söndag 31 januari 2010

Inspirationsdagar med Göran Hägglund

I två dagar samlades 1200 kristdemokrater i Jönköping för inspiration, utbildning och fördjupning. För att inte tala om alla möten! Möten med gamla vänner, nya bekanta, utställare och inte minst möten med ett antal intressanta föreläsare.

Partiordförande Göran Hägglund höll ett inspirerande linjetal, som kan läsas här:

För egen del hade jag äran att direkt därefter medverka i ett av de mest välbesökta seminarierna, som fick hållas i den stora Hammarskjöldhallen, tillsammans med socialminister Göran Hägglund och landstingsrådet Lisbeth Rydefjärd, Jönköping. Seminarieledare var Pia Lidwall, Stockholm.

Ämnet var Vårdval 2010. Mitt bidrag var att skildra hur vi från Allianspartiernas sida arbetat för att påverka i opposition för att få ett vårdvalssystem i Kalmar län, som kan hålla över mandatperioderna och stimulera fler vårdgivare att etablera sig i primärvården. Även om vi har synpunkter på ett och annat i slutprodukten, så kan vi nog leva med det, när vi tar över majoriteten efter valet.
Folkhälso- och äldreminister Maria Larsson var i hetluften i flera olika sammanhang. Bland annat offentliggjorde hon ett förslag för att skydda barn från att bli vräkta. En sådan lag bör bidra till att minska utsattheten för en mycket känslig grupp.
På fredagskvällen hölls den traditionella kommundagsfesten. Felix Hägglund, Görans son, överraskade med oerhört skickligt keyboardspel i inledningen. Riktigt proffsiga konferencierer var Maria Larsson tillsammans med finansutskottets ordförande Stefan Attefall.
För fem år sedan fick jag utmärkelsen Årets Kristdemokrat. I år var det mönsteråsbördige Lars Thunberg som utnämndes till Årets Kristdemokrat, för sitt miljöarbete bl a som ordförande i föreningen Sveriges Ekokommuner. Tack vare Lars kunniga och målmedvetna arbete blev hemkommunen Helsingborg förra årets Miljökommun.
Ett intressant seminarium med externa medverkande leddes av Anders Andersson. Det var Läkarförbundets ordförande Eva Nilsson-Bågenholm och Vårdförbundets ordförande Anna-Karin Eklund som beskrev sina framtidsvisioner.
En höjdpunkt vid sidan av Görans tal var Marcus Birro. På ett ärligt, självutlämnande och humoristiskt sätt berättade han om sin livsresa från alkoholist "med nedpissade byxor" som skrek ut sitt hat till omgivningen, till sin tillvaro som nykter alkoholist, som hittat tillbaka till sin tro på Gud. "Om Gud är långt borta, så är det inte han som har flyttat på sig."
Han förundrades över hur hans egen förvandling hade gjort att omgivningen också förändrats. Vad skulle då inte ske i världen om andra lika hatiska som han skulle genomgå samma förvandling? Hans tal gav totalt gensvar i den fullsatta kongresshallen, där man skrattade och grät om vartannat.
Marcus Birro avslutade med uppmaningen att bära våra hjärtan i kupade händer, vår styrka och vår svaghet. Han möttes av stående ovationer. Han verkade lika tagen som vi och drog upp sin mobilkamera med orden "Ingen kommer att tro mig annars!"
De två fullspäckade dagarna avslutades av Göran Hägglund, som uppmanade till helhjärtade insatser inför höstens val. Och efter de här dagarna är vi nog många som känner stor inspiration!

fredag 29 januari 2010

Mer Mona i TV, tack!

I söndags stod den första partiledarduellen i TV. Ja, det var förstås bara mellan ledarna för de två största partierna, dvs Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin, men ändå.

Ju mer Reinfeldt pressade, desto tommare framstod Sahlin. Inte kunde hon svara på varför man satt 58 år som gräns för förtidspensionering. Och inte kunde hon garantera att ingen skulle få sänkt sjukersättning med vänsteralternativet.

Resultatet är slående. I dagens opinionsmätning från Synovate har avståndet mellan blocken krympt ihop och är så liten att den inte är statistiskt säkerställd.

Ju mer vi får se av Mona Sahlin och hennes regeringsalternativ, desto bättre går det för Alliansen, det är min prognos! För vem kan ärligt och uppriktigt tänka sig henne som rikets företrädare gentemot andra länders ledare? Vem kan föreställa sig vilken ministerpost man ska anförtro Peter Eriksson? Eller Lars Ohly?

Mer Mona i TV, alltså!

torsdag 28 januari 2010

24 familjer utnyttjat vårdnadsbidrag i Vimmerby

Genom vårdnadsbidraget har 24 familjer i Vimmerby kommun utnyttjat vårdnadsbidraget. På så vis har de fått större valfrihet och mer tid med barnen.

Det är vi stolta över!

Beslutet att införa vårdnasbidrag i vimmerby från den 1 januari 2009 hör till de absolut viktigaste politiska framgångarna för Kristdemokraterna, genom att ge familjerna ännu en valmöjlighet för hur man kan planera tiden med sina barn under de första åren.

I ett första steg har vårdnadsbidraget införts för åldersgruppen 12 - 24 månader.

Vanligtvis har omkring 12 - 15 familjer per månad utnyttjag vårdnadsbidraget under 2009. Sammanlagt har 24 familjer med totalt 25 barn nyttjat vårdnadsbidraget under året, under en genomsnittstid på 7,6 månader.

Detta innebär samtidigt att trycket på förskolan har minskat i motsvarande omfattning, så att personalen kunnat ägna mer tid åt de barn som varit i förskolan. Därmed är vårdnadsbidraget en reform som gör alla barn till vinnare.

Bra med skärpta krav för kömiljarden

Socialminister Göran Hägglund (KD) vill nu skärpa reglerna kring kömiljarden, de pengar regeringen betalar ut till landstingen för att stimulera arbetet med att förkorta köerna.

