inte funkar om trafiken stannar vid våra gränser.
För den allt självklarare och mer utvidgade arbetsmarknaden, där många varje dag gladeligt pendlar över tio mil, över både flera kommungränser och länsgränser.
För studier och utbildning, där många studerar och pendlar över länsgränser, både norr- och västerut.
För sjukvårdens utveckling, med allt mer avancerade undersöknings- och behandlingsmetoder, som kräver ett större befolkningsunderlag, både för att finansiera resurser och för att upprätthålla kompetens för allt smalare specialistkunskaper.

Det har varit många drömmar som uttryckts när det gäller fördelarna med olika regionbildningar. ”Om vi bara finge vara med de stora kompisarna på andra sidan gränsen, då skulle allt bli så mycket enklare”.

Men låt oss inte förledas att bli som Flickan med svavelstickorna, som värms av en snabbt uppblossande dröm, som snart slocknar för den kalla verkligheten.

Det förslag vi ska ta ställning till idag har många osäkerhetsfaktorer.

Det är ingen hemlighet att kommunerna i norra delen av länet känner större samhörighet med Jönköping och Östergötland än med Skåne. Flera partigrupper har under lång tid sett ett samlat Småland, Öland med Östergötland och Blekinge, som sitt förstahandsalternativ för hur en större region skulle se ut. Det skulle ha förutsättningar att bli en region med en naturlig geografi och med i många stycken redan upparbetade samarbetsformer och en regional identitet.

Skåne känns för många, även ledande personligheter i Kalmar-området och södra länsdelen, både stort och avlägset.

Men vi är som sagt beroende av vår omvärld. När Kronoberg och Blekinge vill samarbeta med Skåne, så påverkar det oss, särskilt här i södra delen av länet, även om partierna i vare sig Skåne eller Kronoberg är överens och det finns väl kända spänningar även inom partierna.

När samtidigt Jönköping vill bilda egen region och först på längre sikt kan tänka sig att bilda en större region, då påverkar det naturligtvis oss också.

För att inte hamna utanför diskussionerna med Kronoberg och Blekinge accepterar vi kristdemokrater den första att-satsen, även om många känner en tveksamhet inför våra möjligheter att hävda vår rätt och få en rättvis och likvärdig del av utvecklingsmedel från Skåne. Där måste den fortsatta processen visa på att ingen länsdel hamnar i strykklass, innan det slutgiltiga beslutet fattas.

Men för att samtidigt hålla igång samtalen och förhandlingarna med Jönköping och Östergötland, så vill vi samtidigt understryka betydelsen av den andra att-satsens sista mening i föreliggande förslag. Med att ”analysera” förutsätter vi att man aktivt diskuterar och förhandlar parallellt med diskussionerna med den sydsvenska varianten.

Den fortsatta processen – åt båda håll – förutsätter att samtliga partier och länsdelar finns representerade.

I landstingsstyrelsen lade Kristdemokraterna en protokollsanteckning. Vi har sedan dess fört samtal om agerande i fullmäktigebeslutet. Vi har haft en förhoppning att kunna utforma en gemensam protokollsanteckning med större bredd. Det har dock inte visat sig vara möjligt.

Mot denna bakgrund lägger den kristdemokratiska landstingsgruppen ett alternativyrkande:

Landstingsfullmäktige föreslås besluta

Att ställa sig bakom och godkänna avsiktsförklaringen om regionbildning i södra
Sverige med Kalmar, Blekinge, Kronoberg och Skåne som ingående delar,

Att parallellt utreda olika regionindelningsalternativ tillsammans med övriga
smålandslän, Östergötland och Blekinge samt

Att tillsammans med regionförbundet belysa för- och nackdelar med olika
Regionindelningsalternativ avseende flerkärnighet, demokratiskt inflytande,
hälso- och sjukvård samt tandvård, regional utveckling, kommunikationer och
kollektivtrafik, kultur m.m., innan slutgiltigt beslut om ansökan fattas.

Vi vill alltså hålla dörrarna öppna åt båda håll.

Mycket åkande för mellanlänets befolkning

2011-12-16T09:35:00.006+01:00

Från nyåret får man bara ha medicinska besvär om man ska tas emot på akutmottagningen i Oskarshamn under kvällar och nätter. Detta efter ett beslut nyligen, som bl a Nyheterna skriver om.

Dagtid kan man få komma till akuten även med kirurgiska krämpor, men inte längre med stukningar, misstänkta armbrott eller sårskador på fingrar och händer. Sådant räknas som ortopedi och det får man inte befatta sig med på oskarshamnsakuten från och med den 1 januari. Istället får patienterna åka de fjorton milen tur och retur till Kalmar eller Västervik, för sådant som hittills har skötts i Oskarshamn.

Det kommer att bli mycket åkande för barn som skadat sig under lek eller idrott, för personer som råkat ut för skär- och klämskador, och för dem som trampat snett eller halkat.

Många mil och mycket tid. För är det någon som tror att väntetiderna på akutmottagningarna i Kalmar och Västervik blir kortare på det här viset? Nej, knappast.

Mellanlänets befolkning kommer att drabbas hårdast av förändringen, men det ökade trycket på de båda kvarvarande akutmottagningarna kommer ju rimligen att påverka alla som behöver akut sjukvård vid något av våra sjukhus.

Vid sidan av konsekvenserna för befolkningen på kort sikt är vad beslutet kan innebära på längre sikt. Där finns oron över att bortfallet av denna sorts mindre allvarliga ortopediska fall kommer att påverka statistiken för kirurgjouren, så att även den ifrågasätts.

Under många år har mellanlänets befolkning fått se sjukvårdsutbudet vid Oskarshamns sjukhus urholkas steg för steg, pusselbit för pusselbit. Var går gränsen för hur mycket som kan skalas bort utan att hela sjukhusets existens äventyras?

Inledningsanförande budgetfullmäktige nov 2011

2011-11-29T14:06:00.003+01:00

”Varje människa är en person med sammansatta behov, såväl fysiska som psykiska, sociala och existentiella. I hälso- och sjukvården fokuseras det ofta på det sjuka organet eller symptomet med risk att man missar individen som helhet”.

Så inleder vi i Alliansen vårt yrkande om Patientens rätt i vården. När vi har träffat patientföreträdare har många beskrivit samma fenomen: Den som upplever sig sedd och hörd som en hel människa med ett sjukt organ eller ett psykiskt problem har ofta också upplevt vårdtillfället som positivt, även om det kan ha funnits negativa delar i vården. Negativa upplevelser av vården beskrivs inte sällan som att visst var läkaren kompetent, men mötet blev ändå inte bra. Det kan till och med påverka tillfrisknandet.

Det är inte så konstigt – när man är sjuk är man så mycket mer sårbar än annars. Den sårbarheten är ofta ännu större i vissa skeden av livet, exempelvis hos barn och gamla. Därför måste vi, och all personal som kommer i kontakt med patienter, ständigt föra ett samtal om etik och bemötande. För oss som beslutsfattare gäller det att utforma en vård som utgår från patienten och inte från systemet.

Ur det här perspektivet vill jag särskilt lyfta fram arbetet med barnets rätt i landstinget. Under Alliansens majoritet skrevs det in i landstingsplanen att arbeta efter FN:s konvention om barnets rättigheter. Barnperspektivet ska genomsyra landstingets verksamhet. Jag har respekt för att det tar tid att arbeta in ett sådant helhetsgrepp. Men det är till exempel inte acceptabelt att man fortfarande inte lyckats organisera vården så att alla akut sjuka barn kan få komma till barnakuten på Länssjukhuset i Kalmar. Misstänker man en kirurgisk åkomma kan barnet få sitta i timmar i ett väntrum tillsammans med svårt sjuka vuxna patienter. Alla barn borde ha rätt att få vårdas av personal med barnkompetens i miljöer anpassade för barn.

Detta är bara ett exempel på varför det behövs en barnombudsman i landstinget, som bevakar barnets rättigheter och driver på såväl tjänstemän som beslutsfattare i att göra Landstinget i Kalmar Län till Sveriges mest barnvänliga landsting. En barnchecklista är ett bra sätt att hålla koll på att barnperspektivet har beaktats inför beslut. Med en sådan hade man förmodligen kunnat undvika att barn läggs in på vuxenpsykiatrisk avdelning i brist på barn- och ungdomspsykiatriska vårdplatser i norra länsdelen, vilket jag har påtalat vid ett flertal tillfällen, bland annat i denna församling. En planering för att inrätta sådana behöver göras utan dröjsmål!

Patientens rätt, som jag ser den, omfattar bland annat rätten att välja vem man ska bli vårdad av när man blir sjuk. Genom vårdvalsreformen har privata vårdgivare fått samma villkor som landstingsdrivna vård/hälsocentraler, vilket ger en kvalitetsgaranti till patienten. Nu har vi haft Hälsovalet i ett drygt år, en av de största förändringarna för primärvården på lång tid. Det borde vara hög tid för en utvärdering nu. Därför är det märkligt att Hälsovalet inte nämns, mer än i förbigående, i förslaget till landstingsplan. Är inte majoriteten mer intresserad av att få veta hur reformen fallit ut? När en sådan utvärdering omsider görs, förhoppningsvis inte allt för långt in på nästa år, förutsätter jag att den i första hand görs ur ett patientperspektiv.

"Vart tar pengarna vägen?" Landstingsalliansen hade tryckt upp tröjor för att illustrera den stora frågan vart merparten av de dryga 100 miljoner kronorna från skattehöjningen för kollektivtrafiksatsningar tar vägen, eftersom bara 37 miljoner går till kollektivtrafik under 2012.

Slutligen vill jag beröra en för vårt läns invånare viktig detalj – hur mycket pengar vi imorgon beslutar att dra från deras lön via skattsedeln. Kommunikationer är viktiga. Därför har många accepterat en skattehöjning, för att få bättre och tätare trafik på våra tåg- och busslinjer. I våras debatterade vi det är ”rätt läge” att höja skatten – när investeringsbehovet finns där eller några år i förväg. Nu visar det sig att merparten av de 110 miljoner som skattehöjningen ger går åt till att täcka ospecificerade underskott, istället för att användas till att förbättra kollektivtrafiken. Bara 37 miljoner kronor går till kollektivtrafiksatsningar 2012. När dagen kommer för att betala de beställda Pågatågen, vad ska du betala dem med då, Anders Henriksson? En ny skattehöjning?

Jag har tidigare lyft frågan om det stora underskottet i Hälso- och sjukvårdsförvaltningens ekonomi från den här talarstolen. Vi vet att man bedriver oerhört effektiv vård i förhållande till kostnaden. Men att ständigt leva med ouppnåeliga sparbeting blir demoraliserande. Även landstingets revisorer har understrukit allvaret i detta. Folk runt om i stugorna är måna om vår sjukvård och kan nog tänka sig att betala lite mer i skatt för att vården ska finnas där när man behöver det. Men det är fullständigt uppåt väggarna att höja skatten för en trafiksatsning och sedan låta pengarna läcka in bakvägen till vården. Våra medborgare har rätt att kunna lita på det deras förtroendevalda säger. Den här majoriteten har visat att man struntar i medborgarna. Man gör som man vill.

Bifall till Alliansens yrkanden!

Barnahus i Kalmar

2011-11-25T09:31:00.006+01:00

Länsstyrelsen i Kalmar län har fördelat medel till kommunerna i södra Kalmar län för att bygga upp ett barnahus, till stöd för barn som utsatts för våld eller bevittnat våld i nära relationer. Nu har Kalmar kommun dragit sig ur, eftersom man tycker att landstinget inte visat intresse för frågan. Därför ställer jag följande interpellation till ansvarigt landstingsråd Lena Segerberg (S):

Hur ser landstingsmajoriteten på Barnahus i Kalmar?

När barn utsätts för våld och/eller övergrepp måste utredningar genomföras på ett professionellt, snabbt och rättssäkert sätt. Många myndigheter är inblandade, vilket gör att barnet riskeras att återuppleva övergreppet flera gånger, då det för varje ny myndighetsutredning tvingas upprepa sin berättelse. Förutom det plågsamma i sig att gång på gång tvingas gå tillbaka i minnet och återuppleva det som hänt, så kan en känsla av att inte vara trodd öka traumat hos barnet.

För att minska våldsutsatta barns utsatthet har Rädda Barnen m fl introducerat tanken med barnahus, som har förverkligas på minst ett tjugotal platser i landet. Här i länet har man haft upprepade seminarier och möten, med bred uppslutning från såväl kommuner, landsting som rättsvårdande myndigheter.

Barnahus är en plats med trygg och barnvänlig miljö, där barn som misstänks själva ha blivit utsatta för eller ha bevittnat våld och övergrepp, får träffa olika myndigheter såsom polis, psykolog och socialtjänst. Det misstänkta brottet ska utredas och föras till åtal. Genom att samtliga inblandade myndigheter kommer till en gemensam plats slipper barnet slussas runt till ständigt nya, obekanta miljöer och upprepa sin historia för flera olika personer.

Enligt en rapport från slutet av förra året var en brist med barnahus att det görs mycket få läkarundersökningar. Det får till följd att bevisläget i en rättegång försämras eftersom läkarintyg kan vara tunga bevis för övergrepp. Ett annat problem som nämndes var att inte alla barn fått krisstöd.

Detta pekar på behovet av samverkan mellan myndigheterna, för att få till stånd en så fullständig och professionellt utförd utredning som möjligt, så att ett åtal leder till fällande dom. En sådan kan vara viktig för barnets återhämtning.

Länsstyrelsen i Kalmar län har avsatt medel för att stödja länets sju sydligaste kommuner till att bygga upp ett gemensamt barnahus. Enligt beslut i kommunstyrelsen backar nu Kalmar kommun ur projektet, med hänvisning till att det har varit svårt att få med landstinget.

Jag vill därför ställa följande frågor:

• Tycker du att vi ska acceptera en ordning där våldsutsatta barn ska slussas runt mellan olika myndigheter och tvingas upprepa sin berättelse?
• Anser du att Länsstyrelsen i Kalmar län har gjort en felbedömning gällande behovet av ett barnahus i Kalmar?
• Finns det idag några planer för när Landstinget i Kalmar Län avser att gå med i ett barnahusprojekt?

Förhoppningsvis får jag svar på frågorna i samband med nästa veckas landstingsfullmäktige.

Interpellation om ambulanstäckningen på Öland

2011-11-25T09:12:00.004+01:00

Frågor om trygghet och tillgång till sjukvård vid akut sjukdom är något som engagerar, inte minst på Öland, där avstånden är långa och vägarna kan vara svårframkomliga. Denna bild är från ett besök jag gjorde på Mörbylånga Ambulans AB, för att få mer information om förhållandena på södra Öland.

Inför nästa veckas landstingsfullmäktige ställer jag följande iterpellation till
Landstingsrådet Lena Segerberg:

Ambulanstäckningen på Öland

Vid akuta sjukdomstillstånd kan varje minut som går innan man kommer till professionell hjälp vara avgörande för utgången. Detta inpräntas bland annat genom den pågående stroke-kampanjen. Landstingsstyrelsen har därför beslutat att 85 procent av befolkningen ska nås inom 20 minuter vid Prio 1 alarm och 100 procent av befolkningen ska nås inom 30 minuter vid Prio 2 alarm.

I vårt län är avstånden långa, inte minst på Öland. Transporterna till sjukvården kan vara tidskrävande.

En ambulans på uppdrag kan vara borta i flera timmar innan den är tillbaka på sin ambulansstation igen, exempelvis om Löttorps-ambulansen ska transportera en patient från norra Öland till Länssjukhuset i Kalmar. Borgholms-ambulansen fungerar då som beredskap för utryckningar på norra delen av ön. Det händer dock att Borgholms-ambulansen ute på körning samtidigt. Då är hela norra Öland utan ambulanstäckning, en sträcka på drygt 85 km från brofästet upp till Byxelkrok. På motsvarande sätt drabbas södra Öland när Mörbylånga-ambulansen är ute på uppdrag, med c:a 65 km från Ottenby till Kalmar.

När motsvarande händer i andra delar av länet brukar ambulanser i angränsande områden bli framdirigerade för att täcka upp och ge kortare utryckningstid vid larm. Enligt uppgift från Mörbylånga-ambulansen händer det ibland, exempelvis vid midsommar, att SOS Alarm dirigerar fram den till Färjestaden.

Det är sedan tidigare känt att ambulansverksamheten knappast uppfyller LS-beslutet för delar av Öland. Detta upplever många ölänningar otryggt.

Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande frågor:

- Hur ofta används ambulanserna för Prio 1 eller Prio 2 alarm på Öland?
- Hur ofta inträffar det att det inte finns en ambulans att tillgå direkt vid alarm?
- Hur stor del av Ölands befolkning bor teoretiskt inom 20- respektive 30-minutersgränsen från en ambulansstation, under förutsättning att närmaste ambulans är ”hemma”?
- Hur länge har någon Prio 1- respektive Prio 2-patient på Öland fått vänta på ambulans som längst?
- Kommer du vidta några åtgärder för att uppfylla landstingsstyrelsens beslut, så att befolkningen i länets olika delar får likvärdig tillgång till akut ambulanstransport?

Vid landstingsfullmäktige den 29-30 november hoppas jag få svar på frågorna.

Folkhälsopolitisk plan med förhinder

2011-11-23T14:55:00.005+01:00

Vad har hänt med det folkhälsopolitiska arbetet i Landstinget i Kalmar län under rödgrön ledning? När den än så länge gällande planen antogs hösten 2002, så betraktades vi som föregångare i riket. Planen hade arbetats fram under lång tid, i ett nära samarbete mellan oss politiker i Folkhälso- och miljöutskottet och de utomordentligt kunniga tjänstemännen på Folkhälsocentrum.

Sedan 2006, när S, V och MP tog över majoriteten i landstinget, har folkhälsoarbetet förpassats djupt in i en pinsam slagskugga. Folkhälsocentrum flyttades organisatoriskt från central, strategisk nivå, till Primärvårdsförvaltningen. Folkhälso- och miljöutskottet försvann.

Samtidigt har Folkhälsocentrum fortsatt att bygga ett mycket fruktbart samarbete med kommunerna, som man stöttar i det lokala folkhälsoarbetet. Däremot har det varit svårare att genomsyra landstingsarbetet.

Nu var det dags att revidera den folkhälsopolitiska planen. Efter mycket argumenterande med det ansvariga landstingsrådet Jessica Rydell (MP) lyckades jag i våras, tillsammans med ledamöterna i Primärvårds- och folktandvårdsdelegationen, protokollföra att folkhälsoarbetet ska vara en stående punkt och att representant för Folkhälsocentrum ska närvara vid våra möten.

Vi beslutade också att den folkhälsopolitiska plan som höll på att utarbetas för landstinget skulle gå på remiss till delegationerna och de politiska partierna. Vi skulle få ut den före sommaren, för en rejäl remissomgång. Efter sommaren, när den ännu inte levererats, fick vi besked om att den snart skulle komma partierna till del.

Härom dagen kom den, fem månader senare än utlovat. Detta förslag till folkhälsopolitisk plan förväntade jag förstås att den skulle vara i det närmaste fullkomlig, eftersom den utarbetats under så lång tid. Jag förutsätter att Jessica Rydell (MP), som ansvarigt landstingsråd, har lagt sista handen vid den, före remissomgången.

Vad finner jag då när jag öppnar dokumentet? En snygg framsida, sedan ett pinsamt och osammanhängande hastverk, bestående av stödord här, fullständiga meningar här, hopp mellan stort och smått, stavfel och tankefel, brist på kongruens mellan det som skrivs i brödtexten och det som sedan följer som indikator och aktivitet osv.

Och inte ett enda politiskt mål, inga prioriteringar, ingen röd tråd. Inte ens en grön sådan. Bara lite ostrukturerad text under vart och ett av de elva nationella målområdena. Som dessutom verkar ha blivit rejält missförstådda.

Hur kan annars målområde 2, Ekonomiska och sociala förutsättningar, beskrivas med "Bibehålla en god ekonomisk hushållning för att skapa rätt förutsättningar för ett långsiktigt folkhälsoarbete"? Man har alltså omtolkat ett folkhälsomål som gäller befolkningen till att gälla landstingets ekonomi!

Den rödgröna folkhälsopolitiska planen är ett misch-masch när det gäller indikatorer och aktiviteter. I vissa delar förmodar jag att det handlar om rena förenklingar. När man skriver "Lågutbildade" som indikator så menar man antagligen andel lågutbildade/1000 invånare. Men vad menar man exempelvis med "Barnkonventionen" som aktivitet? Det myllrar av liknande exempel.

Bland de mer hårresande exemplen på obegripliga tankeskutt kan man finna under målområde 5, Miljöer och produkter. Där skriver man, efter inledande ord om miljöfrågor i landtinget, att man ska förebygga olycksfall och verka för att "minska andelen självmord och självmordsförsök genom systematiskt skadeförebyggande arbete".

Som indikator nämner man fallskador och trycksår inom vården och att minska transporternas negativa inverkan på miljön, men inget som har koppling till självmord eller självmordsförsök. Som aktiviteter under detta avsnitt finns följande: Miljöledningssystemet, Kvalitetsregistret Senior Alert, Händelseanalys - suicidfall samt Användning av videoutrustning.

Detta är ett allt för allvarligt ämne för att raljera, men hur menar man att systematiskt skadeförebyggande arbete ska förebygga självmord? Och hur ska händelseanalys av suicidfall kunna förebygga? Mig veterligt krävs det mer än analys av det som redan har inträffat, för att förebygga något man inte vill ska ske i framtiden.

Tyvärr tvingas jag konstatera att Jessica Rydells förslag till folkhälsopolitisk plan måste vara ett gravt olycksfall i arbetet.

Som förtroendevald kan man inte förväntas vara expert inom alla områden. Det är tillåtet. Men utifrån de politiska idéer och prioriteringar som jag förutsätter att Jessica Rydell (MP) tillsammans med sina rödare kollegor har tagit fram, så hade det varit helt ok att inhämta råd från expertisen, för att kunna presentera ett bra förslag till oss i oppositionen och till de patientföreningar och pensionärsföreningar som nu har fått förslaget på remiss.

Men Jessica Rydell (MP) tycks totalt ha missat att vi har högkompetenta medarbetare på Folkhälsocentrum, som inte hade önskat något hellre än att få ställa sin kompetens till förfogande för att landstingets folkhälsopolitiska plan skulle bli riktigt bra.

Nu får vi kollektivt skämmas inför kommunerna, som under tiden gjort sin egen läxa. För detta ofullgångna förslag kan vi inte föra fram till beslut. Det måste omarbetas i grunden för att bli användbart. Enligt beslutet om folkhälsopolitisk strategi, som togs i samförstånd med länets tolv kommuner, ska vi ju utifrån respektive huvudmans egna planer utforma en gemensam plan för det folkhälsopolitiska arbetet i Kalmar län. Bättre att vi tar tid på oss och får fram en ordentlig plan, än att gå vidare med detta hastverk.

Varför kommer jag att tänka på miljöplanen, som också skickades fram och tillbaka innan den blev någorlunda acceptabel?

Jessica Rydell och manliga härskartekniker

2011-11-22T06:30:00.003+01:00

Idag finns ett stort reportage i Barometern, där Jessica Rydell, miljöpartistisk gruppledare och landstingsråd tillika landstingsstyrelsens vice ordförande, beskriver hur hon som kvinna kan känna sig förminskad och osynliggjord i förhållande till manliga kollegor.

Märkligt att hon själv då använder samma taktik och förminskar sina kvinnliga kollegor. Vid landstingsstyrelsens bord, där hon avporträtteras på bild, sitter hon närmast ordförande och vice ordförande på kortänden, främst i en rad med kvinnor: Lena Segerberg (S), Linda Fleetwood (V), Yvonne Hagberg (S), alla tre med tunga uppdrag och ansvarsområden, innan någon man dyker upp med rang som kan mäta sig med hennes egen.

Själv sitter jag ungefär mitt emot henne och är gruppledare för ett parti som är större än hennes eget. Vi båda har samma ansvarsområden, hon i majoritet och jag i opposition.

Om grunden till artikeln är att Jessica Rydell inte upplever sig tillräckligt ofta och ordagrant citerad i pressen efter en debatt i landstingsstyrelsen, så kan det nog bero på vad som sägs, hur debatten förs, den retoriska skickligheten och inte minst debattämnet, inte det faktum att den ene är man och den andre är kvinna.

Nya moderater i lånta fjädrar

2011-11-17T08:23:00.007+01:00

Moderaternas make-over fortsätter. För några veckor sedan var debatten intensiv då moderata partisekreteraren Sofia Arkelsten avslöjade en pinsam histielöshet alternativt historieförfalskning gällande sitt eget partis historiska roll i svensk politik. Då gällde det vilka som drivit på kampen för allmän rösträtt, svenskt ställningstagande mot apartheid med mera.

Igår avslöjade Anders Andersson, kristdemokratisk riksdagsledamot från Kalmar län, att måndagens debattartikel i DN till stora delar är plagierat från ett dokument framtaget av kristdemokrater på Socialdepartementet. Se reportage i SVT Text-TV, Rapport 19.30 (kortare inslag även i senare SVT-inslag under kvällen) och Expressen.

I artikelns inledning hänvisar partisekreteraren Sofia Arkelsten och Mats Gerdau, riksdagsledamot och ledare för moderaternas arbetsgrupp för äldrepolitik, till Alliansregeringens goda arbete, "men fler steg måste tas för att Sverige ska bli ett ännu bättre land att åldras i. Därför har Moderaterna tillsatt en grupp som ska ta fram en ny, samlad politik för äldre."

Som kristdemokrat kan jag inte annat än bli glad över att moderaterna, när de ska utveckla en ny, samlad politik för äldre, vänder sig till de erkänt duktiga och engagerade kristdemokraterna på Socialdepartementet för att få inspiration. Men att sedan, ord för ord, kommatecken för kommatecken, tankestreck för tankestreck återge det material som kristdemokrater arbetat fram som vore det Arkelstens och Gerdaus eget, det är helt enkelt inte acceptabelt. Fråga vilken högstadieelev som helst vad man får lära sig om källhänvisning!

Moderat make-over kan vara nödvändig. Moderaterna, som har ambitionen att vara ett statsbärande parti, hade kunnat förväntas ha tillräcklig ryggrad att stå för sig själva, utan att känna behov av att förvanska vare sig historia, nutid eller idéer för framtiden.

