torsdag 30 september 2010

Patientsäkerhet eller Vart tog hygiensköterskan vägen?

Under några dagar har Barometern rapporterat om undermålig städning på Länssjukhuset i Kalmar. Patienter och personal berättar bland annat om synlig smuts och klibbigt golv.

Serviceförvaltningen har nu lovat att ta tag i det hela. Det är bra och på tiden, eftersom personalen hävdar att de har påtalat problemet vid skyddsronder år efter år, utan att något har hänt.

På ortopedkliniken är den undermåliga hygienen en uppenbar säkerhetsrisk, med tanke på hur infektionskänsliga deras patienter är. Det gäller naturligtvis patienterna på fler kliniker. Ingen patient ska behöva råka ut för ens risken att bli smittad av någon sjukhusinfektion när man är så sjuk att man är inlagd på grund av någon annan åkomma.

Patientsäkerhet har ju blivit ett modeord, både för att bespara patienten lidande, men också för att spara stora summor, som istället kan användas till att förbättra och utveckla sjukvården.

Men ordet behöver fyllas med innehåll. Ett innehåll som hänger ihop från början till slut, från golv till tak, från patient och anhöriga till personal, från hjässa till fotabjäll.

När jag var sjuksköterskeelev i slutet av 1970-talet fanns ett annat ord, som är nära förknippat med detta. Det var dock knappast ett modeord, utan snarare ett ord som ingav respekt, ja, nästan rysningar:

Hygiensköterskan!

När man såg henne nalkas i korridoren kollade man genast av att man var reglementsenligt klädd, att man kommit ihåg att ta av armbandsur och ringar, att man inte hade nagellack, att mitt på den tiden långa hår var ordentligt flätat och inte hängde ner, att man hade den gula skyddsrocken på när man höll på med patientarbete, att det var dammtorkat i rummet osv. Allt naturligtvis för att minska risken för smittspridning.

Nu undrar jag om det inte är dags att låta hygiensköterskan återupprättas. Ja, jag vet att det finns någon liknande funktion i landstinget, men det tycks inte räcka till.

Hur skulle det annars kunna förekomma så många vita rockar i sjukhusmatsalen, rockar som utan tvekan kommer direkt från avdelningen eller mottagningen och är på väg tillbaka dit, som gjorda för att sprida mikroorganismer till hela sjukhuset?

Städstrulet på Länssjukhuset är en mycket pinsam historia. Låt den bli grunden för en genomgripande översyn av både hygienregler och efterlevnaden av dem. Det räcker inte med sprittvätt av händerna, om man har långärmade rockar där mikroberna fastnar. Det krävs ett helhetstänk.

För patienternas skull. Det är ju dem vi i vården är till för, eller hur?

KD-framgångar 2: Största Allianspartiet i nordvästra länet

Kristdemokraterna behåller sin ställning som det starkaste Allianspartiet i nordvästra Kalmar län. Partiet behåller även positionen som det näst starkaste KD-landstinget i hela Sverige. Det framgår när Länsstyrelsens sammanräkning nu har avslutats.

Valresultatet för landstingsvalet visar att Kristdemokraterna i Hultsfred-Vimmerby fortfarande är det största Allianspartiet med 16,86 % mot Moderaternas 14,89 %, Centerns 14,20 % och Folkpartiets 2,73 %.

Trots att väljarstödet totalt sett har minskat så är inte minskningen större än i andra län. Tvärtom behåller vi ställningen som det näst starkaste KD-länet i riket, näst efter Jönköpings län, och ökar avståndet till Örebro län, som kommer på tredje plats.

Detta är glädjande, inte minst med tanke på att vi för mindre än ett år sedan genomförde ett byte av landstingsråd.

Det var inte utan bävan jag accepterade erbjudandet att efterträda Anders Andersson, Järnforsen, som landstingsråd den 1 november 2009. Jag insåg att detta kunde innebära ett förtroenderas hos väljarna, med tanke på den långa tid under vilken Anders Andersson verkat som landstingspolitiker och arbetat för att befolkningen i länets nordvästra hörn ska ha likvärdig hälso- och sjukvård som i resten av länet.

Särskilt stolta kan vi vara över valresultatet i Järnforsen, där 35,46 % av väljarna röstade på Kristdemokraterna. Virserum kommer inte långt efter, med 33,14 % i tätorten och 31,11 % på landsbygden. I Vimmerby kommun ligger vi bäst till i Djursdala, med 31,70 % av rösterna och Rumskulla med 25,22 %. I Vimmerby stad är stödet starkast i mitt eget valdistrikt, där 22,33 % av väljarna har valt att rösta på Kristdemokraterna.

Med detta väljarstöd i ryggen känner jag stor inspiration att arbeta vidare för en god och jämlikt fördelad hälso- och sjukvård, under den mandatperiod som ligger framför.

KD-framgångar 1: Mest kryssade landstingsrådet


När den slutliga rösträkningen nu är genomförd framgår det att 20,94 procent av väljarna i min hemmavalkrets, Hultsfred-Vimmerby, har uttryckt sitt stöd genom att kryssa för mitt namn i landstingsvalet. Detta trots att min företrädare Anders Andersson, Järnforsen, som på sin tid var landets mest kryssade politiker, fortfarande finns kvar på valsedeln och själv fick hela 18 procent av kryssen i landstingsvalet.

Även i absoluta tal har jag fått många kryss: 648 i Hultsfred-Vimmerby och totalt 777i hela länet. Bland landstingsgruppledarna överträffas det bara av Anders Henriksson, som av de socialdemokratiska väljarna tilldelats 1901 kryss.