Det visade sig under 2009 att kömiljarden fungerade utmärkt som stimulansmedel. Tyvärr ägnade sig dock en del landsting åt kreativ bokföring när det gäller den grupp som är beredda att vänta längre för att få sin operation utförd på ett visst sjukhus, s k frivilligt väntande. Genom att manipulera med denna grupp trollade man bort ett antal patienter från statistiken.

Därför är det bra att staten nu skärper kraven för uppföljning. Bland annat ska man väga in hur köerna ser ut under en längre tidsperiod och inte bara vid ett visst datum.

Det är något som kommer att gynna de patienter som väntar på vård och behandling.

onsdag 27 januari 2010

Förintelsen - oförglömlig grymhet i mänsklighetens historia

Idag är årsdagen av koncentrationslägret Auschwitz befrielse. När jag besökte platsen för några år sedan upplevde jag en tung och betryckande känsla sorg. Så många människor som plågades, tvingades till hårt tvångsarbete med minimala matransoner, så många som skoningslöst dödades.

Bara för att de hade "fel" etniskt ursprung - och då inte bara judar utan även exempelvis romer, "fel" politisk ideologi, "fel" sexuell läggning eller helt enkelt var psykiskt sjuka eller fysiskt funktionshindrade.
Jag har under mitt liv lärt känna några personer, som själva har berörts av förintelsen. Som mist i stort sett alla sina släktingar i olika koncentrationsläger. Som kanske räddats genom en slump eller genom stora umbäranden.
Den gamle mannen, uppvuxen med polska pogromer, som ännu kunde vakna av mardrömmar om eldsvådor och skjutande, minnen från hans tidiga barndom. Kvinnan, vars mor skyfflades från läger till läger innan hon slutligen dog i Ravensbrück. Den unga kvinnan, som tog emot befriade koncentrationslägerfångar i Karlskrona, och berättade om förfärliga sår på deras kroppar, förorsakade av råttor som gnagt på de ännu levande fångarna i lägren.

Måtte det aldrig upprepas! Måtte mänskligheten inse sitt ansvar att ta vara på sin broder och syster - oavsett hudfärg eller livsåskådning!

tisdag 26 januari 2010

Tårta tillgänglig för flitig personal!

Personalen vid Landstinget i Kalmar län är sverigebäst på att kapa köer. Det är vi omåttligt stolta över!

Idag var det tårtkalas på alla enheter i hela landstinget. Landstingsdirektör Alf Jönsson hade beställt 440 tårtor, som fördelades ut som uppmuntran till personalen.

Hälsolänet då? Får man äta tårta där?

Ja, absolut! Hälsa är en känsla av välbefinnande, inte bara till kropp utan även själsligt, andligt och socialt. Hälsa uppnås bland annat genom KASAM, känslan av sammanhang. Ett sammanhang där man upplever sig vara en del som betyder något för omgivningen.

Vår personal är oumbärlig för alla de patienter som behöver hjälp, lindring, bot och tröst. De är väl värda en rejäl tårtbit! Om jag känner dem rätt så springer de fullt tillräckligt i korridorerna, för att inte behöva oroa sig för några kolhydrater och kilojoule extra för en gångs skull.

Pinsam Pallplats nr 2 - Ryggmärgsskadade drabbas

Under förra mandatperioden skrev allianspartierna in i landstingsplanen att undersöka möjligheten att bygga upp en länsenhet för medicinsk rehabilitering i Västervik. Tyvärr blev det ett maktskifte 2006 och frågan försvann in i dimmorna.

Gång på gång har vi lyft frågan och undrat vart ärendet tagit vägen. Först nu ligger det på landstingsstyrelsens bord, för att behandlas där om en vecka.

Utredningen visar att Kalmar län är det enda landsting i riket som inte har någon enhet för att träna och rehabilitera personer med svåra hjärnskador och ryggmärgsskador, skador som oftast orsakas av dykolyckor eller trafikolyckor, inte sällan med motorcykel. Därmed är det ofta unga, aktiva personer, med största tänkbara motivation för att träna för att så snart som möjligt återgå till ett så normalt liv som möjligt, trots den förlamning som vanligen blivit följden av skadan.

Direkt efter olyckan brukar ryggmärgsskadade patienter vårdas på regionsjukhuset i Linköping. Det är helt i sin ordning. Problemet uppstår när de ska slussas tillbaka till hemlandstinget för fortsatt träning och rehabilitering. I normalfallet finns det en länsenhet med spetskompetens där träningen kan fortsätta, tills man har återfått så mycket som möjligt av sina förlorade funktioner.

Men i Kalmar län finns alltså inte någon sådan enhet. Istället skickas patienterna tillbaka till nio olika enheter runt om i länet. Enheter som kanske hanterar en eller två patienterom året av den här kalibern. Självklart gör varje enhet sitt bästa, men det är lika självklart att man knappast kan ha samma kompetens och samma resurser utspritt på nio olika ställen, som om man hade haft en samlad, gemensam enhet för länets ryggmärgspatienter.

Tack vare Universitetssjukhusets påtryckningar så har utredningen äntligen kommit till stånd. (Att vi från allianspartierna gång på gång tagit upp behovet brydde sig inte majoriteten om.)

Men de drabbade ser ut att få vänta ännu längre. Två särskilda platser för medicinsk rehabilitering inrättas i Västervik inom befintlig budget redan den första februari. Men sedan vill inte majoriteten skjuta till några medel, trots att behovet för länet ligger på kanske åtta platser.

Allianspartierna anslår 3,5 miljoner, så att man redan vid halvårsskiftet 2010 kan öka till 4-6 platser, som skulle ge en avsevärd förbättring. Majoriteten vill fortsätta att förhala frågan, genom att skjuta ärendet till budgetberedningen. Då kan det bli något först omkring ett år senare.

Rehabiliteringen av ryggmärgsskada är en pinsam pallplats för Landstinget i Kalmar län. Sist i landet med att inrätta en särskild enhet för medicinsk rehabilitering. Vänstermajoriteten vill tydligen behålla den pallplatsen så länge som möjligt.