Väljarna har rätt att få veta vilka det är som står för det ständigt pågående förbättringsarbetet inom hälso- och sjukvård, inom barnens område och inom äldrepolitiken. Det råkar vara samma parti som har en partiblomma med etikens vita färg.

Tunnelseende rödgrön majoritet

2011-11-07T21:19:00.005+01:00

Idag har landstingsstyrelsen debatterat landstingets budget för de närmaste åren. Majoriteten har tidigare år konsekvent avslagit alliansförslagen, under förevändning att de haft för kort tid på sig att ta ställning till våra förslag. Därför lade sig landstingsalliansen i år vinn om att ge majoriteten en vecka på sig att ta våra förslag i beaktande.

Man hade kunnat förvänta sig att en socialistisk majoritet, som ofta talar om jämlik och jämställd vård, skulle ha välkomnat alliansens förslag till hur man kan rätta till de ojämlikheter i vården som sedan länge är väl kända.

Man hade kunnat förvänta sig att de rödgröna skulle ta till sig våra förslag om stärkt fokus på barnets rättigheter och en barnombudsman att driva och föra arbetet framåt.

Man hade kunnat förvänta sig att majoriteten hade kunnat bemöda sig om att utveckla patientens rätt till information om valmöjlighet och möjlighet att planera sin tid, genom att ge bättre framförhållning vid tidbokning.

Framför allt hade man förväntat sig att majoriteten, som så sent som i maj månad lovade att den skattehöjning som beslutades skulle gå oavkortat till infrastruktursatsningar, åtminstone med några ord hade kommenterat att endast 37 miljoner av de 110 skattemiljonerna har gått till kollektivtrafik. Resten försvinner in ett svart underskottshål på andra håll i landstinget.

Men av dessa förväntningar blev intet.

Den rödgröna majoriteten hade detta år god tid och möjlighet att ta till sig alliansens goda förbättringsförslag. Istället väljer de att ägna sig åt ett begränsande tunnelseende, där de i stort sett bara ser sina egna förslag. Nästan allt utom majoritetens egna förslag avvisades. Och ett av deras senaste och allvarligaste löften bryter de utan att rodna. För att klara av det konststycket blundar de nog helt.

Läs gärna också vad Christer Jonsson (C), Henrik Yngvesson (M) skriver!

Nu lossnar Jönköping!

2011-11-03T10:56:00.006+01:00

Idag händer det saker i Jönköping, som kan påverka framtiden för både dem och omgivande län. I sista stund också, om de inte vill finna att tåget gått innan de ens kom fram till perrongen.

Jag talar om regionfrågan. Förstås.

Idag har den parlamentariska arbetsgruppen bestående av de politiska partierna i Jönköpings län kommit fram till en kompromiss. Moderater och socialdemokrater har fått igenom sitt önskemål om att ansöka om att få bilda en egen regionkommun. Övriga partier har fått gehör för att i ett andra steg, från 2018, bilda gemensam regionkommun med grannlän. Där talar man om sjukvårdsregionen (landstingen i Jönköping, Kalmar och Östergötland), med öppenhet för Kronoberg, Halland och Blekinge.

Det förutsätter naturligtvis att inte grannlänen redan har bundit upp sig i överenskommelser i andra riktningar. Det är därför som dagens besked är så viktigt. För redan imorgon, fredag, ska ett möte hållas mellan förhandlingsgrupperna för Kalmar, Kronoberg, Blekinge och Skåne, där tanken är att en avsiktsförklaring ska undertecknas. Den äger dock inte giltighet förrän samtliga fullmäktigeförsamlingar har beslutat i enlighet med avsiktsförklaring.

Så om Jönköping vill komma på förhandlingsvagnen är det viktigt att de under de närmaste brinnande veckorna, fram till landstingsfullmäktige den 21 december, visar större förhandlingsvilja än vad Skåne hittills har visat.

Dagens besked är ur det perspektivet utomordentligt viktigt, inte minst för alla som ser en Östra Götalands-region som det naturliga alternativet, med Småland, Öland, Östergötland och gärna även Blekinge.

Men det finns ingen lösning som är självklar. Innehållet är minst lika viktig som geografin. Ett villkor för att en region ska fungera och ha legitimitet är att alla delar har lika goda utvecklingsvillkor och service. Det är också livsnödvändigt med goda - förbättrade! - kontakter och samarbete med grannarna på andra sidan regiongränserna. Annars finns överhängande risk att länet spricker, oavsett i vilken riktning en kommande regionbildning sker.

Betald specialistutbildning - ST för sjuksköterskor!

2011-11-01T23:00:00.003+01:00

Det är brist på sjuksköterskor, framför allt specialistutbildade sådana. Ett skäl är att det oftast inte lönar sig ekonomiskt att ta tjänstledigt eller gå ned i lön för studier, eftersom lönehöjningen efter fullföljd utbildning sällan uppväger slitet.

För att försöka göra något konstruktivt åt detta vill Landstingsalliansen i Kalmar län pröva möjligheten för sjuksköterskor att kunna skaffa sin specialistutbildning på arbetstid, på samma sätt som läkarnas ST-utbildning.

För nog är det märkligt att två högutbildade yrkesgrupper, som arbetar sida vid sida, ska ha så olika villkor. Läkarna, med sin avsevärt högre lön, får sin specialistutbildning betald av arbetsgivaren, medan sjuksköterskan ofta får utbilda sig på egen bekostnad. Några enstaka sjuksköterskor får redan idag möjlighet att utbilda sig med lön, men det brukar i så fall innebära att man accepterar att gå ned till en lägstalön under utbildningtiden.

Det ska bli intressant att se om landstingsmajoriteten kan tänka nytt och besluta i enlighet med Alliansens förslag!

Helhetssyn på patienten en rättighet

2011-11-01T22:40:00.003+01:00

Det talas mycket om patientens rättigheter. Ofta syftar man då på rätten till vård och behandling inom viss tid och liknande. Jag skulle vilja vidga begreppet till att även gälla rätten att bli sedd och bemött som en hel person, inte som ett fristående, sjukt organ, som kan behandlas utan värdighet.

I Alliansens budgetförslag i landstinget finns en rad förslag för att stärka patientens rätt, bland annat kontinuerlig fortbildning i etik och bemötande för all personal som har direkt patientkontakt.

För patienter med omfattande vårdbehov, som ofta behöver vårdas på sjukhus, vill vi inrätta en särskild patientansvarig läkare inom slutenvården, lika väl som det redan finns i primärvården. Åker patienten ut och in på sjukhuset, så skulle en sådan funktion bidra till att öka kontinuiteten. De båda patientansvariga läkarna, den i primärvården och den inom slutenvården, ska ha kontakt sinsemellan, för att minska risken att patienten faller "mellan stolarna". Genom ett tätare och mer strukturerat samarbete minskar även risken att vägen information kommer bort på vägen, mellan de olika vårdnivåerna.

Ett telefonnummer in till all hälso- och sjukvård skulle förenkla tillvaron mycket, för alla dem som försöker hitta rätt telefonnummer till olika mottagningar i landstinget.

Informationen till patienterna behöver bli bättre, både rent allmänt, men inte minst när det gäller rätten att välja vård på en annan hälsocentral eller ett annat sjukhus inom landstinget eller utanför landstinget, om man annars tvingas vänta längre än vårdgarantin.

Dessa och flera andra förslag för att stärka patientens rätt presenteras i Landstingsalliansens budgetförslag 2012-2014.

Jämlik vård med Alliansens förslag

2011-11-01T22:07:00.004+01:00

Nu är det dags att göra något åt ojämlikheterna i sjukvården!

Unga Vuxna-mottagningar behöver finnas i alla kommuner, för att unga i olika delar av länet ska få likvärdig tillgång till stöd när de mår dåligt. Särskilt i länets södra delar finns behov av att starta upp sådan verksamhet.

Det är inte rimligt att tonåringar som mår dåligt ska läggas in på vuxenpsyk för att få vård, om de kommer från norra delen av länet. Flera gånger har jag lyft frågan i landstingsstyrelsen och landstingsfullmäktige. Nu finns statistik som visar att barn och unga från norra länsdelen är klart missgynnade. Bara 25 procent av vårdplatserna på barn- och ungdomspsykiatrin används av patienter från norra länsdelen. I Alliansens budgetförslag finns nu med att förbereda för att inrätta barnpsykiatriska vårdplatser även i norr.

Vården i livets slutskede är ett annat område där det skiljer sig stort mellan länets olika delar. I Kalmar finns en enhet för palliativ vård, med särskild personal och ett arbetssätt som är anpassat efter den mycket speciella livssituation dessa patienter och deras anhöriga befinner sig i. I Oskarshamn och Västervik finns ett antal palliativa vårdplatser utspridda mellan flera olika avdelningar, där personalen samtidigt har ansvaret för "vanliga", akut sjuka patienter.

2006 beslutade landstingsfullmäktige att de palliativa vårdplatserna i Oskarshamn och Västervik skulle samlas på respektive sjukhus, för att skapa en likvärdighet i länet. Detta har den rödgröna majoriteten ännu inte lyckats åstadkomma. Nu är det dags.

Alliansens lägger nu in pengar för att börja rätta till dessa och andra orättvisor i länet. Det är inte en dag för tidigt!

Klicka på länken om du vill läsa Landstingsalliansens budget.

Grannarna på andra sidan

2011-10-30T21:05:00.005+01:00

Livet kan te sig väldigt olika för oss människor.

Inte så långt härifrån, på andra sidan Östersjön, är arbetslösheten stor och hopplösheten växer. Människor tar stora risker för att få chans att skaffa en inkomst. I veckan har vi hört om en samvetslös svensk företagare, som anställt lettiska arbetare, men inte betalat dem ett öre i lön. Man skäms!

Riga är en mycket vacker stad, men där finns också mörka sidor.

Förra helgen var jag i Riga på Rotarys distriktskonferens. Där presenterade en frivilligorganisation sitt arbete med att stärka unga kvinnor, så att de inte ska lockas av mindre nogräknade pojkvänner till arbete som visar sig handla om prostitution. I inte så få fall hamnar tjejer på vår sida om Östersjön, där språksvårigheter gör flickans situation än mer utsatt.

Den vitryska grupp som besökte Korskyrkan i Vimmerby.

Den här helgen har vi haft besök från Vitryssland, grannland till Lettland, inte så värst långt härifrån. Även där kan livet vara tungt för många. Alkoholmissbruket är utbrett och många barn placeras på barnhem, för att deras föräldrar inte klarar av att ta hand om dem. Det finns också många föräldralösa barn. 30,000 vitryska barn finns på barnhemmen och nästan lika många funktionshindrade barn på instutition.

- När man möter blicken hos barnen på Vitrysslands barnhem så ser man inget ljus, inget hopp. Det är därför vi besöker dem, för vi vet att det finns ljus och hopp. Jag har själv fått uppleva att min hopplöshet byttes till ljus.

Så sa en av de vitryssar som besökte Korskyrkan i Vimmerby i helgen. Han berättar hur han tyckte att hans föräldrar inte brydde sig om honom, utan bara jobbade. Som tolvåring rymde han hemifrån och bodde på gatan tillsammans med andra unga. Där fick han den uppmärksamhet han saknat hemma, men han lärde sig också att dricka alkohol, sniffa lim och använda droger. Flera av hans vänner dog en hastig och våldsam död.

Efter att ha blivit kristen kunde han lämna livet på gatan bakom sig. Nu arbetar han med att stötta barnhemsbarn och förbereder dem för den dag de ska lämna barnhemmet, så att de inte ska hamna på gatan, som han själv gjorde. De får lära sig laga mat, hur man klär sig och sköter sin hygien. Det finns särskilda flickgrupper, där unga tjejer lär sig sminka sig. Men det viktigaste är den inre skönheten, som kommer av att man känner sig värdefull och älskad, säger han.

Med i gruppen var ett gift par och två av deras döttrar. Sammanlagt består familjen av tretton personer! Mor och far, sju biologiska barn, tre adopterade barnhemsbarn och ett extra barn, som bor hos dem för att barnets föräldrar är så alkoholiserade att de inte kan ta hand om barnet.

Föräldrarna har själva vuxit upp i missbrukarhem och vill ägna sina liv åt att ge stöd till andra barn i liknande situation. De besöker barnhem, skaffar leksaker, ordnar sommarläger för att barnen någon gång ska få komma utanför barnhemmet. Det är inte lätt, de odlar grönsaker och plockar svamp för att dryga ut matkassan, men "för det mesta kan vi alla äta oss mätta", sa mamman.

Nog blir man berörd - av den nöd som många barn tvingas leva i, men också av den kärlek och omsorg som många människor visar för dessa samhällets olycksbarn. Vilken glädje det är att kunna dela med sig lite av vårt överflöd till dessa vardagshjältar, där på andra sida Östersjön!

Vänta in Jönköping!

2011-10-21T08:08:00.004+02:00

Många i vårt län vill se en samlad Smålandsregion. Därför vore det olyckligt att inte vänta in den process som är på gång i Jönköpings län.

Efter möten och samtal med ledande företrädare från Jönköpings län de senaste dagarna är bilden tydlig. Det är en uppluckring på gång, i förhållande till den tidigare låsning som länge har funnits hos framför allt socialdemokrater och moderater i länet.

Socialdemokraterna i Jönköpings län har ett kongressbeslut, som går ut på en tvåstegsmodell. Man tänker sig en regionbildning inom nuvarande gränser från 2014-2015, för att därefter kunna gå vidare till en region med större geografiskt område, gärna från 2018-2019. Där finns mycket som talar för att den nuvarande, mycket väl fungerande sjukvårdsregionen, dvs Kalmar, Jönköpings och Östergötlands län, skulle vara en naturlig utgångspunkt. Vi talar alltså om samma tidpunkt för bildandet av en sådan region, som i Skånealternativet.

Det är olyckligt att dessa signaler från Jönköpings län kommer i ett så sent läge, att en remiss om avsiktsföklaring redan gått ut till kommunerna, för att ge dem möjlighet att yttra sig om att bilda region med Skåne, Kronoberg och Blekinge. Därför är det ytterst viktigt att Kalmar läns förhandlingsgrupp, när den inom kort träffar sina motsvarigheter från Jönköpings och Östergötlands län, tar signalerna på allvar och kompletterar remissunderlaget till kommunerna. Annars finns risk att kommunerna yttrar sig över ett enda alternativ, när det i själva verket kan finnas två möjliga lösningar med samma tidshorisont.

Trist, tunn och visionslös majoritetsbudget

2011-10-18T06:35:00.004+02:00

Så kom den då, den rödgröna förslaget till landstingsbudget. Visst hade Anders Henriksson (S) aviserat att det rådande ekonomiska läget, med finansiell oro, skulle komma att föranleda återhållsamhet. Men han och övriga rödgröna behöver väl inte förlora visionerna för det?

I det textmaterial vi fick oss till livs igår, och som vi ska få djupare presentation av idag, kan man läsa en rad formuleringar som vid första anblick får en att tro att här kommer ändå något efterlängtat. Men vid närmare granskning så stannar det vid några formuleringar. Inga uppdrag att genomföra det man beskriver. Inte ens uppdrag om att utreda för att ha bättre underlag för att kunna genomföra, när ekonomin ljusnar.

Det är trist, tunt och visionslöst. Nog hade ni kunnat åstadkomma något bättre än detta, Anders H, Jessica och Linda!

Fler Allianssatsningar i majoritetsbudgeten?

2011-10-17T07:51:00.002+02:00

I lördags skrev Barometern att den rödgröna landstingsmajoriteten skulle göra en storsatsning på ett nytt PCI-labb (för att rensa igentäppta blodkärl i hjärtat), för att ersätta den utslitna utrustningen.

Av artikeln kunde man få känslan av att detta var ett nyupptäckt problem och en nytänkande lösning. I själva verket har problemet varit känt sedan lång tid och Alliansen har vid flera tillfällen påtalat behovet att skynda på processen. Ja, i valrörelsen 2010 deltog både Anders Henriksson (S) och jag själv och en rad andra politiker i en paneldebatt i Oxhagen i Kalmar, där vi alla var överens om att satsningen skulle göras. Ändå var Anders Henrikssons besked, efter valet, i förra höstens budget att skjuta upphandlingen framåt i tiden.

Nu kommer alltså "storsatsningen", efter att man nu i höst från PCI-enheten fått jaga världen runt efter den enligt uppgift sista reservdelen till en viktig komponent i den nuvarande utrustningen.

Idag skriver Östran att landstinget nu lägger in egna pengar i arbetet med att förbättra vården för de mest sjuka äldre, något jag själv lyfte behovet av vid senaste landstingsstyrelsemötet, eftersom landstingets satsning hittills varit noll. Alliansregeringen har hittills stått för hela kostnaden.

Det ska bli intressant att se vilka fler Alliansfrågor som majoriteten har fångat upp i sitt budgetförslag, som presenteras idag.

Dåligt ledarskap (MP) kring landstingets folkhälsoplan

2011-10-13T15:14:00.002+02:00

Landstingsmajoriteten med Jessica Rydell (MP) i spetsen uppvisar förödande dåligt ledarskap. Genom uppenbar okunskap och brist på engagemang har landstinget helt tappat styrfart i folkhälsofrågorna. Vi riskerar nu att antingen den politiska förankringsprocessen körs över eller också att den tidsplan som landstinget har beslutat om tillsammans med kommunerna kraftigt förskjuts.

När styrgruppen för arbetet med länets folkhälsopolitiska plan samlades häromdagen, redovisade kommunföreträdarna hur deras respektive planer var antagna i olika folkhälsoråd och kommunala nämnder, i processen fram till att under hösten antas av kommunfullmäktige.

Parallellt med kommunerna skulle landstinget ta fram en egen plan, som skulle ha presenterats för de tre vårddelegationerna före sommaren och gått på remiss till partigrupperna. Under hösten skulle sedan landstingets plan processas för att beslutas i landstingsfullmäktige i november. Utifrån landstingets och kommunernas olika planer ska därefter en gemensam plan tas fram under våren.

Något förslag till plan för landstingets folkhälsoarbete har vi fortfarande inte sett röken av. På min direkta fråga var svaret att förslaget ännu inte är färdigt att skickas ut på remiss i partigrupperna. Ärendet är alltså minst fyra månader försenat.

Det är uselt av landstingets rödgröna majoritet, som borde vara drivande i folkhälsofrågor, att inte klara av den interna processen, när länets tolv kommuner jobbar aktivt med att ta fram egna planer.

Det må hända att det tjänstemannaförslag som så småningom presenteras kan visa sig hålla god kvalitet, men en folkhälsoplan är framför allt ett politiskt dokument, med politiska prioriteringar för att främja befolkningens hälsa och förebygga ohälsa. För varje dag förslaget dröjer förkortas den tid som politiken får att sätta sig in i planen och sätta sin prägel på den. Här vilar ett tungt ansvar på Jessica Rydell (MP), landstingsråd med majoritetsansvar för bl a folkhälsa.

Den folkhälsopolitiska plan som antogs av landstinget i november 2002 satte Kalmar län i en frontposition i Sverige. Genom det schabbel som nu pågår är landstinget på god väg att all tappa trovärdighet, både gentemot kommunerna och i ett nationellt perspektiv. Det är sorgligt.

KD – en social röst som behövs i regeringen!

2011-10-13T10:31:00.007+02:00

Kristdemokraterna har haft avgörande inflytande och bidragit med en socialt ansvarstagande profil på Alliansregeringens budget. Trots finansiell oro har vi fått igenom en rad satsningar på att höja kvalitet och patientsäkerhet inom hälso- och sjukvård. Sjukförsäkringen ska äntligen förbättras och bostadsbidraget till ekonomisk svaga barnfamiljer, unga och pensionärer ska höjas.

Det var mitt huvudbudskap när jag hade förmånen att få medverka vid ett partimöte i Kisa.

Lena Käcker Johansson, Birgitta Olaisson och Gudrun Brunegård vid mötet för kristdemokrater i Kindas kommunhus i Kisa.

Vi vill att Kristdemokraterna ska vara Alliansens sociala röst. Det uttrycks bland annat genom att en stor del av resurserna går till den tredjedel av befolkningen som har lägst inkomster. Dessutom finns nu en överenskommelse, som innebär att när landets ekonomi tillåter, ska pensionärerna få en fjärde skattesänkning. Utan kristdemokrater i regeringen hade inte pensionärerna fått del av sådana skattesänkningar.

Budgeten innehåller också andra reformer med kristdemokratisk prägel, som stöd till utsatta barn, avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer, ökat stöd till civilsamhället och trossamfunden, ökade satsningar på fattigdomsbekämpning i Afrika och stöd till demokratiarbete och mänskliga rättigheter.

Vi kan känna oss stolta som kristdemokrater. Genom att vårt parti finns med i regeringen påverkas viktiga delar av budgeten på ett sätt som kommer att påverka livet i positiv riktning för många människor i utsatta situationer, avslutade jag.

Rödgrönt svek mot patienter i livets slutskede

2011-10-12T22:20:00.004+02:00

Idag hade landstingsstyrelsen ett möte, då bl a landstingets yttrande över revisionsrapporten Palliativ vård, uppföljning mars 2011 behandlades. Revisorerna konstaterade att det råder stor ojämlikhet i länet.

I Kalmar finns en särskild enhet, med särskilt utbildad personal, kopplad till den lasarettsanslutna hemsjukvården. Där kan patienter i livets slutskede läggas in direkt, om man av något skäl inte kan vårdas hemma.

Något liknande finns inte i Västervik. Sedan länge har det funnits beslut att inrätta samlade vårdplatser för patienter i livets slutskede i Västervik, men det har dröjt, bl a beroende på om- och tillbyggnationerna av sjukhuset.

Patienter som har obotliga sjukdomar och närmar sig livets slutskede har särskilda behov, både vad gäller personalens kompetens och lyhördhet och vad gäller lokalernas utformning. I nuläget finns palliativa vårdplatser (för vård i livets slutskede) utspridda på flera olika avdelningar vid Västerviks sjukhus, där denna känsliga patientgrupp blandas med akut sjuka. Nu tycks den rödgröna majoriteten backa från fullmäktiges beslut att inrätta samlade palliativa vårdplatser i Västervik.

När jag under mötet började ställa frågor om de formuleringar majoriteten tagit fram som svar till revisorerna, framkom att de rödgröna fortfarande inte har någon planering för hur detta ska genomföras. Tvärtom svävade man på målet och hänvisade till att en sådan enhet kostar pengar, som man inte har. Istället för att instämma i Alliansens tillägg, som Christer Jonsson formulerade under sittande möte, att fullmäktiges beslut om samlade palliativa vårdplatser ska genomföras, valde majoriteten att notera att fullmäktiges beslut gäller tills annat beslut fattas.

Detta tolkar jag som att man har släppt ambitionen att inrätta en samlad palliativ enhet i Västervik och nu förbereder sig för att ta sig ur gällande fullmäktigebeslut.

Trots revisorernas påpekande om ojämlikheterna i länet, så tar man inte chansen att markera att det nu är dags att rätta till ojämlikheten i länet. Det är djupt beklagligt och ett svek mot patienterna i livets slutskede.

Mindre infektionsrisk med rätt tavlor på väggarna!

2011-10-07T16:08:00.004+02:00

Mindre behov av smärtstillande och ångestdämpande injektioner och färre infektioner efter operation på grund av minskade stressnivåer, det kan bli följden av att välja rätt typ av konst/illustrationer på en vårdavdelning.

Det uppseendeväckande resultatet visar en studie som professor Roger Ulrich vid Göteborgs universitet redovisade vid konferensen om kultur och hälsa i Malmö, som jag just har bevistat.

I studien jämförde man olika motivs inverkan på betraktare i sjukvårdsmiljöer. Ljusa och frodiga naturmotiv och vattenlandskap upplevdes positiva på ett sätt som var fysiologiskt mätbart, liksom bilder på mänsklig gemenskap, barn som leker osv, särskilt i naturmiljöer.

Däremot fann man att abstrakt konst kunde ha direkt negativ inverkan och skapa oro, ångest och aggressivitet även hos mentalt fullt friska och stabila personer, även om personalen tyckte om tavlorna och tolkade dem positivt. Efter att ha flyttat den abstrakta konsten till personalrummet och hängt naturmotiv i patientrummen kunde man avläsa större lugn och mindre oro bland patienterna!

Ulrich förklarade fenomenet med den "evulotionära teorin". Han menar att människan har en genetiskt nedärvd böjelse att reagera positivt till speciella naturmiljöer och scenerier, särskilt om de är förknippade med platser där man kan hitta föda, och att man påverkas positivt av leende, omtänksamma ansikten och gester. I stressade situationer blir man mer benägen att uppfatta abstrakta eller tvetydiga motiv på ett sätt som motsvarar personens emotionella tillstånd.

Han berättade om en annan studie från Borås, där man med naturmotiv i väntrum kunde uppmäta mindre smärta, lägre puls och lägre blodtryck hos patienterna, som dessutom var mer avspända.

Jag kände mig väldigt nöjd och tillfreds när jag för några dagar sedan fick en abstrakt tavla i grälla färger på mitt tjänsterum utbytt mot ett naturmotiv. Utifrån den evulotionära teorin förstår jag varför!

Kultur och hälsa - aktuell Allianssatsning

2011-10-06T10:29:00.003+02:00

Den demente mannen, som inte visade några reaktioner på sin vårdare när hon hjälpte honom med påklädning och morgontoalett, började stampa takten och nynna med när hon satte sig vid pianot och spelade Taubes Sjösalavals.

Konstnären i äldreomsorgsgruppen, som vid samtalet kring gamla fotografier, ser de dementa delta lika aktivt och adekvat som övriga äldre i gruppen.

Musikterapeuten med sin brokiga blus, som ser de hopsjunkna personerna i dagrummet räta på ryggen när hon kommer in, och hör en sprucken röst säga: "Åh, är det torsdag idag, eftersom Birgitta är här?"

Strokepatienter som tränar upp förlorade funktioner snabbare och bättre genom musik och dans, en metod som visat sig fungera bra även för rehabilitering av tjejer med självskadebeteende.

Långtidssjukskrivna som genom kulturprojekt hittar självkänsla, delaktighet och livskvalitet som en grund för vidare rehabilitering.

Musikens lugnande påverkan på puls och blodtryck.