Jag känner mig djupt hedrad och är mycket glad över det stöd väljarna har visat. Jag ser personkryssen som ett uttryck för förtroende och kommer att göra mitt yttersta för att föra ut kristdemokratisk politik och människosyn under den kommande mandatperioden.

Mer statistik finns på Kristdemokraterna i Kalmar läns hemsida och hos Valmyndigheten.

lördag 25 september 2010

Eftervalskonferens - inför en ny mandatperiod

Valet är över. Det som vi hade hoppats på och arbetat för lyckades i flera avseenden:

Alliansregeringen fick förnyat förtroende av svenska folket. Trots en rad dystra olycksprofeter i form av olika opinionsinstitut, som räknade ut Kristdemokraterna, så överträffades dessa mätningar och partiet tar återigen plats i Sveriges Riksdag. På det regionala planet behåller Kristdemokraterna sin ställning som det näst största KD-landstinget och i kommunen behåller Alliansen majoriteten.

Jag medger gärna att jag helst hade sett minst dubbelt så många kristdemokratiska ledamöter i riksdagen, landstinget och kommunen. Det är trist att vi backar på de flesta håll i riket. Men valresultatet ger oss trots allt möjlighet att fortsätta arbeta på alla nivåer för ett mänskligare Sverige, med ökad trygghet och valfrihet för invånarna.

Idag samlades några hundra kristdemokrater på tre olika platser till eftervalskonferens, för att summera valet och lägga upp strategi för den kommande mandatperiodens arbete i kommuner och landsting.



Själv hade jag fått förtroendet att medverka vid den konferens som hölls i Hässleholm, med kommunalrådet Birgitta Södertun, Hässleholm, som konferencier.



På scenen fanns också bl a Anders Andersson, Järnforsen, omvald riksdagsledamot och partistyrelseledamot och Mikael Anefur, f d riksdagsledamot, från Kristianstad, som igår utsågs av partistyrelsen till att leda partiets framtidsstrategigrupp.



Det var en engagerad samling deltagare, som ställde frågor och samlade argument. Nu gäller det att planera för hur Kristdemokraternas och Alliansregeringens politik ska genomföras i alla de olika sammanhang där vi finns representerade.



lördag 18 september 2010

Humanitär katastrof för återvändande Burundi-flyktingar

Ikväll fick vi besök av Uno Gustavsson, som tog emot oss när vi först anlände till Tanzania 1984, och de båda burundierna Agustine Ntunzwenayo och Eliasson Bubonye.



Det var skakande berättelser vi fick ta del av, om en tyst, humanitär katastrof som världen tycks ha missat för mer spektakulära händelser.

Burundi har av och till härjats av svåra stammotsättningar. 1972 var en sådan period, med oerhört många offer i form av personer som mördades eller drevs på flykt, med allt vad det innebar av fysiskt lidande men även psykisk utsatthet.

Under våra fyra år i Tanzania träffade vi på en del Burundiflyktingar, både som personal på våra sjukhus i Nkinga och Mchukwi, men också som patienter. I närheten av Nkinga fanns flera flyktingläger, med flera hundratusen flyktingar.

För några år sedan kom Tanzania och Burundi överens om att de som ville skulle få återvända och FN genom UNHCR skulle hjälpa till med repatrieringen.

Bara det att under de närmare 30 år flyktingarna bott i Tanzania, så har andra människor bosatt sig i deras hus och tagit deras åkrar i besittning, i detta land, som är mindre än Småland men bebos av lika stor befolkning som hela Sverige och är ett av världens absolut fattigaste länder.

Följden har blivit att över 30.000 återförda burundier nu är hopträngda utan annat än nödtorftigt skydd, utan möjlighet att försörja sig och utan ordnad tillgång till vare sig mat eller rent vatten. Människor svälter ihjäl eller dör i malaria eller tyfoidfeber på grund av förorenat vatten.

Men vi kan alla hjälpa till. För hundra kronor kan man betala ris och bönor som räcker att hålla liv i en persons behov under en månad. Tre kyrkor i Rudskoga vid sjön Skagern, på gränsen mellan Närke, Värmland och Västergötland, jobbar ideellt med att förmedla hjälp och garanterar att varje krona kommer fram och omvandlas till mat, medicin, medicinsk utrustning och skydd mot väder och vind för flyktingarna.

Vill du veta mer? Läs här om Burundi-hjälpen

Mona bluffar i sjukförsäkringsdebatten!

I Aktuellt 18 dagen före valet (ännu ej på webben)konstaterades att de rödgröna tagit sjukförsäkringen som sin huvudfråga i kampen om väljarna. Reporten frågade Mona Sahlin (S) om hon då ville tillbaka till de höga sjukskrivningsfall som rådde innan reformen.

Hennes svar löd ungefär så här:

"Är man sjuk ska sjukförsäkringen gälla. Kan man arbeta ska man få hjälp tillbaka till arbetslivet. Man ska inte utförsäkras."

Precis så är den nya rehabiliteringsgarantin utformad! Och det vet Mona. Ingen utförsäkras. Varje enskilt fall tas upp till prövning och de som är för sjuka för att arbeta omförsäkras.

Min slutsats är att Mona Sahlin kommer att låta systemet ligga kvar, om olyckan skulle vara framme och de rödgröna skulle få majoritet i valet.

På ett cyniskt sätt använder sig allstå Mona Sahlin av enskilda fall, med uppenbart felaktiga beslut av Försäkringskassan, eller där det finns detaljer som inte tål öppen granskning, enbart i syfte att demonisera Alliansen och få dem att framstå som onda och hårdhjärtade.