De som drabbas är de ryggmärgsskadade patienterna - levande människor av kött och blod - och deras anhöriga.

Nytt skede med familjen Lindgren som ALV:s ägare

Idag, tisdag, ska Astrid Lindgrens barnbarn Nils Nyman underteckna handlingarna som gör att familjen, genom Saltkråkan AB, köper 70 procent av aktierna i Astrid Lindgrens Värld AB. Kommunen finns kvar som ägare av de återstående 30 procenten.

Det har varit en lång väg hit, med nya nervkittlande inslag så sent som igår. Några timmar före kommunfullmäktiges sammanträde anmälde sig en ny intressent. Men hur seriöst är det, att lägga ett bud samma dag som beslut ska fattas, i en affär som diskuterats i media i närmare ett och ett halvt år?

Nåväl, med Astrid Lindgrens ättlingar som majoritetsägare och en kompetent, professionell styrelse, kommer bolaget att ha goda förutsättningar att utvecklas.

Jag ser fram emot att få följa denna utveckling, som har största betydelse för hela regionens besöksnäring.

lördag 23 januari 2010

Refuserad replik till Barometern-OT:s ledarsida

Efter att ha läst mitt förra blogginlägg "Politikerförbud för läkare" har läsare hört av sig. Man har noterat att Barometern-OT, efter sitt påhopp i fredagstidningens ledarstick, inte gett mig utrymme att replikera.

Jag väljer därför att här nedan publicera den text Barometern-OT inte ville ta med.

"Orimligt och onyanserat, Barometern!

I ett ledarstick bekymrar sig redaktören över det faktum att Kristdemokraternas landstingsvalsedel i Västervik kommer att toppas av två läkare. Redaktören citerar en så kallad grundregel, att den som är anställd i en verksamhet inte ska sitta där den styrs politiskt.

För mig själv, som kommunanställd skolsköterska är det inga problem att vara landstingsråd, om den regeln ska tillämpas. Frågan är snarare hur går det för den landstingsanställde sjukgymnasten, landstingsrådet Henrik Yngvesson (M)? Och hur var det med hans föregångare, sjuksköterskan Peter Johansson (M)?

För det kan väl inte vara så att Barometern avslöjar ett synsätt där läkare skulle tillmätas större betydelse än sjuksköterskor och sjukgymnaster? Eller är det så illa att det är just för att överläkarna Kerstin Lahi och Björn Sinnerstad valt Kristdemokraterna, som Barometern höjer sin röst? Jag kan inte minnas motsvarande varningsord när ortopedöverläkaren Anders Åkerman (M) var landstingsråd.

Nej, jag har inga synpunkter på att fackfolk engagerar sig inom sitt eget politikområde, så länge man kan hålla isär sina roller och inte grottar ned sig i frågor där man har en uppenbar jävssituation. Tvärtom menar jag att man bär med sig viktig kompetens om sjukvårdens förhållanden och villkor, som ingen amatör ens kan ana sig till.

Om Barometern utifrån sin ”grundregel” hade hävdat att ingen företagare får sitta i riksdagens näringsutskott, ingen från någon profession inom sjukvården i socialutskottet, ingen lantbrukare får vara jordbruksminister och ingen jurist justitieminister, då skulle det åtminstone finnas en konsekvens i redaktörens resonemang.

Å andra sidan skulle det vara ett samhälle som allt för mycket för tankarna till George Orwell. Därför fortsätter jag att hävda principen rätt kompetens på rätt plats.

Gudrun Brunegård
Landstingsråd (KD)"

Politikerförbud för läkare?

Får man engagera sig i landstingspolitiken om man är läkare? Det är en fråga som har blossat upp de senaste dagarna, både som webbfrågor och i ledarkommentarer.

Barometern-OT hävdar en så kallad "grundregel", att den som är anställd i en verksamhet inte ska sitta där den styrs politiskt. Ledarskribenten menar att det skulle vara allt för stor risk att man gynnar den egna verksamheten.

För min del skulle jag snarare vilja påstå motsatsen. Just för att inte riskera att beslås med jäv, så är det svårt att engagera sig inom områden där man har egenintresse. Däremot är jag övertygad om att den allmänna kunskapen om hälso- och sjukvårdens förhållanden och villkor i övrigt är av utomordentligt värde.

Jag kan tycka att det faktum att debatten blossar upp just nu ger hela diskussionen en skämd bismak. I mina ögon avslöjar det ett synsätt där läkare skulle tillmätas större betydelse än andra yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården.

Men kanske är det så enkelt att orsaken ligger i det faktum att överläkarna Kerstin Lahi och Björn Sinnerstad råkar ha valt att engagera sig för Kristdemokraterna.

Surt sa räven ...

Våren närmar sig!

Morgon. Maken drar upp rullgardinen.

- Oj, det är - 13 grader! Och klart väder! Vilken överraskning!

Bäst att passa på att njuta av solen, så länge den inte skyms av molnen. För på väderkartan igår var det ju ett tätt molntäcke över hela Sverige.

Lite före klockan nio var vi ute på promenad. Vilket vackert rosagrått gryningsljus över stad och omgivning, med den lågt stående solen gnistrande i snökristallerna!

Några timmar senare har nu molnen dragit in igen, men talgoxen har noterat att dagarna redan blivit längre och har gått över till vårlätet. Han aviserar att våren närmar sig, det djupa snötäcket och minusgraderna till trots, och sjunger så att hjärtat kan brista.

Tänk, vilken förmån att få leva i fred och ro och att kunna njuta av allt det vackra omkring oss!

torsdag 21 januari 2010

Imponerande, Percy Barnevik!

Kommer ni ihåg pensionsaffären i ABB för bortåt tio år sedan? Percy Barnevik avgick och tvingades betala tillbaka hundratals miljoner kronor i pension. Ja, just det, hundratals miljoner kronor, inte hundratals kronor, som vissa pensionärer har att vända och vrida på för att få livet att gå ihop.