Dessa exempel visar på hur kultur kan vara en viktig faktor för hälsa och välbefinnande. I Kristdemokraternas hälso- och sjukvårdspolitiska program för Kalmar län har vi uppmärksammat detta i olika perspektiv. Vi vill att hälso- och sjukvårdspersonal ska lära sig mer om hur man kan använda kultur i hälso- och sjukvårdsarbetet. Vi menar också att kulturcheckar, dvs bidrag från arbetsgivaren till kulturupplevelser för den anställde, skulle kunna jämställas med friskvårdsbidrag till landstingets personal.

I Skåne jobbar man med kultur på recept och har goda erfarenheter, enligt Carl Johan Sonesson från Region Skåne, vid en konferens om Kultur för livet som just nu pågår i Malmö. Det finns inga skäl till varför vi inte skulle hämta hem de erfarenheterna till Kalmar län.

Lena Adelsohn Liljeroth (M), kultur- och idrottsminister, meddelade att hon tillsammans med äldre- och barnminister Maria Larsson (KD), just denna förmiddag har lagt fram ett förslag om 30 miljoner kronor till kultur för äldre, som regeringen har beslutat om.

Ett beslut i tiden! Nu gäller det att följa upp det, både i landstinget och i den kommunala äldrevården.

Regionfrågan i rullning - bollen nu hos kommunerna

2011-10-04T15:36:00.007+02:00

Idag på förmiddagen har landstingsstyrelsens arbetsutskott beslutat att skicka ut ett underlag om framtida regionbildning till kommunerna.

Kristdemokraterna i Kalmar län har ända sedan 2002 haft inriktningen mot en samlad region med Småland-Öland tillsammans med Östergötland och gärna även Blekinge och Gotland.

Det är nu konstaterat att Jönköpings län inte kommer att svara på någon förfrågan om att bilda region med dem. Det går alltså inte att komma vidare med det spåret. Östergötland söker nu istället samarbete med Södermanland, Örebro och Västmanlands län. Det är ännu oklart vad det kan komma att leda till. Desto tydligare är kronobergarnas och blekingarnas vilja att samarbeta med Skåne.

I det remissunderlag som idag skickas ut återstår alltså att ta ställning till frågan om en regionbildning i Sydsverige. Efter sammanställning av kommunremissvaren formuleras en avsiktsförklaring, som landstingsstyrelsen ska besluta om den 7 december. Parallellt görs liknande kommunrundor i Skåne, Blekinge och Kronoberg.

Därefter följer förhandlingar om innehållet i och utformningen av en kommande regionbildning. Det kommer handla om hur den politiska organisationen ska se ut. Vi vill ha ett regionfullmäktige som snarare ser ut som i Västra Götaland än som i Skåne. Det är viktigt att även ett parti av vår storlek och från vår landsända får acceptabel representation och inflytande. Ett förslag till fördelning av regionala instutitioner (var olika centra ska finnas) ska tas fram. För mig är det viktigt att se till att vi kan behålla våra tre sjukhus och våra små läkarmottagningar. Det måste också finnas garantier för att den nya regionens ytterkanter får goda kommunikationer och goda utvecklingsmöjligheter osv.

Utifrån det resultat förhandlingarna ger ska sedan de berörda landstings-/regionfullmäktigeförsamlingarna fatta slutgiltigt beslut om eventuell ansökan till Kammarkollegiet om att bilda region om möjligt redan 2015.

Parallellt måste man fortsätta samverka med grannlänen, inte minst i norr, för att månghundraåriga handels-, studie- och resmönster ska kunna fortsätta att utvecklas, med förstärkta pendlingsmöjligheter. Framtida regiongränser får inte bli större hinder än nuvarande länsgränser. Detta har jag framfört i olika sammanhang. I remissunderlaget finns nu också en formulering som betonar detta.

Nu ska alltså kommunerna behandla remissunderlaget. I samband med oktoberfullmäktige kommer det ges information i frågan runt om i länets kommuner. Vid novemberfullmäktige ska man besluta om svar. Den 30 november går remisstiden ut. Den 7 december beslutar LS angående avsiktsförklaring och den 21 eller 22 december planeras ett extra landstingsfullmäktige i frågan.

Väl mött i kommande diskussioner i en fråga som kan komma att påverka våra liv under många år framöver!

Läs och lyssna i Radio Kalmar , Barometern, Östran-Nyheterna

Barnpsykiatriska vårdplatser i Västervik?

2011-10-02T22:35:00.004+02:00

Barnpsykiatriska vårdplatser i Västervik, så att barn och unga med problem ska slippa att skickas till Kalmar när de behöver dygnet-runt-vård. Det kan bli en verklighet, efter att landstingsmajoriteten har konstaterat att den ojämlikhet som jag länge har påtalat verkligen finns där.

Gång på gång har jag lyft frågan om varför tonåringar från norra länsdelen läggs in på vuxenpsyk. Både i landstingsstyrelsen och inte minst i en livlig debatt med ansvarigt landstingsråd Linda Fleetwood (V) vid fullmäktige i maj.

I en bloggpost för någon vecka sedan beskrev jag återigen problemet, i samband med en interpellation till landstingsfullmäktige den 27 september. En av mina frågor löd så här:

• Finns det skäl att överväga att inrätta barn- och ungdomspsykiatriska vårdplatser i norra länsdelen?

Efter mina upprepade påpekanden har det nu gjorts en inventering av hur de fyra barn- och ungdomspsykiatriska vårdplatserna i Kalmar nyttjas. Det visar sig att de i 75 procent av fallen beläggs med patienter från länets södra delar, trots att befolkningen är relativt jämnt fördelad i länet. Med anledning av denna ojämlikhet finner landstingsmajoriteten nu skäl att överväga inrättande av vårdplatser för barn- och ungdomspsykiatri i norra länsdelen.

Jag kan utlova att jag inte kommer nöja mig med enbart vackra ord. Jag kommer fortsätta att driva på i denna fråga om barns och ungas rätt till jämlik psykiatrisk vård i norra länet tills det blivit en rättvis fördelning.

Patientens rätt i sjukvården

2011-09-26T21:59:00.004+02:00

I våras tillsattes en Alliansarbetsgrupp för att belysa olika aspekter och ta fram förslag till hur patientens rätt kan stärkas i Landstinget i Kalmar län. I gruppen ingick Monica Ljungdahl (M), Eva-Lena Fungmark (C), Arne Sjöberg (KD) och Åke Aldman (FP). Allianssamordnaren Johan Gustafsson var sekreterare och själv fick jag förtroendet att leda gruppens arbete.

Arbetsgruppen har fokuserat på fyra aspekter av patientens rätt:

• Patientens rätt till trygg och säker vård
• Stärkt patientinflytande över vården
• Patientens rätt till eget val av vårdgivare genom Hälsoval och vidgat vårdval
• Patientrörlighet inom landet respektive inom ramen för EU-direktivet

Under några månader har gruppen mött olika företrädare för såväl patientorganisationer och landstingets utvecklingsenhet som regeringens utredare av patienträtt, Johan Assarsson, tidigare landstingsdirektör i Kalmar län.

För några dagar sedan offentliggjordes rapporten i samband med en presskonferens. Den 9 november kommer det att anordnas ett seminarium på temat, där våra förslag kommer att presenteras och diskuteras med patientorganisationer, anhörigföreningar, fackförbund och pensionärsorganisationer.

Gruppens arbete utmynnade i ett antal förslag som Alliansen kommer att använda i arbetet under mandatperioden.

Förslagen blev bland annat följande:

• Ett ledningssystem kommer att finnas för kvalitet och patientsäkerhetsarbete. Alliansen föreslår att det även finns ett ledningssystem för gott bemötande i vården.

• Kontinuiteten måste stärkas genom trygg överrapportering mellan olika vårdenheter.

• För att förbättra bemötandet av patienterna vill vi initiera en långsiktig och kontinuerlig utbildning i etik och bemötande för alla personalgrupper som kommer i direkt kontakt med patienter.

• Alla patienter med omfattande vårdbehov ska ha rätt till en egen, patientansvarig läkare i primärvården och vid behov även en i slutenvården, för att öka kontinuiteten.

• Patienten ska ha ett telefonnummer in i vården.

• Alliansen föreslår att landstingsdirektören utreder hur ett vårdlotssystem för patienter med omfattande vårdbehov kan utformas i Landstinget i Kalmar län.

• Alliansen föreslår att Landstinget i Kalmar län inför ett tidsbokningssystem där patienterna får möjlighet att boka sitt vårdbesök minst tre månader i förväg.

• Patienten har rätt att veta vad nästa steg är i den egna vården. Alliansen föreslår att varje patient i samband med besök i sjukvården får med sig tid för återbesök alternativt tid för återkopplande telefonsamtal.

• Alliansen föreslår ett utvidgat vårdval i Kalmar län och att det utreds vilka specialiteter som skulle kunna upphandlas genom LOV fr.o.m. januari 2013.

Ingen kinesisk mur

2011-09-24T11:01:00.008+02:00

Diskussionen om möjliga, och vad som tycks förefalla som allt mindre möjliga, framtida regionbildningar pågår intensivt. För några veckor sedan skrev jag ett debattinlägg, med rubiken Kalmar län starkast enat (v g se nedan).

Sedan dess har en del skett. Företrädare för Östergötlands och Kalmar län har konstaterat att de båda länen inte räcker för att själva bilda region. Brev har därför gått till Jönköping med inbjudan till samtal.

Parallellt har en överenskommelse skrivits av representanter för Kalmar, Blekinge och Kronobergs län respektive Region Skåne, med inriktningen att komma fram till en avsiktsförklaring före årsskiftet.

En konsekvensanalys, av vad en regionbildning med eventuell delning av Kalmar län skulle innebära, ska skickas ut till kommunerna på remiss under oktober och november.

Oavsett vad resultatet av remissrundan och regionsamtalen söder- och norrut leder till, så kvarstår min slutsats:

Kalmar län är starkast, och kommer att ha störst möjlighet att fortsätta ge god service inom hälso- och sjukvårdens område, om vi håller ihop.

För dem som kommer att hamna i en utkant är det av utomordentlig vikt att avtal skrivs om att en regionbildning ger garantier för fortsatt utvecklingskraft, och med fortsatt samarbete över de nya regiongränserna.

Vare sig länet i slutänden vänder sig norr- eller söderut får vi inte bygga någon kinesisk mur längs de nya regiongränserna. Det måste även fortsättningsvis finnas väl fungerande kommunikationer längs alla naturliga och månghundraåriga handels- och kulturleder, tvärs över nuvarande länsgränser och eventuellt kommande regiongränser, likaväl som inom den nya regionen.

Svårt att få kontakt med tandläkare på jourtid

2011-09-22T10:45:00.004+02:00

I olika sammanhang dyker frågan om jourtandvård upp. Det är svårt att hitta information om hur man kommer i kontakt med tandvården vid exempelvis tandvärk eller utslagna eller frakturerade tänder på kvällar, nätter och helger.

Ringer man sjukvårdsupplysningen säger en telefonsvararröst att man kan söka information på 1177.se, men där får man ingen träff, vare sig på sökorden jourtandvård, tandvårdsjour, jourtandläkare eller tandläkarjour.

Sjukvårdsupplysningen ger besked om att ingen tandläkare finns tillgänglig nattetid. Man får klara sig med smärtstillande tabletter till nästa dag och då uppsöka sin vanliga tandläkare, som vanligtvis brukar lösa akuta problem dagtid.

På helgerna kan man enligt sjukvårdsupplysningen ringa till 112, dvs SOS Alarm, mellan kl 9-10.30 för att boka tid hos en jourtandläkare någonstans i länet. Vilka tider eller var tandläkarjouren tar emot sina patienter framgår ingenstans. Sköterskan på sjukvårdsrådgivningen säger att hon tror att det finns jourtandläkare på sjukhusorterna, men inte vilka tider de har mottagningen öppen på helgerna.

Det kan för många kännas väl dramatiskt att behöva ringa 112 om man har tandvärk. Man har ju fått lära sig att man inte ska använda 112 mer än i yttersta nödfall. Å andra sidan kan man tycka att rådgivning kring akuta tandvårdsproblem borde kunna ges under mer än en och en halv timme på helgförmiddagar.

Eftersom tänderna är en del av kroppen, vore det rimligt att information om och tillgänglighet till akut tandvård vore lika enkel och lätttillgänglig som när det gäller ett stukat knä eller en värkande mage.

Vid nästa veckas landstingsfullmäktige ställs därför följande fråga till Jessica Rydell (MP), som är det landstingsråd som ansvarar för tandvården:

- Vilka åtgärder kommer du att vidta för att det ska bli lättare att hitta fram till aktuell jourtandläkare?

Ambulanstäckningen på norra Öland

2011-09-22T10:35:00.003+02:00

Vid ett möte med öländska kristdemokrater igår lyftes frågan om ambulanstäckningen på norra Öland. Det förekommer att hela norra ön är utan ambulans, när både den i Borgholm och den i Löttorp är ute på uppdrag. Vid olyckshändelse eller akut sjukdom kan det då bli väldigt lång framkörningstid för en Kalmar- eller Mörbylånga-ambulans.

På andra håll i länet brukar det köras fram en ambulans från en närliggande station, så att den står någonstans mitt emellan ambulansstationerna. På så sätt har man beredskap att snabbare hinna fram om något skulle hända i det "ambulanstomma området" innan ordinarie ambulanser hinner tillbaka. Av någon anledning tillämpas inte den principen på Öland.

Därför ställer jag en fråga till landstingsrådet Lena Segerberg (S), som har ansvaret för ambulansverksamheten i länet:

- Vilka strategiska och medicinska bedömningar ligger till grund för att befolkningen på norra Öland inte ska ha likvärdig tillgång till ambulanstäckning som befolkningen i övriga delar av länet?

Frågan ska besvaras vid landstingsfullmäktige nästa vecka, den 27 september.

Hjärtsjukvård med bristfällig teknisk utrustning

2011-09-21T15:37:00.010+02:00

I onsdags mötte landstingets tre sjukvårdsdelegationer kardiologöverläkaren (hjärtspecialisten) Jörg Carlsson för en uppdatering av vad som är aktuellt inom hans område.

Det är ju sedan länge känt att den utrustning som används för att vidga förträngda blodkärl vid hjärtinfarkt (PCI) går på övertid, efter lång och flitig användning. Av outgrundliga skäl nekade den rödgröna majoriteten i våras förfrågan om anslag för att kunna beställa ny utrutsning under året. Först nästa år finns det pengar för ny PCI-utrustning.

Nu berättade Jörg Carlsson att det har tillkommit att den EKG-utrustning som används under ingreppet lagt av och det har inte gått att hitta reservdelar, eftersom den är så föråldrad.

Med bristfällig medicinsk-teknisk utrustning tvingas man bedriva sjukvård som i Afrika. Där får man desto mer gå på läkarens kliniska skicklighet, i avsaknad av avancerad teknisk apparatur. Med erfarna och kunniga läkare behöver inte resultatet bli sämre, men tillvaron är betydligt mer oförutsägbar, när man inte kan följa ett sjukdomsförlopp med prover och analyser.

Låt mig illustrera från egen erfarenhet:

I början av 1990-talet arbetade min man, som är läkare, och jag i Tanzania. Mot slutet av vår vistelse, i april 1993, fick jag en myocardit (inflammation i hjärtmuskeln). Hjärtat gick kraftigt i otakt och jag tappade krafterna totalt.

När vi skulle kolla mitt EKG funkade inte apparaten. Termiter hade byggt bo i den! Den hade stått oanvänd i ett förråd någon månad, eftersom hjärtkärlsjukdomar i princip inte förekom i det området.

Jag transporterades till ett annat sjukhus för att kolla EKG. Där fanns en urgammal men fungerande apparat med endast en avledning, som man fick flytta runt. Doktorns träning i att tolka EKG var nog dessvärre inte så stor, så min patologiska EKG-kurva förklarades med att det nog var någon bakgrundsstörning från elsystemet, så "allt var nog lugnt".

Jag trodde honom förstås inte, eftersom jag kände hur sjukt mitt hjärta var, utan åkte hem till Mchukwi och vilade ett par månader innan orken började komma tillbaka.

Precis innan vi skulle återvända till Sverige i slutet av juni skickade de över mitt EKG med "bakgrundsstörningarna" så att min man fick se det. Han blev alldeles blek när han direkt såg vad det handlade om och utbrast att om han hade vetat att jag var så sjuk hade han nog inte vågat ha mig kvar i Mchukwi.

Nu hade jag inte varit intresserad av att bli hemskickad till Sverige i kaos och ligga med övervakning långt från familjen utan möjlighet att avsluta vår Afrikavistelse i lugn och ro, så allt samverkade ju till det bästa i det här fallet.

Men det är verkligen illa om EKG-utrustningen på PCI-enheten inte fungerar - även om det inte är termiter som orsakat felet, utan långvarigt nyttjande. I Östran idag framgår att man nu lyckats få fatt på den sista komponenten i världen. Men det löser bara en del av problemet. Hela PCI-utrustningen behöver bytas ut, eftersom den går på övertid.

Visst har vi kliniskt skickliga läkare, som klarar mycket på erfarenhet och rutin. Men nog är det märkligt att det så sent som vid gårdagens sammanträde med landstingsstyrelsens arbetsutskott gick att skjuta till sex miljoner kronor för en nödvändig investering som behöver göras under hösten inom ett område, men inte tidigarelägga anslaget för att ersätta utsliten, livräddande utrustning inom hjärtsjukvården.

Jag tror alla närvarande vid delegationsmötet fick sig en tankeställare. Det vore högst förvånande om inte Jörg Carlsson nu kan få den rödgröna majoritetens medgivande att rekvirera ny utrustning med det snaraste. Från Alliansens sida biföll vi äskandet för länge sedan.

Vad görs för att inte psykiskt sjuka unga ska falla mellan stolarna?

2011-09-21T15:19:00.005+02:00

Interpellation till
Psykiatriansvariga landstingsrådet Linda Fleetwood (V) och primärvårdsansvariga landstingsrådet Jessica Rydell (MP)

Varför faller barn och unga med psykiatriska besvär mellan stolarna?

Den fysiska hälsan bland Sveriges barn och unga är generellt sätt god, men det är allt för många som mår psykiskt dåligt. Det kan yttra sig i nedstämdhet, depressioner eller självskadebeteende. Andra har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Trycket på barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) har ökat, samtidigt som organisationen brottas med underbemanning, vilket leder till långa utredningstider och fördröjd behandlingsstart.

Skolhälsovården saknar i de flesta kommuner resurser och kompetens för att utreda och behandla psykisk ohälsa. Det är tveksamt om utredning och behandling av psykisk sjukdom faller inom skollagens uppdragsbeskrivning om enklare sjukvårdande behandling. Primärvården har hittills i stort sett inte ägnat sig åt psykisk ohälsa hos barn och unga och har i nuläget knappast vare sig resurser eller kompetens för det. BUP, som hittills hanterat både lättare och allvarligare psykiska problem, övergår allt mer till att fokusera sina resurser mot barn och unga med svårare psykisk sjukdom.

I detta vakuum, mellan olika hälso- och sjukvårdande myndigheter, befinner sig sköra barn och unga. I länets tidningar har man kunnat läsa om hur skolungdom bollats mellan skolhälsovården och BUP, utan att få hjälp. Deras hälsotillstånd blir knappast bättre av att remitteras fram och tillbaka utan att tas omhand.

Socialstyrelsen har granskat hur barn och unga med psykiska besvär tas omhand i vårt län och konstaterade att uppdragsbeskrivningen för skola, primärvård och BUP vad gäller första linjens psykiatri är bristfällig. Vid ett möte i våras gav Socialstyrelsen landstinget och berörda kommuner i uppdrag att ta fram en tydlig rollfördelning mellan skolhälsovårdens, primärvårdens och BUP. Helt nyligen kom samma uppmaning gällande landstinget och Kalmarsunds Gymnasieförbund. Ändå förefaller det, utifrån medias rapportering, som att problemet inte lösts, utan oklarheterna består. Barn och unga tycks inte få den hjälp de behöver.

Det förekommer även att barn från norra länsdelen läggs in för sluten psykiatrisk vård på vuxenpsykiatrisk avdelning, då det enligt uppgift saknats barnpsykiatriska vårdplatser för så svårt sjuka barn. Ändå säger Linda Fleetwood (V) i Barometern den 9 september att det finns tillräckligt med barnpsykiatriska vårdplatser i Kalmar län.

Utifrån denna bakgrund önskar jag svar på följande frågor:

• Vilka konkreta åtgärder har ni vidtagit för att inte barn och unga med psykiska besvär ska falla mellan stolarna?
• Hur går arbetet med att i samförstånd med kommunerna beskriva vilken psykiatrisk vård som ska bedrivas av respektive huvudman?
• Om primärvården ska vara första linjen för psykiatrisk vård för skolungdom, vilka åtgärder planeras för att stärka kompetensen och hur ser tidplanen ut?
• Finns det skäl att överväga att inrätta barn- och ungdomspsykiatriska vårdplatser i norra länsdelen?

Vimmerby den 12 september 2011

Gudrun Brunegård

Farligt för psykiskt sjuk att ha kroppslig sjukdom

2011-09-21T15:19:00.004+02:00

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) anordnade en konferens om jämlik vård och hälsa för en vecka sedan. Konferensen hölls i Kalmar. Temat var framför allt den ojämlikt fördelade hälsan, som gör att medellivslängden är högre i mera välbeställda stadsdelar och kortare i socialt utsatta områden.

Bland annat medverkade projektledaren Ingrid Schmidt från Socialstyrelsen. Hon lyfte fram psykiskt sjuka som en av de grupper i samhället som inte får likvärdig vård och behandling. Bland annat är det vanligare att psykiskt sjuka oftare dör i hjärtinfarkt än andra, och att psykiskt sjuka diabetiker oftare behöver genomgå amputation pga sena komplikationer.

Det finns säkert många delar i varför det är på det viset. I vissa fall kan det kanske vara svårare att tolka fysiska symptomen hos en psykiskt sjuk person. Man kanske exempelvis tolkar det som ett uttryck för den psykiska sjukdomen. Det behövs därför stärkt kompetens för att rätta till förhållandena.

För ett år sedan behandlade landstingsfullmäktige en motion av mig, på just detta tema. Motionen blev positivt mottagen och man skulle göra en inventering av behovet och vilka grupper som skulle komma ifråga.

Jag har därför idag lämnat in en fråga för att få höra vad som hänt sedan dess. Frågan ska besvaras i samband med landstingfullmäktige den 27 september. Texten följer nedan:

Fråga till
Landstingsrådet Lena Segerberg, landstingsrådet Linda Fleetwood och landstingsrådet Jessica Rydell

Vad har hänt efter motionen om höjd kompetens vid vården av psykiskt sjuka med samtidig somatisk sjukdom?

I september 2009 skrev jag en motion om behovet att höja den psykiatriska kompetensen inom den somatiska vården, samtidigt som jag lyfte det faktum att somatiska sjukdomar kan förekomma parallellt med psykisk sjukdom. En blandad sjukdomsbild kan vara svårtolkad och det är därför lika viktigt att läkare inom somatiken har en god grundkompetens i psykiatri, som att psykiatriker har god allmänkompetens i somatiska sjukdomar.

I en rapport från Socialstyrelsen i februari 2011 påtalas att det finns tydliga skillnader i vården av psykiskt sjuka personer med somatiska sjukdomar, jämfört med patienter som enbart har en somatisk sjukdomsbild. Exempelvis dör fler patienter efter hjärtinfarkt om de samtidigt lider av psykisk sjukdom och psykiskt sjuka diabetiker löper större risk för sena komplikationer som kan leda till amputation. Denna ojämlikhet i vården berördes vid SKL-konferensen Jämlik vård och hälsa i Kalmar den 15 september 2011, i ett föredrag av Ingrid Schmidt, projektledare på Socialstyrelsen.

Detta bekräftar behovet av att kombinera god somatisk och psykiatrisk kompetens hos den personal som vårdar psykiskt sjuka. För att förbättra mottagandet och omhändertagandet av patienter med parallella psykiatriska och somatiska problem finns således ett omfattande utbildningsbehov, vilket framhölls i motionen.

I svaret på motionen anförde Psykiatriförvaltningen följande:

”Det finns två sätt att närma sig problemet. Dels en kort utbildningsinsats riktad till all personal, som syftar till att höja den allmänna kompetensen, dels utveckla konsultationspsykiatrin som vi vet är mycket uppskattad, men varit svår att implementera som rutin i vården. Psykiatriförvaltningen anser att motionens intentioner är goda och värda att stödja. Det är också viktigt att representanter från samtliga förvaltningar deltar i planeringen av innehållet i utbildningen.”

Landstingsstyrelsen ställde sig för sin del positiv till motionens tankegångar om att förbättra den allmänpsykiatriska kompetensen inom hälso- och sjukvården. Styrelsen ansåg emellertid att ”innan en eventuell satsning kan genomföras krävs en noggrann genomlysning av den ekonomiska situationen. Vidare måste behovet av kompetenshöjande åtgärder närmare identifieras och tydliggöras liksom lämpliga målgrupper. Behovet av kompetenshöjande åtgärder får inrymmas i förvaltningarnas budget för utbildningsinsatser.” Dessa formuleringar fastställdes av landstingsfullmäktige för ett år sedan, den 28 september 2010.

Min fråga är nu, med anledning av att nu även Socialstyrelsen lyft problematiken, följande:

- Hur långt har man kommit med att identifiera behovet av kompetenshöjande åtgärder och tydliggöra lämpliga målgrupper, för att kunna genomföra nödvändiga utbildningsinsatser, i enlighet med landstingsfullmäktiges beslut?

Vimmerby den 21 september 2011

Gudrun Brunegård

Kalmar län starkast enat

2011-09-07T14:48:00.001+02:00

Diskussionerna om vilken region vi i framtiden ska ingå i har gått in i en intensiv fas. Om vi inte själva lyckas hitta en god lösning tillsammans med våra grannlän, kommer vi med all säkerhet få se statens utredare Mats Sjöstrand rita en karta för den statliga länsindelningen. Förr eller senare kommer kommuner och landsting att anpassa sig efter de nya gränserna, men ännu en tid har vi alltså själva möjlighet att påverka vår framtid.

Jag hävdar att även om den senaste tidens positioneringar försvårar läget, så kan skickligt skötta förhandlingar garantera Kalmar län fortsatt status som säte för viktiga regionala institutioner.