Subtilt med smutsigt av fullblodspolitikern Mona Sahlin.

fredag 17 september 2010

Röda dunster, historieförfalskning eller blindhet?

I Vimmerby Tidning finns idag en insändare som kan få en att undra om man får tillgripa vilka medel som helst, så här i slutet av valrörelsen.

Det är Britt Wireland Sorpola, Jonny Bengtsson och Inger Lord som under rubriken "Sveriges bästa sjukvård i Virserum" skriver vad de menar att socialdemokraterna har gjort i Virserum.

Det första de räknar upp är följande: "Vi har sett till att Barnhälsovården finns kvar".

Det är väl ändå en sanning med modifikation! Det var med socialdemokraternas tysta eller uttalade medgivande som barnhälsovården drogs in och förflyttades till Hultsfred. Anders Andersson (KD) tog upp frågan i landstingsfullmäktige och lyckades avkräva Ann Hellenborg (MP) ett löfte att BVC skulle återöppnas, om man bara kunde hitta lämpliga lokaler.

Vid ett möte med samhällsföreningen en tid därefter, uppfattade man Anders Henriksson (S) som betydligt mer återhållsam. Därför tog jag upp frågan igen och fick ett löfte att det verkligen skulle bli ett återöppnande efter sommaren.

Efter tips från samhällsföreningen, som gjort namninsamling med flera hundra namn mot nedläggningen, grävde jag djupare i frågan och fann att landstingsledningen planerade för en halvmesyr, där BVC i Virserum bara skulle omfatta barn upp till ett år.

Först efter detta kom det besked från den högsta socialdemokratiska landstingsledningen om att BVC skulle återställas för hela basprogrammet upp till sex års ålder.

För dem som följde händelseutvecklingen, med alla löften och turer fram och tillbaka, så tycker jag allt att det är lite magstarkt att påstå att det är socialdemokraterna som sett till att BVC finns kvar.

Nästa påstående är att sossarna sett till att Folktandvården besöker barnen med mobil tandvård. Det beslutet fattades bestämt under förra mandatperioden, då Allianspartierna hade majoritet.

Sorpola, Bengtsson och Lord tar även åt sig äran för att ha "sett till att köpa in en ny ambulans till Virserum". Det har visserligen köpts in en, men utan Anders Andersson hade ambulansstationen i Virserum varit nedlagd för länge sedan!

De påstår också att de har sett till att primärvården lokalt håller hög kvalitet och är lättillgänglig. Ursäkta, men jag undrar just vad doktor Mubarik och doktor Ruge säger om det. De har valt att etablera sig privat och inte under landstingets hägn. Det är knappast sossarnas förtjänst!

Det är kanske trevligt för de tre skribenterna om deras självbild är sådan att de kan tillskriva sig förtjänsten av allt de räknar upp. Men frågan är om det tyder på så värst god insikt.

Virserumsborna må själva avgöra vilken trovärdighet socialdemokraterna är värda! På söndag kan man rösta fram eller rösta bort efter behag. Och har man måhända förtidsröstat, men vill ändra sig, så går det bra på valdagen.

Det ska onekligen bli spännande att studera valresultatet lokal för lokal!

Alf Svensson förgyllde Kalmar i valrörelsens slutspurt

I valrörelsens absoluta slutspurt kom Alf Svensson till vad som blev en verklig folkfest på Larmtorget i Kalmar. Våfflor, ballonger, clown, barn, vuxna, äldre, journalister i en härlig blandning.


Det var trevligt att återse Alf, som har berättat om hur min mans farfar brukade besöka hans barndomshem.


Alf Svensson och Anders Andersson i samspråk med ordföranden i länsrådet för funktionshindersfrågor, Erling Svensson.


Journalisterna flockades kring Alf Svensson för att få en intervju.


Chatrine Pålsson Ahlgren hade vispat ihop bortåt tio liter våffelsmet, som portionerades ut i PET-flaskor för att bli lite mer lätthanterliga när våfflorna skulle gräddas. Sven-Åke Svensson provgräddar en våffla.


Clownen var väldigt nyfiken på vad Madeleine Rosenqvist höll på med.


Doften av nygräddade våfflor lockade många till Larmtorget.


Riksdagsledamoten, distriktsordförande och f d vice partiordförande Anders Andersson välkomnade sin f d partiordförande, Europaparlamentarikern Alf Svensson.


Alf Svensson bevisade än en gång vilken fenomenal talare han är. Med sin mänskliga värme och tydliga värdegrund berördes åhörarnas hjärtan. Själv kände jag mig stärkt och upplyft och stolt över förmånen att få jobba i samma parti som denne nestor.


Alf Svensson avtackas av Chatrine Pålsson Ahlgren, riksdagsledamot emerita och vice distriktsordförande för Kristdemokraterna i Kalmar län.


Monica Bengtsson och Anders Andersson lyssnar på Alf Svenssons tal.


Många slöt upp för att lyssna på Alf Svenssons erkänt högklassiga talekonst.


Alf Svensson vid kampanjbussen.


Efter Alf Svenssons tal tog riksdagsledamoten Anders Andersson till orda.


Alf lyssnade uppmärksamt på oss som intog scenen efter honom.


Monica Bengtsson, gruppledare för Kristdemokraterna i Kalmar kommun, i talartagen.


Som landstingsråd påminde jag åhörarna om de orättvisor den rödgröna majoriteten åstadkommit, exempelvis när det gäller väntetiderna vid sjukresor och uppmuntrade dem att rösta på ett parti som sätter patienterna i centrum.


Det var många som ville samtala med Alf efter hans tal. Innerligheten gick inte att ta miste på.