Nåväl, samme Percy Barnevik har på ett imponerande sätt visat att ingen människa är så förhärdad att den inte kan förändras, vilket ett hundratal kommun- och landstingspolitiker med uppdrag inom Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) tog del av vid en föreläsning idag.

Under ett antal år har han nu engagerat sig i organisationen Hand in Hand, som arbetar med fattigdomsbekämpning i de fattigaste områdena i södra Indien, Afghanistan med mera, där genomsnittsinkomsten är mindre än en dollar per person och dag.

Genom bland annat alfabetiseringsprojekt och microlån till kvinnor har över 366.000 nya jobb skapats, som ger försörjning för bortåt tio gånger så många personer, som tidigare levde i den yttersta fattigdom. Man vänder sig till kvinnor, eftersom det i den här typen av samhällen brukar vara kvinnan som håller ihop och tar ansvar för familjen och uträttar 80 procent av allt arbete, medan männen inte sällan dricker eller spelar upp de små inkomsterna.

Man arbetar uteslutande med hjälp till självhjälp, inte med rent bistånd i form av gåvor. Man hjälper till att "köpa tillbaka" barn, som jobbat som slavar i mattfabriker som delbetalning av lån, och ser till att barnen istället sätts i skola för att få en utbildning och bättre levnadsvillkor.

Man utbildar "barfotaläkare", vad jag skulle kalla för byhälsovårdare, som har enkla medicinska baskunskaper men också handgripligt undervisar om vatten och sanitet och liknande förebyggande hälsoarbete.

Det finns många organisationer som arbetar på liknande sätt, helt eller delvis, exempelvis PMU InterLife, Erikshjälpen och Operation Mercy. Men det som imponerar på mig, är hur Percy Barnevik efter sitt framgångsrika liv som företagsledare, med sin pinsamma pensionsfinal, vid sjuttio års ålder har gett sitt en ny inriktning, där världens fattigaste tycks ha fått hans fulla engagemang.

Man kan undra vad som väckte denna passion för de fattigaste av världens fattiga! Det är en historia jag gärna skulle vilja ta del av.

Pinsam pallplats

Landstingsmajoriteten brukar inte missa något tillfälle att stoltsera med de framgångar som landstinget har när det gäller exempelvis korta köer, något som till stor del är ett resultat av förra mandatperiodens arbete, och inte minst av personalen.

- Pallplats igen! brukar vara den belåtna kommentaren från landstingsstyrelsens ordförande, Anders Henriksson (S).

Detsamma gäller exempelvis patienternas nöjdhet med den vård och det bemötande de fått. Att patienterna upplever sig väl bemötta är definitivt något som vårdens anställda är orsak till.

Av någon anledning har jag inte hört några jubelrop från majoriteten om den pallplats som offentliggjorts nu i veckan. Trots att det är en placering som till 100 procent beror på den rödgröna majoriteten. Varken personalen eller allianspartierna är till någon del inblandade i denna pallplats.

Jag talar om patientavgifterna.

Men kanske majoritetens tystnad beror på att det är bottenligan som toppas av Kalmarlandstinget. Högst patientavgifter i hela riket.

Det är väl något att vara stolt över, eller hur, Anders Henriksson?

onsdag 20 januari 2010

Benprotes av ölringar

Under min väntan på tåget började en medresenär prata med mig. Han avslutade sin fikapaus med att rycka loss aluminiumringen på sin mineralvattensburk och berättade:

Dessa ringar är den enda del på drickaburken som innehåller ren aluminium. På Veolia, där han jobbar, samlar man in dem i påsar och skickar till ett sjukhus i Afghanistan. Där gjuts de om till benproteser för patienter, särskilt barn, som trampat på minor.

Att gjuta plogbillar av svärd har jag läst om i Bibeln. Att gjuta benproteser av ölringar var något nytt. Men minst lika bra!

Hör av er till mig om ni vill hjälpa till! Jag kan förmedla kontakt.

Tung uppförsbacke för kollektivtrafiken

Härom dagen hade jag nöjet att åka med Kust-till-kust-banan, som förenar Kalmar med rikets andra stad, Göteborg, och konstaterade att det fungerade prickfritt, från början till slut.

Idag prövar jag på Stångådalsbanan, den som förenar Kalmar (och Vimmerby) med Stockholm. Den har ju dragits med en ändlös rad av elände. För få vagnar och för nedgångna. Dåliga relationer mellan trafikbolagen och dåliga relationer med det företag som skulle renovera vagnarna. Resultatet är att allt för många tåg ersätts med buss och passagerare missar anslutningar.

KLT:s ledning har ett tungt ansvar i detta.

Dagens resa har inte avvikit från den numera gängse ordningen:

Kustpilentåget (Y2) ersattes med en gammal rälsbuss (Y1). Den hade fel på batteriladdningen och släckte inomhusbelysningen för att orka fram till nästa station. I Kisa sattes ersättningsbuss in. Veolias tålmodiga tågvärdinna Josephine omvandlades till kompetent reseledare och fixade nya anslutningar från Linköping, istället för de tåg som hunnit åka ifrån oss.

Men hur vänlig och hjälpsam hon än är, kan hon inte kompensera den irritation och alla problem som alla förseningar orsakar hos resenärerna. Själv kommer jag att missa en stor del av ett viktigt möte, trots att jag tagit till flera timmars marginal och åkte med ett tidigare tåg, för att vara säker på att komma fram i tid.

För nyss kom information om att mitt ersättningståg är yttreligare 45 minuter försenat!

Kollektivtrafiken har en tung uppförsbacke för att bygga upp förtroendet igen.

God förstärkning i landstingspolitiken!

Idag har jag haft det stora nöjet att presentera två nya medarbetare i landstingspolitiken. Det är de båda klinikcheferna Kerstin Lahi (ögonkliniken) och Björn Sinnerstad (medicinkliniken), båda från Västervik, som valt att kandidera för Kristdemokraterna i landstingsvalet.