Med största respekt för drivkraften hos den södra delen av länet att fortsätta samarbetet med Växjö och Karlskrona, lika väl som för övertygelsen i norra länsdelen att fortsätta att söka sig mot Linköping, så vill jag framhålla vikten av att hålla ihop Kalmar län.

Under ett drygt tiotal år har länet utvecklat ett samarbete, där ölänningar förstår att det som är bra för Västervik gynnar även dem, som delar av en helhet, och vice versa. Jag är övertygad om att länet som helhet har mest att vinna på att använda denna styrka i en kommande region.

Vad ser jag då kan bli följden av en delning, som talar för att hålla ihop länet?

Kalmar, som yttersta nordostliga utpost i en sydsvensk region kan få svårt att hävda sig i förhandlingar med Skåne. Kan någon på allvar tro att Malmö, Lund och Kristianstad, som redan gjort en fördelning av vilka institutioner som ska ligga var, kommer att släppa iväg någon till ett avlägset hörn, om samtidigt Växjö och Karlskrona pockar på motsvarande? Fråga kristianstadsborna hur mycket de tycker sig ha fått del av i nuvarande Region Skåne! Med Kalmar i södra delen av ett helt län blir förhandlingsläget helt annorlunda.

Oavsett var en delning av länet sker skulle Oskarshamn förlora viktiga delar av sitt patientunderlag, som idag kommer både från länets södra och norra delar. Det skulle underminera hela sjukhusets existens.

Västervik skulle vid en delning norr om Oskarshamn förlora hälften av sitt patientunderlag till kirurgi, ortopedi och förlossning. Med bara tiotalet mil till Linköping och Norrköping, i en situation där sannolikt även Nyköping och kanske även Eskilstuna och Katrineholm kommer att ingå i regionen, är det tveksamt om Västervik kan finnas kvar som akutsjukhus.

Om detta drabbar Västervik ökar risken att även nordvästra länet utarmas. På samma sätt som Kisa vårdcentral har nedrustats, kommer Vimmerby ha väldigt svårt att behålla de specialistmottagningar som idag finns i den gamla akutvårdsavdelningen.

Ett av de tunga argumenten för att bilda nya regioner är att ingå i en större enhet, som kan förhandla fram rättvisare fördelning av statliga infrastruktursatsningar och på så sätt bidra till ökad tillväxt i vårt hörn av landet. Med länet delat i två delar, med omkring hundra tusen invånare var, är risken överhängande att de nya regionerna knappast ens kommer att märka att vi har tillkommit, längst ut i de nya regionernas periferi.

Mitt tips är att vi har störst förutsättningar att förhandla till oss både regionala institutioner och satsningar på vägar, järnvägar och trafik i ett samarbete med Östergötland. De behöver vår folkmängd som underlag för sitt universitetssjukhus. Samarbetet med Karlskrona och Växjö kan mycket väl fortsätta på samma sätt som över nuvarande länsgränser.

Låt oss inte hasta åstad och enbart gå efter känslorna, åt vilket håll vi vill samarbeta i en kommande region. Låt oss istället fatta beslut efter en realistisk analys av läget och förutsättningarna. Vi har störst kraft om vi håller ihop.

Gudrun Brunegård
Landstingsråd (KD)

Utöya, amerikansk retorik och budgetprioriteringar

2011-08-31T15:03:00.005+02:00

Reformer för unga ger bättre politiskt klimat
Avd: Ledare | Datum: 24 augusti 2011

LEDARE. Det har varit en minst sagt omtumlande sommar, som ställt flera viktiga etiska frågor på sin spets.

De ofattbara händelserna i Oslo och Utøya illustrerar tydligt behovet av att fokusera barns och ungas uppväxtvillkor, som Kristdemokraternas riksting beslutade i Umeå. En ung man i dryga trettioårsåldern, Anders Ehring Breivik, utlöser en bomb i en regeringsbyggnad med flera dödsoffer som följd. Sedan beger han sig till en ö, där ett politiskt parti har ungdomsläger. Där skjuter han kallblodigt ned ett sjuttiotal unga människor. Han vill på så sätt straffa det politiska systemet, som han tycker har släppt in alltför många invandrare.

Utan att ha dykt på djupet i Breiviks personlighet, så framgår ändå tydligt att något gått förfärande snett i hans personlighetsutveckling.

Utan fadersgestalt
Brottmålsadvokat Peter Althin, KD, har sagt att många brottslingar har vuxit upp utan en närvarande fadersgestalt. Själv rös jag när jag läste Breiviks fars uttalande. Han hade inte träffat sin son sedan tonåren och kommenterade efter dådet att det hade varit bättre om sonen tagit sitt eget liv.

Oavsett köksbordspsykologiska spekulationer kring Breiviks familj och uppväxt, så torde man kunna konstatera att det norska samhällets grundvärderingar, om varje människas unika och lika värde, oavsett ursprung, inte har lyckats tränga in, införlivas och bli en omistlig del av Breiviks personlighet.

Obama som muslim
Nyheten om den norska massakern nådde mig när min man och jag precis hade anlänt till Washington. Dramat tycks ha utspelat sig ungefär när vi flög över norskt luftrum. Det var surrealistiskt att dagen därpå vandra förbi Newseum och se hur förstasidorna i all världens press fylldes av rapporter från den lilla norska ön.

Flera republikanska kommentarer tog fasta på Breiviks beskrivning av sig själv som kristen och att dådet var avsett som ett första steg för att rädda Norge från ”den muslimska invasionen”. Medier från samma sfär beskriver Obama som muslim. Man skapar en associationskedja som på ett förrädiskt sätt förknippar presidenten med islamistiska terrorister.

Propagandan är uppenbarligen verkningsfull. Vi mötte flera exempel på varma kristna som svalt påståendena om presidenten som muslim, trots att en mycket respekterad kyrkoledare, Bill Hybels, är hans andlige rådgivare.

Det ger skäl att reflektera över vilken etik som råder i den amerikanska politiken, när det är mer intressant att svartmåla presidenten än att ge en objektiv och saklig bild.

Striden om det amerikanska lånetaket ger även skäl att fundera över balansen mellan solidaritet och förvaltarskap. Det tycks vara viktigare att förödmjuka president Obama politiskt, än att ta ansvar för sitt lands ekonomi, när man vecka efter vecka vägrar ge med sig en tum, medan presidenten gör sitt yttersta för att hitta en kompromiss.

Basal sjukvård
Är det rimligt att 47 miljoner amerikaner saknar sjukförsäkring och riskerar att dö för att sjukhusen vägrar öppna dörren för dem? För oss svenska kristdemokrater är det knappast märkligt att demokraterna genomfört en reform som åtminstone täcker den mest basala, grundläggande sjukvården. Tänk bara på hur vi kämpar för att rätta till luckorna i det svenska sjukförsäkringssystemet, så att ingen enda ska hamna utanför.

Förbättra för de sämst ställda
I svallvågorna kring den internationella ekonomiska krisen har Moderaterna aviserat att den svenska budgeten måste stramas åt. Ett nytt jobbskatteavdrag är inte aktuellt.

Det är viktigt att noggrant överväga hur det kvarvarande reformutrymmet ska användas. Vi är många som vill se fortsatta skattesänkningar för att förbättra tillvaron för de sämst ställda pensionärerna.

Högst prioriterat är nog ändå att förbättra barns och ungdomars uppväxtmiljö. Skola, värdegrund, nollvision för mobbning, minskat ekonomiskt och socialt utanförskap, förbättrade möjligheter för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden.

Vi vill inte att fler ungdomar ska hamna snett. Vi vill inte se ett nytt Utøya.

Gudrun Brunegård

Artikel är utskriven från Kristdemokraten.
Du hittar artikeln på adressen:
http://www.kristdemokraten.se/article.asp?Article_Id=31298

Unga vuxna i Västervik - Kejsarens nya kläder i nutid?

2011-08-31T07:38:00.004+02:00

Före sommaren stängdes Unga vuxna-mottagningen i Västervik. Enligt ledningen för psykiatrin skulle den öppnas igen efter sommaruppehållet.

Nu tycks det vara olika bud om vad man menar med att Unga vuxna-mottagningen är öppen. Enligt personalen som jobbade där före stängningen är den fortfarande inte öppnad, men enligt ledningen har den öppnat.

Är det vi ser ett rödgrönt försök till illusionstrick - "Säg att något finns tillräckligt kraftfullt, så finns det"?

I mina öron låter det som Kejsarens nya kläder i ny tappning.

Unga vuxna-mottagningen är ett samverkansprojekt mellan socialtjänsten i Västerviks kommun och landstingets barn- och ungdomspsykiatri. Det finns särskilda lokaler i ett "eget" hus på lasarettsområdet.

Frihet och demokrati värda att kämpa för

2011-07-24T03:37:00.003+02:00

Några timmar efter att jag nåtts av nyheten om illdåden i Norge är jag sorgsen och bestört. Attentaten är ett besinningslöst angrepp på demokratin. Så fjärran från det samhälle jag vill vara med och bygga, med respekt för våra medmänniskor och varandras egenheter, i medvetenhet om att varje människa är unik och oersättlig.

Så många liv som gått tillspillo - men måtte det inte vara i onödan; låt dem påminna oss om att ta vara på varandra och livet så länge vi har det, låt dem påminna oss om att frihet och demokrati är värda att kämpa för.

Som amerikanarna uttrycker det på något monument: "Freedom is not free".

Läkarstudenter med förhinder

2011-07-14T19:06:00.002+02:00

Jag har mer än en gång, senast i samband med Kristdemokraternas riksting, kritiserat att tidigare regeringar hållit tillbaka intagningen till läkarutbildningarna, trots att man mycket lätt kunnat räkna ut kommande rekryteringsbehov för att hålla jämna steg med kommande pensionsavgångar.

Resultatet ser vi nu, med läkarbrist på många håll, både i landet och länet. Det blir extra tydligt så här på sommaren, under semestertider, då mycket går på halvfart.

Det är lång leveranstid på specialistläkare. Först elva terminers utbildning, därefter två års allmäntjänstgöring innan man kan få ut sin legitimation. Tidigast efter sju och ett halvt år kan man alltså börja sin specialistutbildning, som vanligen tar fyra-fem år. Men inte ens efter dessa tolv-tretton år (om inte längre, ifall man gjort studieuppehåll för föräldraledighet, forskning eller en tids vikarierande tjänstgöring) så är man fullfjädrad som specialistläkare.

En konsekvens av den allt för restriktiva utbildningssituationen är att landstingen tvingas rekrytera läkare från andra länder för att klara vår bemanning, samtidigt som svenska studenter åker utomlands för att studera medicin. Dubbelt upp parasiterar vi alltså på andra länders läkarutbildningar. Det kan knappast kallas solidariskt.

Därför är det bra att Alliansregeringen äntligen ökat intagningen till läkarutbildningen, även om vi alltså får vänta bortåt femton år på produkten.

Samtidigt har Socialstyrelsen en regel som hindrar svenska utlandsstudenter att vikariera som underläkare i Sverige innan de fått sin läkarlegitimation i utbildningslandet. De kan tjänstgöra som undersköterskor och sjuksköterskor, men inte som läkare, ens när bara någon enstaka termin återstår av utbildningen. Det är betydligt hårdare än gentemot svenska läkarstudenter, som kan vikariera inom de områden som de betat av i utbildningen.

Det förefaller tämligen inkonsekvent i mina ögon; Under utbildningstiden litar vi inte på att andra länder har tillräckligt hög kvalitet för att motsvara våra krav, men direkt efter utbildningen är utlandsstudenterna välkomna hem. Men eftersom de inte fått chans att under loven komma in i det svenska sättet att arbeta, så kanske de väljer bort det alternativet när de slutfört sina studier.

Detta måste rimligen ses över! Denna fråga kommer jag att föra vidare i mina kontakter med riksdagen och socialdepartementet, lita på det.

Akuten - bra på mycket, brist på en del

2011-07-13T15:22:00.003+02:00

Härom dagen hospiterade jag på Akutmottagningen vid Länssjukhuset i Kalmar. En mycket intressant och nyttig kväll, inte minst att se hur man jobbar när det är fullt tryck i verksamheten, med stundtals ett trettiotal patienter som väntade på undersökning.

Jag följde sjuksköterskan med triageringsansvar. Hon gör en första bedömning av patientens tillstånd; om det är en medicinläkare, en kirurg eller kanske en ortoped som ska undersöka, och om det är ett livshotande tillstånd som får gå före alla andra, eller om läkarundersökningen kan vänta något. Med hennes tjugotal år på akuten upplevde jag att både den kunskap och erfarenhet som krävdes fanns i de snabba avvägningar som var nödvändiga när undersökningsrummen var upptagna och tre ambulanser på ingående samtidigt.

Självklart är det inte bra när någon får vänta timme efter timme, medan man ser andra gå före i kön. Samtidigt har ändå de flesta patienter förståelse för att det finns andra med större och mer brådskande behov. Och omprioriteringar görs när det blir nödvändigt.

Men ett bekymmer är bristen på vårdplatser. Jag fick följa med på ett möte med klinikledningarna, där man stämde av hur många lediga sängar som fanns just då på de olika avdelningarna. Utifrån det kom man överens om vilka som skulle få första tjing på de få tomma sängar som fanns. Just denna eftermiddag fanns någon handfull lediga platser utspridda på sjukhusets kliniker, medan det på akuten fanns åtskilligt fler patienter som väntade.

På detta sätt upptas värdefull läkartid med att lösa logistiska problem. I brist på vårdplatser på avdelningarna blir patienterna liggande på akuten och blockerar upp undersökningsrummen, så att inte de i väntrummet ens kommer in på akuten. Hela systemet stasas upp, när man inte kan slussa patienterna vidare till rätt instans.

Jag fick många tillrop om att det behövs fler vårdplatser för att klara patientsäkerheten. Det är en fråga jag gärna arbetar vidare med.

Barnperspektivet är en annan viktig fråga som belystes tydligt. Man behöver se över om det inte vore bättre att alla barn fick komma till barnakuten, för att slippa vistas timme efter timme i ett väntrum som knappast är anpassat för barn, tillsammans med svårt sjuka unga, vuxna och äldre, något som kan upplevas mycket skrämmande för barnet. Det borde inte vara omöjligt för en läkare att gå från akutmottagningen till barnakuten för att undersöka barnet där, i en miljö anpassad för barn.

Föräldrar viktiga - även för unga brottslingar

2011-07-13T13:57:00.005+02:00

Det har nu gått några dagar sedan Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund höll sitt tal i Almedalen. Utifrån det utpekade fokusområdet, barns och ungas uppväxtvillkor, rörde sig huvuddelen av talet kring sådana frågor.

Bland annat lyfte han problematiken kring ungdomsbrottslighet och menade att samhället måste vara tydligt i att det inte är ok att begå brott och att rättsprocessen inte ska dra ut på tiden, utan vara nära kopplat till själva brottet. Ungdomsdomstolar finns ju redan på en del håll.

Han väckte också ett nytt förslag för att understryka föräldraansvaret, då unga personer åtalas och ställs inför rätta. Bland annat föreslog han att föräldrar ska vara skyldiga att vara närvarande vid omyndiga barns rättegång, på motsvarande sätt som brottsoffer och vittnen.

Reaktionerna lät inte vänta på sig. En rad tidningar kommenterar förslaget, bland annat Dagens Nyheter , Aftonbladet och Expressen. Flera skribenter tolkar det som "batongpolitik" och "hårdare tag" mot unga.

Då tycker jag att man missat själva poängen med förslaget.

Kristdemokraterna har alltid betonat föräldrarnas betydelse för barnet och familjens betydelse i samhället. Det är i den nära gemenskapen mellan barn och föräldrar som barnets identitet formas, trygghet skapas och rättskänsla växer fram. Som förälder har man ett ansvar för sitt barn. Juridiskt sträcker sig föräldraansvaret till dess barnet fyllt 18 år eller gått ut skolan.

Många som jobbar med brottslingar, exempelvis advokaten Peter Althin (KD) och förra fängelsechefen Ann-Marie Grünewald, vittnar om att många fängelsekunder vuxit upp med fysiskt eller psykiskt frånvarande fäder.

Visst finns det familjer som fungerar dåligt, som har problem och som inte förmår se och möta sitt barns behov. I enstaka fall kan en familj rent av vara destruktiv. I sådana fall behöver naturligtvis samhället gå in med hjälp och stöd, för att den ska fungera så bra som möjligt för ett barn att växa upp i. I undantagsfall kan ett barn behöva få ett familjehem. Men en haltande föräldrakontakt är ändå oftast bättre än ingen alls.

Den övergivenhet och känsla av att vara sviken, som präglar en del barn som vuxit upp med bristande föräldrakontakt, kan i vissa fall vara drivfjädern till att ta till värre och värre saker för att bli sedda och bekräftade. I själva verket kan detta vara själva roten till vissa ungdomars brottslighet.

"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser inför tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst." (Hjalmar Söderberg i Doktor Glas)

Det är i det perspektivet jag vill se förslaget att göra föräldrarna skyldiga att medverka när barnet hamnat snett i livet.

Kroniskt sjuka får inte trängas undan i vården!

2011-07-07T18:39:00.007+02:00

Under tidigare socialistiska regeringar fick patienter vänta i månader och ibland år på undersökning och behandling. En vårdgaranti infördes av den borgerliga regeringen i början av 1990-talet, men avskaffades snabbt när sossarna återtog makten. 2005 återinfördes en tandlös vårdgaranti. Sosseregeringens köförkortningsmedel fungerade snarast som plåster på såren för landsting som inte förmådde göra något åt sina väntetider.

Med Göran Hägglund (KD) som socialminister från 2006 kopplades vårdgarantin till kömiljarden, stimulansmedel till landsting som har kontroll på sina köer. Patienterna ska inte behöva vänta mer än en viss tid. Detta system satte plötsligt rejält tryck i systemtet, för att få ned väntetiderna till förstabesök och behandling.

Samtidigt är det nödvändigt att följa upp hur det påverkar återbesöken och möjligheterna för kroniskt sjuka att komma på sina regelbundna kontroller. Jag själv och andra kristdemokrater, inte minst förra riksdagsledamoten Chatrine Pålsson Ahlgren, har länge uppmanat till vaksamhet, så att inte kroniskt sjuka halkar efter i kön. Socialstyrelsens granskningar har hittills visat att så inte skett, mer än tillfälligtvis under kortare perioder.

Vid ett seminarium på Almedalen, som refereras i Dagens Medicin , där bl a Läkarförbundets ordförande Marie Wedin medverkade tillsammans med riksdagsledamoten och ordföranden i Alliansens sjukvårdsgrupp, Anders Andersson (KD) m fl. Där redovisade läkemedelsindustrins Anders Blank en studie, med särskild fokus på neurologiska sjukdomar, som tyder på att det blivit svårare för kroniskt sjuka att få tid för återbesök och kontroller.

För mig som kristdemokrat är det självklart att sjukvården i första hand är skyldig att följa Hälso- och sjukvårdslagen, som talar om tillgång till vård efter behov, och Prioriteringsutredningen, som sätter personer med svåra, kroniska sjukdomar före patienter med lindrigare åkommor.

I panelsamtalet uttryckte Anders Andersson att det inte är acceptabelt om landstingen sätter i system att släppa fram lågprioriterade grupper för att upprätthålla goda siffror i statistiken på bekostnad av kroniskt sjuka. Något behöver göras för att garantera att så inte sker.

Ett kontrollsystem behövs uppenbarligen. Om det kallas för återbesöksgaranti eller något annat, det är mindre viktigt. Men det ska inte löna sig att manipulera med statistiken. Hälso- och sjukvårdslagen ska följas.

Trattkantarellbarn

2011-07-06T10:56:00.007+02:00

Barnminister Maria Larsson (KD) i panelen om barn i dysfunktionella familjer. Längst till vänster Lars Stjernqvist, två steg th om Maria nationalekonomen Ingvar Nilsson. Övriga deltagare representerar organisationen Klassmorfar, fritidsgårdarnas riksorganisation respektive Rädda Barnens ungdomsförbund.

Vart femte barn i en vanlig skolklass lever i en familj med problem i form av missbruk, psykisk sjukdom eller annat funktionshinder. I många fall innebär det att barnet tar på sig ett vuxenansvar.

Många av dessa barn har svårt att koncentrera sig på skolan, eftersom man exempelvis oroar sig för vad pappa ska göra mot mamma när barnet inte är hemma och skyddar mamma. Man skyndar hem från skolan och går igenom huset på jakt efter undangömda spritflaskor. Man tar ansvar för hemmets skötsel och matlagning, efter sin förmåga.

I ett Almedalsseminarium fokuserades dessa barn och vad man kan göra för att stödja dem. Barnminister Maria Larsson (KD) betonade vikten av att lära sig känna igen tecknen, för att kunna bry sig lite extra om det barnet.

- Man får tillämpa trattkantarellmetoden. När man väl lärt sig känna igen tecknen så hittar man massor, sa Maria, som har bakgrund som mellanstadielärare.

Studier av så kallade maskrosbarn visar att en vuxen som ser och bekräftar ett utsatt barn kan vara helt avgörande för barnets förutsättningar att klara av sin situation och utvecklas till en relativt normalfungerande vuxen.

För många av dessa barn är fritidsgårdarna en viktig tillflykt, där de vuxna kan fungera som viktiga förebilder för hur man kan vara som vuxen, i kontrast till de struliga hemförhållandena.

I många kommuner sparar man på fritidsgårdar och annan förebyggande verksamhet, utan att reflektera över att de som drabbas värst är de redan utsatta barnen och ungdomarna.

Ett barn på HVB-hem kostar kommunen en miljon kronor per år, så tanken är att använda det beloppet i förebyggande arbete istället. I Norrköping har man avsatt 40 miljoner kronor till en social investeringsfond, som man kan använda i förebyggande arbete. Man har ännu inte hunnit se några effekter, men teoretiskt borde man kunna avläsa besparingar i form av minskat behov av omhändertagande av barn, placeringar i HVB-hem och minskat missbruk om ett antal år.

Ett problem är att det i många fall dröjer väldigt många år innan man kan se effekterna.

Nationalekonomen Ingvar Nilsson, som skrivit den uppmärksammade boken "Stäm i bäcken" menade att sociala investeringsfonder borde inrättas i varje kommun, och att man ska följa upp de olika satsningar som görs, precis som med andra investeringar. Han uttryckte att även staten borde inrätta sociala investeringsfonder, till stöd för det kommunala arbetet.

Vid seminariet underströks även frivilligorganisationernas roll för att ge barn trygghet, identitet och bekräftelse.

Griseknoar istället för cementblock!

2011-07-06T00:36:00.003+02:00

Visby har gutefår, Stockholm har lejon, Västervik har sälar. I Vimmerby är det fula, kantiga cementblock som hindrar trafikanter att komma fram, där myndigheterna bedömer att så behövs.

Nu tänker jag ta initiativ till att det tas fram en modell för griseknoar i cement till gatorna i Vimmerby. På så sätt skulle man kunna knyta an till stadens varumärke, med både Emil i Lönneberga och den långa traditionen med kreaturshandel. Det skulle framför allt bidra till att försköna staden högst avsevärt!

Med tanke på det senare hade kanske oxar varit mer lämpliga, men jag tror inte deras storlek och höga ben passar sig så väl för att omformas till cementklumpar.

Så om jag kan få fler beslutsfattare att nappa på idén, så kan Vimmerbys befolkning och besökare så småningom charmeras av små söta griseknoar på strategiska platser i stan, och vi får ytterligare ett fotoobjekt!

Sjuksköterskeutbildning med kvalitetssäkring

2011-07-06T00:17:00.003+02:00

I det nyss avslutade rikstinget antogs min motion om att kvalitetssäkra sjuksköterskeutbildningens praktiska del. Det är något man som motionär får känna sig stolt över, eftersom mycket få motioner antogs. De allra flesta ansågs besvarade eller avslogs.

Bakgrunden till motionen ligger i skillnader i hur de olika sjukvårdshuvudmännen, dvs landstingen, lägger upp den verksamhetsförlagda delen av utbildningen. Som resultat ser man idag väldigt skiftande kvalitet på vad de nyutexaminerade sjuksköterskorna kan utföra. I många fall kan man, trots fullt genomgången legitimerad utbildning, inte arbeta på egen hand.

Det finns exempel på sjuksköterskor som inte kan injicera en spruta, sätta dropp, nål eller kateter. Istället får i många fall arbetsgivaren se till att utbilda sjuksköterskan i arbetsmoment som rätteligen borde ha ingått i grundutbildningen, för att skickliggöra sjuksköterskan till självständigt arbete.

Mitt förslag innebär att kristdemokraterna nu i regering och riksdag ska verka för en kvalitetssäkring av sjuksköterskeutbildningarnas praktiska del, så att en legitimerad sjuksköterska på grundnivå besitter vissa specificerade färdigheter, för att kunna bedriva självständigt arbete.

Unga vuxna får vara kvar!

2011-07-01T19:28:00.004+02:00

Unga vuxna i Västervik har levt med en osäker framtid, på grund av oklara besked från den rödgröna landstingsmajoriteten. Allianspartierna i landstinget och kommunen har drivit på om att personalsituationen måste lösas, så att inte unga ska fara illa och hamna mellan stolarna i väntan på att få hjälp när livet strular. Så sent som för någon vecka sedan gjorde vi ett gemensamt besök där, för att djupare sätta oss in i förhållandena.

Nu har den goda nyheten nått mina öron, att BUP nu kommer att lösa situationen. Det är ett besked som måste inge stor lättnad hos 15-25-åringar som själva har erfarenhet eller hört talas om den goda hjälp det mångprofessionella teamet ger.

Särskilt stor anledning att känna glädje har Gunnel Ohlin (KD), vice ordförande i socialnämnden, som har engagerat sig i Unga vuxna-samarbetet ända från planeringsstadiet.

Dags att skriva till Jönköping också!

2011-06-21T20:43:00.004+02:00

Att regionfrågan är högaktuell och angelägen bevisades vid den konferens som Regionförbundet i Kalmar län anordnade i Glasverandan vid Kalmarsalen i eftermiddags. Runt 230 deltagare från hela länet hade mött upp; näringsliv, Linnéuniversitetet, tjänstemän, politiker från kommuner och landsting och inte minst representanter från våra grannlän Östergötland, Jönköping, Kronoberg och Blekinge och dessutom från Region Skåne.