Nadja Mirghasemi och Alf Svensson.

torsdag 16 september 2010

Astrid Lindgrens Näs - en viktig kulturgärning

Idag fick vi i Vimmerby besök av Kristdemokraternas kulturpolitiske talesperson, Dan Kihlström, som är ledamot i riksdagens kulturutskott. Vi hade inbjudit honom till Astrid Lindgrens Näs, för att ta del av det omfattande kulturarbete som försiggår där.


Elisabeth Lago Nilsson, Dan Kihlström, Gudrun Brunegård och Anders Andersson.


Information om verksamheten på Astrid Lindgrens Näs gavs av Kjell-Åke Hansson, VD på Näs.


Ett tittskåp som symboliserar Astrid Lindgren i världen.


Kjell-Åke Hansson berättar om sitt eget möte med Astrid Lindgren, just i samband med att fotografiet togs tillsammans med Ronja och Birk i en paus i filminspelningen.


En god berättelse ska vara som en gädda, enligt Astrid Lindgren: En vass inledning, ett matnyttigt mittparti och en snärtig avslutning. Detsamma bör gälla ett politiskt anförande, anmärkte någon.

Här följer Dan Kihlströms pressmeddelande från sitt besök på Näs:
Astrid Lindgrens Näs en viktig kulturgärning

- Vimmerby kommuns satsning på Astrid Lindgrens Näs är en viktig kulturgärning, med sin breda spännvidd mellan publika utställningar, författarbesök och den akademiska anknytningen i form av gästprofessur, universitetskurser i bland annat barnboksförfattande och forskning.

Det sa Dan Kihlström, Karlstad, kristdemokrat och ledamot i Riksdagens kulturutskott, på torsdagen med anledning av sitt besök i Vimmerby.

- Att verksamheten på Näs är av stort nationellt intresse visar inte minst det stora EU-stöd som anslogs i samband med uppbyggnaden och det faktum att Statens Kulturråd väljer att tillkännage pristagaren till Astrid Lindgrens minnespris (ALMA) just på Näs.

- Mina partikamrater och kollegor i riksdagen, Chatrine Pålsson Ahlgren och Yvonne Andersson, har tidigare lagt motioner om att ge statligt stöd till verksamheten. Jag kommer själv att ta med mig frågan i det fortsatta arbetet, när jag nu på plats har tagit del av det viktiga arbete som försiggår här, avslutar Dan Kihlström.

Vid besöket deltog även Kristdemokraternas riksdagsledamot från länet, Anders Andersson, Järnforsen, tillsammans med Gudrun Brunegård, ordförande för Kristdemokraterna i Vimmerby och Elisabeth Lago Nilsson, ledamot i Vimmerby Kommun Förvaltning AB, som äger Kulturkvarteret Astrid Lindgrens Näs AB.

onsdag 15 september 2010

Familjecentral i centrala Kalmar och Lindsdal

Familjecentralerna fyller en viktig funktion i samhället. Där kan föräldrar utbyta erfarenheter, få stöd och hjälp och gemenskap med andra föräldrar tillsammans med sina barn. Familjecentraler är ett samarbete mellan kommun och landsting. Öppen förskola, socialtjänst, mödrahälsovård och barnhälsovård samverkar i gemensamma lokaler. Målet är att utifrån familjens livssituation främja god hälsa hos barn och föräldrar.


Margreth Johansson, Gudrun Brunegård, Folke Fagerlund, Monica Bengtsson och Christopher Dywik vill slå ett slag för familjcentral i centrala Kalmar och Lindsdal.

Det finns idag tre familjecentraler i Kalmar kommun; i Norrliden, Smedby och Södermöre. I centrala Kalmar finner vi dessutom Oxhagen som kallas familjecentrum trots att de olika ingående delarna är spridda på olika lokaler.

I Kalmar med ca 30 000 invånare finns alltså i själva verket endast en familjecentral, den i Norrliden. Övriga två ligger i förorter söder- och västerut. I centrala Kalmar saknas en tillgänglig och ”fullvärdig” familjecentral. Oxhagens familjecentrum är uppskattad och bra! Det är inte fråga om det, men samverkan mellan tre aktörer i gemensamma lokaler saknas och därmed uppfyller den inte kriterierna för familjecentral.

Kristdemokraterna anser att det är hög tid att Oxhagens verksamhet får samlade lokaler och bli det familjecentrum som det är ämnat att vara.

Även i norra kommundelen saknas familjecentral. Lindsdal är en växande tätort där det finns många barnfamiljer. Hälsocentralen servar hela norra kommundelen. Här finns ett stort behov av en familjecentral.

Utöver detta anser vi att det ska finnas föräldrastödsgrupper på alla familjecentraler, för att ge stöd under hela uppväxten. Att dela erfarenheter med stöd från professionen kan ge ytterligare verktyg under den ibland svåra men roliga uppväxten.

Kristdemokraterna i Landstinget och i Kalmar kommun kommer gemensamt driva följande frågor:

- Föräldrastödsgrupper på alla familjecentraler
- Fullvärdig familjecentral i centrala Kalmar
- Familjecentral i Lindsdal under det närmaste året
- Samverkan omfattar även familjens läkare, som kommer till familjcentralen, oavsett om läkaren är landstingsanställd eller privat

Eftersatt underhåll vid Emmaboda Hälsocentral


Nuvarande landstingsledamoten från Nybro-Emmaboda-Torsås valkrets, Sven-Åke Svensson, jag själv och förstanamnet från valkretsen i höstens val, Marie Jansson.

Emmaboda Hälsocentral har efter många år med haltande bemanning nu en stabil läkarsituation. Det är glädjande i sig, men har samtidigt avslöjat en helt otillfredsställande lokalsituation, där verksamheten är utspridd över ett stort område, som blir mycket svårarbetat för personalen.