Både Kerstin och Björn är personer med lång erfarenhet som läkare. De åtnjuter stort förtroende och respekt, både hos patienter och medarbetare, och har en människosyn som väl speglar kristdemokratisk ideologi. Det är en ren glädje att höra dem tala om hur de vill engagera sig för att förbättra vården utifrån ett patientperspektiv.

De kommer att bli en stor tillgång i landstingspolitiken och självklart också i valrörelsen!

Valsedlarnas utformning fastställs slutligen av distriktsstämman den 20 mars.

tisdag 19 januari 2010

Samvetslös bloggare ljuger som borstbindare

Ibland kan man undra vad det är för en värld man har gett sig in i, när man gått in i ett politiskt engagemang. Det tycks vara en tillvaro där alla medel är tillåtna. Ju mer man kan tvåla till sin meningsmotståndare, desto bättre. Att man samtidigt ljuger som en borstbindare, det är tydligen helt oväsentligt.

För mig är det ett helt främmande sätt att agera. För mig är sanningen viktig, likaså respekten för medmänniskan, även om det råkar vara en meningsmotståndare.

Men jag inser att om man spelar på väldigt ojämnlika villkor, när man tvingas tampas med personer som inte bryr sig ett dugg om vad som är rätt och fel.

Vadan detta?

Jo, i dagens Östran-Nyheterna har jag en debattartikel införd, med anledning av den lagrådsremiss som Maria Larsson (KD) lämnat gällande värdegrund för äldrevården. Artikeln finns på följande länk: http://www.ostran.se/opinion/vaerdighet_foer_aeldre_i_fokus

Under dagen har jag noterat att Peter Högberg (S) på ett fullständigt hämningslöst sätt öser rena lögner och falsarier omkring sig, dels i sin blogg, dels som kommentar till artikeln på nätet. Han påstår bl a att omsorgsplanen i Vimmerby inte har med ordet värdegrund, och inte ska det finnas med någon värdighetsdeklaration heller.

Sanningen är den att kommunfullmäktige i Vimmerby antog ett omsorgsprogram den 27 oktober 2008. På sidorna 4 och 5 står det ganska mycket om nämndens värdegrund (ja, man använder faktiskt just det ordet, även i rubrikerna). På sidan 9 beskrivs en servicedeklaration, som med ett annat ord lika gärna hade kunnat kallas värdighetsdeklaration.

Peter Högberg (S) är ledamot i kommunfullmäktige. Han är dessutom vice ordförande i omsorgsnämnden. Av en person i de rollerna hade man kunnat begära ett mer seriöst agerande.

Är det nu så att Peter Högberg lider av minnesförlust, så kan jag rekommendera att kolla upp ärendet på nätet innan man slänger ur sig sina förvrängda minnesbilder.
Omsorgsprogrammet finns lätt tillgängligt, på kommunens hemsida. Det innehåller många bra saker. Läsning rekommenderas varmt!

http://www.vimmerby.se/upload/6773/omsorgsprogram_2008_2010_081103_fastställd_kf.pdf

måndag 18 januari 2010

Hu för monsterbiff!

Idag rapporteras det på radio och TV att den extremt hårt framavlade nötboskapsrasen Belgian Blue har smygintroducerats i Sverige. Detta trots att både branch och konsumenter sagt ifrån att vi inte är intresserade. Djuren är extremt långa, kortbenta och biffiga och uppges ha både problem med sina ben och vid förlossning.

Det påstås att alla som någon gång har ätit kött under de senaste åren med all sannolikhet har fått i sig kött från den bannlysta rasen.

Oetiskt - och osmakligt!
Vem kan man lita på? Jag vill inte ha Belgian Blue-kött! Det får bli till att leta upp pålitligt, lokalproducerat kött hädanefter.

lördag 16 januari 2010

135 nya vårdcentraler - men i Kalmar län dröjer det

Tillgänglighet, kvalitet och valfrihet. Det ser jag som målet med vårdvalet. Tre saker som är betydelsefulla för patienterna.


Systemet ska gynna ett gott utbud av vårdcentraler nära patienten, som konkurrerar genom den kvalitet man kan erbjuda, och patienterna har full rätt att själva välja var de vill lista sig.


Redan under förra året startades 135 nya, privata vårdcentraler, i de landsting som införde vårdval redan innan det blev obligatoriskt. 437.000 personer listade om sig till någon av dessa nystartade vårdcentraler!


Från den 1 januari i år ska det, enligt lagen, finnas system för vårdval i alla landsting. Den rödgröna majoriteten i Kalmar län har dock dragit benen efter sig och förhalat processen så långt som möjligt. Beslutet kring regelverket fattades inte förrän den 18 december.


Det lär ta åtskilliga månader innan eventuella intressenter hunnit ta ställning och ansöka om att få etablera sig. Därefter måste patienterna få chans att ta ställning till om de vill lista om sig.


I Jönköpings län har vårdvalet inneburit att över 20 nya vårdcentraler kommit till, och ökat valmöjligheterna för patienterna.


Det ska bli spännande att se vad som händer i Kalmar län!

onsdag 13 januari 2010

Kristdemokrater i toppen på sjukvårdens "maktlista"

Makt är ett ord som inger kluvna känslor. Makt kan ibland förknippas med okänslighet och självändamål. Men makt behöver inte vara något negativt. För att förändra världen, åtminstone i politisk mening, behövs makt. Makt att fatta de beslut som behövs för att få samhället att fungera och utvecklas på ett positivt sätt.

I en demokrati ger folket/väljarna makt till de politiker de litar på; makt att genomföra det partiprogram och de frågor som respektive parti gått till val på. Vid nästa val utkrävs ansvar för på vilket sätt man som politiker utövat den makt man fått genom väljarnas förtroende.

Kristdemokraterna har ett stort engagemang i frågor som rör människor i utsatta situationer. Vi vill på ett särskilt sätt värna om gamla, sjuka, svaga, ensamma, förtryckta. Vi vill vara en röst för människor som många gånger har svårt att komma till tals.