Förre regionrådet Kent Johansson från Västra Götaland och Rikard Larson från Region Skåne betonade vilken avgörande skillnad det är att ha ett större befolkningsunderlag och skattebas för att kunna göra strategiska utvecklingssatsningar.

Och nog tycktes de flesta av deltagarna vara inne på att vi behöver bilda en större region för att inte tappa utvecklingskraft. För varje nationell infrastrukturplan osv som vi står själva kommer försprånget öka för Stockholmsområdet, Skåne och Västra Götaland.

Sedan är ju meningarna delade beträffande hur en framtida region ska se ut. När nu Skåne öppnat dörren för att bilda ny region tillsammans med grannarna i norr, så har risken ökat att de södra delarna av Kalmar län vill hålla ihop med dem.

Samtidigt är Östergötland angelägna om att få underlag till sitt universitetssjukhus. Jönköpings vacklande har fått östgötarna att utvidga sina visioner till Södermanland och även mot Örebro och Västmanland. Den uttryckta ambitionen från Laban Bengtsson är att komma så nära Stockholm som möjligt.

Men i Jönköping händer saker. Det dödläge, som uppstod när moderater och socialdemokrater i landstinget deklarerade att de ville bilda egen region, har brutits.

Anders Pansell (KD), vice ordförande i Region Jönköping, berättade om gårdagens dramatik. När M och S ville att man skulle underteckna ansökan om att få bilda en egen region, så presenterade Anders ett eget alternativförslag. Det innebär att man vill undersöka möjligheten att samverka inom den nuvarande regionsjukvårdsnämndens område (Kalmar och Östergötland) med öppenhet mot även Kronoberg, Blekinge och Södermanland.

Anders Pansells förslag fick stöd av FP, C, MP och V, medan S och M bara fick med sig SD. Detta skildras av Radio Jönköping. När landstingsmoderater och sossar insåg att det inte fanns enighet kring förslaget om en ensam Region Jönköping avblåstes den planerade presskonferensen. Nu får man fortsätta samtalen utifrån det nya läget.

Detta skapar välkomna öppningar. Det vore naturligtvis angeläget att i en regionbildning kunna utgå från den väl fungerande sjukvårdsregionen, det tror jag även företrädare från södra Kalmar län kan instämma i. Inte minst skulle geografin bli betydligt smakligare, om Jönköping fanns med. Det är inte otroligt att vissa kommuner i Kronoberg skulle hänga på en sådan region, exempelvis Uppvidinge.

Distriktsordförandena i de politiska partierna i Kalmar län har kommit överens om att skriva brev till Skåne och Östergötland för att undersöka möjligheterna att bilda region åt endera hållet. Konsekvensbeskrivningar ska göras både av vad respektive alternativ skulle innebära, men också vad det skulle innebära om länet skulle delas.

Nu är det dags att skriva till Jönköping också, i samma ärende. Anders Pansell gjorde bedömningen att ett sådant brev just nu skulle kunna ge underlag för konstruktiva samtal framöver.

Christer Jonsson skriver att vi nu har några månader på oss att visa politiskt ledarskap och hoppas att vi lyckas. Min föresats är att vi ska lyckas - och ett vänligt brev i rättan tid kan visa sig vara avgörande.

Hälsoval Kalmar - ett svårtillgängligt vårdval

2011-06-14T21:27:00.008+02:00

När Alliansregeringen genom socialminister Göran Hägglund (KD) införde lagen om vårdval genom valfrihetssystem den 1 januari 2010, så var syftet att öka valfriheten för medborgarna att söka vårdgivare med lika villkor, vare sig vårdgivaren var offentlig eller privat. Grundprincipen är att vården är offentligt och gemensamt finansierad, men att den kan utföras på ett likvärdigt sätt och med samma förutsättningar av både offentliga och privata aktörer.

En bieffekt skulle förhoppningsvis kunna vara att öka tillgängligheten av distriktsläkare, genom att locka privatläkare att etablera sig på orter där det tidigare varit svårrekryterat. Så visade sig bli fallet på många platser, bland annat i Kronobergs och Jönköpings län.

Lagen är tvingande så tillvida att vårdval skulle införas i alla landsting. Däremot gavs varje landsting rätt att själv utforma regelverk. Konkurrensverket övervakar att det inte görs någon åtskillnad mellan offentliga och privata utförare.

Totalt sett har vårdvalet lett till 230 nya entreprenörer inom primärvården i riket. En avsevärd valfrihetsreform för den enskilde medborgaren alltså, att själv kunna välja vårdcentral och veta att vilken man än väljer så har de samma uppdrag och likvärdiga villkor.

Men i praktiken är det ganska stora skillnader mellan de olika landstingens regelverk. Utan att överdriva kan man säga att det i landsting med röd dominans kan vara mycket svårt för privata utförare att etablera sig.

Dessvärre hör Landstinget i Kalmar län till de röda landsting som har ett mycket detaljrikt och omfattande regelverk. Från Allianspartiernas sida kunde vi under förarbetet mjuka av de värsta kantigheterna, men det är uppenbarligen en del som återstår.

Under våren har jag besökt åtskilliga vårdenheter, både offentliga och privata. Min upplevelse är att de flesta planerar för att anpassa sig efter de krav som Hälsoval Kalmar ställer på utförarna. Man söker samarbetspartners för att lösa kravet på minst tvåläkarstation, man samlokaliserar sig, man anställer och vidareutbildar personal för sjuksköterskemottagningarna, man skaffar erforderlig medicinsk-teknisk utrustning osv.

Men det är bara en enda ny, privat hälsocentral som öppnats till följd av Hälsovalet, Sensia i Kalmar. Det gör att befolkningen i många av länets kommuner inte får den valfrihet som var ett av syftena med reformen. I Oskarshamn kan man visserligen välja mellan tre olika offentliga hälsocentraler, men i Högsby och Vimmerby kan man inte ens det. I dessa båda kommuner finns bara en enda hälsocentral vardera och den är landstingsdriven. Hälsovalet har alltså inte lyckats stimulera någon landstingsläkare att knoppa av eller någon utifrån att etablera sig.

Till yttermera visso är flera vårdgivare bekymrade över sin framtid. De har gjort stora investeringar för att bygga upp sina mottagningar, men verkar kanske i en del av länet där patientunderlaget är tunt. Med det nya regelverket och de krav som ställs, ser de svårigheter i att få lönsamhet i verksamheten, även om de är beredda att minska sin egen lön. Särskilt påfallande blir det på mindre mottagningar.

Vid landstingsfullmäktige härom veckan tog jag upp debatten om det inte skulle vara idé att efter sommaren, ett år efter Hälsovalets införande, göra en utvärdering av hur utfallet blivit, som grund för eventuella justeringar i regelverket.

Den rödgröna landstingsmajoritetens svar var mer ideologiskt än seriöst. Man förringade de enskilda, seriösa entreprenörerna och viftade bort mina frågor genom att istället dra in riskkapitalbolag i skatteparadis i diskussionen. Tråkigt, tycker jag, att de väljer ideologiska skygglappar istället för att göra en seriös bedömning och utreda om något behöver justeras för att göra tillgången på primärvårdsläkare så bra som möjligt för medborgarna runt om i länet.

Det skulle vara mycket olyckligt om befintliga vårdgivare ser sig nödsakade att lägga ned sin verksamhet. Tyvärr tycks det vara vad som är på väg att hända i Överum, där Göran Nilsson drivit vårdcentralen i sju år, efter att landstinget gått bet på att klara bemanningen. Enligt VästerviksTidningen igår har nu personalen varslats om uppsägning.

Majoritetens företrädare Jessica Rydell (MP) försöker skylla på regeringen, men det lokala regelverket är det hon och hennes ännu rödare kollegor som ansvarar för.

Nytt läge i regionfrågan

2011-06-10T15:47:00.007+02:00

Igår medverkade jag i en direktsänd radiodebatt från Växjö, som i viss mån också skildrades av Smålandsnytt. Temat var regionfrågan och medverkade gjorde två politiker från vart och ett av Kalmar, Kronoberg, Jönköping och Östergötlands län.

Det fanns många uppfattningar representerade, om hur drömregionen skulle se ut, alltifrån en kronobergs-sosses trängtan söderut, via en jönköpingsk moderats trotsiga "ensam är stark" till en östgötsk folkpartists strävan mot Stockholmsområdet. Och däremellan fanns flera förespråkare för ett samlat Småland-Öland tillsammans med Östergötland och gärna även Blekinge.

Monica Haider (S) och Carin Högstedt (V) Kronoberg, Gudrun Brunegård (KD) och Harald Hjalmarsson (M) Kalmar län.

Laban Bengtsson (S) och Björn Jansson (FP) Östergötland, Göran Lindell (C) och Peranders Johansson (M) Jönköpings län

Region Skånes besked samma dag, att man ställer sig positiva till att utreda en storregion med Kronoberg, påverkade naturligtvis debatten. Det blev ett tydligare besked än jag hade trott, men jag kan inte påstå att jag gillar det, eftersom det lär bli ännu svårare att få kronobergarna att diskutera en Småland-Öland-Östergötlands-lösning.

I Barometern och i sin blogg konstaterar min landstingsrådskollega Christer Jonsson (C) att vi nu behöver bestämma oss för vilken väg vi ska gå i Kalmar län. Jag instämmer i att den sämsta lösningen är att vänta och se och bli offer för andras viljor eller oviljor.

Min ingång är i första hand att hålla ihop Kalmar län. Ingen vill hamna i en utkant, men en splittring av länet skulle innebära två utkanter. Länssjukhuset i Kalmar skulle bli en föga betydelsefull yttersta utpost för universitetssjukhuset i Lund. Oskarshamn och Västerviks sjukhus skulle lika lätt kunna sopas bort som östgötarna en gång gjorde med mycket av verksamheten i Motala och Norrköping.

Däremot behöver östgötarna vårt befolkningsunderlag till sitt universitetssjukhus. Det ska vi bygga på. Låt dem ge uttryck för sin vilja att bygga en långsiktig och hållbar region genom att lägga viktiga funktioner, t ex regionkontoret i Kalmar. Det skulle kunna råda bot på Kalmars dragning söder- och västerut. Det nuvarande, goda samarbetet med Växjö och Karlskrona behöver inte påverkas av regiongränser, lika lite som nuvarande länsgränser gör det.

Jönköping behöver få en liknande tribut för att komma på bättre tankar än moderaters och sossars nuvarande isolationism. I en ny, framtida länsindelning är det kanske där som länsstyrelsen ska ligga.

På så sätt kan man ta tillvara det goda samarbete som finns redan idag i dessa tre läns regionsjukvård och utveckla fler delar. Med nödvändighet kommer det krävas satsningar på utbyggd infrastruktur och pendlingsmöjligheter mellan de olika regionala centrumen. Det kommer att gynna både arbets- och studiependling och kommer att utvidga arbetsmarknadsregionerna kraftigt.

Dåligt politiskt ledarskap skapar otydlighet

2011-06-10T14:29:00.006+02:00

De senaste veckornas händelser i Oskarshamn har gett många skäl att fundera över hur den rödgröna majoriteten utövar sitt ledarskap.

När det för en månad sedan meddelades att distriktsläkarjouren skulle flytta ut från akutmottagningen till någon av stadens hälsocentraler, så var det efter ett tjänstemannabeslut. Landstingsmajoritetens samordnare Yvonne Hagberg (S) hänvisade då till att "efter alliansregeringens beslut om det fria vårdvalet innebär det att primärvården och dess hälsovalsenhet beslutar själva var jourcentralen ska ligga", enligt Oskarshamns-Tidningen.

Detta citat upprepas i dagens Oskarshamns-Tidningen (tyvärr inte i webbupplagan) apropå den förhoppning jag uttryckt att distriktsläkarjouren ska upp till politisk prövning.

Som om lagen om vårdval skulle förhindra landstinget som huvudman att anvisa plats för var en jourcentral ska vara! Mig veterligt ger lagen stora möjligheter till respektive landsting att utforma regelverket efter regionala förhållanden. Den möjligheten har ju utnyttjats så till den grad att många privata vårdgivare upplever att det lokala regelverket i Kalmar län är för krävande. Men regelverket, som antagits av landstingsfullmäktige, innehåller inte en rad om var jourcentalerna ska eller inte ska vara placerade. Inte heller kan jag se att det ger fullmakt till tjänstemän att göra allehanda förändringar utan politiska beslut. Plats är ju en gång anvisad av landstingsfullmäktige och inget har inträffat som föranlett en förändring.

I frågan om flytt av distriktsläkarjour från Oskarshamns sjukhus akutmottagning, så tycker alltså majoriteten att det är helt ok med tjänstemannabeslut. Men när nästa steg var på väg att tas, genom ett nytt tjänstemannaförslag att stänga kirurg- och ortopedjouren dagtid vid samma akutmottagning, då går plötsligt majoriteten in och sätter stopp.

Vari ligger den principiella skillnaden?

Jag har alltid förutsatt att landstingets tjänstemän agerar utifrån det mandat man uppfattar sig ha fått av den politiska ledningen, att man handlar med majoritetens tysta medgivande. På så sätt har det skapats en "kultur" där inte alla frågor lyfts till politisk behandling, men tjänstemannabeslut sker "i chefens anda".

I dagens OT förnekar dock Yvonne Hagberg att det skulle ha förekommit något samråd mellan tjänstemän och politisk ledning:

"- Det jag fått reda på om det har kommit via tidningarna och medarbetare på sjukhuset som hört av sig till mig, säger Yvonne Hagberg."

Jag har inga skäl att misstro Yvonne. Men man kan skönja ett mönster. Undan för undan har förändringar gjorts, uppenbarligen med majoritetens tysta eller uttryckta medgivande. Man har exempelvis inte sagt ifrån när ett bemanningsföretag ersatt kirurgjour med distriktsläkare. Det var Chatrine Pålsson Ahlgren (KD) som slog larm när man utan politiska beslut ändrade kirurgens A-jour till B-jour med två timmars inställelsetid. Då rättades det felaktiga beslutet till, men sedan dess har man fått majoritetens tillåtelse att ändra jourens inställelsetid permanent.

Jag anser att majoriteten uppvisar dåligt ledarskap, när man överlåter allt mer centrala beslut till tjänstemännen. På så sätt har man avhänt sig det politiska ansvaret, som när det gäller distriktsläkarjouren, och skyller på externa faktorer istället för att själva ta ansvar. Jag menar att det är detta som vissa tjänstemän uppfattat som otydlighet i uppdraget för Oskarshamns sjukhus. Man har trott att politiken inte bryr sig om vilket.

Anders Andersson (KD) berättar i OT den 1 juni 2011 följande:

"- När jag var ls-ordförande (landstingsstyrelsens ordförande, mitt förtydligande), och hade semester sommaren 2003 inför de stora strukturbesluten, blev jag uppringd var dag av tjänstemän som ville ha bort dessa viktiga byggstenar för ett akutsjukhus. Jag stod emot då och jag hoppas att de som är ansvariga inom majoriteten har förmågan att stå emot nu. Annars lär det gå lika illa för S i nästa val som det gjorde 2002 när folket insåg vad som var på väg att hända. Jag inser också att medicinläkarna resonerar som jag."

Majoritetens passivitet i tidigare, stegvisa förändringar har tydligen uppfattats som ett klartecken att det var fritt fram att nu göra de förändringar som inte tilläts med en kristdemokrat som ls-ordförande.

Det är dags att ta tillbaka det politiska ledarskapet i landstinget! Den nuvarande majoritetens otydlighet riskerar att bli förödande för befolkningens rätt till god, trygg och nära sjukvård oavsett var i länet man bor.

Seger i första ronden om Oskarshamnsakuten!

2011-06-09T09:34:00.001+02:00

För två veckor sedan var Oskarshamnsakutens kirurg- och ortopedjour på väg att läggas ned, något som vi kristdemokrater menade skulle allvarligt försämra hela sjukhusets framtida förutsättningar. Genom aktivt opinionsarbete från bland annat Företagarna och överläkarna på medicinkliniken och oss kristdemokrater, har nu socialdemokraterna dragit öronen åt sig och säger nej till förslaget. Därmed tycks Oskarshamns-akuten vara räddad för den här gången.

Yvonne Hagbergs (S) pressmeddelande på onsdagskvällen finns publicerat i torsdagens mellanlänstidningar. Hon hänvisar till den omvärldsanalys som genomförts under våren och ser ingen anledning att föregå det förslag som den resulterar i och säger därför nej till förslaget att stänga kirurgi/ortopedjouren. Yvonne håller därmed öppet för att man kan ändra sig utifrån vad omvärldsanalysen leder till. Hon tycks inte heller ha några synpunkter på tjänstemannabeslutet att flytta ut distriktsläkarjouren till någon av hälsocentralerna.

Det är glädjande att landstingsmajoriteten tagit till sig av de starka opinionsyttringarna och nu markerar sitt ställningstagande emot förslaget. När förslaget kommer upp för politisk behandling är det den kristdemokratiska landstingsgruppens förhoppning att även distriktsläkarjouren finns med för politiskt beslut. Den är en viktig del av helheten för Oskarshamnsakuten.

Kan fem län bli en region?

2011-06-02T20:36:00.006+02:00

I slutet av maj träffades kristdemokratiska landstingspolitiker från fem län i två dagar. Det var (i länsbokstavsnummerordning) Östergötland, Jönköping, Kronoberg, Kalmar och Blekinge län som var representerade.

Förutom de rena kunskapsdelarna, med uppdatering om vad som är på gång från Socialdepartementet, och det allmänt trivsamma i dessa årliga träffar, så diskuterade vi också regionfrågan.

Några av oss vill väldigt gärna bilda en gemensam region, medan andra helst vill gifta sig med Skåne. Men i så fall för att bilda en ny, gemensam, sydsvensk region, inte för att bli annekterade till ett utvidgat Region Skåne, om jag uppfattade signalerna rätt.

Slutsatsen var att kristdemokrater i Östergötland, Jönköping och Kalmar län är beredda att ansöka om att få bilda en gemensam regionkommun och att vi välkomnar Kronoberg och Blekinge, om Skåne fortsätter att glida undan och undvika ge tydligt och konkret svar på deras inviter.

Följande pressmeddelande beskriver vår syn på sakernas tillstånd:

Dags för likvärdiga utvecklingsmöjligheter.

Det är inte längre acceptabelt att stockholmsområdet, Västra Götaland och Region Skåne är de enda kraftfulla regionerna i vårt land. Övriga Sverige måste ges chans till likvärdig utveckling vad gäller infrastruktur och hälso- och sjukvård. Regionfrågan handlar ytterst om rättvisa, jämlikhet och likvärdiga förutsättningar för invånarna i våra delar av landet. Detta är ett folkligt krav som allt för sällan förs fram i regiondebatten.

Det säger företrädare för Kristdemokraterna i landstingsgrupperna från Kalmar län, Jönköpings län och Östergötland, som under onsdagen och torsdagen mötts i en landstingspolitisk femlänskonferens tillsammans med Kronoberg och Blekinge.

- Vi kristdemokrater i Östergötland, Jönköping och Kalmar län vill se en ny regionbildning som geografiskt omfattar hela Småland och Öland samt Blekinge och Östergötland.

- Vi har respekt för att Kronoberg och Blekinge tillsammans söker samarbete med Skåne i en nybildad sydsvensk region. Vi beklagar att Skåne dröjt med att ge ett tydligt besked, eftersom det blockerar fortsatta samtal. Om Skånes besked i regionfullmäktige i juni är fortsatt otydligt, vill vi härmed uttrycka att vi skulle se stora fördelar med en framtida regionkommun tillsammans med Kronoberg och Blekinge.

- Vi ser det som angeläget att vår del av landet ges bästa möjliga förutsättningar för regional utveckling med en framåtsyftande infrastruktur som gör det attraktivt att leva och bo här. På samma sätt är det angeläget att medborgarna i våra nuvarande landsting också i framtiden ges chans till likvärdig trygghet och närhet till den specialiserade hälso- och sjukvården.

- Frågan om regionbildning har varit på dagordningen under årtionden. Enligt vår mening har vi nu inte råd att vänta längre. Därför är vår uppfattning att vi i en dialog med övriga partier måste kunna ge ett tydligt förslag inför 2015 som innebär att den nya regionbildningen för denna del av Götaland kan överensstämma med och styra det förslag som statens utredare Mats Sjöstrand kommer att avlämna för framtida länsindelning.

Kosta den 26 maj 2011

Levi Eckeskog, Landstingsråd i Östergötland
Mia Frisk, Landstingsråd Jönköpings län
Gudrun Brunegård, Landstingsråd Kalmar län

Realistisk budget till sjukvården

2011-06-02T09:55:00.004+02:00

I landstingets årsredovisning framgår att hälso- och sjukvårdsförvaltningen förra året gick med ett underskott i femtiomiljonersklassen. För vilken gång i ordningen är svårt att veta.

Man skulle kunna tro att sjukvården slarvat med pengarna och låtit kostnaderna dra iväg. Så är dock inte fallet. Går man in och granskar kostnaderna i förhållande till vad man får ut för pengarna, så ser man att sjukvården i Kalmar län är bland de mest kostnadseffektiva i hela Sverige. Mycket sjukvård för lite pengar.

Verksamheten är helt enkelt underfinansierad. I decennier har det rått ett system, där man medvetet tilldelat slutenvården mindre pengar än vad man vet behövs, i syfte att skapa press på verksamheten att hushålla med resurserna - och i en föga smickrande tro att en rimlig budget skulle bli kostnadsdrivande, att alla chefer och doktorer plötsligt skulle känna luft under vingarna och släppa tyglarna helt.

I längden blir ett sådant system och synsätt demoraliserande. När jag möter verksamheter upplever jag en tilltagande uppgivenhet över det hopplösa i att aldrig ha en rimlig möjlighet att hålla budget, hur hårt man än jobbar.

Därför tror jag det är dags att börja diskutera möjligheten att ge hälso- och sjukvården en budget som motsvarar dagens kostnadsnivå. Det är en tillräckligt stor utmaning. Jag är övertygad att verksamheterna skulle göra allt för att visa att de kan ta ansvar och hålla budget, om de kunde befrias från den inbyggda misstro som nuvarande system bygger på.

Kollektivtrafik- och skattedebatt i tidning och blogg

2011-06-01T15:23:00.005+02:00

I landstingsfullmäktige debatterades en rad frågor som i hög grad berör invånarna i Kalmar län. Oberoende åhörare menade att jag var bland de flitigaste debattörerna.

Östran-Nyheterna förärade mig till och med en egen rubrik med lydelsen "Brunegård var inblandad i het debatt", åtföljd av en stor arkivbild, och bildtexten "Inte överens. Gudrun Brunegård (KD) och Jessica Rydell (MP) hade den kanske hetaste debatten under landstingsdebatten."

Jag citerar vidare från artikeln:

" - Att öka skattebördan är att öka bördan på medborgarna. Vi har en skyldighet att vara ansvarsfulla med skattebetalarnas pengar, sa Brunegård.

- Med utökade avgångar skulle människor som behöver pendla få en möjlighet att bo kvar i länet, sa Rydell.

Varpå debatten var i full gång och hårda och lite sarkastiska ord yppades på båda sidor.

Man kan i alla fall med säkerhet konstatera att Rydell och Brunegård inte kommer skicka julkort till varandra i år."

Sebastian Hallén, folkpartistisk politisk sekreterare, ägnade en stor del av tisdagen åt att dokumentera fullmäktigedebatten. Här nedan citeras hans version av ovanstående:

"Gudrun Brunegård (KD) säger att hon och KD är positiva till att samla ansvaret för kollektivtrafiken hos landstinget. Det behövs även förbättringar inom kollektivtrafiken i länet. Men, säger hon, de tillstyrker inte en skattehöjning i förtid. Skatt ska motsvara den aktuella kostnadsnivån. Det är inte rimligt att öka skattebördan på länets invånare. Särskilt med tanke på att vi i vårt län har bland den lägsta skattekraften i landet. Vi försämrar våra förutsättningar än mer med skattehöjningar. Genom vår beskattningsrätt har vi rätt att lägga en större ekonomisk tyngd på våra medborgare, och då är det också vår skyldighet att hantera det på ett ansvarsfullt sätt, säger Brunegård.

Det är inte förrän 2014 som hela behovet uppstår. Fram till dess att pengarna behövs så gör de bättre nytta i medborgarnas plånböcker, för att kunna handla, för att förbättra sin levnadsnivå, reparera sina hus, åka på semester - sådant som stimulerar företag i vårt län. Tar vi ifrån dem de pengarna så tar vi också ifrån dem denna möjlighet till utvecklingen, säger hon och yrkar även avslag till de två sista att-satserna i landstingsstyrelsens förslag till beslut och bifall till Alliansens yrkanden."

Barn på vuxenpsyk

2011-06-01T09:46:00.004+02:00

- Jag blev både rädd och beklämd, när jag såg miljön som ett barn som mådde dåligt skulle vårdas i.

Detta berättade en person, som besökt en 14-åring, som lagts in för slutenvård på en vuxenpsykiatrisk avdelning i Kalmar län.

Vid landstingsfullmäktige tog jag upp frågan till majoritetens företrädare, såväl Lena Segerberg (S) som Linda Fleetwood (V).

Tyckte de att det var förenligt med vad som står i landstingsplanen och årsberättelsen om att FN:s barnkonvention ska genomsyra landstingets verksamheter? Vad fanns för handlingsplan för att komma till rätta med problemet?

Jag fick inget svar.

Trots att Linda Fleetwood haft flera timmar på sig, från det jag ställde frågan till det hon gav sitt svar, att höra efter med tjänstemän som fanns i lokalen, var hennes enda svar att hon litade på tjänstemännen.

Inga egna tankar, inga politiska direktiv, inga strategier, inga handlingsplaner.

Är det att ta sitt politiska ansvar?

Skattehöjarparadiset Kalmar län

2011-05-31T23:21:00.002+02:00

Så är det då beslutat.

Den rödgröna landstingsmajoriteten höjer skatten med 25 öre från 1 januari 2012, för att täcka kostnader som uppstår flera år senare. På så vis samlar man in ungefär 100 miljoner kronor från länets skattebetalare, som redan har lägst skattekraft i riket.

Men majoriteten drar sig inte för att öka skattebördan för en vanlig familj med 1200 kronor.