Med läkare utspridda i två helt olika delar av hälsocentralen får personalen ägna mycket tid åt att förflytta sig emellan. Det blir både ineffektivt och slitsamt. Men det värsta är ändå att lokalerna är så slitna, med omfattande renoveringsbehov.

Man kan undra om den röd-gröna majoriteten känner till situationen i Emmaboda, när de gjorde sitt ”lappa- och måla-anslag” på 25 miljoner till hela länets primärvård.

Vi ser stora behov av både rent fysisk upprustning av lokalerna, men också en omdisponering av ytorna för att få till stånd en effektivare arbetssituation för personalen. De ska inte behöva ägna sin energi åt att förflytta sig, utan ska kunna fokusera på att ge vård till patienterna. Vi kommer därför att ta initiativ till en översyn av det sammantagna renoveringsbehovet i Emmaboda såväl som primärvården i övrigt.

Specialistmottagning till Nybro


På tisdagen besökte jag Nybro och träffade bland annat Marie Jansson, Bergkvara, och Lisbeth Carlsson, Nybro, som båda kandiderar till landstinget för Kristdemokraterna.

Vi kristdemokrater vill att närsjukvården ska utgöra det samlade navet, där primärvårdens medarbetare finns och samverkar med olika specialister från sjukhusen som förlägger del av sin verksamhet på en vårdcentral.

En väl fungerande modell för detta finns i Vimmerby, med medicinläkare, kirurg, ortoped, gynekolog, barnläkare, öron-näs-och halsläkare samt ögonläkare som regelbundet kommer till Vimmerby istället för att patienterna från inlandet ska behöva åka till Västervik. Vi vill införa motsvarande service även i Nybro.

En specialistmottagning i Nybro skulle innebära att ett stort antal patienter besparades resan till och från Länssjukhuset i Kalmar. Det skulle göras stora miljövinster i form av minskat resande.

En specialistmottagning kan innehålla både läkare och andra specialister som annars vanligen finns på sjukhuset, såsom hörseltekniker, audionom, urologsköterska med mera. Det vore en viktig förbättring av servicen till befolkningen i hela sydvästra länsdelen om sjukvården kom till Nybro, inte minst med tanke på de annars mycket påfrestande sjukresorna, som missgynnar dem som har längst till sjukhuset.

Vårt förslag skulle därför minska ojämlikheterna i länet, genom att korta ned sjukresorna och göra specialistvården lättare tillgänglig även för landsbygdsområdenas befolkning.

måndag 13 september 2010

KD garanter för fortsatt hälso- och sjukvård i Virserum



Kristdemokraterna i landstinget har under åren gjort stora insatser för att sätta stopp för utarmningen av hälso- och sjukvården i Virserum. Vi behöver bara nämna ambulansen och barnavårdscentralen, som varit direkt nedläggningshotade eller rent av lagts ned, men där hotet tagits bort efter tydligt agerande från kristdemokraterna.

Det konstaterade jag tillsammans med och Anders Andersson (KD), riksdagsledamot och landstingskandidat, vid vårt besök vid Virserums hälsocentral idag.

Av och till cirkulerar rykten om att rehabiliteringen skulle vara hotad. Så är inte fallet i nuläget. Vi kristdemokrater är istället garanter för att Samrehab ska få ändamålsenliga lokaler istället för de kontorsutrymmen där de nu är inrymda. Folktandvårdens numera tomma lokaler skulle efter viss anpassning kunna bli väl lämpade för verksamheten.

Vi avser att lyfta frågan i landstinget och trycka på för att Samrehab ska få goda utvecklingsmöjligheter, för att på ett effektivt sätt hjälpa patienter tillbaka efter sjukdom eller skada. Det är oerhört viktigt för den drabbade, som då har större chans att återgå till ett så normalt liv som möjligt. Samtidigt innebär god rehabilitering lägre samhällskostnader i form av minskade sjukskrivningskostnader och minskat behov av stödinsatser till den enskilde.

Vi vågar påstå att Kristdemokraterna i landstinget har gjort avgörande skillnad för hälso- och sjukvården i Virserum. Vi kommer fortsätta hålla fokus på att vården ska finnas nära befolkningen och ha möjlighet att utvecklas.

söndag 12 september 2010

Likvärdig vård med en väg in för unga i Torsås

På lördagen var jag i Torsås tillsammans med Marie Jansson (KD), förstanamn i landstingsvalkretsen för Nybro-Emmaboda-Torsås.


I Torsås finns en öppen förskola, en viktig pusselbit i en framtida familjecentral.

Barn och unga i Torsås kommun ska inte behöva få sämre stöd än de som bor i andra delar av länet. Det är sorgligt att den rödgröna majoriteten ännu inte kommit till skott med vare sig familjecentral eller Unga Vuxna-mottagning. Landstinget måste visa större lyhördhet och flexibilitet för de små kommunernas förutsättningar.

Vi kristdemokrater ser familjecentraler som ett viktigt stöd för föräldrar och barn, där mödravård, barnhälsovård, socialtjänst och öppen förskola samverkar. Det är ett koncept som visat sig fungera väl på andra håll. Vi vill att det ska finnas familjecentral även i Torsås, men tyvärr är landstingets krav på lokalytor inte ställda i relation till folkmängd eller barnantal. Därför är det svårt för en liten kommun att leva upp till landstingets förväntningar.

Unga Vuxna-mottagningar håller på att byggas upp runt om i länet. Dit ska personer mellan 16 och 24 år kunna vända sig för att få stöd och samtal när man har problem. Det finns ännu inte någon sådan i Torsås. Den närmaste finns i Emmaboda.