Det känns därför helt rätt att Kristdemokraterna i Alliansregeringen fått ansvaret för hälso- och sjukvårdsfrågorna, eftersom vårt parti enligt min mening har den bästa och mest genomtänkta politiken inom det området.

Med partiledaren Göran Hägglund som socialminister och departementschef har regeringen steg för steg genomfört merparten av de reformer inom hälso- och sjukvårdsområdet som utlovades i Alliansens valplattform (som, inom parentes sagt, i de flesta fall härstammade från kristdemokratiska förslag).

I Dagens Medicin publiceras varje år en lista över de hundra personer som bedöms ha störst inflytande (=makt) inom svensk hälso- och sjukvård. Det är med stolthet jag noterar att bland de tio mäktigaste personerna finns tre kristdemokrater: 1. Göran Hägglund, socialminister 2. Karin Johansson, statssekreterare 6. Maria Larsson, folkhälso- och äldreminister.

Dessutom har min företrädare som landstingsråd, Anders Andersson (KD), trängt sig in på tolfte plats. Kanske inte främst för att han i slutet av förra året efterträdde Chatrine Pålsson Ahlgren i riksdagens socialutskott, utan för sitt ordförandeskap i Alliansens arbetsgrupp för att ta fram en plattform för hur den gemensamma hälso- och sjukvårdspolitiken ska utvecklas efter höstens val.

Så när nästa års "maktlista" offentliggörs, kommer den då sittande Alliansregeringen som bäst vara i färd med att genomföra de förslag, som nu tas fram under Anders Anderssons ledning.

Värdig tågresa genom äldreministerns Gnosjö!

Vilken värld vi lever i! Jag sitter på Kust-till-kustbanan, dvs tåget mellan Göteborg och Kalmar och läser äldre- och folkhälsominister Maria Larssons (KD) artikel på DN Debatt, om att regeringen nu inför en värdighetsgaranti i äldrevården. När jag tittar ut genom tågrutan befinner jag mig i Gnosjö, det strävsamma småländska samhälle som är känt bland annat just för att Maria Larsson råkar bo där.

Denna strävsamma minister lägger nu alltså fram ytterligare en reform, ämnad till att förbättra tillvaron för de äldre, på regeringens bord.

Socialtjänstlagen ska få en tydlig värdegrund, som tydliggör att socialtjänstens inriktning ska vara att skapa värdighet och välbefinnande till de äldre. Värdgrunden ska förtydliga olika aspekter i de äldres liv, till exempel privatliv och kroppslig integritet; självbestämmande, individanpassning och delaktighet; insatser av god kvalitet, gott bemötande samt att den äldre personen ska kunna känna trygghet.

Den äldre ska få större inflytande över de insatser som ges genom hemtjänsten, till exempel när de ska utföras och av vem. Man ska kunna fatta rambeslut, där det ska vara möjligt till variationer inom ramen, utifrån den äldres önskemål.

Det ska bli bättre möjligheter för äldre att framföra kritik och hävda sin rätt. På grund av lagstiftningen har inte kommuner kunnat betala ut kompensation om man t ex inte kunnat ge ett beslut i tid. Den inskränkningen tas nu bort. Samtidigt kommer regeringen att öka kommunernas drivkraft att ta fram kommunala värdighetsgarantier, genom att ge statliga stimulansbidrag en mer prestationsinriktad utformning.

Långasjödottern och tidigare elevrådsordföranden vid Åkrahällskolan i Nybro, numera bosatt i Gnosjö, har nu alltså lagt ytterligare en viktig pusselbit för att förbättra situationen för de äldre.

Och tåget rullar plikttroget vidare genom det snörika Småland. Kust-till-kustbanan tycks hålla helt annan punktlighet än Stångådalsbanan, vilket väl är värdigt den tåglinje som trafikerar värdighetsministerns hemort!

Psykisk sjukdom ur rättsligt perspektiv

För snart ett år sedan blev min man och jag ofredade av en psykiskt sjuk kvinna, som bor nära vårt sommarställe. Hon hade då under en längre tid trakasserat sitt grannskap, så att flera av de kvinnliga grannarna förändrat sina vanor för att inte riskera att träffa på henne. Det finns de som inte vågat vistas ute i sin egen trädgård eller promenera åt ett visst håll, för att inte riskera utsättas för hennes verbala och fysiska utfall.

Det var tydligt att kvinnan var sjuk och behövde vård. Man kan dock inte tvinga en person till behandling, såvida inte personen utgör en fara för sig själv eller sin omgivning.

Nu föll det sig så att vi råkade vara på plats när sjukdomen blommade ut i sin fulla kraft. Vi blev förföljda i bil när vi var på väg ifrån platsen ifråga. Det var en uppenbart livsfarlig situation, framför allt för henne och för eventuellt mötande trafik. Först efter flera mils förföljelse vände hon hemåt.

Senare samma dag blev en annan granne de facto blev prejad i sin bil, med plåtskador som följd. När polisen kom var kvinnan våldsam, varför rättsärendet rubricerades som ofredande (mot sammanlagt ett tiotal målsägare) och våld mot tjänsteman.

Idag var målet uppe i tingsrätten. Det var min första kontakt med rättsväsendet. Även om vi var målsägare med en i sammanhanget relativt perifer roll, så var det en ny situation, som medförde viss spänning. Hur skulle jag reagera när jag mötte hennes blick, mitt emot mig, i rättssalen? Skulle hennes försvarsadvokat ifrågasätta min berättelse?

Nu gick allt lugnt till väga. Jag är imponerad av det vänliga bemötandet från alla parter. Även kvinnan i fråga föreföll lugn, trots att förhandlingen redan pågått någon timme när vi kom in i salen. Efter att vi berättat vår del av händelseförloppet, tillfrågades hon om det stämde. Det sa hon att det gjorde. Vid frågan om motivet hänvisade hon till sin psykiska sjukdom.

Förhandlingen fortsätter under större delen av dagen. Utfallet kan knappast bli något annat än att kvinnan döms till vård för sin psykiska sjukdom.