I debatten framhöll jag följande:

Kristdemokraterna är positiva till att överföra kollektivtrafiken till landstinget. Vi är positiva till en skatteväxling som motsvarar den delen. Vi är positiva till satsningar på infrastruktur och förbättringar av kollektivtrafiken.

Det är nödvändigt för att förbättra länets konkurrenskraft, för arbets- och studiependling, för att förbättra företagens varutransporter till och från länet, exempelvis Scania som planerar för en 50-procentig utökning och järnvägstransporter.

MEN:

Vi tillstyrker inte skattehöjning i förtid. Skatt ska motsvara aktuella omkostnader. Det är inte rimilgt att öka skattebördan på länets inkomsttagare, som redan idag har lägst skattekraft i riket. Visom förtroendevalde har genom beskattningsrätt möjlighet att besluta att ta hand om en del av invånarnas pengar. Det är förenat med en skyldighet att hantera pengarna ansvarsfullt:

Skatteuttaget ska vara kopplat till konkreta användningsområden - inte för att förbättra landstingest överskott med 100 miljoner kronor under 2012-2013. Till dess gör pengarna bättre nytta i medborgarnas plånböcker.

Kalla fötter i Oskarshamn? Eller: Dold agenda i Ohn?

2011-05-24T22:02:00.005+02:00

För varje dag som går blir jag allt mer övertygad om att det pågår ett omvänt Legobygge i landstinget, där den rödgröna majoriteten givit sitt tysta medgivande till en stegvis nedmontering av akutverksamheten vid Oskarshamns sjukhus. Byggsten efter byggsten plockas bort.

Trots landstingsfullmäktiges beslut att akutens kirurg- och ortopedjour ska vara öppen till kl 17 får man regelbundet rapporter om patienter som flera timmar före den tiden har nekats att komma till sitt eget sjukhus, utan skickats direkt till Kalmar eller Västervik. I många fall åker ambulansen inte ens fram till Oskarshamns jourmottagning.

Successivt har kirurgjouren urholkats. Ett bemanningsföretag har ibland tillhandahållit distriktsläkare på kirurgjouren, ibland ingen läkare alls.

För några veckor sedan tillkännagavs beslutet att flytta ut distriktsläkarjouren från akutmottagningen till lokaler utanför sjukhuset, på tvärs mot fullmäktiges beslut. Många på sjukhuset har uttryckt oro för vad det kan innebära för sjukhuset som helhet.

Idag nåddes vi av ett rykte att personalen på akutmottagningen kallats till ett möte för att informeras om att kirurg- och ortopedakuten skulle läggas ned helt. När Alliansföreträdare började ställa frågor tycks det som att man fått kalla fötter. Vid informationsmötet hade nämligen det, som enligt uppgift varit ett beslut om att dra in kirurg- och ortopedjouren från 1 september och att stoppa rekryteringen av kirurger till denna jour, förändrats till ett förslag till beslut. Nu ska det tydligen även upp till politiskt beslut också.

Det är bra om man äntligen förstått att den här typen av avgörande förändringar, som kraftigt avviker från det noga preciserade fullmäktigebeslutet, endast kan beslutas av landstingsfullmäktige. Allt annat vore ett hån mot demokratin.

Besluten i landstingsfullmäktge i november 2003 om distriktsläkarjourens placering var enhälligt, men när det gäller ortopedin och kirurgin lämnade både Vänstern och Socialdemokraterna avvikande uppfattning. Jag kan inte låta bli att citera vänsterns reservation:

"Kirurgin i Oskarshamn utvecklas mot dagkirurgi samt mottagningsverksamhet. Slutenvårdskirurgin koncentreras till Kalmar och Västervik."

Landstingsstyrelsens dåvarande ordförande, Anders Andersson (KD) utmanade gång på gång Johnny Petersson (V), för att få svar på om han var beredd att riva den reservationen. Han lyckades aldrig med det. Inte förrän vid den lunch som landstingsstyrelsen höll när Anders Andersson avtackades, i samband med att han lämnade landstingsstyrelsen för riksdagsarbetet. I samband med sitt tal överraskade Johnny med att i alla vittnens närvaro riva den berömda Oskarshamnsreservationen.

När man ser vad som nu händer i Oskarshamn, är det så man börjar undra vad det var för ett papper Johnny Petersson verkligen rev itu. Det verkar som att reservationen i själva verket har legat kvar, som en dold agenda, och styrt den utveckling vi kan se för våra ögon.

Kollektivtrafik - Ja! Skatt i förtid - Nej!

2011-05-17T08:32:00.004+02:00

Så har då den rödgröna landstingsmajoriteten slagit sig in på den synnerligen tveksamma skattehöjarbanan. Skattehöjning för skattehöjningens skull, om man får tro landstingsrådet Jessica Rydell (MP) som glatt uttalade att vi i Kalmar län "betalar stötande lite" i skatt och strax därpå att vi "betalar alldeles för lite".

Minst sagt häpnadsväckande uttalande, må jag säga. Är inte Jessica medveten om att vårt län har bland rikets lägsta skattekraft på grund av det låga löneläget i länet? Ändå tycker hon att undersköterskor, bilmekaniker, pensionärer och hårfrisörskor ska betala mer i skatt, även om det inte finns ett konkret behov att koppla en skattehöjning till!

Vad är då syftet?

Ja, i bakgrunden ligger att länets kollektivtrafik ska övertas av landstinget från årsskiftet. I samband med motsvarande överföring av skatt från kommunalskatt till landstingsskatt vill de rödgröna lägga på en extra skattehöjning för att genomföra de förbättringar av kollektivtrafiken som länets politiker i regionförbundet har kommit överens om.

Visst är det viktigt att förbättra kollektivtrafiken, både inom länet och pendlingsmöjligheterna med arbetsmarknads- coh studieområden utanför länets gränser. Både mot Linköping-Norrköpings- och mot Växjö-Karlskrona-områdena. Jag tror det är nödvändigt för länets växt- och utvecklingskraft.

Men skatten ska bara höjas när det verkligen behövs, när respektive kostnadsökningar inträffar, inte i förskott. Tills dess det behovet uppstår gör pengarna bäst nytta i länsinvånarnas plånböcker. Då kan de istället använda pengarna till sitt dagliga liv, inköp och investeringar, som bidrar till att hålla näringslivet igång.

Därför är jag glad att Allianspartierna enat tog front mot skattehöjarligan. Under hösten hoppas jag på en fördjupad analys av investeringsbehovet framöver. Då kan man ta ställning till om skattenivån behöver justeras och i så fall när. Kanske i två steg. Men inte i förskott.

Läs mer i Christer Jonssons och Pierre Edströms bloggar och VästerviksTidningen på redaktionell och ledarplats.

Bäst före-datum på politiska beslut?

2011-05-13T22:12:00.004+02:00

Interpellation av Gudrun Brunegård och Chatrine Pålsson Ahlgren till landstingsstyrelsens ordförande Anders Henriksson

Försämringar vid akutmottagningen i Oskarshamn?

I samband med strukturbesluten 2003 förändrades verksamheten vid akutmottagningen i Oskarshamn. En helhetslösning utformades utifrån mellanlänets specifika förhållanden och förutsättningar, för att tillgodose patientens behov av trygg och tillgänglig sjukvård. På så sätt samverkar medicinjouren med distriktsläkarjouren lokalmässigt och i fråga om personal, för att kombinera medicinsk säkerhet och effektivt resursutnyttjande. Syftet med samverkan mellan sjukhuset och primärvården är att kunna ge akut sjukvård dygnet runt för befolkningen i mellanlänet. I Landstingsplan 2004-2006 beskrivs verksamheten så här:

"Akutmottagningen i Oskarshamn bemannas kvällar och helger med distriktsläkarjour förutom medicinsk primärjour dygnet runt. Primärjouren vid kirurgkliniken i Oskarshamn dras in från och med kl 17.00. Därefter ska det finnas en samordnad beredskapslinje läkare för kirurgi/ortopedi. Befintlig distriktsläkarjour bibehålles."

Detta beslutades av landstingsfullmäktige den 27 november 2003 i total enighet. Sedan dess har snart åtta år gått. Under våren 2011 genomförs en omvärldsanalys av Kairos Future, som enligt uppgift ska ligga till grund för eventuella, nödvändiga förändringar för att ge Oskarshamns sjukhus goda förutsättningar att möta framtiden. Konsultgruppens sammanställning och slutsatser utifrån omvärldsanalysen har ännu inte presenterats.

Den 2 maj meddelades att ett tjänstemannabeslut fattats att flytta ut primärvårdsjouren från sjukhuset. Vi ifrågasätter förfaringssättet att politiskt fattade beslut ändras utan nytt beslut av samma beslutande församling. Förfaringssättet är ett bekymmer, men ändå inte det allvarligaste. Det som är verkligt allvarligt är vad som händer med akutmottagningen på sjukhuset ur ett patientperspektiv. Vi är också starkt oroade att den trygghet som samverkan mellan primärvårds- och medicinjour har inneburit nu raseras. Vad blir då kvar av sjukhusets akutmottagning?

Efter att ha tagit del av vad som sker, utan att man inväntat resultatet av det pågående konsultarbetet, finns skäl att undra vilka fler förändringar som planeras, utan att majoriteten har för avsikt att ta upp dem för politiska beslut. Vi vill därför ställa följande frågor:

- Vilka blir konsekvenserna för patienterna i Oskarshamn och övriga mellanlänet av de förändringar som nu ska genomföras?

- Vad blir effekten för sjukhusets akutmottagning under kvällar och helger efter utflyttningen av primärvårdsjouren, i form av förändrat personalbehov och ökade kostnader på grund av dubbla jourlinjer utan samordningsmöjligheter?

- Finns det några ytterligare förändringar som beslutats eller planeras på tjänstemannanivå, som kommer att påverka akutmottagningen i Oskarshamn?

- Är du nöjd med en ordning där beslut fattade i bred politisk enighet ändras eller undanröjs utan ny politisk prövning och utan tydlig delegation från fullmäktige?

- Anser du att ett politiskt fattat beslut förlorar sin giltighet efter en tid och kan ändras genom tjänstemannabeslut? Efter hur lång tid anser du i så fall att ett fullmäktigebeslut kan ändras genom tjänstemannabeslut? Vem avgör i så fall vilka fullmäktigebeslut som inte behöver upp till ny politisk prövning innan en förändring kan ske?

- Vilka andra delar av strukturbesluten från 2003 har du delegerat till tjänstemännen för ändring utan öppen debatt och politisk prövning i fullmäktige?

Vimmerby och Mönsterås den 12 maj 2011

Gudrun Brunegård Chatrine Pålsson Ahlgren

Likvärdig ambulanssjukvård på Öland!

2011-05-12T13:07:00.000+02:00

Igår gjorde jag en rad verksamhetsbesök på Öland, bland annat på ambulansstationen i Löttorp. Där har man beredskap med fem minuters inställelsetid efter kontorstid. Det innebär i praktiken att de endast får rycka ut vid livshotande tillstånd, så kallade Prio ett-larm. Vid allvarliga men inte livshotande sjukdomstillstånd får istället Borgholms-ambulansen köra den långa vägen till norra Öland, trots att Löttorps-ambulansens personal är på plats i jourrummet.

Motsvarande förhållande råder på södra Öland, där Kalmar-ambulansen får rycka ut, medan Mörbylånga-ambulansens personal sitter kvar i jourrummet.

Det är inte rimligt att befolkningen på Öland ska leva med ojämlika förutsättningar till den trygghet som ambulanssjukvården ger. Därför behöver ambulansstationerna i Löttorp och Mörbylånga uppgraderas till 90-sekundersberedskap, på samma sätt som gäller i Borgholm och i Kalmar.

Vi kristdemokrater vill att länets befolkning ska ha rätt till likvärdig sjukvård, oavsett var man bor i länet. Ambulansen hör till grundtryggheten, när man är i behov av sjukvård.

Det finns även andra avigsidor med nuvarande organisation:

Genom att Löttorpsambulansens personal har en annan anställningsform än sina kollegor i Borgholm, så kan man inte cirkulera och utveckla sina kompetenser. Just möjligheten att cirkulera mellan olika arbetsplatser för att upprätthålla kompetensen uppfattade jag som ett av landstingsmajoritetens argument för förändringen förra året. Jag blir förvånad när jag nu inser att kopplingen till Borgholm istället fått rakt motsatt effekt.

Att ge alla ambulansstationer samma 90-sekundersberedskap skulle dessutom underlätta möjligheten att ge personalen likvärdiga utvecklingsmöjligheter.

Detta är något jag kommer att lyfta i det fortsatta politiska arbetet.

De rödgröna har abdikerat

2011-05-06T08:47:00.004+02:00

Efter måndagens besked att primärvårdsjouren ska flyttas från Oskarshamns sjukhus till någon av hälsocentralerna har det varit en intensiv debatt, både i medierna och på gator och vid köksbord.

I ett inslag i Radio Kalmar igår återgavs den oro jag har uttryckt, bland annat i denna blogg, för vad en flytt kommer att innebära för det som återstår av akutmottagningen vid sjukhuset och på sikt för sjukhuset som helhet.

Jag ifrågasätter också hur besluten fattas. Min uppfattning är att ett fullmäktigebeslut inte kan ändras utan ett nytt politiskt beslut, medan den rödgröna majoriteten tycks gömma sig bakom ett tjänstemannabeslut.

I samma radioinslag citeras också Jessica Rydell (MP), landstingsråd med ansvar för primärvården och idag ger majoritessamordnaren Yvonne Hagberg (S) uttryck för samma uppfattning i en artikel i Oskarshamns-Tidningen (tyvärr finns inte artikeln på nätet). Majoriteten anser uppenbarligen att i och med att vårdvalet infördes (Hälsoval Kalmar) så har politikerna upphävt alla tidigare beslut och överlåtit beslutsmakten till tjänstemän.

Detta är så häpnadsväckande att jag nästan kippar efter andan! Skulle inte landstingets politiker ha kvar ett ansvar för hur primärvården är uppbyggd, även om en Hälsovalsenhet har inrättats? Primärvårdsjouren är ju ett övergripande uppdrag, nog måtte man politiskt kunna anvisa var den ska utföras!

Jag är djupt besviken och upprörd över att majoriteten har besannat mina värsta farhågor. Man har inte för avsikt att lyfta en hand för att styra och leda sjukvården. Man har abdikerat och överlåtit detta till tjänstemännen.

Primärvårdsjouren i Oskarshamn del av helhet

2011-05-04T07:10:00.004+02:00

På måndagen meddelade Landstinget i Kalmar län att primärvårdsjouren i Oskarshamn från 1 september ska flyttas från sjukhuset till någon av hälsocentralerna, vilket bl a Oskarshamns-Tidningen och Radio Kalmar rapporterar om.

Som landstingsråd med ansvar i opposition för primärvården är jag förvånad över och kritisk till att ett sådant beslut meddelas utan föregående politisk information eller beslut, speciellt eftersom Alliansen begärt en särskild diskussion kring vad majoriteten vill med akutverksamheten vid Oskarshamns sjukhus. I själva verket tycks landstingets pressmeddelande ha gått ut ungefär samtidigt som beslutet redovisades i anslutning till att Alliansens skrivelse diskuterades i landstingsstyrelsens arbetsutskott.

För mig och andra som var med då de stora strukturbesluten utformades 2003 ter sig denna typ av smygförändringar mycket främmande. Då handlade det om djupa och breda diskussioner, omfattande förankringsarbete och ett demokratiskt beslut där en votering om den slutliga utformingen av landstingets förändringar fick utslaget 63 röster för förslaget och 0 emot.

I det beslutet var primärvårdsjouren en viktig del av helheten. Texten i beslutet lyder så här:

"Akutmottagningen i Oskarshamn bemannas kvällar och helger med distriktsläkarjour förutom medicinsk primärjour dygnet runt. Primärjouren vid kirurgkliniken i Oskarshamn dras in från och med kl 17.00. Därefter ska det finnas en samordnad beredskapslinje läkare för kirurgi/ortopedi. Befintlig distriktsläkarjour bibehålles."

Syftet var att skapa en trygghet och stabilitet kring den reducerade organisationen vid Oskarshamns sjukhus. Dras nu distriktsläkarjouren bort från sjukhuset tunnas ju oundvikligen organisationen ut och försvagas. Hur kommer det att påverka sjukhusets förutsättningar i stort? Vilka effekter ger det på befolkningens trygghet?

Vid LS au ställde jag frågan om inte ett beslut fattat av landstingsfullmäktige bara kan upphävas eller ändras av fullmäktige. Majoriteten såg helt frågande ut.

Var finns respekten för demokratin? Törst inte majoriteten ta ansvar för en demokratisk process och gömmer sig istället bakom tjänstemannabeslut?

Detta var inte det första exemplet på hur den röd-gröna majoriteten tycks abdikera från politiskt ansvarstagande. Fegt och ovärdigt, tycker jag!

Brådskande dialys-investering!

2011-04-24T21:02:00.008+02:00

Margareth Johansson, engagerad avdelningschef, demonstrerar en dialysapparat för Gudrun Brunegård (KD) och Pierre Edström (FP).

Allt fler personer drabbas av njursjukdom som leder till behov av dialys, för att kunna överleva. Trots att antalet platser för dialys har utökats på senare år, så räcker de inte till. Det har säkert flera orsaker, exempelvis att man numera genomför fler behandlingar per vecka för varje patient, för att förbättra individens välbefinnande, men också att vi i Kalmar län har hög förekomst av diabetes kombinerat med Sveriges äldsta befolkning.

Från Hälso- och sjukvårdsförvaltningens sida har man tagit fram en plan för hur man bör bygga ut dialysverksamheten för att motsvara nu aktuella och kända behov i framtiden. Förslaget innehåller både anskaffning av nya apparater och viss ombyggnation av lokaler för att ge plats åt den utökade kapaciteten.

Vid landstingsstyrelsens sammanträde den 24 mars behandlades ärendet. Förvaltningen bedömde behovet som så brådskande att projektering skulle behöva inledas omgående. Trots det valde landstingets rödgröna majoritet att hänskjuta ärendet till budgetberedningen. I praktiken förlorar man alltså värdefull tid, ända fram emot slutet av nästa år innan ny utrustning kan tas i drift.

I samband med ett besök på dialysen i Oskarshamns sjukhus fick jag och mina allianskollegor tillfälle att fördjupa oss i ärendet. Jag har stärkts i min övertygelse att det brådskar att komma igång med processen, för att kunna möta patienternas behov. Underlaget finns redan. Varför förhala till nästa år? Den frågan lär majoriteten få besvara framöver.

För att citera Margareth Johansson, kunnig avdelningschef och eldsjäl för dialysverksamheten:

- De får gärna komma hit och hämta kunskap, för den finns hos oss!

Efterlängtade justeringar i sjukförsäkringen

2011-04-11T20:34:00.004+02:00

Idag är en viktig milsten för Göran Hägglund, Chatrine Pålsson Ahlgren, Anders Andersson och alla andra kristdemokrater, som på olika sätt tryckt på få till stånd nödvändiga förändringar av sjukförsäkringen.

En milsten som stärker bilden av Kristdemokraterna som partiet som behövs för att skapa ett mänskligare Sverige, där omsorgen om och solidariteten med svaga och utsatta grupper väger tungt. Framtidsstrategigruppen noterade ju att just frågor kring sjukförsäkringen upplevdes som den enskilda fråga som kraftigast bidrog till det dåliga valresultatet.

På DN debatt beskriver Emma Henriksson (KD) och tre andra alliansföreträdare den överenskommelse som allianspartierna nu gjort. Den återges även i Expressen, Aftonbladet och Sveriges Radio.

Förslagen ger tydliga besked om bland annat ökade möjligheter till individuella bedömningar vid den bortre tidsgränsen, något som hittills orsakat stor oro och onödig stress för många sjuka. "Om det vore oskäligt på grund av sjukdom att en person lämnar sjukförsäkringen, så ska han eller hon stanna i sjukförsäkringen."

De nya förslagen innefattar också ökad ekonomisk trygghet för dem som lämnar tidsbegränsad förtidspension, den utlovar bostadsstöd till dem som lämnar tidsbegränsad förtidspension och bättre samarbete mellan myndigheter. "Förslagen syftar till att sjukförsäkringen ska fungera bättre och tilltron till försäkringen stärkas".

Väl kämpat, Göran Hägglund & Co! Nu bygger vi vidare på ett mänskligare Sverige!

Om Vimmerby Turistbyrå och Astrid Lindgrens Näs

2011-04-10T22:07:00.002+02:00

Det finns mycket som går att ha synpunkter på här i världen. Det finns beslut som visat sig vara bra och andra som kanske är mindre bra, med några års perspektiv på frågan.

En av de riktigt stora debatterna i Vimmerby under senare år var när Turistbyrån skulle flytta in i Rådhuset. Jag hörde till dem som stod upp för beslutet, även när de flesta andra var tysta. Min uppfattning var att Rådhuset, som då länge stått tomt och outnyttjat, på så sätt skulle få en god och positiv användning och bli tillgänglig för såväl kommuninvånare som turister. Ett annat skäl var att man på så sätt skulle locka tillresande upp till torget och centrum, vilket skulle gynna handeln och de näringsställen som finns där.

Redan första sommaren besannades våra förhoppningar och ambitioner. Det har varit en succé med Turistbyrån i Rådhuset.

Jag blev därför förvånad när jag fick höra kommunalrådets förslag om att flytta turistbyrån till Astrid Lindgrens Näs. I mina ögon är det två väldigt olika verksamheter. Jag har svårt att se att det på Näs skulle finnas utrymme för samlokalisering, utan att båda verksamheterna skulle bli både vingklippta och rumphuggna.

Men ta fram en seriös konsekvensbeskrivning, så får vi ta diskussionen därefter. Jag undrar dock vad vimmerbyborna (för att inte tala om Vimmerby Tidning) skulle säga om ännu en flytt ... Inte minst är det viktigt att belysa hur Rådhuset i så fall skulle användas, för att inte återigen bli stående tomt och oanvänt.

Skattehöjning i förskott?

2011-04-08T10:38:00.005+02:00

Ska man belasta länets invånare med en skattehöjning i förskott? Det är vad Anders Henriksson (S) föreslår. I bakgrunden ligger det aktuella förslaget att låta landstinget överta ansvaret för kollektivtrafiken. I samband med övertagandet görs en skatteväxling, så att en del av det som nu tas ut som kommunalskatt istället blir landstingsskatt. Så långt är det inga konstigheter.

I artikeln informerar Anders Henriksson (S)om en ambitionshöjning, för att förbättra trafiken på olika håll i länet. Det kan det säkert finnas behov av, både när det gäller Kust-till-kustbanan, Stångådalsbanan och Tjustbanan. Man kan bara undra varför Anders Henriksson (S), Ulf Nilsson (S) och Johan Persson (S) inte informerade väljarna om att deras vallöften, om ny tågtrafik till Oskarshamn och pendeltrafik till Kalmar med hjälp av Pågatåg, byggde på en skattehöjning. Det sa de inte ett ljud om i valrörelsen.

Det som inte heller framgår är att den 23-öring som Anders Henriksson (S) planerar att höja skatten med är redan från 2012, medan investeringarna kommer först 2014. Skattebetalarna ska alltså bidra till att fylla på landstingets kassakista för att klara framtida investeringar, i en situation där landstinget betalar sjukhusbyggnationer i dryga miljardklassen kontant.

Christer Jonsson (C) påtalar att det inte finns någon överenskommelse om skattehöjning i nuläget. Flera av allianspartierna har ännu inte diskuterat frågan internt. Personligen instämmer jag i Christer Jonssons ifrågasättande.

Det kan hända att en skattehöjning på sikt visar sig vara nödvändig för de investeringar som behövs för att ge vårt län utvecklingskraft, men skattemedel är inte några Monopol-pengar som politiker kan leka med. Det är skattebetalarnas surt förvärvade pengar som de förtroendevalda ska förvalta på bästa sätt och med största möjliga återhållsamhet.

Att höja skatten i förskott, för att Anders Henriksson (S) i två års tid ska kunna skryta med rekordstora överskott i landstingets ekonomi, ser jag som lika orimligt som när han för ett par år sedan höjde patientavgifterna till svensk rekordnivå utan att det behövdes.

Patientfokus i ambulansverksamheten?

2011-04-08T07:15:00.004+02:00

Sedan tre dagar befinner jag mig på kvalitets- och patientsäkerhetskonferens i Amsterdam. Parallellt finns möjligheten att följa vad som händer hemmavid genom digitala medier.

På konferensen har jag blivit glatt överraskad av det genomgående starka patientfokuset. Jag hade befarat att det dominerande intrycket skulle vara tabeller, statistik, analyser och handlingsplaner. Och visst har det visats många sådana i alla de storföreläsningar och seminarier jag har bevistat. Men i centrum har man ändå i överraskande många fall lyckats hålla den enskilde patientens väl och ve.

Inte bara det, utan också att ta tillvara patientens upplevelse för att göra vården bättre. I Nederländerna ställer man frågan "Vad gjorde sjukvården för att du skulle känna att du hade huvudrollen och kontrollen över din sjukdomssituation?"

Undrar just vad svaret skulle bli om man ställde den frågan till den 92-åriga damen i Mörbylånga som fick vänta i tre timmar på ambulans från Kalmar, för att hon inte bedömdes vara tillräckligt sjuk för att man skulle kalla ut den Mörbylångaambulans som hade beredskap någon kilometer därifrån.

Händelsen har skildrats i bl a Östran och Radio Kalmar

Nya turer om sjukhusens uppdrag

2011-04-03T22:53:00.005+02:00

Efter mitt förra inlägg har sjukhuschefen i Oskarshamn modererat sin beskrivning av sjukhusets uppdrag. Det gjordes i en artikel i Nyheterna.

Det var bra att Anders Henriksson (S), landstingsstyrelsens ordförande, någon dag tidigare förklarade sig stå bakom det uppdrag som landstingsfullmäktige beslutade om hösten 2003. Men tiderna förändras. Det finns skäl att se över vart och ett av sjukhusens uppdrag, för att rusta dem för kommande regionbildning.

Var står Henriksson i den frågan? Vilken inriktning anser han att man politiskt behöver peka ut, för att ge de tre sjukhusen bästa möjliga förutsättningar och för att trygga befolkningens behov av sjukvård på rimligt avstånd?

För det är väl inte så att Anders Henriksson försöker glida undan sitt politiska ansvar för länets sjukvård och vill låta professionen eller tjänstemännen själva peka ut färdriktningen? Man kan nästan befara att så är fallet, med tanke på hur länge han var tyst i Oskarshamnsfrågan.