Vi anser att familjerna, barnen och de unga i Torsås ska få likvärdig hälso- och sjukvård och stöd som i andra delar av länet. Om vi får majoritet i landstingsvalet kommer vi ta initiativ till samråd med kommunen om att samverka kring en helhetslösning, där man kan nyttja gemensamma lokaler växelvis för familjecentral och Unga Vuxna-mottagning och gärna även ungdomsmottagningen.

Det ska vara enkelt för ungdomarna att hitta och det blir det med en väg in till allt som gäller ungas kontakter med hälso- och sjukvården.

torsdag 9 september 2010

Arbets-EKG i Vimmerby - bara vinster!

Landstinget bör satsa på att kunna utföra arbets-EKG vid medicinmottagningen i Vimmerby. Idag är det långa väntetider till sådana undersökningar. Dessutom måste en stor del av dagen avsättas, när inlandets befolkning idag måste åka till Västervik för att få undersökningen gjord.

Specialistläkarmottagningen i Vimmerby fyller en viktig funktion. Genom att slutenvårdsspecialister från Västervik kommer till Vimmerby slipper befolkningen i Hultsfred och Vimmerby avsätta upp till hela dagen för resorna till och från sin läkarundersökning. Även ur miljösynpunkt skulle det vara en vinst och kraftigt minska antalet bilresor fram och tillbaka till Västervik.

Samhällsekonomiskt skulle det innebära en produktionsökning, eftersom frånvaron från arbetsplatsen skulle minska med flera timmar per person och besök.

Sammantaget ser jag bara vinster med att skaffa en arbets-EKG till Vimmerby: Kortare väntetider, minskad bortvaro från arbetsplatsen, minskat resbehov och minskad miljöpåverkan.

KD-fokus på vård i livets slutskede

De senaste dagarna har jag tillsammans med kristdemokrater i Kalmar respektive Västervik lyft behovet av helhetssyn i vården av patienter i livets slutskede. Värdighet, kunnighet och respekt ska prägla bemötandet i alla skeden av livet. Inte minst i livets slutskede är detta viktigt.


Kristdemokraterna Monica Bengtsson, Arne Sjöberg och Gudrun Brunegård vid pressträffen i Kalmar på onsdagen.

Hospice är en vårdfilosofi med särskild inriktning på trygg vård och omsorg vid livets slut. Hospice inriktar sig på ett helhetsperspektiv, på bemötande och på hela familjens situation. Man ska kunna tillgodose patientens medicinska, psykiska, sociala och existentiella behov. Man jobbar även för att inredningen och övrig miljö ska kännas trivsam och vara mer hemlik. Såväl den yttre som inre miljön lyfts fram på ett speciellt sätt, allt för att ge trygghet i en svår situation.

Vid pressträffen i Kalmar igår återknöt jag, tillsammans med Monica Bengtsson och Arne Sjöberg, till den motion om hospice, som jag skrev för några år sedan, och som blev välvilligt bemött.

I yttrandet framhölls att frågan om att starta hospice är en kommunal angelägenhet, där landstingets verksamhet kommer in som en stödprocess. Det framhålls att ”om kommuner beslutar att starta hospiceverksamhet är det av vikt att platserna blir samlade till en enhet i syfte att hålla en hög kompetensnivå hos medarbetarna samt en optimal vårdmiljö för boende och anhöriga. Både det palliativa rådgivningsteamet och distriktsläkarna kommer att vara behjälpliga inom ramen för deras nuvarande uppdrag och resurser. Vidare är det viktigt att det sker en utveckling av samarbetet mellan kommunerna, landstingets palliativa rådgivningsteam och primärvården avseende hospiceplatserna, samt att det palliativa rådgivningsteamet tillhandahåller stöd i form av utbildning och specialiststöd i det patientnära arbetet och primärvården genom läkarmedverkan i särskilt boende inom ramen för nuvarande resurser.”

Kalmar kommun har nu försökt knyta kontakt med landstinget för att komma vidare i frågan, men har mötts av ointresse från landstingets sida.

Med anledning av detta ställer nu Monica och Arne en interpellation till landstingsstyrelsens ordförande Anders Henriksson (S), med frågan vad han gör för att underlätta kontakten mellan kommun och landsting i syfte att bygga upp ett hospice i Kalmar kommun.


Gudrun Brunegård och Kerstin Lahi i Västervik

I Västervik är situationen något annorlunda. Det finns beslut om att det ska inrättas palliativa vårdplatser, men åren har gått utan att något har skett. Den rödgröna majoriteten har hänvisat till att det har saknats utrymmen. Vid landstingsfullmäktige i vintras debatterades frågan och landstingsrådet Lena Segerberg var då inne på att det skulle avsättas en vårdplats här och en där, utspridda på flera kliniker.

Vi motsatte oss detta och menade att vårdplatserna måste samlas till en enhet, med särskilt utvald personal, som förmår se till patientens helhetsbehov.

Vid dagens pressträff i Västervik lyfte jag, tillsammans med Kerstin Lahi frågan på nytt. Vi vill uppmärksamma att när nu Västerviks sjukhus byggs om och till kommer på sikt lokaler att frigöras, där en palliativ enhet med fördel skulle kunna placeras. Rehab-huset skulle kunna vara en lämplig placering, där man kan samla kompetens i form av personal med hög kompetens och personlig lämplighet att arbeta med patienter i livets slutskede.