Det hela är naturligtvis en sorglig historia för alla parter. Samtidigt kan denna rättsprocess vara inledningen till ett läkande av en situation som plågat grannskapet under en dryg femårsperiod, så till den grad att somliga har övervägt att flytta därifrån. Nu förefaller kvinnan vara lugn och insiktsfull och är förmodligen under behandling.

Det är min förhoppning att lugnet och friden och den goda grannsämjan nu ska kunna återupprättas - inte minst för den berörda kvinnan och hennes familj, som naturligtvis är de som har lidit allra mest av hennes sjukdom.

Ur ett mer generellt perspektiv kan jag bara önska att samhällets resurser ska samverka, för att hjälpa och stödja personer i kris. Ett sådant här fall hade kanske kunna undvikas, om sjukvården (dvs psykiatrin) hade kunnat kopplas in i ett tidigare skede. Tänk så mycket lidande som hade kunnat besparas både henne som individ och hela hennes omgivning! För att inte tala om samhällskostnaderna, i fråga om hela den nu pågående rättsprocessen, med advokater och inkallade vittnen och målsägare från när och fjärran.

tisdag 12 januari 2010

Datorstrul inte bättre genom lagstridig upphandling

Bekymren med landstingets datajournalsystem Cosmic har blivit en visa. Införandet har tagit bra mycket längre tid än beräknat, eftersom man påvisat olika svagheter som behöver rättas till.

Dessvärre har driftsäkerheten visat sig vara minst sagt tveksam. Det händer allt som oftast att systemet ligger nere. Under tiden kan man inte komma åt patientdata. Man kan inte heller lägga in några nya uppgifter. Man kan alltså inte göra några ordinationer, beställa undersökningar eller skriva remisser eller recept.

Lyckligtvis har inga allvarliga händelser rapporterats, där patienter drabbats i samband med sådana driftstörningar. Däremot har personalens irritation och frustration över de återkommande avbrotten allt mer övergått till uppgivenhet.

I dagens Barometern står det att Landstinget i Kalmar län har beställt ett stödsystem till Cosmic, för att minska störningarna i driften. Så långt är allt gott och väl. Problemet är att enligt Barometern har inte upphandlingen gjorts enligt Lagen om offentlig upphandling LoU. Minst lika märkligt är att stödsystemet uppenbarligen inte är godkänt för drift inom EU.

Hur har detta gått till? Varför har inte vi i den politiska oppositionen informerats om att man uppenbarligen bedömer läget så allvarligt att man frångår lagenlighet och sedvanliga rutiner?

Frågorna hopar sig. Den närmaste tiden får utvisa om det finns några godtagbara svar.

Tågeländet - hur länge ska det pågå?

Under lång tid har resenärerna på Stångådalsbanan och Tjustbanan fått stå ut med ständiga förseningar och fått kliva på ersättningsbussar istället för i sista minuten inställda tåg. Berättelserna är otaliga.

Min son har gett upp. Han törs inte åka tåg hem till sina föräldrar längre, efter att gång på gång ha blivit kraftigt försenad.

Senast såg han Kustpilen åka iväg, samtidigt som hans eget tåg gled in mot perrongen. Ett högtalarmeddelande sa att han och hans olyckskamrater skulle bege sig till en ersättningsbuss istället. Och tror ni inte att bussen ger sig iväg innan alla hunnit leta upp den! Eftersom detta var den sista förbindelsen söderut från Linköping, så fick han leta upp en kompis och övernatta, innan han kunde komma hem för att fira jul, bortåt 20 timmar försenad.

För egen del tillbringar jag många timmar i veckan på att förflytta mig mellan Vimmerby, Kalmar och andra orter i länet. Det hade varit underbart att kunna åka tåg, åtminstone de gånger jag ska till Kalmar.

Men jag avvaktar lite större driftsäkerhet. Det funkar inte att ha ett ansvarsfullt jobb och ständigt komma för sent.

I dagens tidningar uttryckte länstrafikbolagens chefer att nu skulle det bli bättre ordning.

Den som lever får se!

måndag 11 januari 2010

Märklig bortprioritering av PKU-sjuka

Prioriteringar är ett svårt område. När det gäller prioriteringar inom hälso- och sjukvården blir det ännu knepigare. Vilka sjukdomar och patientgrupper ska få del av samhällets begränsade kaka?

En av dagens stora nyheter i nyhetssändningarna har varit Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets beslut att inte subventionera läkemedel mot fenylketonuri, PKU. De PKU-sjuka saknar ett enzym, som gör att de inte kan bryta ned protein i kosten. Fram tills relativt nyligen var de PKU-sjuka hänvisade till mycket strikt proteinfri diet, för att inte drabbas av svåra hjärnskador och utvecklingsstörning.

Numera finns dock ett läkemedel som gör att de sjuka i stort sett kan äta normalkost. Men nu tas alltså läkemedelssubventionen bort, vilket gör att många PKU-sjuka inte kommer att kunna ha råd till den normalisering av livet som medicinen hade inneburit.

Professor Jerzy Einhorn (KD) ledde på 1990-talet den statliga utredningen "Vårdens svåra val". Där kom man fram till att patienter med akut sjukdomar ska prioriteras i första hand. I prioriteringsgrupp två finns de med kroniska, livslånga sjukdomar, där sjukvårdens behandling kan "förhindra för tidig död, minska lidande, förebygga allvarliga komplikationer och invaliditet samt förbättra livskvaliteten och öka den sociala funktionsförmågan".

Såvitt jag kan bedöma ligger PKU inom prioriteringsgrupp 2. Då är det märkligt att undandra patienterna den behandling som nu finns tillgänglig.

Ännu märkligare blir agerandet, när man betänker att samhället sedan länge har pekat ut PKU som en icke önskvärd, men behandlingsbar sjukdom. Sedan flera årtionden genomförs ju PKU-screening på samtliga nyfödda barn! Syftet är naturligtvis att hitta den handfull barn per år som föds med denna enzymbrist.