Otydligt ledar(s)kap, Anders H!

2011-03-25T09:16:00.002+01:00

Sjukhuschefen i Oskarshamn, Bibi Hidén, inbjöd häromdagen tjänstemän och politiker till en omvärldsanalys för Oskarshamns sjukhus. Orsaken är att hon efter ett år på posten upplever sjukhusets uppdrag otydligt, vilket hon uttrycker i tidningsintervjuer i Nyheterna och Oskarshamns-Tidningen (ej i nätupplagan). Med hjälp av Kairos Future och de inbjudna deltagarna ville nu Bibi få till stånd en tydligare uppdragsformulering för sjukhuset.

För mig framstår detta som ett totalt underkännande av den politiska majoritet som styr landstinget. För just när det gäller Oskarshamns sjukhus finns det de facto en ovanligt tydlig beskrivning av vilken verksamhet som ska bedrivas, med detaljbeslut om tider och arbetsfördelning, ända sedan november 2003.

Det beslutet och den tydligheten hänvisar också landstingsstyrelsens ordförande Anders Henriksson (S) till i Nyheterna idag. Problemet är bara att han låtit verkligheten glida iväg och inte följt upp, vare sig med att peka med hela handen att beslutet ska följas till punkt och pricka, eller med att justera tidigare beslut för att ge bättre följsamhet i en föränderlig värld.

Det är ju du, Anders, som har ansvaret för att alla - både patienter, sjukhusledning och personal vid både Oskarshamns sjukhus och övriga vårdinrättningar i länet - ska veta vad som gäller! Genom att du och din röd-gröna majoritet har glidit undan och flytt ansvaret har den här situationen uppstått!

Är det bevis på politiskt ledarskap att låta verksamheten själv beskriva sitt uppdrag?

Nej, Anders, nu är det dags att kliva ut ur otydlighetens skuggor och visa hur du vill utveckla Oskarshamns sjukhus, för att skapa långsiktig trygghet för mellanlänets befolkning och god service och kvalitet för hela länet.

Om samarbete

2011-03-18T13:10:00.009+01:00

En intensiv diskussion har brutit ut i Vimmerby. Själva sakfrågan gäller kommunens ekonomi och hur man kan lägga upp besparingar för att ta greppet om ekonomin.

Kristdemokraternas representant i kommunstyrelsen kunde inte vara med på förra veckans möte, men hade presenterat ett förslag som alternativ till det som hade diskuterats internt i Alliansen. Hans förslag undantog ingen nämnd från effektivisering, men fördelade kostnadsminskningarna framför allt på de "hårda" områdena, för att inte drabba de mest utsatta grupperna; barn, gamla, funktionshindrade och andra redan utsatta. Sammantaget omfattade detta KD-förslag större besparingar än det som figurerat inför KS.

Döm om vår förvåning och bestörtning i den kristdemokratiska gruppen, när vi fick läsa i tidningen att KS valt att fördubbla sparet på socialnämnden och tredubbla det på omsorgsnämnden. Läs gärna mer i vårt pressmeddelande på Kristdemokraterna i Vimmerbys hemsida!

Vimmerby Tidning skildrar vår presskonferens i torsdagstidningen och idag kommer kommunalrådets reaktion. Kommunstyrelsens ordförande bör kanske påminna sig om att så länge han inte har egen majoritet, så bör han lyssna in alla i majoriteten. Det är skillnad på att driva företag och att bygga demokrati.

Kvalitetssäkra sjuksköterskeutbildningens praktiska del!

2011-03-17T22:08:00.002+01:00

Jag har skrivit följande motion till Kristdemokraternas riksting. Den har uppmärksammats i bl a Västerviks-Tidningen och Dagens sjuksköterska.

För ett antal år sedan gjordes grundutbildningen för sjuksköterskor om, för att bättre motsvara de akademiska kraven inom EU. För att kunna inrymma tillräckligt många akademiska poäng krymptes tiden för praktik kraftigt. Innehållet i de praktikperioder som finns kvar varierar mellan de olika vårdinrättningar där den praktiska utbildningen utförs. Det medför att många arbetsgivare gör bedömningen att många sjuksköterskor, trots fullgjort utbildning och erhållen legitimation, saknar grundläggande färdigheter och rutin från kliniskt arbete.

En del arbetsgivare löser detta genom att själv anordna en form av interutbildning för nyutexaminerade sjuksköterskor, med några månaders praktik under handledning på olika kliniker. Först därefter bedömer man sjuksköterskan kompetent att klara av arbete på egen hand, utan stöd från erfarna kollegor.

Denna obalans behöver rättas till.

Det kan knappast ha varit avsikten att förändra en yrkesutbildning på ett sätt så att en nyutexaminerad sjuksköterska är fulländad i att skriva rapporter och göra vetenskapligt upplagda studier, men inte kan sätta nål eller kateter. Båda den akademiska och den praktiska delen är viktiga, för att det dagliga arbetet ska kunna utföras.

Inte heller är det rimligt att en utbildning som leder fram till en yrkesskyddad titel med legitimation inte garanterar att den legitimerade yrkesutövaren innehar för yrket grundläggande färdigheter.

Med hänvisning till ovanstående föreslår jag rikstinget besluta ge partistyrelsen i uppdrag

att i riksdag och regering verka för en kvalitetssäkring av sjuksköterskeutbild-
ningarnas praktiska del, så att en legitimerad sjuksköterska på grundnivå besitter
vissa specificerade färdigheter, för att kunna bedriva självständigt arbete.

Vimmerby den 15 februari 2011

Gudrun Brunegård

Kvotering eller fritt val i föräldraförsäkringen?

2011-03-17T21:32:00.004+01:00

Frihet och valfrihet är hyllade ord med stort symbolvärde. Ordet kvotering väcker hos många motsatta känslor.

Jag hör till dem som tycker att familjer (oavsett hur de ser ut - även en ensamförälder med barn är en familj) ska få större makt att själva bestämma hur de ska ha det med föräldraledigheten och barnomsorgen. Jag tror att de flesta föräldrar är kapabla att se vad som passar just deras förhållanden allra bäst.

Utifrån denna grundsyn skulle det egentligen inte behöva finnas några kvoteringsregler alls, för hur många månader av föräldraförsäkringen som ska utnyttjas av den ena eller den andre föräldern.

Men barn behöver båda sina föräldrar. Ärligt talat har många mammor haft väldigt svårt att släppa ifrån sig av föräldraledigheten, även om det funnits möjlighet att överlåta dagar till pappan i minst trettio år. Tack vare att en viss tid är specifikt knuten till pappan har många pappor upptäckt tjusningen med att få vara med sina barn hela dagarna. Arbetsgivarna har fått förståelse för att även pappor behöver vara lediga för att få vardagsgemenskap med sina barn.

Ja, jag vet att det finns grupper som har svårt att ta ut sina pappadagar. Men det gäller i lika hög grad vissa kvinnliga egenföretagare etc. I de allra flesta fall kan man lösa det. Det är inget tvång att ta ut de två månaderna i följd. Det går alldeles utmärkt att exempelvis ta ut en dag i veckan eller i flera kortare omgångar fördelat över flera år.

Men jag tycker att det därmed får vara nog med politisk klåfingrighet. Låt det räcka med två månader. Ingen mer tvångsfördelning! Låt föräldrarna själva bestämma över resten av tiden!

Tyvärr finns en del schablonbilder om Kristdemokraterna. Ofta målas partiet upp som bakåtsträvare som vill binda kvinnan vid hemmet. Att i det läget föreslå att även de nuvarande två pappamånaderna skulle tas bort skulle tyvärr kunna ge onödig ammuntion till våra kritiker.

Det finns strider som är onödiga att ge sig in i, hur ädelt syftet än må vara. Jag gör den realistiska bedömningen att pappamånaderna är så väl inarbetade att de bör få ligga kvar även framdeles.

Ungefär dessa åsikter framför Monica Bengtsson, Chatrine Pålsson Ahlgren och jag i en debattartikel i Barometern-OT på Internationella Kvinnodagen den 8 mars. Ebba Busch argumenterar det ger en felaktig bild av jämställdhet att släppa all kvotering av föräldraförsäkringen, vilket vi besvarar i en slutreplik.

Vad kan Finland om sex och samlevnad som vi missat?

2011-03-15T12:42:00.002+01:00

Klamydialäget och antalet aborter speglar hur väl vi lyckas med sex- och samlevnadsundervisning och preventivmedelsrådgivning för trygg och säker sexualitet.

När arbetet med att revidera landstingets handlingsplan för sexuell hälsa redovisades för landstingets arbetsutskott idag, fick vi se de välbekanta staplarna, men den här gången i förhållande till våra grannländer Danmark och Finland. För både Sverige och Danmark är det en i stort sett ständigt ökande trend, där Danmark ligger något högre än Sverige.

Det anmärkningsvärda är att Finland konstant håller sig på en jämn, avsevärt lägre nivå. Enligt föredragande tjänsteman är det sex- och samlevnadsundervisningen som skiljer sig mellan länderna. När man ändrade på undervisningen i Finland, eller slutade med den, så steg omedelbart både klamydia- och abortsiffrorna.

Det finns tydligen mycket att hämta från vårt grannland i öster. Redan tidigare har vi förundrats över hur de finska eleverna förbättrat sina skolresultat. Nu visar de framfötterna även på sex- och samlevnadsundervisningens område.

Det verkar vara hög tid att kontakta Finland för att höra vad de gör och hur de lägger upp undervisningen för att hålla klamydiaspridningen under kontroll!

Röda stenar i glashus om högkostnadsskydd

2011-03-07T15:11:00.003+01:00

Anders Henriksson (S) och andra ledande socialdemokrater har sorgligt kort minne och kastar sten i glashus, när de går i spinn över påståenden i media att högkostnadsskyddet ska höjas.

Bakgrunden till utspelen från en rad sossar i länet är en artikel i Svenska Dagbladet, som kan tolkas som att regeringen kommer att höja högkostnadsskyddet för läkemedel. Socialminister Göran Hägglund (KD) försäkrar att något sådant förslag inte finns.

De upprörda företrädarna för landstingsmajoriteten har redan förträngt att de själva för bara något år sedan genomdrev kraftiga avgiftshöjningar, som gjorde vårt landsting till landets dyraste att bo i när man är sjuk. I vissa fall höjdes avgifterna med 100 procent. Detta var ett dråpslag mot många patienter, som inte såg sig ha råd att ersätta utslitna hjälpmedel.

Samtidigt försvarade sig Anders Henriksson & Co med att de som ofta behöver söka sjukvård skulle komma upp i högkostnadsskydd ganska snabbt. Deras slutsats var alltså att man därför kunde leva med att ha dragit på sig Sveriges högsta avgifter.

Vi kristdemokrater och många med oss protesterade högljutt. Vi menade att några avgiftshöjningar inte skulle genomföras utan att först förvissa sig om att det inte skulle slå orimligt hårt mot enskilda personer och redan utsatta patientgrupper. Vi såg också en uppenbar risk att avgiftshöjningen inte skulle ge så mycket reda pengar till landstingets kassa, just eftersom man kommer upp i högkostnadsskyddet än snabbare om avgifterna är höga. I så fall skulle ju sossarnas avgiftshöjning bli ett slag i luften.

Med facit i hand kan man se att Anders Henrikssons panikbeslut om höjda avgifter för vård och hjälpmedel var helt onödigt. Landstinget i Kalmar län har uppvisat kolossala överskott sedan avgiftshöjningen trädde i kraft den 1 augusti 2009: Plus 122 miljoner kronor 2009 och ett överskott på 226 miljoner kronor 2010.

Den som lägger på nya kostnader på enskilda sjuka och svaga patienter det är alltså Anders Henriksson, för att öka på landstingets plussiffror. Hyckleri tycker Christer Jonsson och Sebastian Hallén.

Tappert försök till "anfall är bästa försvar-taktik" från sossehåll, men när man kastar sten i glashus, då klirrar det rätt rejält.

Sjukvårdssamarbete kring spetskompetens i sydost

2011-03-06T17:19:00.004+01:00

I mina besök på länets sjukvårdsinrättningar var turen häromdagen kommen till Länssjukhuset i Kalmar. Även den här gången hade jag sällskap av min företrädare som landstingsråd för Kristdemokraterna, riksdagsledamoten Anders Andersson.

Syftet med besöken är dels en allmän uppdatering för att hålla sig à jour med utvecklingen, men alldeles speciellt med anledning av den högaktuella regiondiskussionen.

Anders Andersson konstaterade att vi under hans tid som landstingsstyrelsens ordförande fattade de inledande besluten för att rusta länets tre sjukhus inför en kommande regionbildning. Nu gäller det att förvissa sig om att sjukhusens innehåll håller högsta tänkbara konkurrenskraft för framtiden.

Vid vårt möte med kirurgklinikens ledning tog vi del av det samarbete som finns mellan de tre sjukhusen i Kalmar, Växjö och Karlskrona. Alla tre är belägna på behörigt avstånd från universitetsklinikerna i Lund respektive Linköping. Jag tror att det är rätt väg att ta vara på den spetskompetens som finns på vart och ett av sjukhusen och vidareutveckla den.

Min uppfattning är att ett stärkt sjukvårdssamarbete i det sydöstra hörnet av vårt land gynnar befolkningen oavsett hur de framtida gränserna kommer att dras.

Oskarshamns sjukhus viktigt – också i ny region

2011-03-06T17:07:00.004+01:00

I förra veckan gjorde jag ett besök på Oskarshamns sjukhus tillsammans med riksdagsledamoten Anders Andersson (KD) och de båda företrädarna för mellanlänet, Chatrine Pålsson Ahlgren (KD) och Klaus Leidecker (KD). Vi träffade bland annat sjukhuschefen Bibi Hidén.

Oskarshamns sjukhus är en viktig trygghet för mellanlänets befolkning och Kristdemokraterna har i alla år arbetat för att sjukhuset ska ha goda förutsättningar att verka. Därför vill vi närmare sätta oss in i vilka särskilda utmaningar som finns för sjukhuset inför en annalkande regionbildning.

När vi nu går in i en diskussion om nya regioner vill jag markera den betydelse och resurs som Oskarshamns sjukhus utgör för ett nytt Östra Götaland, inte minst genom sin strategiska placering nära några av länets största industrier, däribland ett av landets kärnkraftverk.

För framtiden kommer det bli än mer viktigt att vara unik, bäst i klassen och därmed svår att konkurrera ut. Genom den väl etablerade verksamheten med planerad ortopedi och kirurgi har man redan visat att det är möjligt att vara en resurs för länet som helhet.

KD-framgång gör flyktingpolitiken mänskligare

2011-03-03T17:01:00.006+01:00

Kristdemokraterna har nått stor framgång i flyktingpolitiken. Hela regeringen står nu bakom förbättringar i en för oss viktig solidaritetsfråga. Dessutom har Miljöpartiet ställt sig bakom denna överenskommelse.

Rätt till subventionerad hälso- och sjukvård för gömda och papperslösa
Vi når framgång vad gäller hälso- och sjukvård för papperslösa och gömda. Rätten till hälso- och sjukvård ska utvidgas för grupper som idag saknar tillgång till subventionerad hälso- och sjukvård. Detta var ett av Kristdemokraternas vallöften för ett mänskligare Sverige.

Sverige har tidigare kritiserats för hur vi hanterar just vårdfrågorna för papperslösa. De som arbetar i vården tvingats avgöra själva om de ska ge vården. Flera landsting i landet har redan skapat egna regelverk för hur de hanterar de papperslösa. Dit hör Landstinget i Kalmar län, efter skärpta formuleringar från Alliansen i höstas.

Rätt till skolgång
Vi når också framgång i frågan om att alla barn som finns i Sverige ska ha rätt att gå i skolan under trygga former. Överenskommelsen innebär att rätten till skolgång för barn som vistas i Sverige utan tillstånd ska utökas. Också detta var ett av Kristdemokraternas vallöften.

Även när det gäller apatiska barn finns det en överenskommelse att utreda hur lagen har tillämpats och vid behov ändra den, om det visar sig att grupper hamnat utanför det undantag som gällde "synnerligen ömmande skäl".

Dessutom inrättas en fjärde migrationsdomstol för att korta ned handläggningstiderna, en viktig fråga för att göra asylprocessen mänskligare.

Detta är ett välkommet vårtecken! Utan Kristdemokraterna i regeringen hade inte denna överenskommelse kommit till stånd. Vi har varit pådrivande för en mänskligare flyktingpolitik. Och överenskommelsen blir starkare genom att även Miljöpartiet slutit upp kring den.
Nu väntar jag och många med mig på nästa steg, att sätta stopp för tvångsavvisningar till Irak och andra områden där de utvisade löper stora risker.

Flera medier uppmärksammar överenskommelsen, t ex SVT, , DN, Aftonbladet och Expressen.

Läs mer om överenskommelsen på Kristdemokraternas hemsida!

"Att göra det vanliga ovanligt bra"

2011-02-23T10:12:00.007+01:00

Verksamhetsbesök är viktiga för en politiker, för att på plats bilda sig en uppfattning om hur saker ligger till och möta de människor öga mot öga som finns i den verklighet som vi beslutar om.

Undertecknad, riksdagsledamoten Anders Andersson och Kristdemokraternas Västerviks-representant i landstingsstyrelsen Kerstin Lahi besökte Västerviks sjukhus tillsammans med vår politiske sekreterare Christopher Dywik, som tagit bilderna.

Igår tillbringade vi dagen på ett av Sveriges bästa sjukhus, Västerviks sjukhus. Kaxigt? Javisst! Befogat? Bedöm själv:

Placering som nr 7 i Health Consumer Powerhouse's index.
Mer än 70 procent av patienterna är klara på akuten på mindre än tre timmar.
Patienter som brutit lårbenshalsen opereras inom 12 timmar i snitt, en halvering mot för några år sedan.
Bäst i Sverige i intensivvårdsregistret.
Rankat som femte bästa sjukhus i landet att göra sin AT på, dvs läkarutbildningens två avslutande år, då man arbetar under handledning innan man får ut sin legitimation.
Har minskat ned vårdrelaterade infektioner från 13 procent till 3 procent.
Särskilt omnämnande i Riks-Stroke 2009.
Korta vårdtider, låg kostnadsutveckling.

Sjukhuschefen Krister Björkegren gav en presentation av sitt sjukhus.

Men det går inte att slå sig till ro med goda resultat idag. Då hinner utvecklingen springa ifrån en. Man behöver ständigt arbeta med förbättringar. Och det finns stora utmaningar kvar, exempelvis i uppbyggnaden av medicinsk rehabilitering för personer med skall- och ryggmärgsskador. Det gäller även vården i livets slutskede för patienter med svåra, obotliga sjukdomar. Och hur ska man lösa de sedan länge beslutade platserna för en intagningsvårdavdelning, där man kan låta patienter från akuten stanna över natt för att kunna observera och förnyad bedömning nästa dag?

Krister Björkegrens recept är att göra det vanliga ovanligt bra. Med den inställningen kommer man uppenbarligen långt.

En pressträff hann vi också med, traditionsenligt förlagd i den trivsamma cafeterian.

Landstingets representationsregler stramas upp

2011-02-22T08:45:00.011+01:00

Efter Östran-Nyheternas granskning av landstingets representation kommer nu reglerna för alkohol att stramas upp. Med anledning av reportageserien har landstingsdirektör Alf Jönsson gjort en egen granskning och konstaterat att det skett en glidning. Landstingets måttfulla regler har inte tillämpats fullt ut.

I dagens Östran rapporteras att reglerna nu ska stramas upp.

Kristdemokraternas drygt tio år gamla motion har omnämnts vid ett par tillfällen i Östan-Nyheternas rapportering. Eftersom länkningen till dagens artikel inte funkar citerar jag:

"Landstingsfullmäktiges beslut 2001, är en förlängning av ett beslut från 1986, och innebär att landstingets representation är spritfri men att vin kan förekomma i särskilda fall. Vi berättade den 12 februari om den omröstning som genomfördes i landstingsfullmäktige 2001 (då jag, Gudrun, tjänstgjorde som ersättare) med anledning av en motion om alkoholfri representation. Det var Anders Andersson (KD), numera riksdagsledamot, som tyckte att landstinget skulle ta ansvar som folkhälsoföredöme."

"- Därför föreslog vi att landstinget kunde vara lite tuffare kring den här principen och införa alkoholfri representation. Vi förlorade den omröstningen, berättade Anders Andersson i vår tidning den 12 februari."

"De flesta i landstingsfullmäktige tyckte att det var viktigt att ha kvar möjligheten att bjuda på alkohol. Sedan dess har det uppenbarligen tummats på reglerna."

Även i riksdagen har formerna för representation diskuterats. Där har man nu, i samband med att Konstitutionsutskottets betänkade om Riksdagens arbetsformer behandlades, antagit ett uttalande som sedan riksdagen ställde sig bakom:

“Utskottet vill på nytt framhålla vikten av en restriktiv alkoholkonsumtion vid representation inom riksdagen och av att det, i de fall alkohol serveras, alltid finns alkoholfria alternativ av god kvalitet.”

Personligen tycker jag det är utmärkt formulerat - inte minst den del som gäller att det alltid ska finnas alkoholfria alternativ av god kvalitet. Allt för ofta råkar man på att det enda alkoholfria alternativ som finns är vatten eller läsk. Varje näringsställe med självaktning, som serverar vin, borde också ha ett alkoholfritt vin som alternativ. Att detta ska vara av lika god kvalitet som det alkoholhaltiga vinet borde vara en självklarhet.

Specialistmottagningar – igen!

2011-02-18T14:15:00.001+01:00

Interpellation till landstingsrådet Lena Segerberg

Vid ett flertal tillfällen har jag lyft frågor som gäller specialistmottagningarna i Vimmerby. För att förekomma vantolkningar vill jag markera att det inte enbart är på grund av att jag råkar bo i Vimmerby. En viktig anledning är att Kristdemokraterna vill att det ska finnas liknande mottagningar i andra delar av länet också. Då är det naturligt att man är mån om att den verksamhet som redan finns har goda förutsättningar att fortsätta fungera väl och inte undermineras och därigenom riskera att dö sotdöden.

I ett interpellationssvar daterat den 17 maj 2010 skriver Lena Segerberg ”Vi vill även i framtiden ha dessa mottagningar i Vimmerby, på samma sätt som vi värnar motsvarande verksamhet i Nybro och Borgholm”. Det uttalades också ”stora förhoppningar om att antalet mottagningsdagar kommer att öka i framtiden”. De överhängande problem med undermålig och utsliten utrustning, som jag beskrev i min interpellation, besvarades med konstaterandet att ”hälso- och sjukvårdsförvaltningens arbete för att förbättra rutinerna med den medicinsk-tekniska utrustningen ska givetvis även gälla vid specialistläkarmottagningarna”.

Vad har då hänt sedan maj 2010?

Ortoped-, kirurg-, hud- och öronmottagningarna fungerar som tidigare, liksom audionom, urologsköterska och pacemakersköterskemottagningar. Under förra årets andra hälft ökade medicinmottagningen, till följd av förbättrad bemanning. Däremot fungerade gynmottagningen dåligt, med bara fem tillfällen under hela året. Barnläkarna hade inte någon mottagning alls.

Vidare kan man konstatera att trots Lena Segerbergs ord, så har inga investeringar gjorts vad gäller medicin eller gyn. Den EKG-apparat som gick sönder förra våren har inte ersatts. Istället får man låna från hälsocentralen. Gynstolen är under all kritik.

Med hänvisning till dina tidigare uttalanden och ovanstående redogörelse av nuläget vill jag ställa följande frågor:

• Är du nöjd med situationen som redovisas ovan?
• Vilka åtgärder kommer du att vidta för att regelbundna besök av gynekolog och barnläkare ska återupptas?
• Tycker du det är ok att bedriva verksamhet med bristfällig utrustning? Om inte, vilka åtgärder kommer du, som ansvarigt landstingsråd, att vidta?
• Hur ser tidsplanen ut för att få till stånd ”motsvarande verksamhet i Nybro och Borgholm”?

Vimmerby den 16 februari 2011

Gudrun Brunegård
Landstingsråd (KD)

Motion om utlokaliserade specialistmottagningar

2011-02-18T13:43:00.002+01:00

Efter nedläggningen av akutavdelningen i Vimmerby har lokalerna använts till öppenvårdsmottagningar för slutenvårdsspecialister från Västerviks sjukhus. Med olika frekvens kommer olika professioner som audiolog, hörselvårdstekniker, urologsjuksköterska, specialistläkare inom medicin, kirurgi, ortopedi, gynekologi, pediatrik och öron- näs- och hals. Ögonmottagningen är öppen varje dag, med sjuksköterska måndag-fredag, medan ögonläkare finns på plats tre-fyra dagar i veckan. Numera kommer även en barnneurolog till barn- och ungdomshabiliteringen.

Specialistmottagningarna i Vimmerby sparar tid för patienter från Hultsfreds- och Vimmerby-området. Även miljön skonas, genom minskat resande då man får sin undersökning nära hemorten. För de med längst avstånd, från Virserumstrakten, kan det handla om en resväg på elva mil istället för tjugotvå tur och retur. Samhällseffekten av detta kan inte förbises, då det bl a innebär avsevärt kortare bortavaro från arbetsplatsen för läkarundersökning eller specialistsjuksköterskemottagning. Mottagningarna är också mycket uppskattade av befolkningen. En bieffekt är ett ökat kollegialt utbyte mellan slutenvårdsspecialister och allmänläkarspecialister.

Det är dock viktigt att dessa specialistmottagningar håller likvärdig teknisk kvalitet med de öppenvårdsmottagningar som är belägna på sjukhuset. Röntgen och annan utrustning måste förnyas allt efter behov. Det finns också goda skäl att utöka servicen med arbets-EKG, vilket skulle innebära en avlastning för mottagningen i Västervik. Eftersom många av patienterna är i arbetsför ålder skulle det också innebära kraftigt minskad frånvaro från arbetet.

Med de goda erfarenheter Vimmerby-mottagningen ger menar jag att det nu är läge att öppna liknande specialistläkarmottagningar på fler håll i länet, exempelvis i Borgholm och Nybro, som gamla sjukhusorter med stort omland och långa avstånd till närmaste akutsjukhus. I mån av lokalt intresse och möjlighet kan liknande verksamhet öppnas i anslutning till hälsocentraler på fler platser i länet.