Det är hög tid nu att planera för de palliativa vårdplatserna nu, innan alla utrymmen som kommer att frigöras efter byggnationerna har blivit uppbokade för annan verksamhet.

tisdag 7 september 2010

Rödgrön skolpolitik för fortsatta misslyckanden

Ingen ska säga annat än att Mona Sahlin (S) har erkänt den tidigare socialdemokratiska skolpolitikens misslyckande. Även om det av förståeliga skäl knappast uttrycks i ord, så görs det i gärning, eftersom de rödgröna accepterar den absoluta merparten av de reformer som Alliansen nu genomför på skolans område, för att höja kvaliteten på undervisningen och förbättra elevernas resultat och därmed också deras möjlighet att gå vidare.

Men det tar tid att förändra ett skolsystem. Så där en nio år.

Det är tråkigt, för att inte säga förödande, att så många unga idag får lida av det skolsystem som försöker tvinga in praktiska begåvningar i ett teoretiskt system, där alla förväntas bli högskolestudenter.

Märkligt att man i de rödgröna leden lyckas blunda för det tydliga sambandet mellan avhopp i gymnasiet och ungdomsarbetslösheten. Och att man skyller på den sittande regeringen, istället för att idka lite sund självkritik. Det kan nog bara förklaras med en stark försvarsmekanism, projektion, när man lägger skulden för egna misslyckanden på andra.

Det oroar mig av mer än ett skäl om de rödgröna skulle komma tillbaka till makten. Just när det gäller skolpolitik, så är en av de få återstående skiljelinjerna att de rödgröna vill hålla fast vid kravet att uppnå högskolebehörighet även på de yrkesinriktade programmen. Alliansen vill ge eleverna teori så att de klarar yrket, med möjlighet att när som helst komplettera upp till högskolebehörighet.

På så vis kan man ge de praktiskt lagda icke-teoretikerna, en god utbildning med möjlighet till arbete och försörjning och inte minst bibehållen självkänsla.

Rödgrön skolpolitik skapar istället misslyckanden, avhopp och utanförskap.

måndag 6 september 2010

Rödgröna söker makt - Alliansen vill ge valmöjlighet

Den blir allt tydligare, den stora skiljelinjen mellan de båda politiska blocken:

De rödgröna söker makten för maktens egen skull, för att kunna styra och ställa i människors liv. Landstingsmajoritetens hushållsutskick i Kalmar län talade förvånansvärt tydligt klarspråk: "Vi vill fortsätta bestämma".

Ett annat exempel är Lars Ohly (V), som vill tvinga föräldrar att göra som han vill, även om det innebär att amningen måste avbrytas i förtid och mamman tvingas ta till en bröstmjölkspump när pappan ska ta över föräldraledigheten och mamman ska jobba.

Detta medan Allianspartierna vill ge tillbaka makten till de enskilda människorna. Makten över sin ekonomi, genom att man får behålla en större del av sin inkomst. Makten att själv bestämma vem som ska städa hemma. Makten över hur man vill ha barnomsorgen. Och så vidare.

Det ska bli intressant att se vilken sida som vinner starkast gehör hos väljarna. Är de flest som inte själva vill ta ansvar för sina liv utan vill bli omhändertagna och hunsade av politiker fjärran från verkligheten? Eller är det fler som känner att de själva är kompetenta att fatta de beslut som gäller den egna vardagen och det egna livet?

Om tretton dagar får vi veta! Men jag tror på svenskarnas förmåga och tilltro till den egna förmågan.

Väntetidsgaranti vid sjukresor

Nu är det dags att rätta till orättvisorna när det gäller sjukresorna i länet. Det är inte rimligt att de som har längst restid till sitt läkarbesök eller sin sjukvårdande behandling ska få vänta dubbelt så länge som de som bor nära. Vi vill därför införa en väntetidsgaranti, så att ingen ska behöva vänta längre än en timme före eller efter behandling.

Landstingets nuvarande socialistiska majoritet uppvisar en häpnadsväckande oförståelse för det som är en verklighet för invånarna. Majoritetens fokus på sjukhusorterna dominerar totalt och i praktiken bestraffar man dem som bor på landsorten och i länets glesbygdsområden.

För den som är sjuk kan resan till och från sjukvårdsinrättningen vara ett problem och orsaka stort lidande. Sjuktransporten samlar upp patienter längs en lång resväg. Av samordningsskäl får patienten vara beredd att vänta på sjukhuset innan man får träffa läkaren eller utföra sin behandling, liksom efteråt, innan hemresan börjar. Den sittande vänstermajoriteten har infört ett regelverk som gör att de som har längst resväg på ett orimligt sätt får vara beredda att vänta två timmar före och två timmar efter besöket, jämfört med en timme för de som bor närmast sjukhuset, det vill säga dubbelt så länge.

Jag får höra många berättelser från patienter om hur de upplevt sina sjukresor. Med drygt två timmars restid till sjukhuset, två timmars väntan före och lika lång tid efter själva besöket, så blir det sammantaget en hel dag för ett besök som kanske inte är mer än en halvtimme långt. De som planerar borde istället ta större hänsyn till dem som tvingas åka långt.

Patienter med lång resväg ska inte diskrimineras genom att tvingas vänta längre än andra. Därför vill vi kristdemokrater införa en väntetidsgaranti, så att väntetiden mellan sjuktransport och undersökningen inte ska vara längre än en timme för någon.

fredag 3 september 2010

Lex Maria-anmäl - NU!

I dagens Barometern-OT kan man läsa om Jan Ahlqvist minst sagt plågsamma upplevelse av sjukvården. Hans allvarliga bäckenfraktur upptäcktes inte vid röntgen. Istället skickades han hem med svaga smärtstillande tabletter.