Man lägger alltså ned stora summor varje år för att hitta de som drabbats, men vill sedan inte subventionera behandlingen.

Ett svårbegripligt och synnerligen ofullkomligt beslut, som i konsekvensens namn bör rättas till.

Bristande politiskt ledarskap drabbar Oskarshamns sjukhus

I mellandagarna uppdagades det genom Oskarshamns-Tidningen, att kirurgjouren vid Oskarshamns sjukhus har fått förlängd inställelsetid under jullovet. Först två timmar efter larm ska kirurgjouren behöva inställa sig. Sjukhuschefen Jonas Rastad i Kalmar menar att det mycket väl kan bli en permanent förändring.

Problemet är att på så lång tid kan en akut sjukdom hinna förändras mycket och försämras kraftigt.

Det bidrar knappast till att skapa trygghet för befolkningen i mellanlänet och för de patienter som söker sig till akutmottagningen vid Oskarshamns sjukhus.

Det var den här typen av försämringar av sjukvården i mellanlänet, som vi i Allianspartierna befarade, när vi inte ville besluta om en sammanslagning av kirurgklinikerna i Oskarshamn och Kalmar. Vårt förslag var att göra ett försök i projektform, för att kunna utvärdera och göra nödvändiga förändringar innan det var för sent.

Lena Segerberg (S), det landstingsråd som har ansvaret för hälso- och sjukvården, visste ingenting om förändringen. Efter nyår kunde hon tänka sig att ta tag i frågan.

Det är oroväckande att ansvarigt landstingsråd över huvud taget inte känner till betydelsefulla förändringar som sker, som dessutom står i strid med det beslut som fattades av landstingsfullmäktige. Ännu mer bekymmersamt är det att hon inte direkt agerar när hon får kännedom om dem.

Denna nonchalans från ansvarigt landstingsråd drabbar patienterna och de boende i mellanlänet.

Nu har vi passerat både nyår och trettonhelg. Det skulle vara intressant att få veta vad Lena Segerberg har gjort för att långsiktigt trygga situationen i mellanlänet. Kommer kirurgjourens inställelsetid att återställas?

Ökad spridning av klamydia - H län mot strömmen

Kalmar län är ett av de tre län som går mot strömmen. I de flesta av rikets tjugo landsting har antalet klamydiafall minskat. I Kalmar län ökade de. En trist pallplats, tycker jag.

Detta är i själva verket ett allvarligt misslyckande, som kan leda till att ett stort antal unga kvinnor och män kommer att få svårt att bli föräldrar längre fram i livet, på grund av de skador som en klamydiainfektion ger.

Ansvaret ligger särskilt tungt på den rödgröna majoriteten, som avvisade den förstärkning till länets ungdomsmottagningar, som Allianspartierna ville anslå vid budgetfullmäktige i november.

De främsta skälen till minskningen i övriga landsting, anges vara förbättrad undervisning och bättre tillgång till gratis kondomer. Just sådant som ungdomsmottagningarna sysslar med.

Varför vill inte majoriteten ta till sig av framgångskoncept från andra delar av landet? Är man så förblindad av att Kalmar län befinner sig på "pallplats" när det gäller korta köer och patientnöjdhet, att man blundar för de förbättringsområden som finns?

lördag 9 januari 2010

Härliga vinter!

Det här med våra nordiska årstider är något som aldrig upphör att fascinera. Vi upplever just nu en ovanligt kall vinter, dvs vad många kallar en "riktig" vinter.
Underbart, tycker vi i min familj, som bodde ett antal år i Dalarna och brukar återvända dit varje vinter, för att uppleva det som Småland sällan bjuder på.
Men det är många som suckar och pustar över snö och kyla. Och visst, det är begripligt att man gör det, när vattenledningar fryser och utgödslingen i ladugården inte fungerar osv.
Men jämför med vädret i november och första delen av december, när gråvädret låg tungt över Sverige. Dis och dimma gjorde att det kändes som att solen inte gick upp på hela dagen. Då borde det inte vara svårt att ändå föredra det ljus som snötäcket för med sig och det solsken som blir vid ett "riktigt" vinterhögtryck!
För att inte tala om alla möjligheter som ges till ett välgörande friluftsliv: Skidor, pulka, skridskor - och inte minst gamla hederliga promenader i det undersköna landskapet, som är insvept i ett mjukt och rent snötäcke. Idag tog jag sparken till affären och gladde mig över att man inte hade sandat på gatorna i villakvarteren.
Visst, vi nordbor behöver solens ljus och värme, lika väl som alla andra människor på vår jord. Jag har själv bott i Tanzania i fyra år. Årets växlingar där är mellan varmt och torrt klimat och ännu varmare och fuktigt.
Men det är en särskild tjusning med våra fyra årstiders långsamma skiftningar. Alla har de sin egenart och tjusning.
Nu är tiden för vintersolens sneda strålar, som ändå värmer på något förunderligt vis, och ger en sådan skärpa i ljuset. Ljust som bryts i snökristallernas prismor. Istapparna som avslöjar husens värmeläckor. Katten som burrar upp sin tjocka vinterpäls och inte alls gör sig någon brådska att komma in i stugvärmen.
Njut av årstiderna! De är unika - precis som vi människor. Sinsemellan olika, med sin egen särart, men lika mycket värda.

onsdag 6 januari 2010

Bortkollrad i Egypten


God fortsättning på det nya året, alla mina följare! Jag har iakttagit bloggtystnad under några veckor. Orsaken ses på dessa bilder - jag har varit alldeles bortkollrad i Egypten. En mystisk sheikh dök upp och sedan har inget varit sig likt ...


Men min man lyckades tvätta bort mascaran och nu är vi tillbaka i ursprungligt skick i den kalla Norden igen, något brunare och många upplevelser rikare.
Och parallellt med att intrycken smälts så sätts nu fokus på det valår som just har börjat och som kommer att kräva mycket arbete (och många blogginlägg) om frågor som är viktiga för att göra tillvaron bättre för verklighetens folk.