Med anledning av ovanstående föreslår den kristdemokratiska landstingsgruppen

att landstingsdirektören ges i uppdrag att initiera utlokaliserade specialistmottagningar i
öppenvård i Nybro och Borgholm och på sikt på fler platser i länet, samt

att medicinmottagningen i Vimmerby utrustas med arbets-EKG.

Granskad vård av barn och unga med psykisk ohälsa

2011-02-16T22:46:00.006+01:00

Barn och unga med psykiska ohälsa hör till de mest utsatta grupper vi har i samhället. Av statistiken kan man se att den psykiska hälsan har förbättrats i de flesta åldersgrupper och självmorden minskat, men inte bland unga.

Därför håller Socialstyrelsen på med en tillsyn av hur vården fungerar för denna grupp. Man har bland annat granskat journaler och har särskilt vänt sig till barn- och ungdomspsykiatrin, skolhälsovården, primärvården.

Det visar sig att uppdraget, vem som gör vad och när, är klart och tydligt så länge barnet är knutet till barnavårdscentralen. Sedan blir det värre. På många håll är uppdraget otydligt för vem som ska ta omhand ett barn med lättare problematik. Det som gäller den tyngre problematiken är kanske mer självklart, men inom BUP tyngs man ofta ned av allt för många fall som borde kunna skötas på annan nivå.

Men var? Skolhälsovården ska enligt Skollagen ägna sig åt förebyggande arbete och enklare sjukvårdsinsatser. Jag har svårt att se att man alls ska sköta någon psykiatrisk utredning eller behandling där. Det har jag också uttryckt i samtal med representanter för barn- och ungdomspsykiatrin. Elevhälsans roll måste inskränka sig till att fånga upp dem som behöver det och hjälpa dem vidare till rätt instans.

Men rätt instans ska i många fall vara primärvården, enligt Socialstyrelsen. Vilken kompetens finns inom primärvården att ta hand om lättare psykiatriska problem hos barn och unga? Knappast någon, vill jag påstå. Där finns ett stort behov av kompetenshöjning, om man ska kunna sköta ett sådant uppdrag.

Här har vi ett tydligt problem. För när inte kompetensen finns där tar patientflödet två vägar: Antingen tar skolhälsovården på sig uppgifter som ligger utanför kompetensområdet eller också översvämmas BUP av lättare fall som gör att tillgången till hjälp för de svårare fall, som BUP egentligen ska ägna sig åt, minskar.

I själva verket sker båda delarna. Jag vet inte vilket som är värst.

Orsaken ligger delvis i bristande uppdragsbeskrivningar, både från landstinget och från kommunerna som huvudmän. Här har vi ett viktigt arbete framför oss. Och det brådskar. Barnen som mår dåligt finns runt omkring oss idag och måste få hjälp.

En skolläkare jag känner, någonstans i Sverige, skriver så här:

"Fyra olika besked de gångna dagarna hur jag ska skicka barnen. Det grymmaste var att jag i onsdags skulle skicka dem till distriktsläkare (ingen distriktsläkare jag talat med hade fått veta om det, och hur skulle de utreda och behandla dessa från dag till annan. Jag fick order sända remisserna dit, men de var helt oinformerade om chefernas beslut...och barnen är brickor i spelet mellan de vuxnas gräl om vem som har pengar/ budget och ansvar), Dessa utsatta svårt sargade barn och familjer, som behöver lotsas rätt, varligt och professionellt. Att jag har gråtit, jag har varit arg, jag har sagt att jag inte kan jobba på detta obarmhärtiga, oetiska sätt. Medan olika tjänstemän sitter och bestämmer olika under sina möten ska jag möta barnen och vill vara trovärdig och till nytta. Varje vecka hittar jag nya i gymnasiet som är missade och förlorat terminer av närvaro och kunskap, och där i vissa fall inte ens funnits mat i kylskåpet utan att ngn sett dem i uppväxten i vissa fall..."

För de här barnen och ungdomarna måste vi ta tag i frågan. Nu! Inte ens en tanke på prestige eller revir får existera när det gäller så utsatta barn.

TV-intervju om köldskadade Ingemar

2011-02-16T06:20:00.002+01:00

Jag har ju i några tidigare inlägg skrivit om händelserna kring Ingemar Anderssons olyckiga förfrysning och de frågor det gav upphov till.

Nu, så där en månad senare, kan man konstatera att han tycks klara sig bättre än man vågade hoppas, när man såg de svarta fingrarna och tårna.

Igår hade Smålandsnytt ett uppföljande reportage, där även jag intervjuas om vilka slutsatser man dragit av de utredningar som gjorts. I SVTPlay hinner jag säga lite mer än vad som blev kvar efter klippen i det TV-sända inslaget.

Årsmöte med barnperspektiv och förnyat förtroende

2011-02-15T13:04:00.006+01:00

Igår hade Kristdemokraterna i Vimmerby sitt årsmöte, där jag fick förnyat förtroende som ordförande i lokalavdelningen för tionde gången.

Talare var riksdagsledamoten Yvonne Andersson, Linköping, inbjuden som talare. Hon är till yrket universitetslektor och arbetar nu i riksdagens utbildningsutskott. Hon beskrev hur barnperspektivet skiljer KD från andra partier.

Lisa Holmström, Alice Andersson och Lina Johansson medverkade med sång.

Under året har Vimmerby haft besök av flera kristdemokrater från det nationella planet: I själva valveckan fick Vimmerby-avdelningen besök av folkhälso- och äldreminister Maria Larsson, som talade om äldrefrågor vid ett cafémöte. Riksdagsledamoten Dan Kihlström, verksam i kulturutskottet, gjorde ett besök på Astrid Lindgrens Näs under samma vecka. Anders Andersson, sjukvårdspolitisk talesperson, talade om sitt nya uppdrag som riksdagsledamot och ordförande i Alliansens sjukvårdsgrupp vid förra årsmötet. Han deltog också vid företagsbesök på Fagerströms Maskin och på Locknevi marknad.

Kristdemokraterna i Vimmerby har under 2010 innehaft ordförandeposter i omsorgsnämnden och socialnämnden, där Elisabeth Lago Nilsson respektive Torbjörn Sandberg verkat. Jaroslav Sranka har varit vice ordförande i barn- och ungdomsnämnden, Göran Gustafsson i teknik- och servicenämnden och Thomas Karlsson i Vimarhem AB. Partiet har varit representerat i alla styrelser och nämnder, i de flesta fall med både ordinarie ledamot och ersättare. Den kommunpolitiska arbetsgruppen har samlats, dels tillsammans med Alliansen, men även på egen hand. Studiebesök har gjorts vid olika företag och kommunala verksamheter.

Flera motioner har lagts under året. Ola Gustafsson har motionerat om rensning av Vervelån genom Gullringen, utbyggd gång- och cykelväg i Gullringen, översyn av hastighetsbegränsningar, samt om publicering av revisionsrapporter på kommunens hemsida. Den senare bifölls redan efter två månader, vilket torde vara snudd på rekordsnabb behandling. Elisabeth Lago Nilsson har lagt en motion om att göra kommunala pensionärsrådet till remissorgan. Torbjörn Sandberg har motionerat om hantering av matavfall på kommunens skolor.

Under året har även motionen Håll Vimmerby rent! behandlats. Kommunfullmäktige beslutade att delvis bifalla motionen genom att ge barn- och ungdomsnämnden och teknik- och servicenämnden i uppdrag att genomföra en skräpplockarkampanj i Vimmerby kommun 2011 som riktar sig mot allmänheten, förskolor och skolor med stöd av stiftelsen "Håll Sverige Rent", Rapportering till fullmäktige skall ske i samband med nämndernas återredovisning till fullmäktige hösten 2011, därefter kan fullmäktige besluta om fortsatt uppdrag. Teknik- och servicenämnden fick dessutom i uppdrag att inventera behov och placering av papperskorgar i Vimmerby stad.

Den årliga vårfesten hölls i Mötesplatsen den 10 maj. Vitsippspriset delades ut till Gullan och Alvar Andersson. Motiveringen lydde: ”Gullan och Alvar Andersson har i många år visat stor omsorg om äldre och funktionshindrade, genom att troget besöka äldreboenden och glädja pensionärer och vårdtagare med sång och musik flera gånger i veckan. På så sätt är de föredömen i medmänsklighet och omtanke.”

En lördagsmorgon i juli samlades en grupp kristdemokrater för att städa centrum. Syftet var att följa upp motionen om att hålla Vimmerby rent, genom att i praktisk handling visa att man med en relativt måttfull insats kan åstadkomma ett betydligt renare och mer inbjudande centrum. Förhoppningsvis kan fler föreningar inspireras till liknande aktioner.

Kristdemokraterna var aktiva under hela valrörelsen med besök i kransorterna på fredagar och partytält på torget på lördagar. Dessutom anordnades ett möte för invandrarungdomar i Bullerbyn. Elisabeth Lago Nilsson, Gudrun Brunegård och Göran Gustafsson deltog i paneldebatter i Plenisalen och i Folkhögskolan och på Kröngården.

Efter förhandlingarna om politiska poster finns Kristdemokraterna representerade i samtliga nämnder och styrelser med antingen ordinarie ledamot eller ersättare. Som ordinarie ledamot i kommunstyrelsen finns nu Göran Gustafsson. Elisabeth Lago Nilsson och Torbjörn Sandberg sitter kvar som ordförande i omsorgsnämnden och socialnämnden.

I landstingsvalet kvarstår Vimmerby som den kommun där Kristdemokraterna har näst starkast väljarstöd i Kalmar län, med 14,93 %. I riksdagsvalet ligger Vimmerbys resultat fortfarande över riksgenomsnittet.

Styrelsen för Kristdemokraterna i Vimmerby har under verksamhetsåret bestått av Gudrun Brunegård, ordförande, Ola Gustafsson, vice ordförande, Elisabeth Lago Nilsson och Torbjörn Sandberg och Thomas Karlsson. Ersättare har varit Jaroslav Sranka, kassör, Göran Gustafsson och Carl-Axel Fagerström. Styrelsen omvaldes i samband med årsmötet.

Grattis, Kalmar-länsbor, till bra sjukhus!

2011-02-11T09:16:00.005+01:00

I Kalmar län finns två av de tio bästa sjukhusen i hela landet. Västerviks sjukhus ligger på plats nummer sju, tätt följt av Länssjukhuset i Kalmar på åttonde plats.

Det är Health Consumer Powerhouse som har gjort den rankning som man kan läsa om i bl a VästerviksTidningen. För att göra rankningen har man sammanvägt data från Öppna Jämförelser och www.vantetider.se.

Av matrisen, där vart och ett av landets 73 sjukhus granskas, kan man utläsa att även Oskarshamns sjukhus håller god kvalitet. Där bedrivs som bekant ingen dygnet-runt-kirurgi eller förlossning, vilket gör att man "missar" ett antal möjliga poäng i rankningen. Men genom att ha specialiserat sig på ett avgränsat vårdutbud och utföra de delarna väl, så går man i själva verket om några av de 48 fullvärdiga akutsjukhusen och placerar sig på plats 44.

Det är bara att gratulera länets invånare och den yrkesskickliga och hängivna personalen till dessa framstående resultat!

En halv seger för bibehållen röntgen

2011-02-09T23:25:00.002+01:00

Den hetaste debatten vid dagens landstingsstyrelse var utan tvekan den som handlade om länets framtida radiologi, dvs röntgen. En konsultrapport föreslår drastiska förändringar, såsom stängning av röntgen i Vimmerby, indragen jourverksamhet i Oskarshamn och nedläggning av mammografin där. I Västervik skulle man lägga ned interventionslabbet.

Allt detta skulle ha stora och omfattande konsekvenser för länets invånare, som skulle tvingas åka avsevärt mycket längre sträckor för att få sina undersökningar utförda. Indragen jour i Oskarshamn och nedlagt interventionslabb skulle dessutom i hög grad påverka annan verksamhet vid respektive sjukhus, exempelvis medicinjouren i Oskarshamn och kirurgen i Västervik.

Det förslag som behandlades innebar att en arbetsgrupp skulle arbeta vidare med frågan, men ingenstans i beslutstexterna fanns något som gav garanti för att eventuella strukturförändringar någonsin skulle behandlas politiskt. Det fanns en uppenbar risk att viktiga frågor om vilka undersökningar som ska utföras var i länet helt skulle undanhållas politisk behandling. Därför hade Alliansen ett tilläggsyrkande, med innebörden att förändringar av utbud och utbudspunkter ska behandlas politiskt.

Efter nästan en timmes debatterande verkar det som att den rödgröna majoriteten äntligen tog till sig Alliansens argument. Man föreslog som kompromiss att föra in en mening om att strukturen i länet skulle vara oförändrad.

Eftersom det kan finnas utrymme för tolkningar av vad som menas med struktur, så föreslog vi ytterligare en förstärkning, nämligen att uppdraget gäller inom ramen för av fullmäktige beslutad struktur och att arbetet ska följas politiskt.

Detta får ändå ses som en halv seger, då jag inte bedömer att det fanns någon som helst chans att vänstergänget skulle bifalla vårt förslag. Genom det kompromissade tillägget höjdes ändå säkerhetsnivån ett rejält snäpp. Då kan man äntligen börja tro att röntgen i Vimmerby får vara kvar!

Orimlig hjärtdödlighet i Kalmar län

2011-02-09T09:20:00.005+01:00

Det är större risk att hinna dö i hjärtinfarkt innan man kommer till sjukhus, om man bor i Kalmar län än i andra delar av landet. Det har Hjärt- och lungsjukas riksförbund funnit när man gjort en granskning av hjärtsjukvården, enligt ett inslag i Radio Kalmar idag. Skillnaden lär vara så stor att det kan motsvara ett hundratal länsbor per år.

– Vad vi såg var att ungefär 20 procent av dem som avlider i hjärtinfarkt gör det innan de får vård, och det är en anmärkningsvärt hög siffra, konstaterar Pär Hommerberg på Hjärt- och lungsjukas riksförbund.

I det bästa landstinget i undersökningen Uppsala var den siffran 12 procent.

Det finns alla skäl att undersöka vad som kan ligga bakom dessa siffror. Är det generellt relaterat till den ökade hjärtsjukligheten i vårt län? Hänger det ihop med de stora avstånden i länet, med längre utryckningstider? Finns det andra förklaringar?

Men framför allt - vad kan vi göra för att rätta till eventuella missförhållanden?

Utredningen av ambulanssjukvården i Kalmar län är i detta fall högaktuell. Det finns en uppenbar risk att den rödgröna majoriteten förbereder en centralisering, genom att gå på snittider för utryckning istället för den absoluta tiden från larm tills dess att ambulansen når den sjuke.

Men en person med akut hjärtinfarkt hjälps inte av om snittiden är kortare än 20 minuter, om inte ambulansen kommer fram förrän efter 30 minuter. Allra helst som hjärtåterupplivning behöver inledas inom några få minuter.

Om uppgifterna från Hjärt- och lungsjukas riksförbund stämmer, så stärker det min övertygelse att invånarna i vårt län behöver ett tätare skyddsnät med kortare utryckningstider och inte tvärtom.

Ofta kan räddningstjänsten nå en hjärtsjuk person och inleda återupplivning med hjälp av hjärtstartare inom loppet av några minuter, i väntan på att ambulansen hinner fram. På så sätt kan många liv räddas.

Jag är glad att kristdemokraternas enträgna arbete, för att få landstinget att teckna avtal med kommunernas räddningstjänst, om att kunna inleda återupplivning vid hjärtstopp i väntan på ambulans (IVPA), långt om länge håller på att vinna gehör. Dåvarande landstingsledamoten Ann-Charlotte Svensson (KD) från Hjorted är den som personifierar kampen. För ett par mandatperioder sedan, när Anders Andersson (KD) ledde landstingsmajoriteten, skrevs det in i landstingsplanen.

Men det fortsatta arbetet, med att teckna avtal med kommunerna, har gått trögt och på sina håll fastnat i en ekonomisk diskussion. Dagens uppgifter understryker behovet av att komma förbi sådana hinder och se till länsinvånarnas behov av ökad trygghet vid akut hjärtsjukdom.

Sorgligt förhalande av Unga vuxna-mottagning

2011-02-07T07:46:00.003+01:00

För ett antal år sedan, jag tror det var 2005 eller 2006, beslutade landstingsfullmäktige att inrätta mottagningar för unga personer i åldrarna 16-24 i behov av någon att prata om vid kriser eller om man mår dåligt. Syftet var att underlätta övergången mellan barn- och ungdomspsykiatrin och vuxenpsykiatrin och förhindra att någon faller mellan stolarna för att man inte vet vart man ska vända sig.

I norra delen av länet var man snabbt ut med att öppna Unga vuxna-mottagningar. Enligt de rapporter jag fått fungerar de väl.

En anektdot som berättas ibland, för att illustrera den öppna och välkomnande attityden, är om en 80-årig man som ringde till en Unga vuxna-mottagning för att få hjälp. Han möttes av ett "Välkommen hit! Vi ska hjälpa dig vidare!"

Tyvärr har det varit svårare att få till Unga vuxna-mottagningar i södra delen av länet. I lördagens Barometern (tyvärr inte i nätupplagan) återges en del tankar kring vad som kan ligga bakom att man dröjer med en start i Kalmar, de flesta anonyma. Bland det mest uppseendeväckande är följande: ”Ryktet säger att psykiatriförvaltningen inte vill och nu säger man att det inte blir något innan man
utvärderat det som är i gång på andra håll i länet. Någon har påstått att landstinget inte vill göra något tillsammans med Kalmar kommun efter debaclet med beroendecentrum”.

Kan det vara så illa att landstingets rödgröna majoritet "hämnas" på Kalmar kommun genom att hålla tillbaka en viktig satsning för unga människor som mår psykiskt dåligt? Då är det verkligt illa ställt med omsorgen om de mest utsatta!

Jag vill se en annan ordning! Nu är det hög tid att sätta igång den verksamhet som beslutades för många år sedan!

När patienten själv får välja

2011-02-04T20:16:00.006+01:00

För fem månader infördes vårdvalet, Hälsoval Kalmar, i Kalmar län. Avsevärt senare än i de flesta andra delar av landet.

Skälet var att den röd-gröna landstingsmajoriteten inte brydde sig om att genomföra reformen så länge den var frivillig. Istället väntade vänstergänget tills det blev en tvingande lag för alla landsting att ge sina medborgare rätt att välja vårdgivare, och ge alla vårdgivare lika villkor, vare sig de var privata eller landstingsdrivna.

För socialminister Göran Hägglund (KD) och Alliansregeringen handlade det om att ge människor rätt att själva fatta beslut om vilken vård- eller hälsocentral man har förtroende för. Poängen är att man ska konkurrera med hjälp av kvalitet och tillgänglighet.

Det är svårt att säga vad som var den djupast liggande orsaken till motståndet från de röd-gröna. Handlade det om protektionism, där "försvaret" av den egna verksamheten gick före respekten för medborgarnas rätt att välja? Var det en misstro mot privata vårdgivare? Fanns en oro för att den offentliga verksamheten inte skulle hålla måttet vid konkurrens i fråga om kvalitet? Var man rädd att allt för många patienter skulle välja en privat vårdgivare och välja bort den landstingsdrivna? Var det ren halstarrighet, att dröja in i det sista med att genomföra något som beslutats av Alliansregeringen? Eller fanns det några andra bevekelsegrunder hos Henriksson (S), Petersson (V) och Hellenborg (MP)?

Ja, det är nog bara de själva som kan svara på det. Det är nog i alla fall ingen överdrift att påstå att man konstruerade ett regelverk som skulle göra det så svårt som möjligt för privata vårdgivare att komma med i Hälsoval Kalmar. Tack vare att Allianspartierna drev på, så kunde man ändå nå fram till en kompromiss som man kan leva med. Många av de privata vårdgivarna i länet har ansökt om att komma med och har gjort de anpassningar av sin verksamhet som varit nödvändiga.

Nåväl, i Barometern-OT idag (jag har tyvärr inte hittat artikeln i nätupplagan)redovisas effekterna av vårdvalet i form av hur många patienter som valt att lista sig hos en annan vårdgivare än tidigare:

FAKTA
Vinnare och förlorare i hälsovalet

Följande hälsocentraler har lockat flest listningar:
1. Astrakanen, Nybro, 566 nya listningar.
2. Sensia, Kalmar + 396.
3. Esplanaden, Västervik + 117.
4. Kvarnholmen, Kalmar + 91.
5. Berga, Kalmar + 90.

Dessa hälsocentraler har tappat flest patienter:
1. Hälsocentralen, Nybro, minus 477 listningar.
2. Lindsdal, Kalmar – 102
2. Ljungbyholm, Kalmar – 102
4. Hälsocentralen, Hultsfred – 77
5. Blå kusten, Oskarshamn – 60

Med tanke på att en tidigare tumregel har varit cirka 1700 patienter per läkare, så inser man att det vanligen rör sig om marginella förändringar. Nybro bryter mönstret. När det gäller Sensia i Kalmar, så är det en nyöppnad hälsocentral, som behöver betydligt fler patienter för att stå på egna ben.

Tabellen åskådliggör vårdvalets drivkraft - varje patient ger en viss summa pengar. Pengar som behövs till löner, lokaler, utrustning, fortbildning osv. En hälsocentral som tappar patienter behöver alltså höja sin kvalitet, förbättra bemötandet, kanske öka sina öppettider, se till att bli snabbare på att svara i telefon osv, kort sagt förbättra sitt rykte, för att få tillbaka sitt underlag.

Den stora vinnaren, när vårdgivarna konkurrerar med kvalitet, det är patienten. När patienten själv får välja, då kan det börja hända saker!

Farväl, Kikebo!

2011-02-04T19:30:00.004+01:00

Läser i Nyheterna och Oskarshamns-Tidningen (dock ej i nätupplagan) att Kikeboskolan i Oskarshamn ska läggas ned. Nästa höst, 2012, ska den "avvecklas".

Då har det gått många år sedan jag med stor förväntan och inte så lite pirr i magen gick till min första skoldag på Kikeboskolan. Eftersom vi flyttat till Oskarshamn bara några veckor tidigare, så höll jag nog mamma rätt hårt i handen, för det var ju så många nya barn. Även om jag var uppvuxen i en skola och stortrivdes i skolmiljön (vi bodde i en lärarbostad i bottenplanet på ett skolhus, en dörr från skolans korridor, under mina första sju år), så var ju allt nytt här.

Kikeboskolan låg inbäddat i härliga lekytor och grönområden, med slätpolerade stenhällar, enstaka enbuskar och små ekar och askar. Det var också nära till mitt hem på Furuvägen. Min skolväg gick genom en vacker lövhage, som täcktes med en matta av vitsippor om våren, längs den romantiska Kärleksstigen, som bebyggdes några år senare.

Ungefär samtidigt som villabebyggelse "förstörde" min skolväg, sommaren mellan tvåan och trean, flyttade min familj till Storåkersbacken, på gränsen till Norrby. Jag och mina kompisar på gatan fick gå kvar på Kikebo, för att slippa byta lärare i trean. På morgnarna brukade jag få åka med min far, som jobbade på Valhallaskolan. Hem blev det buss eller också promenerade jag de tre kilometrarna. På våren var det en ren fröjd att promenera förbi Fredriksberg och de skirt blommande, näktergalsjublande slånsnåren.

På så sätt "avvecklades" min skolgång i Kikebo. När jag började fyran så var det i Rödsle. Men när Kikebo avvecklas som skola, då finns nog ingen återvändo. För det som var en välbyggd och funktionell skola på 1960-talet är nog tyvärr en anomali i dagens undervisning. Enbart stora klassrum, inga grupprum, som jag kan minnas. Och ett renoveringsbehov på 50 miljoner.

Nej, jag kan förstå "omtagsgruppen", som föreslår att kikebobarnen istället ska beredas plats i en ny byggnad vid Valhallaskolan istället. Det blir nog bra.

Det största problemet blir nog för rastvakterna att hålla koll på att barnen inte tar hela Stadsparken i anspråk för sina rastaktiviteter!

Skärpta rutiner efter förfrysning

2011-02-04T19:10:00.006+01:00

Nu är utredningarna klara gällande vad som egentligen hände, när Ingemar Andersson från Tuna besökte Västerviks sjukhus. Vid hemkomsten kom han inte in i huset, utan blev liggandes ute på trappan och förfrös fingrar och tår.

Allmänheten fick en ström av information i såväl tidningar, radio och TV, efter intervjuer med Ingemar själv och hans anhöriga. Den information som gavs väckte en rad frågor, framför allt beträffande omständigheterna kring hans hemfärd, men även hur det kom sig att en diabetiker kunde vistas på akutmottagningen hela eftermiddagen och kvällen utan att få något att äta. Från sjukhusets sida nöjde man sig med att konstatera att man följt rutinerna.

Sjukhusets utredning visar att ingen notering gjorts och att kunskap saknats om bakomliggande sjukdom. Uppenbarligen har det gjorts försök att ringa anhöriga från sjukhuset, när undersökningen var klar på kvällen. När man inte fick svar beslöt man att ändå låta Ingemar åka hem, eftersom han själv önskade det. Analysen har resulterat i förslag om förbättringar i dokumentationen och skriftliga rutiner för hemgång när det gäller vissa patientgrupper.

Vid kontakt med landstingets sjukreseenhet framkommer att man från deras sida noterat att akutmottagningen efter den olycksaliga händelsen har ändrat sitt beteende vid beställning av sjukresor. Och jag är övertygad om att ingen taxichaufför framdeles kommer att åka iväg från en sjuktransport utan att ha förvissat sig om att resenären tagit sig in i bostaden.

Som jag tidigare konstaterat: I ett sådant här fall finns bara förlorare. Självklart är alla inblandade parter bestörta och förtvivlade över vad som hänt. Ingen vill ju orsaka lidande eller skada. Men när det nu gick så illa, så är det nödvändigt att analysera varje led i vårdkedjan och skärpa upp rutinerna så att det inte finns någon risk att något liknande inträffar igen. Det handlar inte om att söka syndabockar.

Därför är det bra att man, även om man inte kunnat upptäcka några direkta fel som begåtts inom sjukhusets väggar, ändå skärper säkerhetsåtgärderna. Det är på så sätt patientsäkerheten ökar och risken för framtida patientskador minskar.