Efter några dagar upptäcktes missen och Jan fick vård och löfte om att händelsen skulle utredas. Vad som blivit av denna utredning är dock oklart. Flera månader senare har Jan ännu inte hört något.

Det hela är naturligtvis mycket sorgligt - för alla inblandade parter. Allra mest för Jans egen del, som fick genomleva några dygns ofattbar smärta utan egentlig smärtlindring. Men även för det sjukhus och den klinik och framför allt för den läkare som gjort misstaget och inte noterade frakturerna. Och för det landsting som vill förbättra patientsäkerheten - dit hör väl rimligtvis att man ställer rätt diagnos. Och för de patienter som är beroende av sjukvården, men som av sådana här berättelser kan tappa förtroendet om att man ska bli väl och rätt omhändertagen när man är i behov av sjukvård.

Den mänskliga faktorn och risken att göra fel finns alltid. Det tvingas vi leva med. Men det är viktigt att dra lärdom av sådana här allvarliga olycksfall i arbetet, som drabbar enskilda patienter, så att man minimerar risken för att det händer igen.

Därför är det allvarligt att den utredning som utlovades tycks ha kommit av sig. Och därför förväntar jag mig att en Lex Maria-anmälan görs omgående.

Ge de ensamkommande barnen en fristad!

De ensammakommande flyktingbarnen är på tapeten - och borde alltid vara det, så länge den nuvarande situationen råder, där allt för få kommuner öppnar sin famn för att ta emot dem. Det är helt orimligt att några få kommuner, som råkar ligga "i vägen", ska bära hela bördan.

För det är en börda att logera hundratals ungdomar, som det handlar om i exempelvis Malmö och Sigtuna, på ett människovärdigt sätt, och ge dem socialt och psykologiskt stöd och möjlighet till studier och meningsfull fritid i väntan på asylbeslutet. För det handlar ju om barn, enligt FN:s definition, i en mycket utsatt situation.

Men om vi kunde hjälpas åt, i alla kommuner i Sverige, så skulle de ensamkommande barnen, istället för att vara en börda för några enstaka kommuner, kunna bli till lika stor glädje som flyktingpojkarna i Södra Vi i Vimmerby kommun, som Tom Alandh skildrar med sådan värme i sitt program Solidariteten i Vimmerby.

I morgon lördag genomförs en aktion för ensamkommande flyktingbarn i Göteborg, där Rädda Barnens generalsekreterare Elisabeth Dahlin redan idag besöker transitboende och möter barn och gode män. I en artikel i Göteborgs-Posten konstaterar man att Kristdemokraterna är det enda parti som tar upp de ensamkommande flyktingbarnen i sin vaplattform.

Det kanske förklarar varför det var så trögt att få majoritet för när socialnämndens ordförande Torbjörn Sandberg (KD) sökte stöd för att utvidga antalet barn som Vimmerby kommun tar emot per år. Vi mötte många ifrågasättanden om varför barnen kommer till Sverige.

Det är självklart att man som förälder gör vad man kan för att skydda sina barn från krig och våld, även om det innebär att man skrapar ihop sina sista slantar för att skicka dem i säkerhet i ett främmande land hundratals mil bort.

Barnens asylskäl prövas individuellt, så ingen ska behöva ifrågasätta det riktiga i att de finns här.

Och oavsett vilket asylbeslutet blir, så är det vår medmänskliga skyldighet att ta väl hand om barnen, både vid mottagandet, under väntetiden och efter beslutet. Barn är barn, även om de ser vuxna ut och redan har tvingats gå igenom mycket under sina korta liv.

onsdag 1 september 2010

Kristdemokraterna - det gröna allianspartiet!

Det är Kristdemokraterna som är det grönaste partiet i Alliansen, enligt Miljöaktuellt.

Kristdemokraterna ställer sig bakom tolv av de sjutton förslag som ställts i en enkät från Svenska Naturskyddsföreningen.

Ett citat från artikeln:

"Hos regeringspartierna toppar Kristdemokraterna med 12 ”ja” följt av tio ”ja” från folkpartiet och åtta ”ja” från centerpartiet.

Och här är förslagen som skulle kunna drivas igenom av en ohelig allians bestående av fp, kd, mp och v under nästa mandatperiod:

1. Skärp miljöbalken genom att ge åtgärdsprogrammen för miljökvalitetsnormer rättsverkan mot enskilda.
2. Öka miljöskatteväxlingen under nästa mandatperiod.
3. Komplettera nationalräkenskaperna med att redovisa förändringar av naturkapitalet.
4. Lagstifta om sanktionsavgifter för dem som inte uppfyller skogsvårdslagens krav på naturvårdshänsyn.
5. Kriminalisera den illegala rovdjursjakten ytterligare.
6. Skapa en marknad för energieffektivisering genom så kallade vita certifikat.
7. Inför nationella begränsningar av miljögifter som barn kommer i kontakt med – bisfenol A, fly, DEHP, dekaBDE, nonylfenoletoxylat och PFOA.
8. Öka takten i arbetet med havsskydd så att 10 procent av landets marina områden skyddas till 2014."

För något tiotal år sedan gick Kristdemokraterna under benämningen sol-vind-och-vattenpartiet, på grund av det starka miljöengagemanget. Enkäten visar att engagemanget på djupet finns kvar, även om kanske andra frågor numera dominerar debatten.

Det är dags att ändra på det nu. Låt Kristdemokraternas miljöprofil komma fram tydligare hädanefter! Vi har stor trovärdighet på området, med Anders Wijkmans (KD) vitt erkända insatser som kristdemokratisk EU-parlamentariker, och med Lars Thunberg (KD) som ordförande i Sveriges Ekokommuner.